Så bli livets mening skön, kraft till tjänst är tjänstens lön

Predikan septuagesima 2017-02-12 i Brännkyrka kyrka

Vi har väldigt svårt att frigöra oss från tanken på att det vi gör skall löna sig-på något sätt. Vi har alla hört uttrycket: ”What´s in it for me?”

Denna fråga ställer vi innan vi sluter en överenskommelse, av något slag. Den betyder ungefär: ”OK, men vad tjänar jag på detta?”

Det är en rimlig fråga när det gäller vardagslivet. Varför skall jag köpa en aktie, om jag inte får någon utdelning? Varför skall jag träna inför en löpartävling, om jag inte har chans att vinna eller åtminstone kan glädja mig själv över att ha genomfört loppet?

Varför skall jag hjälpa någon, om jag inte ens får ett tack?

Vi vill gärna att de beslut vi tar och det vi gör på något sätt skall ”löna sig”.

När det kommer till religionens värld. När det kommer till kristen tro, blir frågan inte längre lika självklar.

Om jag försöker övertyga  eller påverka någon att bli kristen så kan det hända att jag får frågan:           ” What´s in it for me?”  Vad tjänar jag på att bli kristen?

Att vara Kristen är inte som att köpa en aktie. Att vara kristen betyder inte att jag genom att följa Guds bud och Jesu lära, kan förtjäna en plats i himmelriket. Det är inte ens säkert att jag blir lugn och harmonisk av det.

I grunden är tron en gåva- vi får den Gratis. Gratis är latin och betyder Nåd – dvs man behöver inte betala ,man kan inte heller göra sig förtjänt.

Nåden är ofta dessutom en överraskning. Och av positiva överraskningar blir man oftast gladare , än om man får något man väntat sig. En svårt sjuk blir plötsligt och oväntat frisk. Det kan leda till omvändelse. Jag känner en kyrkvärd som var besättningsman på Catalinaplanet som blev nedskjutet när de spanade efter den försvunna DC 3:an.(Det var år 1952) Planet störtade och besättningen gick i livflotten. De blev påskjutna där i livflotten. Besättningen överlevde mirakulöst. För den person som jag känner- kyrkvärden- ledde det till att han i återstoden av sitt liv arbetade frivilligt i Svenska kyrkan. Som kyrkvärd och med många andra uppdrag. Han predikade också.

Den största nåden är kanske att vi lever. Ingen av oss, ingen enda av oss, har bett om att få bli till. Vi fick våra liv- gratis- av nåd. Nu kan man på goda grunder vissa dagar tycka att livet inte är så roligt att leva. Det kan också vara ett lidande att leva ibland. Men de flesta av oss vill leva och vill leva bra.

Vi har alla en livsuppgift. Uppgiften är att leva. Och att leva som kristen är att vara ljusets och kärlekens budbärare ut i världen. Att ge liv och kärlek till andra människor(och till djur och natur också). Detta är vår tjänst. Vi talar ofta om att ha en tjänst. En tjänsteman är en man eller en kvinna som har en tjänst. Ordet kommer av verbet tjäna. Att tjäna betyder att ”vara till nytta” för någon annan.

”Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.”(1 kro:1-4)

Men tjänar vi något på att vara Kristi tjänare? Ett svar på den fråga finns i sista versraden i psalm 291 i psalmboken ”Så blir livets mening skön, kraft till tjänst är tjänstens lön.”

För att riktigt förstå dagens evangelietext måste man läsa verserna före. Det kom fram en man till Jesus och frågade: Mästare vad skall jag göra för att få evigt liv? Jesus svarar att han skall hålla budorden. Han säger då att han alltid har gjort det. Då säger Jesus att han har en sak kvar att göra: ”Sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himlen.” När ynglingen hörde detta gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket”.

Det var denna replikväxling som lärjungarna hörde strax innan Petrus frågade Jesus. ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?”

Petrus vill veta hur det går- tjänar de något på att de har lämnat allt och följt Jesus? Jesus svarar att de skall få nya uppdrag. Nya tjänster ”vid världens återfödelse” – alltså vid tiden för Kristi återkomst. Det kanske inte är det svar de vill höra? För Jesus har ju varit tydlig med att ingen vet, inte ens änglarna i himmelen, och inte ens han själv, vet när den dagen inträffar.(Mk 13:32)

Det finns inget som är så förödande för en människa som att inte behövas. Att uppleva att man inte behövs är deprimerande. Vi vill alla bli tagna i anspråk. Vi behöver vara behövda-det är vår livsluft.

Dagens evangelium kan kanske sammanfattas så:

Våra liv behövs för andras liv.

Du behövs för att ge liv åt andra som lever.

Jesus lovar ingen annan lön för vårt livsarbete- än glädjen att få vara till nytta .

Våra liv är givna gratis- av nåd.

Vår tro är given gratis – av nåd.

Vi skall kämpa för att göra det bästa av våra gåvor.

I Jesu namn

AMEN.

 

 

 

 

Jag har fallit,men reser mig igen

Beredelseord på kyndelsmässodagen 2017 i Brännkyrka kyrka

 

”Jag har fallit, men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus”(Mika 7:7-8)

Profeten Mika är det som talar så i dagens Gammaltestamentliga text.

Allting är inte som det ser ut att vara.

Mikas fiender tror att han är besegrad, men han bär en trotsig förvissning om att Gud skall rädda honom. Att Gud- mitt i eländet-mitt i mörkret –skall höra honom.

Allt är verkligen inte som det kan se ut att vara.

Det gäller också våra egna liv.

Den som ser både vältränad och snygg ut i sin dyraste kostym – kan ha ett hjärta som blöder-en själ som är trasig.

Biskop Kingo har skaldat på detta tema i en av våra mest kända psalmer: (Sv ps 269)

”Skönaste rosor på törnbusken glöder,

vackraste ört kan ha gift som förgör,

Kinden kan blomstra fast hjärtat det blöder

Morgonens glädje om aftonen dör”

Av detta kan vi lära oss minst två saker:

För det första : vi skall aldrig döma andra människor, för vi vet aldrig vad som döljer dig i deras inre. Den prövning och rannsakan som vi skall göra handlar alltid om oss själva-inte om andra. Inte ens en jämförelse är på sin plats.

För det andra: Våra liv som kristna är ett ständigt pågående trots. Hoppet skall aldrig överge oss. ”Jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus”

Att allt verkligen inte ser ut att vara som det verkar, har vi det tydligaste exemplet på vid Jesus död.

Många trodde att nu var det slut med honom. Nu var han tystad och besegrad.

Men över hela vår Jord lever han i det heliga ordet, i nattvarden och i varje medmänniska. AMEN.

 

 

Livets källa

Predikan i Vårfrukyrkan 2017-01-15 Brännkyrka församling 2a e trett. Livets källa.

 

Dagens överskrift i evangelieboken är ”Livets källa”

Vad kan menas med ” livets källa”?

Det kan vara olika saker. Vi kan börja med  :”det inre livets källa”  Det inre livet, det kan också kallas för vårt själsliv.

Det är inte riktigt samma sak som vår psykiska hälsa. Vårt själsliv handlar om vår relation till helheten, alltet, ja till Gud.

En sund själ- är inte detsamma som ett friskt psyke. Även om vår psykiska ohälsa kan plåga oss med depressioner, ångest och fobier – så kan själen mitt i allt detta kaos vara sund. Ja frisk.

Men då måste vi släppa taget och överlämna oss……Kristus kan bära oss över de mörka vattnen, men vi måste tillåta honom att göra det. ” Like a bridge over trubbeld wathers ” kan Kristus vara.

Hur gör man? Anders Frostensson skaldar ”Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära.(Sv.ps 39)

Vi har ganska svårt för detta, att uppge oss själva . Vi vill ha kontroll. Även över själslivet. Men detta krampaktiga fasthållande, vakthållande runt vår egen själ leder endast till att vi stängt dörren för Kristus.

När man är riktigt trött, ja utmattad, själsligen utmattad, kanske förtvivlad – då orkar man inte vakta sin egen själs dörr. Och DÅ vill man släppa in Kristus, ja Gud själv. Och DÅ rinner livets klara livgivande källa rakt igenom din själ. Ja den uppfyller din själ. Och du kan vila i detta. Vila i den Gudomliga närvaron som uppfyller din själ. Och då är det lätt att stämma in i Bells psalm :”Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag skall bli och lev i mig”(Sv.ps 767)

Detta tillstånd är inte statiskt. Det som är vunnet kan åter förloras. Men minnet finns kvar. Själsminnet. Och vägen tillbaka till Livets källa går lättare att finna för den som en gång vandrat den. Jesus sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”

Det inte livets källa är Gud i Kristus och Den Helige Anden. Detta skall vara vår själs innehåll och glädje.

Men vi kan också mena något annat med ”Livets källa” . Vi kan mena det fysiska livets ursprung.

Många har letat efter livets källa, livets ursprung, i naturvetenskaplig mening. Vi vet mer i dag än för några generationer sen om celler och atomer och om DNA- ja livets byggstenar har vetenskapsmännen och vetenskapskvinnorna mer och mer lyckats undersöka och spåra.

Men ”Livets källa” har inte vetenskapen lyckats hitta eller fånga in.

Men i kyrkan bekänner vi, varje söndag .”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, skapare av himmel och jord”.

Vi menar och tror att Gud är livets källa också i denna fysiska bemärkelse. Och också här, i denna dimension, är Kristus med. I dagens episteltext läste vi om Jesus : ” Vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna…..han, för vilken och genom vilken allting är till….” (Hebr 2:9-10).

Tanken att Jesus Kristus är så ett med Gud Fader att man vågar påstå att Kristus var delaktig i världens skapelse. Denna tanke är urgammal i Kristendomen och ”blixtrar till” i den Nicenska trosbekännelsens formuleringar:

 

”Jesus Kristus…född av fadern före all tid……..Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud..på honom genom vilken allting är skapat”.

Motivet är välkänt i konstens värld. Kristus pantokrator. Om Ni googlar på Kristus pantokrator (Kristus världshärskaren) så kommer det upp 100-tals bilder, de flesta ikoner.

Det finns en dikt som heter:

Den kosmiske Kristus

Den kosmiske Kristus

Håller Jorden i sin högra hand

Och solen i den vänstra

 

Hans kropp

För Dig utgiven

Uppfyller vår galax

Hans andning

Är Helig Ande

Fyller universum

Och

Dina lungor

 

Det var han

Född av Gud Moder, i himmelen

Före all tid

Som föddes i Betlehem

Av jungfru Maria

För att Guds Kärlek

Livets mening

Skulle ta gestalt

Utanför  lustgården (JMI Blix)

 

Men den text som bäst sammanfattar dagens budskap om Livets källa är en gammal psalm, som tyvärr är ändrad till oigenkännlighet i den nuvarande psalmboken (Sv.Ps 347)

 

I Orginalversionen är den så här:

 

När världens hopp förtvinat stod

Likt blomman uti sanden,

Rann upp så klar en hälsoflod,

Gav kraft och mod

Åt kvalda mänskoanden.

 

Det Jesus var, som huld och god

Blev oss en livets källa.

Vi fann i Jesus liv och blod

Den hälsoflod

Som gör oss evigt sälla.

 

Han ljuset är och sanningen,

Han vägen är och livet.

Den honom söker finner än,

Ja, just åt den

Som beder skall bli givet

 

Han genom hela livets dag

Utsträcker sina händer

Till syndare, och med fördrag

Där tron är svag

Han veken återtänder

(Samuel Johannes Hedborn 1813)                                                    2017-01-15

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

Att fördjupas i sin förundran över det outsägliga- eller att närma sig livets(och dödens)mysterium

Beredelse i Vårfrukyrkan 2017-01-10 SPS

Vi har samlats till fördjupningsdag. Andlig fördjupning. Det låter sig sägas.

Vad är andligt? Vad är icke-andligt?

Folk frågar inland oss i kyrkan om andliga  ting. Frågar om Gud. Frågar om livet efter detta. Frågar om vi vet något om Livets mening.

Det är naturligt att de frågar oss. Vi borde veta mer,än andra, kan man tycka.

Men att man arbetar i kyrkan, är ingen garanti för att vara mer andlig än någon annan. Att man läst många böcker om Gud betyder inte att man kommit närmare Gud. Troligen kommer man närmare Gud genom att arbeta i kyrkorummet som vaktmästare var och var annan dag , än man gör genom att sitta på sin kammare och studera teologi.

Men man kan kanske bli oberörd av att vara i  kyrkorummet också?

Vi kanske inte har svaren– men vi har frågorna!

Genom att reflektera över frågorna, kan vi fördjupas och ödmjukas inför allt oförklarligts mysterium.

Hela livet är en fråga.

Svaret finns inte –eller så är svaret att leva!

Eller är svaret på frågan om livets mening :Kärlek!

När någon frågar finns alltid ett svar. Vi skall svara. Och vi kan inte svara på de stora frågorna med någon tvärsäkerhet. Vi kan bara svara det vi själva vet och det vi själva tror.

Vad tror jag ? Vad vet jag ?

Jag vet att jag lever. En berömd filosof(Cartesius) sa den berömda meningen: ”Jag tänker-alltså finns jag”.

Ganska tråkig livshållning. Bättre då att säga: ”Jag lever alltså älskar jag.”

Jag tror, att inget som existerar finns utanför det heligas sfär. Gud är i allt. Jag tror att Jeus Kristus  är Vägen, sanningen och livet. Vad det betyder ?  Det betyder att vi med våra korta och enkla liv har till uppgift att leva av och genom varandra. Det kan betyda så mycket annat också.

Men det räcker just nu.

Vi arbetar på att fördjupas i vår förundran över det outsägliga.  AMEN.

 

 

 

Av goda makter underbart bevarad………

Predikan Nyårsdagen i Vårfrukyrkan i Fruängen 2017

 

”I dag är första dagen på resten av ditt liv”, så kan man naturligtvis med all rätt säga varje morgon som man vaknar. Men på nyårsdagen är det särskilt tydligt att det är sant.

Vi har ett årsskifte. Nu skriver vi 2017 – och då menar vi 2017 år efter Kristi födelse. Jesus är med varje gång vi daterar en skrivelse eller tittar i en klander.

Vid årsskiften är det vanligt att man blickar tillbaka och försöker summera året som gått. Vilka händelser var de viktigaste i världen, i Sverige och i mitt eget privatliv ? Det som plågat oss mest är rapporterna från kriget i Syrien och Irak. Genom flyktingströmmarna har det kommit nära oss. Många tänker att 2016 varit ett dåligt år. Ett år präglat av våld och ondska.

Också på det personliga planet, i våra privatliv, har det för många varit så att 2016 varit kantat av sjukdom, sorg och andra motgångar i arbetslivet eller familjelivet.

Och så ser vi framåt med nya goda önskningar och förhoppningar om det kommande året. Vi önskar fred på jorden, vi önskar att lidandet och hungern skall lindras. Vi kanske lovar att själva försöka vara godare människor. Vi hoppas kanske gå ner i vikt och sluta röka. Ja du vet bäst själv vilka förbättringar du önskar dig och de som står dig närmast.

I församlingen och här i gudstjänsten är det på samma sätt. På Nyårsdagen blickar vi tillbaka och nästan samtidigt sträcker vi oss mot framtiden.

Men vi använder andra ord än man gör i massmedia.

Vi börjar med ordet tack!

Att tacka är inte en känsla, det är en aktivitet. Något vi gör. Ibland kommer denna aktivitet ur en känsla av tacksamhet.

Att vara tacksam och att tacka är en livshållning. En viktig del at den kristna livshållningen. I dag tackar vi för året som gått. Vi tackar för 2016. Det finns alltid mycket att tacka för. Själv tackar jag för att jag fått leva ytterligare ett år. Fått leva och vara någorlunda frisk och utan smärta. Jag tackar också för all godhet som funnits i världen och i min egen omgivning under året. Den dagliga godheten som gör att världen inte faller samman – den skrivs det inte så mycket om i tidningarnas årskrönikor. Men den dagliga godheten i olika former är det som gör att vi kan leva.

Flera psalmer uttrycker denna tackets grundhållning.

”Tack, min gud, för vad som varit!

T ack för allt vad du beskär!

Tack för tiderna som farit!

Tack för stund som inne är!

Tack för ljusa varma vårar!

Tack för mörk och kulen höst!

Tack för redan glömda tårar!

Tack för friden i mitt bröst!”(Sv.ps 261)

Vårt andra ord vid tillbakablicken är förlåt.

Allt blev verkligen inte bra 2016. Det måste vi erkänna. Som människa har jag del i mänsklighetens kollektiva skuld. Det gäller inte minst klimat- och miljöfrågorna.

Också på det personliga planet har de flesta av oss skuld. Allt blev inte bra. Vi svek oss själva och människor som står oss nära. Det är bara att erkänna.

Vi ber :”Förlåt oss våra skulder, så som vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.” En skuld skall man försöka betala. En känd svensk myntade :”Den som är satt i skuld är inte fri.”

Men ibland går det inte att betala skulderna. Då återstår bara förlåtelsen. Benådningen.(Att skuldebrevet rivs sönder) Om vi skall få friheten. Den frihet vi så väl behöver för att kunna leva att gott liv till glädje för oss själva och för andra.

I dagens GT-text står det: ”Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny….”(Klagovisorna:3:22-26)

Grundbetydelsen ,ursprungsbetydelsen, av ordet förlåt är ungefär: ”Övergiva”, ”Lämna bakom sig” eller ”släppa efter”.

Vi kunde gott tillägga: att glömma.

Det som har varit kan tynga oss. Ibland talar man om att var och en har sin ryggsäck att bära genom livet. När förlåtelsen händer, då kränger man av sig ryggsäcken, lägger ner den på livets stig och vandrar vidare rakt fram utan den bördan. Stegen blir lättare. Man får mer kraft också att hjälpa andra.

När vi som kristna ser tillbaka på året som gått, då är ordet tack och ordet förlåt våra viktigaste hållpunkter.

På nyårsdagen blickar vi också framåt. Sträcker oss mot olevda dagar och månader. Hur vill vi att 2017 skall bli. Vad väntar oss och vad förväntar vi oss?

Vi kan inte leva i det som ännu inte hänt. Vi kan bara leva i nuet.

Men hur vi lever i dag kan ha betydelse för morgondagen. Och vi har alla hört talas om självuppfyllande profetior.

Det ligger en viss psykologisk sanning i uttrycket. Det vi väntar oss brukar hända mer än det vi inte väntar oss. Det finns forskning som visar att barn som vi har positiva förväntningar på lyckas bättre i skolan, än barn som vi har negativa förväntningar på. Inom pedagogisk forskning kallas detta för ”Matteuseffekten” (Matt 25:29).

Det har betydelse, stor betydelse, vilka önskningar och förhoppningar vi har inför 2017.

”I Jesu namn” – så är dagens överskrift i evangelieboken. Det är den 8:e dagen efter Jesu födelse. Därför är det en kristen helg. På den 8:e dagen efter födelsen skulle barnet omskäras och få sitt namn. Nyårsdagen har också varit förlagd till andra dagar på året , i andra kalendrar, även i kristen tid.

Vi har överfört betydelsen så att vi önskar oss ett år ”I Jesu namn”.

Det är ett år 2017 fyllt av kärlek och godhet. Också av skönhet.

I trosbekännelsen säger vi om Jesus :    ”……..därifrån igenkommande i härlighet…..”.

Jesus kan sägas vara ”Han som kommer från framtiden” Jesus finns alltså redan i hela 2017,innan vi själva är där. Det gör att vi med tillförsikt kan möta framtiden. Vi skall vara Guds medskapare i framtiden. Hoppet om en god framtid skall bäras av oss.

 

”Av goda makter underbart bevarad det främmande och nya väntar jag.

Guds nåd är ny var afton och var morgon.

Han väntar oss i varje nyväckt dag

 

Låt varmt och still ljus i kvällen brinna.

Som du i mörkret tände världens ljus,

Så för du här din mänsklighet tillsammans

Och är på vägen moln och eld och Gud

 

När nu till stillhet allt omkring oss sjunker

Du låter nya klanger växa fram.

Vi hör den sång som alla världar sjunger,

I hopp och tillit ropar de ditt namn.(Sv.ps 509)

 

(Skriven nyårsafton 1944 i fängelset av Dietrisch Bonhoffer)

2016-12-31 JB-x

 

Feministisk Gud?

 

 

 

Predikan 17 dec 2016 Mariadagen i Brännkyrka kyrka

I dag är det en av kyrkoårets två Maria-dagar. Den andra är Jungfru Marie bebådelsedag- och den inträffar förstås helst exakt nio månader innan jul.

Det finns också en tanke om att Gud skapade, när dag och natt var lika långa. Det var en harmonisk dag. En dag av jämvikt. Dagens evangelietext är den direkta fortsättningen av evangeliet på Jungfru Marie bebådelsedag.

Den handlar om två kvinnor som samtalar med varandra. Två blivande mödrar. Den ena skulle föda Johannes döparen och den andra skulle föda Jesus.

Båda sönerna blev avrättade. Johannes döparens huvud serverades på ett fat för att konungen inte skulle bryta en ed. Han beordrade döden för Johannes-fastän han visste att Johannes var oskyldig. Med Jesus var det på ett liknande sätt. Pilatus ville inte beordra Jesu avrättning- men han räknar fel på folkets reaktion. Han ber dem välja mellan Jesus och Barrabas- och naturligtvis tror han att folket skall välja att frige Jesus. Men så blev det som bekant inte.

Men i dag skall vi inte ha focus på Johannes och Jesus- utan på deras mödrar.

Två blivande mödrar talar med vandra. Ett förtroligt samtal mellan gravida kvinnor. Kanske kan ingen annan förstå, som inte varit i den situationen. I varje fall kan ingen man riktigt förstå detta på samma sätt.

Det står också i evangeliet att Elisabet och Maria var släkt med varandra. Men det står inte hur.

Två blivande mödrar, som båda vet med sig att deras havandeskap är något Heligt. De bär Heligheten inom sig. De bär heligheten i sina egna kroppar.

Detta kan utan tvekan sägas om alla blivande mödrar – att de bär Heligheten i sina kroppar. Livet självt är Heligt! Ingen vet det så väl som en mor, föreställer jag mig.

Bibelns tid var på flera sätt männens tid. Prästerna var män, och profeterna var män – dock inte alla. (Hanna, Mirjam och Debora nämns i Bibeln)Kungarna var män.

Men utan kvinnor blir det inga män. Alla män har blivit födda av en kvinna.

Därför är kvinnan alltid före mannen.

I Judisk tradition är den man en jude som har en judisk mor. Det hjälper inte med en judisk far. Det är inte tillräckligt för att bli jude. En Judisk mor skall det vara.

Jag tänker också att kvinnorna inte endast är bärare av livet och är de som föder nya människor till liv. Söner och döttrar.

Nej, jag tänker också att kvinnorna värnar och skyddar och beskyddar sina barn i högre grad än männen gör det. Är det verkligen så? Du har ditt eget svar på den frågan i ditt eget hjärta!

I det pågående kriget i Syrien har det förekommit filmer och andra bilder på just mödrar som skyddar sina barn. Som vägrar att släppa ifrån sig  till och med sina döda barn.

Det finns särskilda kvinnoorganisationer som består av soldatmödrar. Att vara mor till en stupad son kan till och med förena israeliska och palestinska kvinnor i en gemensam organisation. Mest känd är väl den ryska soldatmödraorganisationen som protesterat mot olika krig.

Men Elisabet och Maria var inga soldatmödrar. Tvärt om. Men deras söner avrättades.

Vi behöver Maria som en kvinnlig gestalt i kristenheten som vi kan identifiera oss med.

Vid reformationen togs många helgonbilder bort i våra kyrkor. Detta var en ,kanske orättvis, tolkning av Luther som menade att Gud inte behöver några ”vikarier” (Jfr Engelskans vickar ). Inga mellanhänder mellan den enskilde och Gud (Fader, Son och Den Helige Ande) behövs.

När man ber skall man be direkt till Gud.

Men vi behöver Maria. Eftersom livet är sådant. Det finns i mänskligheten både män och kvinnor. Och en hel del människor som inte känner sig som varken män eller kvinnor. Vi har alla manliga och kvinnliga drag. Eller manliga och kvinnliga delar i vår personlighet. Det gäller alla människor.

Det kvinnliga i religionen. Det kvinnliga i kristendomen, framträder inte endast genom de kvinnliga profeterna och genom Elisabet och Maria. Fadern och Sonen bär ju manliga drag i sin språkgestalt. Men Den Heliga Andan – som man förr sade, är femininum. Det hebreiska ordet för Anden är ruach – ordet betyder både ande och vind. Det är en femininform. En kvinnlig form.

En av våra kändaste och mest älskade psalmer har en kvinnlig metafor för Gud. Jag tänker på ”Bred dina vida vingar, oh Jesus över mig…”(Sv.Ps 190) Lina Sandell har här inspirerats av  Jesusordet i Matt 23:37 f:   ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar…” (Kanske är Jesus inspirerad av Jes 31:5 ?)

I den Nicenska trosbekännelsen-som finns i våra psalmböcker- bekänner vi om Jesus ”Född av fadern före all tid…” ”Född och icke skapad…” Hoppsan. Hur var det nu? Kan Gud fader föda? Var det inte endast kvinnor som föder liv? Nej det är alldeles tydligt att Gud fader har den högst kvinnliga egenskapen att kunna föda fram liv. Det står i förtydligandet ”Född och icke skapad”.

Men vad var då särskilt med Maria?

Det särskilda med Maria var, som vi lärt känna henne genom skriften och traditionen, att hon bejakade sin uppgift. Uppgiften att föda världens frälsare. Hon inte endast sa JA. Hon stämmer upp i det som vi kallar Marias lovsång: (Lukas 1:46-55).

 

 

 

 

Guds hemlighter

 

 

1:a söndagen i Advent i Brännkyrka 2016-11-26

Vi har hört dagens berättelse många gånger. Jesus rider in i Jerusalem på en Åsna. Folket brer ut mantlar och olivkvistar – och de ropar och sjunger ”Hosianna, Hosianna, Hosianna.”

Det är en märklig händelse. Jesus måste ha varit en mycket känd person, eftersom han fick massornas mottagande. Eller så är det ”bara” hans anhängare från Gallileen som sluter upp?

De hade förväntningar på honom – det är helt klart. Hosianna betyder ungefär ”Kom och hjälp oss” eller ”kom och rädda oss” – det ordet kommer från hebreiskan och blev med tiden också ett hyllningsrop till konungen.

Hosianna Davids son – syftar på att Messias-folkets räddare- skulle vara son i rakt nedstigande led stammande från konung David.

Landet och staden Jerusalem hade ockuperats av Romerska krigsmakten. Många motståndsrörelser fanns. Liksom det finns många stridande rebellgrupper i Syrien och Irak i dag. Folket var krigströtta- eller snarare trötta på att vara berövade sin självständighet.

De olika grupperna ville se en ledare som kunde få folket med sig och befria dem från ockupationsmakten. För många- ja troligen för de flesta- var messiaslängtan en längtan efter en politisk ledare som skulle göra skillnad här och nu.

Kunde Jesus vara en sån ledare? – det var vad de hoppades på, de som ropade: Hosianna, Hosianna.

Nu gjorde Jesus de flesta besvikna. Kanske inte för att han red på en åsna- för det var ju ändå att uppfylla profetian från Sakarja. ”I ringhet kommer han, ridande på en åsna….”

Men de många hade nog glömt fortsättningen: ”Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken..”

Jesus gick inte in i den rådande politiska situationen- så som många förväntade sig.

Hans budskap kan sammanfattas: det finns ingen militär seger som är kärleksfull och god. Lägg ner vapnen och förlåt varandra. Älska varandra – men gör först upp med dig själv.

Var och en i stridens olika sidor- skall ödmjuka sig och rannsaka sig själv. Förlåta sig själv. Sona sina brott och förlåta sina fiender. Detta är budskapet – varken mer eller mindre.

Alla ville ha fred och bli av med ockupationsmakten, helst segra över den. Men Jesus såg att också de Romerska soldaterna och deras befälhavare var människor skapade till Guds avbild. Ämnade att bli kärleksmänniskor.

Har Ni tänkt på att det är samma berättelse på Palmsöndagen som på första advent? Berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Matt 21:1-11.

Men överskriften är annorlunda på Palmsöndagen. Då står det ”Vägen till korset” I dag står det ”Ett nådens år”.

Samma text men olika budskap- är det möjligt?

Fast det finns något gemensamt också.

 

LÄNGTAN eller förväntan.

På palmsöndagen är det spänd förväntan på hur det hela skall sluta. Vad kommer att hända, när Jesus kommer in i Jerusalem? Kommer han att uppfylla folkets förväntan. Bejaka deras längtan?

Vi vet vad som sker: Han rensar templet, instiftar nattvarden, fängslas, torteras och avrättas. Korsfästs. Och uppstår på den tredje dagen!

På första söndagen i advent är det för oss längtan efter Julen. Vi längtar efter berättelsen om att Jesusbarnet skall födas i ett stall i Betlehem.

I båda fallen är det ”Guds hemligheter”(1 kor 4) som avslöjas för oss.

Vi är och skall vara förvaltare av Guds hemligheter.

Guds hemlighet är att det som ser stort och märkvärdigt ut – kanske inte är så mycket värt, om man skrapar på ytan. Och Guds hemlighet är också att det som kan se litet och oansenligt ut kan rymma oanade möjligheter och all storhet.

En fattig man som rider på en lånad åsna. Så tänker vi oss knappast en folkledare som skall förändra samhället och göra upp med ockupationsmakten.

Eller ett nyfött spädbarn som påstås vara Gud själv. Ett spädbarn som är helt beroende av sina mänskliga föräldrar och andras välvilja (jag tänker på stallets ägare i Betlehem)för att överleva.

Ylva Eggehorn skaldar: ”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in.”(Sv ps 717).

Detta budskap angår oss alla personligen. Vi kanske inte har så höga tankar om oss själva eller en del andra människor?  Men Guds hemlighet – som vi är satta att förvalta- rymmer sanningen att om vi ser med andra ögon så uppträder storheten i det lilla. ”Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud”(Sv.Ps. 878).

Det är kyrkoårets första dag i dag. Vi ber om ett ”Nådens år ” – därför att vi aldrig slutar hoppas. Därför att vi aldrig slutar kämpa. Oavsett hur mycket elände vi möter i tidningarna eller i TV-rutan.

 

Gott Nytt Kyrkoår till er alla!

I Jesu namn!

Amen!