johanblix.se

Vi skall snart gå till valurnorna. Det är mer än en demokratisk rättighet. Det är en ritual som har nästan något heligt över sig. Det var vanligt förr att man klädde sig fin, som till kyrkobesök, när man skulle gå till vallokalen. Och kanske åt man en lite finare middag efteråt tillsammans med familjen.

Det ligger något oerhört fint och viktigt i detta sätt att påminna varandra om att demokrati och människovärde inte är några självklarheter. Utan värden som vi skall vara tacksamma för, hålla höga och som vi ständigt måste kämpa för att behålla och upprätthålla.

Att välja har varit tidens melodi de senaste decennierna. Vårdval. Val av el-bolag. Val av skolor för barnen. Val av teleoperatör. Val av bolag eller fonder som skall förvalta mina pensionspengar. Alla dessa val påstås ge oss individer frihet. Och visst ligger det något i det. Men som livsförståelse är det otillräckligt. Unga luras till och med tro att man kan välja att bli vad man vill i livet -bara man vill det tillräckligt mycket. Det är ett grymt evangelium, eftersom det är grundfalskt. Vi kan inte välja att födas. Vi kan inte välja våra föräldrar(vår genuppsättning).Vi kan inte välja vilket land vi skulle bli födda i, eller vem som skulle bli vår första skolfröken. Vi kan inte välja att inte bli sjuka. Vi kan inte välja att inte dö. När det gäller riktigt viktiga saker för vem vi är och hur våra liv skulle bli, har vi ofta inga val. Den insikten leder till ödmjukhet inför livet och inför mötet med andra människor. Vad vet jag om de andras förutsättningar ?  Men det hindrar inte att vi verkligen har en massa val att göra i livet. Viktiga val. Och nu skall vi snart välja till riksdag, landsting och kommun vilka som skall få vårt förtroende att ha ansvar för vårt gemensamma samhälle. Trots individualismens tidevarv vill makthavarna få oss att välja paketlösningar. Alliansen eller de röd-gröna. I relation till kyrkan har vi ofta också uppfattat att det är paketlösningar. Kyrkans Kristna tro som den uttrycks i trosbekännelsen och gudstjänsten har uppfattats som något man skall svälja med hull och hår eller inte alls.

Men som tur är är det inte så. Och som tur är kan ingen veta vad som rör sig i en annan människas hjärta. Och som tur är har vi valhemligheten.

Man behöver inte tro på formuleringarna i trosbekännelsen för att ha utbyte av psalmsången i gudstjänsten eller av kyrkans diakoni. Vi kan välja och vi är fria att göra det. Vi kan välja olika partier när vi väljer till riksdag, landsting och kommun.

Men vi kan inte välja om vi skall ha en kristen tro. Vi kan välja att försöka att leva som kristna. Vi kan välja att offentligt säga ja till tron, vilket sker i konfirmationen eller vid vuxendopet. Eller av församlingen i påsknattsmässan. Men vi kan inte välja att tro, som man väljer mellan olika kakor på ett kakfat. Tron är en gåva. Vi kan kämpa för att få den. Vi måste kämpa för att leva den. Bara genom att vara människor har vi, som gåva, fått trons möjlighet nedlagd i våra hjärtan. Vi har ett val att göra. Vi kan försöka välja att vårda och utveckla gåvan -eller vi kan ignorera den. Det är ett viktigt val. Det hör ihop med det viktiga valet mellan det onda och det goda. Att välja det godas sida i mitt eget och andras och hela världens liv. Det är det viktiga valet. Kärleksvalet.

Men det riktigt viktiga valet är inte ditt val. Det är att du är vald. Du är utvald. Till att leva och att förverkliga det du var ämnad att bli. Alla har en uppgift och en bestämmelse. På ett sätt är vi alla valda, utvalda, till samma uppgift. Att vara kärlekens och ljusets budbärare ut i en vacker men trasig värld. Men vi skall vara det var och en på vårt unika sätt.

“Möt mig nu som den jag är

håll mitt hjärta nära dig

gör mig till den jag skall bli

och lev i mig” (Sv ps 767)

Värnplikten har avskaffats.Detta med mycket liten riksdagsmajoritet. Det är en allvarlig sak. För demokratin och för rikets säkerhet ,på sikt.

Vem vill ha till yrke att vara skyttesoldat eller köra en arméjeep? Jo naturligtvis endast de svagaste på arbetsmarknaden. Ett sånt jobb tar endast den som inte kan få ett annat vanligt riktigt arbete. Själv har jag varit i militär FN-tjänst tre gånger.Och i den Svenska kontingenten kunde en värnpliktig furir eller korpral vara byrådirektör eller civilingenjör hemma i Sverige. Klart att ansvaret och förmågan till självständigt tänkande blev mycket högre än hos motsvarande “regulars” i tex den brittiska armén.

Dessutom: att militären skulle vända sig mot folket blir en omöjlighet när det är folket självt som är militären.

Återinför värnplikten snarast!

Synd: grundbetydelsen av det grekiska ordet synd är  “att missa målet”(med livet)Det kan vara att Du gjort något som skadar en annans liv. Att  Du gjort något som skadar ditt eget liv. Att Du inte gjort något alls, som Du borde ha gjort.

Kolla:  graningemusikal.blogg.se

Ny version av musikalen Kärlekens seger ges 1 juli kl 1700(offentlig generalrepitition) och 2 juli kl 1700 i Tibble teater Täby C. Inget ingräde.

Musikalen framförs av en grupp ungdomar från Täby församling.

Alla mycket välkomna!

Den mänskliga faktorn………….

Människan ställer till med stora problem för mänskligheten. Vi är vana vid det. Senast den stora oljeläckan i Mexikanska Gulfen. Värre saker har hänt. Vi har tillverkat atombomber, helt i onödan. De finns nu i tusental. Den stora risken i dag är att de kan spridas till terrornätverk eller gangsterstater. Det värsta människan kanske gjort var att detonera två atombomber i 2:a världskrigets slutskede över städerna Hiroshima och Nagasaki. Människornas girighet har gång på gång förstört samhällenas grundstabilitet. Inte sällan har problemen förvärrats när de skulle lösas. Greklands ekonomiska kris beror - vad jag kan förstå - inte på något annat än att man inte velat erkänna det som de flesta ansvariga visste. Att man levt på lån. Ungefär som familjerna i programmet “Lyxfällan”. Men nu gällde det ett helt land.

När något går galet som vi hoppades och trodde skulle gå bra brukar vi säga att det hela berodde på “Den mänskliga faktorn“. Den mänskliga faktorn är orsaken till att planet störtade, om det var så att piloten var full eller somnade. Den mänskliga faktorn är orsaken till att patienten dog på operationsbordet om det var så att kirurgen läst fel i journalen om vad det var som skulle opereras. Den mänskliga faktorn är orsaken till den stora oljekatastrofen om den beror på att ingenjörerna och teknikerna räknat fel när det beräknat stabilitet och tryck .

Ja människan är verkligen ofta mänsklighetens fiende och ofta, när något går galet, beror det på den mänskliga faktorn. Det är nödvändigt att de människor som är skyldiga till andras olyckor och jordens liv avkrävs ansvar och får ta konsekvenserna av sina handlingar. Det är att försöka ställa tillrätta. Betala tillbaka skulderna. Ta sina straff enligt lagen osv

Men borde inte uttrycket egentligen ha en positiv innebörd? De flesta flygplan störtar inte alls och det beror på -just det - den mänskliga faktorn! De framförs av skickliga och välutbildade piloter som hela tiden gör det rätta. De flesta oljeplattformar byggs och sköts av kunniga människor som räknar rätt och som inte gör fel.

Att vara människa är att leva som en del av ett gigantiskt samarbetsprojekt där vi alla är helt beroende av att många andra människor tar ansvar och gör rätt. Det gäller avloppssystem. Det gäller järnvägstrafik och biltrafik. Det gäller livsmedelsproduktion och livsmedelsdistrubition. Det gäller sjukvård och arbetsmarknad. Utan “den mänskliga faktorn” skulle samhället rasa samman på mycket kort tid.

Det märkliga är inte att vi blir sjuka och dör -utan att vi föddes och att vi lever.

Det hela beror på hur man ser det, skulle någon säkert säga ? Visst, var och en äger sin egen upplevelse av tillvaron. Men ändå, den positiva mänskliga faktorn är det som bär oss och kan ge oss ett värdigt mänskligt liv.

Har detta något med Kristen tro att göra? Jo, kristen tro utgår från att tillvaron är Helig och skapad av Gud. Alltså är den positiva mänskliga faktorn ingen slump, utan en del av livets mening. Vi kan också säga att hos Gud märks den positiva mänskliga faktorn  tydligast i personen Jesus.

För att vi skall kunna leva ett värdigt mänskligt liv behövs  förlåtelsen när den mänskliga faktorn orsakat det som blev fel för livet. Men också förlåtelsen är nedlagd i skapelsen. Kristendomen går inte ut på att vi skall be Gud om förlåtelse -utan på att vi skall förstå att vi är förlåtna. Denna insikt kan, ibland, ge oss kraft att försonas med varandra.

Men, först soning sen försoning. Juridisk skuld kan inte förlåtas bort. Vi måste dömas enligt lagen. Men den juridiska skulden får inte förväxlas med den moraliska skulden -men det är en annan historia som jag kanske återkommer till.

Diskutera gärna artikeln på: 

  johanblix.se

Nu säljer jag mitt mycket charmiga hus i Östhammar.Adressen är Hallmansgatan 16. Se bilderna på www.svenskfast.se (uppsala län,östhammars kommun-fritidshus). Utpriset är 1.650 000kr.

Maria Ludvigsson i dagens SVD –om Svenska kyrkan

Maria Ludvigsson går i dagens SVD till häftigt angrepp på Svenska kyrkan. Besvikelsen tycks handla om att kyrkan sysslar med annat än att predika budskapet om Jesus Kristus som världens och vår frälsare –eller i andra termer att Maria anser att kyrkan har tappat sitt centrum och vänder prästkapporna efter vinden –för att tillfredsställa människors behov.

Med fog kan man kanske rikta en kritik mot kyrkan som går den andra vägen. Vi har varit för produktorienterade och för lite kundorienterade. Det gäller formen inte innehållet.

Maria tycks tillhöra en församling som tappat centrum. Jag skulle gärna vilja veta vilken kyrka hon besöker om söndagarna - och vilken påsknattsmässa hon gått i. Jag är säker på att de flesta läsare som är praktiserande kristna i Svenska kyrkan inte känner igen  hennes verklighetsbeskrivning.

Marias beskrivning passar in i den som brukar ges av en lite grupp i vår kyrka som tillhör kvinnoprästmotståndarna och 50-tals högkyrkligheten. (Ungefär samma tonläge som Göran Skytte ibland har) De vädrar sin besvikelse över att inte få spela 1:a fiolen genom att påstå att kyrkan är politiserad och har övergivit centrum –vilket är helt fel.

Att kyrkan efter år 2000 sysslar med fler världsliga saker än tidigare är nog sant, men har knappast med populism att göra. Den största orsaken torde vara de ändrade kompetensreglerna. Statskyrkan fick inte, driva skolor, sjukhus restauranger etc. Visst kan man fråga sig om ett äldreboende som drivs av en församling är kärnverksamhet eller om en kurs i qigong är det. Men något märkligt i kyrkliga sammanhang är det inte. I Tyskland tex. har EKD  kanske 25% av folket som medlemmar, men driver ca 80% av förskolorna. Och många sjukhus. Om det är kyrklig kärnverksamhet? Om de därmed tappat centrum?

Maria skriver vidare ”Många väljer att gå till Rom” - detta är inte sant. Givetvis skall man tillhöra den kyrka där man känner sig hemma. Men vad menar Maria med många? Ca 1% av medlemmarna i Täby församling lämnade församlingen förra året. Är det många? Jag tror inte att 1% av dessa en procent har gått till Rom. Är det många?

Att Svenska kyrkan mister medlemmar är en sorglig sak –om det inte beror på att man inte delar kyrkans tro, bekännelse och lära. Men de flesta lämnar kyrkan för att de tycker att det är för dyrt att vara med. Men medlemstappet i Svenska kyrkan skall ses i samma sammanhang som medlemsflykten i de politiska partierna, fackföreningsrörelsen och frikyrkorna. Och vid den jämförelsen har kyrkan klarat sig mycket bra.

Maria skriver också att ” I ställer bevarar kyrkan den partipolitiska strukturen och det enda som egentligen har förändrats är medlemsantal och statsbidrag”. Fel igen. Kyrkan bevarar inte den partipolitiska strukturen. Kyrkans medlemmar gör det –i viss mån. Kyrkan är demokratiskt uppbyggd. För att väljas till förtroendeuppdrag i kyrkan måste man tillhöra en registrerad nomineringsgrupp och vara medlem i kyrkan och döpt. Personer som tillhör kyrkan och är medlemmar i ett politiskt parti kan gå samman och registrera en nomineringsgrupp. Tex FISK(Folkpartister i Svenska kyrkan). Men det finns hundratals andra nomineringsgrupper i landet, som inte har någon koppling till de politiska partierna. Att kyrkan skulle ha fått några statsbidrag(annat än sk kyrkoantikvarisk ersättning) före år 2000 kan vara sant om man går långt tillbaka i tiden. Lämna kyrkan har man kunnat göra sedan 1951-så det har inget med kyrka-statreformen att göra. För övrigt kom förslaget i detta avseende från biskoparna och inte från staten.

Det värsta påståendet i dagen kolumn är ”Brain drain..(har blivit)……. ett kyrkligt problem” Vad menas. Den vanliga betydelsen av ”Brain drain”  är att intelligentsian flyr ett land för att det är bättre villkor för välutbildade i andra länder. Menar Maria att det är de intelligenta som lämnar kyrkan och endast de ointelligenta/outbildade som är kvar? Finns det något belägg för ett sådant påstående?

Än en gång undrar jag verkligen i vilken/vilka kyrkor Maria firar sina gudstjänster – den utarmade och förflackade förkunnelse som man kan ana finns där borde kanske vara ett ärende för biskop och domkapitel?

Men ändå är det viktigt att ta Marias besvikelse på allvar. Den står för något uppfordrande.

Påsknatten 2010-04-03 -Täby kyrka

Ängeln sa till kvinnorna vid graven:”Var inte rädda!”

Det är precis samma ord som ängeln säger till herdarna på ängen i Betlehem,den första Julnatten: “Var inte rädda!”

Det var inte människornas elakhet som gjorde att de dödade Jesus. Det var deras rädsla.

Vi har samma rädslor dom de:

• rädsla att mista sin position
• rädsla att mista makt
• rädsla att bli avslöjad
• rädsla att inte bli omtyckt av någon
• rädsla att dö

De människor som:               *förlorat  sina positioner

                                            *som förlorat  sin makt

                                            *som förlorat sina pengar

*De människor som blivit avslöjade

       De som har mist allt  -de människorna är inte längre så rädda -utom möjligen för att dö.

Och den som inte är rädd -vågar oftast vara sann.

Vår grundrädsla är nog rädsla för döden.

Rädslan för att livet på jorden skall dö ut

Rädslan för att de vi älskar skall dö

Rädslan för att själv dö

Så länge vi är rädda är vi dåliga på att leva.Så länge vi är rädda är vi dåliga på att älska.

Påsknattens budskap är att döden är besegrad! Jesus lever! -för att vi skall leva.För att vi skall få kraften och glädjen att leva!

Inte överleva -utan leva!

Leva i sanning och kärlek -utan rädsla.

Kristen tro har ett av sina centrum i påsknattsbudskapet. Påsknattsbudskapet handlar inte om att vi skall bli mer religiösa -utan om att vi skall bli sannare människor. Mera riktiga människor.Kärleksmänniskor.

Vi lever alla varandras liv. Vi är varandras livsmiljö och varandras livsförutsättninga.

“Ensam i bräcklig farkost” - javisst så kan också våra liv beskrivas. För det finns inre rum i våra hjärtan -dit inga andra än vi själva har tillträde.

Öppna ditt hjärta i bön och bot

Upplåt vart hemligt rum

Red dig att taga Guds son emot

Tro evangelium

Himmelriket är nära(Sv ps 39)

Påsknatten är trotsig.Kristustron är trotsig! Hur ser vår påsknattsbekännelse ut? Hur ser din påsknattsbekännelse ut ? Den stora bekännelsen ,denna natt, är inte de ord vi snart högt och tillsammans skall uttala.Den stora bekännelsen denna natt är fötternas bekännelse.                                         

Varför gick du hit?

Bara du själv har svaret.Men jag tror inte att du gick hit för att få höra en filosofisk utläggning om Guds existens eller om det är förnuftigt eller ej att tro att Jesus verkligen uppstod. Jag tror att fötternas bekännelse förde dig hit denna natt för att du visste eller anade att här skall vi trotsigt proklamera:

• - livers seger över döden
• - sanningens seger över lögnen
• - kärlekens seger över likgiltigheten
• - livets seger över döden

Fötternas bekännelse handlar också om en längtan efter en plats och en situation där rädslan inte regerar. Den platsen hoppas jag är Täby kyrka i natt. Den situationen hoppas jag nu är denna gudstjänst.

Ängeln säger till dej och till mej .”Var inte rädda!”

  Jesus är uppstånden!

Vi är fria att tillsammans leva ett riktigt liv!

Glad Påsk!

Amen!

Jb-x

Långfredagen - den handlar om dej och om mej!

“Oh Du som vann på korsets stam, vinn oss på nytt vad dag….” så sjunger vi i den kända långfredagspsalmen.(Sv.Ps 137). Och vi har hört det många gånger; att Jesus segrade på korset - fastän han blev dödad. Och - att han sonade våra synder, att det var vår skuld han tog på sig - inte sin egen. Det är också temat i dagens Jesajastext “Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led,när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot…..”(Jes 53).

Temat är vanligt i psalmer - mest känt är kanske Lina Sandells (Sv ps 45) “Jesus för världen givit sitt liv,  öppnade ögon Herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig - då han på korset dör ock för mig”

Handlar allt detta om kristen mystik? Kan det förstås på något vettigt sätt? Kan det göras begripligt annat än “i tro” ?

Jag tror det………

Att en människa kan dö för en annan är alldeles uppenbart. Ett känt exempel är Maximiliam Kolbe,, som dog 14 aug. 1941 i Auschwitz -sedan han frivilligt tagit en dödsdömd medfånges plats………….Men själva principen är nedlagd i skapelsen - vetekornet måste ner i jorden för att dö om det skall leda till att det växer upp ett strå med ax som ger skörd.

Man kan lida för någon annan. Man kan bära någon annans bördor. Rent handgripligt, fysiskt, förstår vi detta med lätthet. När jag som jägarsoldat gick fjällmarsch - eller gjorde fria kriget - var det självklart att de fysiskt starkaste kamraterna bar inte bara sin egen packning utan delade på packningarna för de kamrater som inte orkade på grund av att de blivit skadade eller var svagare. Om vi -gruppen -skulle segra, måste vi bära varandras bördor.

Numera bär jag ingen stridspackning -men jag brukar bära kassarna från ICA-affären, eftersom jag inbillar mig att jag är fysiskt starkare än min fru. Vi kan bära varandras bördor.

Men kan man bära någon annans sorg? -det blir svårare. Man kan underlätta livet för den sörjande, genom att hjälpa till med sådant som den sörjande mist kraften att utföra. Städa huset, tvätta, laga mat eller kanske hämta barn.

Kan man ta på sig någon annans skuld? Nu blir det ännu svårare.

I direkt mening kan man naturligtvis det, om det handlar om en ekonomisk skuld. Hur många föräldrar har inte -i dessa tider -betalat sina barns mobiltelefonräkningar ? Och så gjort barnen skuldfria -när de själva inte förmådde det.

Jag tänker särskilt på en händelse från min barndom. Vi var tre pojkar som stod och tittade på fönstren i prästgårdsflygeln i Dalhem. Vi hade stenar i händerna och avståndet var lagom. Skulle vi våga kasta ? Skulle vi våga nöjet att förstöra fönsterrutorna. Den äldste av oss bröt tystnaden och sa: “Johan -jag kastar -om Du tar skulden!”

Men kan Jesus verkligen -han som dessutom inte är synlig bland oss längre -kan han verkligen ,på riktigt, överta Din och min skuld ? Befria oss från Den?

Innan vi går vidare skall jag reflektera lite över om man kan vinna åt någon annan ? I idrottsvärlden är detta synsätt mycket vanligt. En gammal-kanske 90årig -damer med rullator kan se en ishockeymatch på TV:n och segervisst utropa ” VI VANN! - om Tre Kronor slagit Canada med tre mål mot ett.

Jag var i förintelsemuseet i Jerusalem i januari i år. Jag har varit där åtskilliga gånger förut. Och förstått, kanske, något av det fasansfulla som utspelade sig i nazityskland. Hur det blev uppenbart för mig  att nästan varje normal människa bär destruktionens och våldets potential inom sig. Mest förstummad blir man inför åsynen av dödsfabrikerna, med löpandebandsprincipen. Att så många verkligen kunde arbeta som fabriksarbetare i dessa fabriker. Eller inför åsynen av stora högar med barnskor -eller små skolväskor.

Vid besöket i år förstod jag plötsligt en annan sak -som jag aldrig tänkt på förut. Den fasansfulla skuld som de överlevande bär. Många - kanske de flesta - som överlevde förintelselägren en längre tid -gjorde det på bekostnad av sina lägerkamraters död! Man arbetade med att döda sina kamrater för att själv leva lite längre. Det finns ingen anledning att skuldbelägga dem -bara att försöka förstå deras vånda. Men hur går det att leva vidare med den skulden? Och kan man bli befriad från den?

Nobelpristagaren Imre Kertesz fångar en speciell vinkling av denna sanning, när han svarar på frågan. “Hur kunde du som ung tonåring, stå ut med att leva i lägret?” Hans svar är mycket djupt. Han sa: “Det kunde ha varit värre -jag kunde ha varit förövaren i stället för offret!. Detta svar innehåller en djup och tragisk kunskap om människans natur - men det kanske också innehåller en begriplig förträngning - han kanske på ett sätt blev tvingad, för att överleva, att vara förövare.

Åter till Långfredagen och Jesu död och vad som hände på korset. Har det någon mening för ditt och mitt liv. Och kan vi verkligen ta till oss detta - annat än “i tro” - och vad betyder det i så fall ?

Luther försöker förklara det som sker på korset med en liknelse.  Han säger; “Jesus på korset är som en mast på en metkrok. Den stora fisken -djävulen - ser masken och hugger på den. Men vad som händer är att fisken, som skulle döda masken, själv fastnar på kroken och dör” Det som såg ut att bli ett nederlag, blev en seger.

Blev du klokare av Luthers liknelse ? Kanske lite ?

I byn Bjelsta har det hänt igen. Det som hände när Jesus korsfästes. Först blir två flickor offer. De föraktas och hånas av de flesta innevånarna i byn. Prästen tar pojkens parti -och glömmer flickorna. Sen vänder sig hela Sverige mot alla i byn -inte minst mot prästen och pojken.

 Vem eller vilka tänker på att bära deras bördor? .Betala deras skulder? Flickornas. Pojkens. Prästens. Bybefolkningens.

Vem har skuld ?.

Vem bär ansvar ?

 Det är inte samma fråga -fastän vi ofta förväxlar dem.

Alla har vi ansvar för våra handlingar -utifrån våra - ibland mycket olika -förutsättningar.

Ansvaret bör vi hjälpa varandra att ta. Och skulden , den moraliska , den kan aldrig betalas. Den kan endast förlåtas bort. Jesus säger på korset - och syftar på oss alla: “Fader förlåt dem -ty de veta icke vad de göra.”

Oh du som vann, på korsets stam, vinn oss på nytt var dag

Till dess din kärlek, o Guds lamm, blir vår och världens lag

Kanske ligger korsets hemlighet i den sista raden. Att vi kan bli kärleksmänniskor, och att vägen dit mycket handlar om att släppa vår egen krampaktiga kamp för att framstå som bättre än vi är.

Korset med Jesu död -kan ge oss insikten i vår och Guds natur - kanske. Men Jesus på korset är inte den begripliga kristna segersymbolen. Det är det tomma korset. När Jesus har uppstått och finns mitt ibland oss. I  varje medmänniskas hjärta och blick. Också i ditt eget hjärta och i din blick .AMEN