Var rädd om de udda!

“Man äger ej snille för det man är galen” Detta kända citat av Johan Henrik Kjellgren bygger på att det är en vanlig tanke att snillen skulle vara galna. Ibland hör vi folk säga att gränsen mellan hög begåvning och galenskap är hårfin.

Jag är just hemkommen från Assisi. Assisis mest berömda person är Franciskus, som grundade Franciskanerorden. Han föddes rik och var stans medelpunkt bland rikemansbarn som festade. Var han en 25-åring i dagens Stockholm skulle han troligen vara ett Stureplansbrats, som var uppe och festade och vaskade champagne till kl 0400 på morgnarna. Och som sen gick sjungande hem genom gränderna.

Men Franciskus ändrade radikalt sitt liv, han fann det sätt som han levde på innehållslöst. Han avstod från rikedomen. Han gav till och med bort sina kläder och vägrade sova hemma i det rika föräldrahemmet. Han började umgås med spetälska och fattiga. Franciskus är känd för att han predikade för fåglarna och för att han talade en varg tillrätta. Frågan är om vi skulle anse honom som galen i dag ? Det är mycket troligt. Jag tänker att han skulle ha svårt att klara dagens antagningskonferens för blivande präster.

Jag brukar ibland be konfirmanderna skriva uppsats över ämnet :”Så här tror jag att det skulle vara om Jesus kom till Täby centrum i dag”. Förvånande många skriver att han troligen skulle tas om hand av ordningsvakterna eller polisen efter det att han börjat predika sin radikala lära och agerat på andra sätt i Täby centrum. En del skriver att Jesus skulle tas om han för psykiatrisk vård.

Vi är ofta rädda för det avvikande och onormala. Det kan vara fysiska handikapp eller psykisk utvecklingsstörning. Det kan var ett annorlunda utseende som vi inte är vana vid och därför upplever som fult. Det kan vara en ovanlig röst. Eller en sjukdom som gör att man skakar eller går knyckigt. Och det är alls inte säkert att de avvikande är mer begåvade än andra, mätt med normalnormen. Men det är alldeles säkert att de är värda all vår respekt och aktning som levande Helighetsvarelser. Ty när en kroppsdel lider, då lider hela kroppen. Och alla är vi lemmar i Kristi kropp.(1 Kor:11) Det är också så att avvikande och svaga ,enligt normalnormen, ofta betyder mer än så kallade normala människor för vår sammanhållning och vår vilja att uppehålla värdighet och humanitet. Det vet alla som har någon sådan person i sin familj eller släkt. De  blir ofta den sammanhållande länken. Samma sak kan gälla på en arbetsplats, om det nu finns någon som i dag anser sig ha råd med anställda som inte är “main stream”.

Förr sa man att för att en bybefolkning skulle hållas psykiskt och andligt frisk så behövs det minst en byfåne och en bypräst (i mycket sällsynta fall kunde de sammanfalla till en person).

Ibland kan det också handla om sanningssägande. “Av barn och dårar får man höra sanningen” lyder ett ordspråk. Det har behövts gycklare vid hoven och slavar på Triumfatorns vagn (som viskar “du är dödlig” i segrarens öra). Den som inte har något att förlora på sanningen, är den som kan vara mest sann.

Det finns alltså många anledningar för oss att vara rädda om de udda figurerna i vår närhet. Dels är de minst lika Heliga som vi själva är. Och dels så betyder de mer för våra vanliga dagliga liv, än vad vi oftast tänker på.

Jag slutar denna kolumn med ett bibelord .

“Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud………”

(1 kor 1:27 ff )

kommentera gärna denna text på min blogg: johanblix.se

Morgonmässa 2012-04-18 i Tibble kyrka.

Ibland talas det om den Kristna läran -och den finns - (åtminstone den kyrkliga läran)

Ibland talas det om den Kristna etiken -och jag tror att den finns, men den är förstås

densamma som en god etik för alla människor - även de som är ateister, eller muslimer eller judar, eller “non-beleevers.”

Ibland talas det om den Kristna traditionen - och den finns också. Och är viktig.

Ibland talas det om den Kristna tron -den finns också och är också viktig, men den är mycket olika i hjärtat hos olika troende människor.

Men jag tror, att varken läran, traditionen, etiken eller ens den personliga tron kan göra Kristendomen till en avgörande kraft i våra egna liv och i det samhälle som vi lever i.

Kristendomens återkomst handlar inte som såna saker. Kristendomens återkomst -eller betydelsefulla närvaro- handlar alltid mest om det som sker just nu i detta rum. Att vi träffas och är Kristna tillsammans. Och det är vi ganska bra på -men vi borde kanske bli bättre på det utanför kyrkorummet, också. Att ständigt dra in vår tro, vår tradition, läran och etiken  i alla de andra sammanhang som vi lever och rör oss i .Och att  vilja och våga tala om det som hände - eller det som inte hände - här i mässan, vid mötet efteråt.

Men det måste vara “på riktigt”. Jag vill avgränsa mig från “mekanisk kristendom” - som säger att: bara man gör si så blir det så. I sin enklaste form har denna mekaniska kristendom smugit sig in i själva mässan ,om prästen säger : “OM vi bekänner våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder …….” Gud är naturligtvis lika trofast och rättfärdig (och förlåtande) alldeles oavsett om vi bekänner våra synder eller inte. Den mekaniska kristendomen har en släkting som vi helst inte heller skall ta med oss ut i det riktiga livet. Den heter “banalkristendomen”, eller “Jesus är svaret -oavsett vad frågan gäller”.

Det är inte så lätt det här det märker Du säkert -men vi måste våga det viktigaste. Att leva vår Kristendom i gudstjänsten ,men också ta med oss den ut i livets andra sammanhang.

Joh 13:1-17

Påsknattsmässa 2012 kl 2330 i Täby kyrka (Nr 2)

En gång, den första långfredagen -dog Jesus Kristus
En gång, den första påskdagen - uppstod Jesus Kristus

Men sedan dess har det skett många dödar
Och sedan dess många uppståndelser

Inte så att vi träffar på och samtalar med människor som vi nyligen har begravt.
Men så att döden inte kan behålla sitt grepp över personligheter eller deras idéer.
Eller deras gärningar.

Till de flesta av er kan jag säga:

“en dag  är du en av dem
som har levat förut, i en svunnen tid
en dag kanske länge än, skall du vaggas till ro -själen finna frid.
Dina gärningar, ditt ord din tro
Vandrar vidare i dina barnbarns blod

Såsom havet bär var våg i sin famn
- famnar tillvaron evigt människan.
En dag är du en av dem
Som har levat förut, i en svunnen tid
En dag , kanske länge än, skall du vaggas till ro
Själen finna frid

Dina gärningar, ditt ord din tro
Vandrar vidare i dina barnbarns blod.”

Döden förmår inte rå på generna -trots att individerna dör. Döden förmår inte heller rå på den goda uppfostran -trots att föräldrarna och andra vuxna läromästare dör.

Det finns också en tro på själens odödlighet i vår bibel och i våra trosföreställningar.

Jesus säger till en av rövarna som korsfästes vid hans sida : “I dag, skall du vara med mig i paradiset”. Det var inte ett kroppsligt möte som avsågs - utan ett andligt liksom i en annan dimension -liksom i en annan värld. Eller snarare i en annan del av världen , än den som vi vanligtvis rör oss i.

Det är gott om dödar. Vi skall alla dö - liksom alla djur och alla växter på jorden har sin livslängd.
Men man kan vara levande-död också. Vi lever alltid varandras liv och ordspråket säger : “Att skiljas är att dö en smula” Och om vi skiljs genom att den andra dör -då dör vi ganska mycket själva - om vi verkligen varit nära.
Att leva under diktaturens förtryck är att leva med döden närvarande i livet. Den dagliga död som inte tillåter människor att vara fria och levande. När man säger om någon “Hon är verkligen en levande människa” -då menar man inte alls att hon inte har blivit död och begraven ännu. Nej , vi menar att hon är “full av energi och skapande som inte undertrycks” Vi menar en människa som mer än de flesta lever i enlighet med sin bestämmelse. En som inte sätter sitt ljus under skäppan.
Den arabiska våren är i detta perspektiv en uppståndelse. Ett liv som börjar blomma -men “visst gör det ont när knoppar brista”.

Döden pågår alltså hela tiden. Nästan varje dag dör någon i Täby, rent fysiskt alltså. Och varje dag sker smådödar också här -någon som tappar livslusten. Någon som förtrycks av någon annan eller av livsomständigheter.

Men den Kristna tron äger ett trots -ger aldrig upp hoppet.

Därför slutar inte den kristna berättelsen på långfredagen - utan den tar ny kraft och ny fart på påskdagen.
Jesus hade givit människorna hopp. De sjuka hoppades att bli friska. De fångna hoppades att bli fria. De hungriga hoppades att bli mätta. De som var nedtrycka av sina egna dåliga gärningar -hoppades på andlig frihet genom kärlek och förlåtelse.

Detta hopp som stora människoskaror hade fått , såg ut att dö när Jesus Kristus själv dog.

Och vid korset stod inte ens lärjungaskaran - utan endast Maria hans mor och två andra Marior samt Johannes. - (en större skara kvinnor stod längre bort och så på avstånd vad som hände.)

Men det var inte för långredagsberättelsens skull som denna kyrka byggdes. Det var för att lånfredagsberättelsen inte slutade på långfredagen -utan fortsatte på påskdagen.

Många av de som hade fått Hopp och livsmod av mötet med Jesus under hans liv, återfick hoppet .Hans röst tystnade inte. De kände igen honom vid olika möten - inte genom att se honom -utan genom händelser. Han bröt brödet. Han åt med dem. Han undervisade dem. Han välsignade dem.

Det fysiska händelseförloppet  den första påskdagen -kommer historikerna aldrig att kunna fånga. Men att miljontals människor firar gudstjänst  över hela världen och hämtar livskraft ur uppståndelseberättelsen är att faktum. Det är också ett mysterium. Låt det få vara ett mysterium.
Låt oss fördjupas i vår förundran över mysteriet. AMEN.

2012-04-08 JB-x

Predikan påsknatten 2012-04-08 Täby kyrka                        

Kan man tro att Jesus uppstod från de döda?

Kan  jag tro att jag själv kommer att uppstå från de döda?

 Sånt händer ju inte? — eller ?

 Kan man tro på under? Cordelia Edvardsson skriver i skärtorsdagens SVD att “lite smör på skorpan till kaffet” är ett under för de som blivit fråntagna det, av besparingsiver på ålderdomshemmet.

 Men det är väl inte sånt vi menar med under ?

 Riktiga under är något helt annat!

 Med riktiga under menar vi att det händer något som egentligen inte borde hända. Att det händer något som inte kan hända -och som vi inte väntar oss skall hända.

 Och sånt kan man ju inte bara tro på - det ligger i själva sakens natur.

 Jesus uppståndelse -påsknattens kärnbudskap -är dessutom egentligen ganska ointressant om vi endast håller det för sant som en osannolik händelse som ändå hände, en gång för mycket länge sen.

 Det verkligt viktiga är undren nu och i framtiden. Är undrens tid förbi ?

 Vi bryr oss inte så mycket om vardagsundren. Detta outgrundliga och mystiska att vi lever; att hjärtat pumpar blod och att lungorna arbetar dygnet runt, varje sekund -så länge vi lever. Att vi kan tänka och tala och förstå varandra, åtminstone lite. Att vi kan älska och bli älskade.

 Men igen -vi klarar inte riktigt av att förundras över vardagsundren,  förrän de upphör eller går lite snett. Värdet av hälsa förstås bäst av den som är eller nyligen har varit sjuk. Värdet av frihet förstås bäst av den

som är fängslad eller just blivit frigiven. Värdet och det obegripliga i att vara älskad -förstås bäst i den smärta som den svikne och övergivne känner. Lite smör på skorporna till kaffet är väl nästan inget under alls -förrän smöret förvägras.

 Men riktiga under -det är ju såna som inte kan hända, men som ändå händer.

 Att fira påsknattsmässa är att inte bry sig om ifall uppståndelsen kan hända.

 Jesu uppståndelse och min egen uppståndelse.

 Inte bara min uppståndelse från den fysiska döden. Utan min dagliga uppståndelse från alla mina dagliga vardagsdödar.

Att fira påsknattsmässa är att vara här med sin kropp och sin själ och manifestera att Gud är kärleken och att ljuset är starkare än mörkret och att de goda krafterna skall segra över de onda. Att fira påsknattsmässa ,som vi nu gör, är att trotsigt manifestera detta -fastän vi själva samtidigt tvivlar på att det kan vara sant.

Att fira påsknattsmässa är inte att förneka våra egna tvivel -men att strunta i dem!

Att fira påsknattsmässa är att ha tagit ställning. Att tillåta sig själv att vara i ett sammanhang som uttrycker det orimliga. Som uttrycker tydligt och starkt -att det som inte kan hända har hänt och händer nu och kommer att hända i framtiden.

 Att fira påsknatts mässa är att bejaka HOPPET -trots allt!

 Det handlar alltså inte om att kunna eller inte kunna tro. Det handlar om att tillåta sig själv att vara i ett sammanhang, och vara en viktig del av detta sammanhang , där hoppet - trots allt - ger oss livskraft och livsglädje.

 Att fira påsknattsmässa är kanske också att envist fasthålla att denna orimliga livshållning -är den enda rimliga livshållningen. Om livet över huvud taget skall ha någon mening.

 Och vi skall inte bara vara i detta sammanhang. Vi skall hjälpa till att förverkliga det också, utanför kyrkans murar. I dag har Jesus inga andra händer än våra händer.

Lite smör på skorporna till kaffet kan verka som en struntsak -men också den struntsaken kan vara en del av påsknattens budskap. AMEN! Glad påsk!

Att vänta på en telefonsignal

Att längta efter att bli uppringd

Av just henne eller honom

Det blir meningslöst - om man har stängt av ljudet

Vi skall alltid ha ljudet på

Och vänta på det osannolika samtalet

Vi ger aldrig upp

Varje gång det ringer

Svarar vi

Jesus kan alla telefonnummer

I hela världen

Många har stängt av ljudet

Slutat hoppas

Men varje gång det ringer

Och vi hör signalen

Och ivrigt hoppas

Och svarar

Hörs Hans röst

Vi kan känna igen den

Om vi lyssnar noga

Han säger:

I dag skall du vara med mig

I paradiset

“Det svåra är inte att ändra sig själv, det svåra är att få andra att förstå att man har förändrats.”

Vi utvecklas och ändras-  förhoppningsvis förbättras- hela livet. När vi möter någon som vi har känt väl, men det var länge sedan vi möttes så är det tyvärr vanligt att vi tror att vi möter den som vi kände för (kanske) många år sedan. Men vi kan jobba också på detta.

“Den som inte vågar känna på en stängd dörr, riskerar att bli inlåst i ett olåst rum”

Det talas ofta i dessa tider om att den ärftliga monarkin är odemokratisk,och det är lätt att hålla med som detta i den meningen att vi inte har valt Kungen,som man väljer en president. Men Kungen-vår statschef -ärver mest en massa jobb och knappt ingen (politisk)makt.Han får sin eventualla makt i förhållande till hur bra han sköter sitt uppdrag.

Men varför diskuteras inte andra makter som är ärvda. Den som ärver (bara genom att födas av vissa föräldrar) ett företagsimperium(Wallenberg,Bonniers,Stenbeck osv osv) ärver ju mycket mera makt i samhället än tronföljaren-är detta demokratiskt?

Eller ärva inte politisk makt också? Bodström hade ju en pappa som var minsister-liksom Carl Bildt har en förfader som varit statsminister.Liksom vi har två bröder i Svenska kyrkan som är biskopar och två kusiner deslikes.

Nåväl-man behöver inte vara dålig för att man är släkt med varandra.Men jag skulle gärna se en statistik på riksdagsmän och ministrar-om hur många som har förfäder som beträtt liknande ämbeten.För att inte tala om skådespelare och kompositörer. Bagarens barn blir ofta bagare.

Kanske något att tänka på när man talar om det odemokratiska i att kungen blev kung!

Predikan 2012-02-19 Tibble miljömässa

 Vad är det viktigaste man kan säga om en kristen människa?

 Jo,att hon existerar!

Att existera delar vi med allt på jorden!

Muslimer och hinduer existerar lika mycket som vi kristna.

Men vi delar existensen med alla djur också. Vargar, hundar, kanariefåglar kor och valar. Alla existerar och ingår i skapelsen -precis som vi själva gör!

Men vi delar existensen med växterna också.

Existensen -att  vi finns ; sätter oss i samma båt som alla andra människor - och i den båten finns också rosorna, dadelpalmerna, gräset och ekarna.

 Men det räcker inte, vi är där tillsammans med bergen och sjöarna också, liksom sanden i öknen. Också det som vi skapat är med i existensens stora gemenskap. Till och med den bil som jag åkte hit i.

 Vi som är människor har fått ett särskilt ansvar för allt som existerar, det brukar vi kalla miljöansvar.

Det ansvaret går först ut på att inte i onödan skada det levande. Dagens djurhållning, slaktsätt och transporter i livsmedelsindustrin är ofta synd i ordets djupaste betydelse.

Allt är indraget i det heliga -men särskilt allt som lever. Människor, djur och växter.

 Men vi har också ett ansvar för de döda tingen i existensen. Hur förvaltar vi, järnmalmen, guldet, kolen och oljan? Allt han skötas eller vanskötas.

 Ansvaret, som vi delar med alla människor, oavsett religion- är mycket tydligt i Kristendomen. En viktig del av den kristna tron är insikten att hela existensen är helig. Och att frälsningen inte endast gäller individen eller individens själ -utan hela skapelsen.

 Därför är det så många djur på en Julkrubba. Kor, får ,vargar, kameler, oxar och åsnor. Alla dessa djur tittar förväntansfulla på Jesusbarnet i krubban. De längrar efter frälsning. De längtar efter befrielse.

 Jag tänker ofta att psalm 45, av Lina Sandell,  i psalmboken handlar om just detta.

 Första raden lyder: ” Jesus för världen ,givit sitt liv………..”

 Det viktiga är här inte minst vad det inte står. Det står inte: “Jesus för de kristna givit sitt liv…” Det står inte heller: “Jesus för kyrkfolket, givit sitt liv…” Inte heller står det .”Jesus för mänskligheten ,givit sitt liv…….”

 Nej det står “Jesus för världen, givit sitt liv,…..” För världen , det betyder för alla växter, alla djur liksom för bergen, sjöarna och öknarna och människorna.

 Och sen följer nästa rad: “Öppnade ögon, herre mig giv……..” Att se världen med öppnade ögon betyder inte endast att man ser det som kommer ivägen för blicken. Att se med öppnade ögon betyder att se världen med Jesusblick.

 Att se världen med Jersusblick, betyder att se allts inneboende helighet. Det betyder också att avslöja, det som är falskt och nedbrytande i våra sätt att leva på jorden. Men framför allt betyder detta att se med Jesusblick att se allt och allas inneboende möjligheter.

 För Jesus finns inga hopplösa fall. Politikerna brukar säga - att de inte kan uttala sig i det enskilda fallet. De uttalar sig så att säga mera principiellt.

 Men Jesus är det precis tvärt om. För honom finns det inga andra fall än de enskilda fallen.För Jesus är du och jag ett enskilt fall, som han uttalar sig om. Han säger : Jag behöver dig, du skall hjälpa mig att frälsa, att rädda hela världen - men vi börjar med dig och ditt hjärta. Så att du blir fri att älska andra och hela världen . Kanske också i benådade stunder ,dig själv?

Predikan sexagesima eller reformationsdagen

“Ett vänligt ord ,kan göra under, det läker hjärtats djupa sår, det är ett ljus i mörka stunder, en hand som torkar ögats tår. Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån herren Gud.” (Sv ps. 98)

Det är verkligen viktigt vilka ord vi använder.

Ibland hör men någon säga om någon .”Hon (eller han) har verkligen ordet i sin makt…………..”

Den som kan hantera ord har makt. Mycket makt. Med ord kan man såra, uppmuntra, ,glädja, krossa drömmar ,rycka bort hopp, upprätta och trösta människor.

Ibland väljer vi fel ord -av misstag. Det har hänt mig själv många gånger: att jag sårat människor med mina ord -utan att jag velat det. Det är svårt att rätta till. “Jag menade inte så……kan man säga. Men skadan är redan skedd. Och ibland mycket svår att reparera.

Människor är olika -en del väger ord på guldvåg. Både som talare och som åhörare. Man kan bli rädd för sådana människor. Man kan tänka det är bäst att jag inte säger något alls -för risken att han missuppfattar mig eller medvetet eller omedvetet misstolkar mig är för stor.

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder “Jag säger ingenting så har jag inget sagt”. Men det är ett helt felaktigt ordspråk.

I stället vill jag ge er ett nytt ordspråk “You can not,not communicate”

Det är lite svårt att översätta till Svenska men -jag gör ett försök. Du kan inte låta bli att säga något genom att tiga -för ditt tigande är också ett budskap - frågan är bara vilka ord som ligger i ditt tigande?”

You can not,not communicate

Ibland kan tigandet vara ett medvetet sätt att kommunicera. Jag tänker på när Pilatus förhörde Jesus .Pilatus sa till Jesus: “Hör du inte vad de beskyller dig för? “Men Jesus svarade inte på en enda fråga och Pilatus blev mycket förvånad”

Men lika ofta -kan tigande vara ett sätt att försöka slippa ta ansvar för vad man säger. Men det fungerar inte ,eftersom : “you can not,not communicate”.

Men orden har också olika betydelse beroende på hur de sägs Jag minns att jag som liten sa “Jag har väl inte sagt något elakt eller galet pappa ” Min pappa svarade :”Det var inte det du sa det var tonen“.

Det mest kända citatet av filosofen Wittgenstein är “Vad man icke kan tala om ,därom måste man tiga”

D.Bonhoeffer menade att efter de kristnas svek i Tyskland under 2:a världskriget och förintelsen, så var det kanske nödvändigt att tiga. Inte att sluta tala ,utan att sluta med att använda de vanliga kristna fraserna. Det kristna språket hade förstörts av verkligheten menade han. Jag vet inte om han har riktigt rätt i detta -kanske ?

Men i alla fall vill jag påstå: “Vi måste vara försiktiga med G-ordet” Mycket försiktiga med G-ordet. För så fort vi använder det riskerar vi att bli missuppfattade.

G-ordet är ordet Gud.

Ordet är centralt i Luthersk kristendom. Det viktigaste är enligt Luther : att Guds Ord rent och klart predikas. Där Guds ord rent och klart predikas och där sakramenten rätt förvaltas -där är kyrkan.

Vad betyder detta ? Hur skall vi förstå det annat än som en ganska meningslös fras?

Ordet är inte endast bokstavskombinationer. Ordet är också Jesus själv. Och ordet vart kött och tog sin boning mitt ibland oss ,står det i Johannesevangeliget. Ordagrann skulle översättningen bli : Ordet slog upp sitt tält och bodde mitt ibland oss.

Men ordets betydelse och dess koppling mellan uttalandet och den fysiska verkligheten möter oss redan på Bibelns första sida; Gud sade “Ljus bli till” och ljuset blev till. Gus sade: I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten” Och det blev så.

Alltså Gud sade: (uttalade ord) och det blev så.

Johannesprologen är också en skapelseberättelse som börjar med ordets betydelse: “I begynnelsen fanns ordet, och ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Ordet finns också i ditt och i mitt hjärta.

Vi har tillgång till Ordet. Evangelieberättelserna läses om och om igen i dag läses evangeliet säkert högt på fler än 1000 platser i våt land och troligen är det minst 100-tusen människor som denna söndag lyssnar till evangeliet, bara i vårt land. Dagens evangelium handlar bland annat om att tron aldrig kan vara något som vi kan få genom att anstränga oss.(Sv.ps 39) Meningen med att evangeliet ljuder och är i “Svang” som Luther sa. Meningen med detta är att det kan omskapa våra hjärtan och våra tankar, så att vi blir mera av kärleksmänniskor. Mera Kristuslika. När ordet drabbar oss med full kraft blir vi både avslöjade och upprättade.

Förr lästes alltid följande bön från predikstolen direkt efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss Hans helige ande stadfäste ordet i våra hjärtan, att vi icke må vara glömske hörare ,utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden ,och varda saliga .Genom Jesus Kristus ,vår Herre .Amen.

What is beyond the face ?

What is under the skin?

Hard life and sorrow

is what we see now

eyemirroor - see with love

and yoy will find mercy Lord

God lives in everyone

Holyness is the  name

Surname of mankind

and all the threes

Name of fhe fisch and fruits

Children and thinking roots

Holynees is beyond the face

Look in the mirror now

what is behind the wall ?

Good sees you naked

beyond yourself

she loves you now and then

live life with all your friends

this is the meaning of your life