Ett är nödvändigt -vad är viktigast?

http://Predikan 15:e e tref 2016    -Ett är nödvändigt Vad är det som är nödvändigt? För ett gott liv, alltså? Den frågan är alltid aktuell. Och på senaste tiden har det varit en serie om detta i Svenska Dagbladet. Det har då gällt det fysiska. Vad behöver man, materiellt sett, för ett gott liv ? Människor i Stockholm har experimenterat med detta. Ett par flyttade in i en liten och helt tom lägenhet – inte ens sängar eller stolar fanns- för att se om det gick att leva bra så. Hur gick det? Jo, efterhand skaffade de både det ena och det andra. Säng och bord och stolar. Men ganska lite behöver man för att leva ett gott liv. Vad när nödvändigt? Själv bodde jag ett år på Cypern och arbetade där. Jag och min famil, tog med att vad vi kunde bära i ett par resväskor. Vi var borta i ett år. Allt det vi hade hemma var magasinerat. Vi saknade egentligen inget – utom musikanläggningen. Men då hyrde vi förstås enkelt möblerat på Cypern. Förra veckan åkte jag med en taxichaufför här i Stockholm. Det blev en ganska lång resa och vi pratade hela tiden. Han berättade att han bodde i Rinkeby. Han sa att det varit ganska oroligt där han bodde. Med många lägenhetsinbrott. Jag frågade om det gick att skydda sig mot inbrotten. Han svarade: ” Jag äger nästan ingenting- och äger man inget kan man ju inte bli bestulen. Man behöver inte oroa sig eller ha dyra försäkringar.” Och det är ju alldeles sant. Den som äger lite – eller inget- behöver inte ägna energi för att behålla sina saker. Och på det sättet(kanske endast på detta sätt?) är luffaren eller uteliggaren en fri människa. Har man dessutom inget jobb och ingen familj så behöver man inte heller försvara sig mentalt eller andligt. Man kan alltid säga sanningen – för man har inget att förlora. Och Jesus har sagt: ”Sanningen skall göra er fria”. Och det ligger mycket i detta. Att den som kan vara sann, har lättare att vara fri. Och den som inte är fri har svårare att skapa. Jag tänker nu på konstnärer av olika slag. Man kan vara fri i ett fängelse också – det är märkligt men sant. Det beror på att man inte har så många val där. Det är ju modernt att vi skall välja. Vi skall välja telefonoperatör, välja skolor, välja husläkare, välja pensionsfonder, välja elleverantör, välja livspartner osv. osv….. allt detta väljande gör oss knappast fria som människor. Fast man kan luras att tro det. Alla valmöjligheter kan ge en ängslan för att man kommer att välja fel. Nu menar jag att valfrihet i grunden är en bra sak. Och livets mening – i den mån vi själva kan påverka den- består ofrånkomligt i också en massa val. Att välja att försonas. Att välja att försöka vara god. Att välja att dela med sig. Att välja att säga sanningen. Allt detta är viktigt för oss för ett bra liv. Det har att göra med dagens överskrift: ”Ett är nödvändigt ” Men vad är det egentligen som är nödvändigt?” Det finns en övning som ibland använda på ledarskapskurser. Det är populära kurser i dag –de fanns knappast för 30-40 år sedan. Man säger åt varje deltagare att på ett papper skriva ner tjugo saker(det behöver inte vara fysiska saker) som är viktiga för ens liv. När alla är klara få de till uppgift att stryka bort tio  saker, som de alltså är tvungna att vara utan. Så tar man en paus och så skall man stryka bort igen- nu fem saker, återstår fem. Och efter en ny paus så skall man stryka bort ytterligare två saker. Och det hela blir svårare och svårare- och man håller på tills det bara är en eller två saker kvar. Försök när du kommer hem. Jag tror att det är ungefär som att göra ett tankeexperiment. Jag tänker mig att jag ligger på min dödsbädd. Jag vet att jag har kort tid kvar att leva. Kanske något dygn. Vad är viktigt för mig då? Vad är nödvändigt? Det är knappast Bankkontot eller min eventuella karriär. Jag tror att det viktiga till sist handlar om våra relationer. Avgörande för att bra liv är relationerna till andra människor och till djur och natur. Jag hörde en gång på radion en intervju med barn som var 4-5 år gamla. De t handlade om djupa livsfrågor. Barnen blev tillfrågade om vad som är meningen med livet. De små barnen var överens om att Kärleken är det viktigaste. Att de hade så lätt att hitta svaret kanske beror på att barn är helt beroende av vuxnas kärlek och omvårdnad för att överleva. De tvekade i alla fall inte om svaret. Och så är det viktigt med smärtfrihet – men inte helt avgörande. Ett ordspråk säger att det är bättre att gråta i en Mercedes 500 än i en liten folkvagn. Men det är nog ett – i huvudsak – helt felaktigt ordspråk. Alla tycker vi väl att det är bättre att vara fattig och glad än rik och ledsen? Och alla tycker vi väl att det är bättre att vara frisk och fattig än sjuk och rik? Vad är viktigast? Vad är nödvändigt- om bara ”ett är nödvändigt”. En gång hörde jag ett föredrag av Jonas Gardell. Han kom till min förra församling. Han berättade att i hans barndom så var Jesus svaret på alla frågor. Och  han tillade ”Ibland ställdes inte ens frågan!” Kan det vara så att Jesus kristus är det enda som är nödvändigt –och vad menar vi i så fall med det? Tanken som möter oss i dagens texter är att vi skall kunna vara fria människor att leva fullt ut. Och tanken är också att en tro på Jesus-en nära relation till Jesus-kan förlösa oss till detta. Till ett liv i frihet och utan ängslan. Kanske till och med i bekymmerslöshet! Det talas också om att vila. Om att överlåta sig. I dagens bön bad vi: ”Hjälp oss att vila i dig, att skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer”. I den gamla evangelieboken (den som finns i 1937 års psalmbok), fanns en sammanfattande slutbön för varje söndag. För denna söndag står där .”Lär oss att kasta alla våra bekymmer på dig, så att vi icke grämer oss över det förflutna eller ängslas för framtiden, utan i barnslig tillförsikt mottar varje dag som en ny gåva från dig.” Det är just detta som Jesus säger i dagen evangelietext, men med lite andra ord.  I dag vet många människor inte vad ett ok är. Men ett ok är en snidad bräda om man lägger över axlarna. Och så har man ett rep eller en kätting i varje ända av brädan. Och i dessa rep eller kättingar kan man fästa en spann eller en säck eller en annan börda. På så vi kommer hela tyngden att fördelas på hela kroppen och det blir mycket lättare att bära.  Jesus säger:” Kom till mig ni alla som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig ,som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt” AMEN!

Kyrkliga resor- TV-granskning i dag

I dag har TV haft ett inslag(flera) om församlingsresor i Svensk kyrkan. Man menar att det är fel att använda medlemmarnas pengar(kyrkoavgifterna) till, att de anställda får göra studie/utbildningsresor.

Jag har gjort kyrkliga resor till: Berlin, New York, Budapest, Bukarest, Tallinn, London, Taizé, Riga, Chicago,  Portsmouth, London, Visby, Åre, Karlstad, Iona, Jerusalem, Santiago de Compostela  -kanske har jag glömt några destinationer?

Kyrkan är förmodligen världens största professionella internationella nätverk. Det är nödvändigt för oss att resa- en del av vår kultur alltsedan Paulus började resa på 100 talet. Pilgrimsresorna  ……………. Missionsresorna………..

Inte i något enda fall har det förekommit på de resor jag ansvarat för att alkohol köpts för kyrkliga pengar(de tillhörigas avgifter). Detta är en självklarhet. Inte heller har jag någon enda gång begärt extra anslag av kyrkorådet för att genomföra en utlandsresa. Det har alltid rymts inom den vanliga budgeten ,ibland genom att alla andra kurser/konferenser ”frysts” det år resan genomförts.

Allt kan skötas och misskötas – men själva resandet i sig skall stimuleras. Och det är faktiskt inte dyrare i dag att resa till Berlin än till Umeå!

Griftetal

Litet griftetal 2016-04-22

 

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”

”For jag upp i himlen,så är du där,och bäddade jag år mig i dödsriket,se,så är du också där.Tog jag morgonrådnadens vingar,gjorde jag mig en boning ytterst i havet,så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. ” (Ps 139.)

Människan har i alla tider förundrats och fascinerats över sin plats i universum. Och är man astronom, så tror jag det blir ännu tydligare.

Livets mysterium.

Ingen kan någonsin förklara vad livet är, eller hur det kom till. Eller varför just jag skulle finnas.

Ingen av oss. Ingen enda. Har bett om att få komma till denna jorden.

Därför är vi alla, i en djupare mening, oskyldiga till det som vi ställer till med.

Oskyldiga- men alltid ansvariga- efter förmåga.

Ibland blir livet bra och då får vi tacka.

Det finns alltid något att tacka för. Varje liv har på något sätt gudomsgnistan i sig. Varje människosjäl är av Gud- den oändliga kärleken. Och varje liv är en del av galaxens helighet.

Kanske var det detta stora mysterium som Kurt närmade sig, när han såg i sin stjärnkikare. Jag vill tro det. Jag tror det.

Nu i en annan del av den enda världen- den del som vi som är här inte kan se- nu kan Kurt sjunga med Dan Andersson:

”Jag skall gå genom tysta skyar,

Genom hav av stjärnors ljus,

Och vandra i vita nätter

Tills jag funnit min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten,

Där ingen mer går ut,

Och jag skall sjunga av glädje

Som jag aldrig sjöng förut.”

2016-04-22 JB-x

Luther och förnuftet……….

Att gripa det ogripbara………

 

Kyrkans problem med ateismen är dels att ateisterna ofta  tycker att det är rimligt att med förnuftet (logiken) behandla religiösa och andliga frågor och dels att de själva oftast läser bibeln(eller andra heliga skrifter) så som fundamentalisterna gör. I båda dessa fall lockas eller luras vi troende att så att säga utspela matchen på motståndarens planhalva.

Nu är det förstås inte fråga om motståndare, utan om medmänniskor. Och inte heller är det en match som kan vinnas eller förloras, utan fråga om ett samtal om tillvarons grund och livets mening.

Men ändå; förnuftet har sina begränsningar när det gäller religiösa frågor. Och fundamentalism är sällan en framkomlig väg när det gäller att läsa och förstå de heliga texterna.

Detta har många, i vår tradition, förstått, inte minst Martin Luther(ML). I verket ”Om den trälbundna viljan” talar ML om att vi kan tillägna oss kunskap på tre ”plan”. Först på förnuftets(logikens) plan, vilket är nödvändigt och gott- men inte tillräckligt.ML säger om teodicé-problemet att om vi angriper frågeställningen på förnuftets plan måste vi konstatera att  Gud inte finns, eller att Gud inte är allsmäktig (eller god).

Eftersom ML vet att Gud är både allsmäktig och god, så är det uppenbart att förnuftet(logiken) har stora begränsningar när det gäller att få kunskap om de djupaste livsfrågorna. ML säger därför när förnuftet inte längre räcker till, går vi till nästa plan. Trons plan. På trons plan kan vi få kunskap, riktig kunskap, som inte är möjlig att få på förnuftets plan. Man kan ändå, med ord beskriva kunskap som vi får på trons plan. Den kunskapen kan också förmedlas med bilder, musik och poesi.

Det är ungefär som en vacker tavla. Det är helt omöjligt att få svar på frågan om tavlan är sann eller falsk i någon logisk mening. Men det är meningsfullt att, med förnuftiga ord, formulera hur den berör mitt hjärta- mina känslor, min upplevelse. Ateisterna envisas ofta med att kräva av oss att vi skall svara på frågan om Gud finns eller inte, med ett logiskt resonemang. Många har försökt, men på ett sätt är det omöjligt och felaktigt- man kommer bara en bit på vägen.

Men förnuftets och trons plan räcker inte för att förstå allt. För fullständig kunskap krävs det tredje kunskapsplanet. ML kallar det ”Härlighetens ljus”. Detta är den kunskap som vi får efter döden då vi möter Gud ”ansikte mot ansikte”(1 kor 13:12). Då skall också Gud bli ”allt i alla”( 1 kor 15:28).

ML är undervärderad både som filosof och som mystiker.

Jag vill nämna två andra exempel , i vår tradition, på insikten om förnuftets(logikens) begränsningar.

Det första är professor Gustaf Wingren . I sin bok Credo (där han verkligen vill uttrycka sin tro) avslutar han varje kapitel med en dikt- ett poem. Han gör det inte för att han tror sig vara poet, utan just för att det han vill säga inte fullt ut låter sig sägas med en logisk text.

Det andra exemplet är ärkebiskop em K-G Hammar. I debatten om sanningen i trosbekännelsens utsagor om jungfrufödseln, yttrade han att man bör närma sig texten(texterna?) med ett ”poetiskt förhållningssätt”.

I detta sammanhang är det bra att påminna sig att Svenska kyrkans kyrkomöte har beslutat att ”varken trosbekännelsen eller läran är föremål för tro…..” (KO första avdelningen 1 kap-inledningen.)

Väl att märka är att förnuftet är kompetent att avgöra sina egna gränser. Ungefär som om en tumstock, om den kunde tala, skulle säga om sig själv: ”Jag är en bra tumstock, men jag duger inte till att avgöra om stenen väger tio kilo eller hundra kilo.”

Det sagda, hitintills skrivna, skulle kunna innebära att det är omöjligt att på ett intellektuellt hederligt sätt, tala om eller beskriva Gud. Och det ligger förstås något i det, men det är ändå värt ett försök.

När Mose fråga Gud (2 Mos 3) vad han skall svara när Israels barn frågar honom om Guds namn, då svarar Gud: ”JAG ÄR ”(den jag är). Säg till folket att ”jag är” har sänt dig.

YHWH (eller JHWH)har oftast tolkats just så. Gudsnamnet är 1:a person singularis av verbet ”vara”. Verbet ”vara” är det mest grundläggande ordet i språket. Gud är ”varat” självt eller alltet. Allt som ”är” är förstås allt som ”finns”. En rimlig formulering är att Gud är ”existensen” eller ”varat”.

Om Gud är existensen så blir frågan om Guds existens, en icke-fråga! Och utifrån denna utgångspunkt(om man accepterar den) blir det en oförnuftig och ointelligent fråga, att fråga om Gud existerar eller ej. Och jag menar att detta är en rimlig och förnuftig hållning!

Detta får konsekvenser. Om Gud är existensen, så är det rimligt att kalla allt som existerar för ”Guds kropp”.(Carl von Linne tillskrivs uttrycket: ”I naturen ser man Gud på ryggen”) Jorden och allt som finns på den, även människorna med sina kroppar och själar, är delar av guds kropp; kroppsdelar. Men även stjärnorna och galaxerna ja alla himlakroppar är kroppsdelar i Guds kropp.

Ingenting finns utanför- och allting är indraget – i detta Heliga. Existensen.

Denna insikt kommer tydligt till uttryck i psaltarens139:e  psalm. Och i Jesus replik till Pilatus ”du hade alls ingen makt över mig- om den inte var dig given ovanifrån”(Joh. 19:11). Pilatus förstår inte detta; att också han är en kroppsdel i Guds kropp. Liksom Myran och berget. Men Jesus vet!

Insikten i den nu beskrivna sanningen, stämmer till ödmjukhet. Detta är också grunden när Jesus säger till oss att vi skall älska våra fiender (Matt 6:44).

Om nu allt som existerar(finns) är Guds kropp, så betyder det också att allt smutsigt och fult(ja avskyvärt!) på något konstigt sätt är delar av den Gudomliga helheten. Detta gäller också våra onda handlingar. Här finns också, på ett svårbegripligt sätt, förlåtelsens grund. Bland annat därför att vi inte har bett om att få bli till, är vi alla i grunden moraliskt oskyldiga. Förlåtelsen handlar i detta perspektiv inte om att vi skall be Gud om förlåtelse. Det är på ett sätt helt ointressant. Förlåtelsen handlar om att vi skall förstå att v i ÄR förlåtna och utan skuld i en djupare moralisk mening. Däremot är vi alltid ansvariga för våra handlingar(om vi är friska) och måste ta det ansvaret även närt det innebär soning och straff.

Det är meningsfullt att be människor om förlåtelse och att försonas med dem. Förlåtelsen ”händer” när parterna(offret och förövaren) är överens om den.

Men innan vi förstår att vi i en djupare moralisk mening är utan skuld, kommer vi att fortsätta att göra varandra illa.(Läs Marie Fredrikssons lilla roman Noreas saga). Därför är Jesu förkunnelse i ord och handling om att älska alla-även syndaren-men hata synden; helt avgörande för att vi alla skall kunna leva ett värdigt liv.

Efter denna utvikning återgår jag till huvudspåret. I teologin talas det ofta om transcendens. Att Gud är transcendent. Det betyder att Gud är bortom det vi kan se, höra känna eller förnimma.

En helt transcendent Gud är en omöjlighet och en ointressant Gud. Rimligare än att säga att Gud är helt transcendent är att säga att Gud är existensen och att tillvaron(allt som existerar) är Guds kropp- och alla är vi kroppsdelar(oavsett om vi vill vara det eller oavsett vad vi tänker om saken). Men vi kan inte förstå, varken med förnuft eller i Tron, Gud fullt ut. Den fullständiga kunskapen kommer kanske(?) till oss i nästa liv. Nu kan vi endast arbeta på att fördjupas i vår förundran över det outsägbara. Men detta får inte uppta all vårt tid och kraft. Vår viktigaste livsuppgift är att vårda relationerna till alla levande kroppsdelar i Guds kropp. Det viktigaste är Kärleken.

Ibland säga det att inkarnationen(att Gud blev människa- lät sig födas som ett barn den första julnatten)är det viktigaste i kristendomen. Eftersom alla människor är kroppsdelar i Guds kropp, och därmed Heliga, så är det inte detta som menas med Jesu födelse, utan något mera.

Detta mera skulle kunna sägas vara att Gud så att säga sammanfattar sig själv i Jesus Kristus.(Joh 1:18).

Vårt ”förnuftiga” gudsbegrepp säger inte allt om vad Gud vill. Något om detta säger oss tillvaron om Guds vilja. Där finns skönhet, vacker musik och poesi. Möjlighet till kärlek.

Vad tillför Jesus?

”Ingen har någonsin sett Gud, men den enfödde sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är” (1 Joh: 18) / i Norsk, Dansk och engelsk översättning står det ”han har förklarat honom(dvs Gud)/

Jesus är gränsöverskridande. Han överskrider jordiska lagar och religiösa bud. Han säger att livet är viktigare än religionen.(Markus 2:27-28). Men han säger också att tron kan förflytta berg.( Mark 11:23)

Han vill minska avståndet till Gud, och därmed till oss själva och till varandra. Han gör det genom att bli en människa som vi. Därför är en genuint kristen uppmaning: Gör som Gud- bli människa!

Otaliga är berättelserna om människor som mött Jesus Kristus i andra människor, utan att (först) ha vetat om det.(Jfr också Emmausvandringen Luk 24:13-31).

Jesus gör Gud lättbegripligare för oss. Vi har lättare för att tala med eller om en Gud som är en annan människa, än för att tala med ”existensen”.

Jesus största gränsöverskridande är överskridandet av gränsen mellan liv och död. Detta gränsöverskridande kan ge oss livsmod. Hans väg var svår, liksom det för oss inte finns enkla vägar till sanningen.

Jesus Kristus är helt unik för kristendomen, även om många muslimer räknar Jesus som en stor profet. Dessutom har alla de stora religionerna någon ”mänsklig kategori”,vid beskrivningen av det Heliga. Vi kristna har Jesus. Muslimerna har Muhammed. Buddisterna har Budda. Judarna har väntan på (Messias).

Dessutom är någon form av treenighet, inte endast fråga om ett kristet påstående om att Gud har eller är tre ”personer”. Fadern, Sonen och Den Helige Anden. Det lär ha varit biskop Krister Stendal som formulerade:” I konstruktörens, befriarens och livgiverskans namn” Det handlar inte endast om personer, utan lika mycket om kategorier. Den fysiska verklighetens kategori(Fadern, skaparen). Befrielsens, förlåtelsens och upprättelsens kategori (Sonen, själen). Den osynliga livskraftens kategori(Den Heliga andan, hjärtat).

Mot dessa tre kategorier svarar de tre stora helgerna: Jul, Påsk och Pingst. När de kristna missionärerna nådde ett nytt missionsfält byggde de ofta först tre hus. Ett sjukhus(för att hela skapelsen), En skola(för att vårda själen) och en kyrka ( för anden och själavården).

Om Gud skapat människan till sin avbild, vilket påstås i Bibeln (1 Mos 1:27) så bör människan, liksom Gud, vara treenig. Och många påstår att varje människa består av, eller har, kropp, själ och ande. Detta är nästan sant. Människan har en kropp – varje kropp är helt unik. Människan har en själ- varje människosjäl( grek psysche)är helt unik. Men människan ”har” ingen ande. Det är samma ande i alla människor. Guds heliga ande bor i alla människor. Gud inblåste sin ande i oss (1 Mos 2:7). Det är därför vi lever. När Guds ande lämnar oss, då slutar vi andas. Vi dör. Men Guds ande är inte endast livskraften, utan också Kärlekens ande som bor i våra hjärtan.

Treklangen i tillvaron kan också förnimmas i den Judiska trosbekännelsen. ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta (anden) och av all din själ( själ) och av all din kraft”( skapelsens, fysikens kategori). (5 Mos 6:5) Parenteserna med innehåll är förstås mina kommentarer.

Ibland, ja ofta, hör man sägas att Påsken är kristendomens viktigaste helg, största högtid. Det är fel ur ett förnuftigt perspektiv. Julen är först och störst. Om inte Jesusbarnet hade blivit fött i stallet i Betlehem, så hade han förstås inte kunnat leva, älska, lida, dö och uppstå. Utan Jul ingen påsk!

Så är det med oss också. Utan födelse inget liv. Utan födelse inget dop –kanske är det därför vi skriver in dopkandidaternas födelsedag i dopbevisen ?

Vad är då riktigt viktigt i det kristna livet ? Att omfatta den rätta läran? Att fira högmässan och de avdra livsriterna? Kärleksgärningar till andra människor och till djur och natur?

Livet är alltid viktigare än religionen, även för en troende. Utan liv(existens) kan jag inte vara en troende. Den store teologen och folkbildaren NFS Grundtvig (+ 1872) blev berömd för uttalandet: ”Först människa och sedan kristen” Det finns de som påstår att danskans ”så” i detta fall skall översättas ”på så vis” eller ”på detta sätt”- i så fall förstärker det det mänskliga på ”bekostnad” av människans religion.

Religionens funktion för människan är att tolka verkligheten och livet så att var och en av oss kommer närmare sin egen bestämmelse. Det blir ett liv i kamp och i harmoni. Kärleksgärningar och förlåtelse till mig själv och andra. Vila. Bekymmerslöshet. Förmåga att uppleva skönhet. I bästa fall förmåga att skapa skönhet. Allt detta kan vår tro och våra riter hjälpa oss att uppnå.

Men religionen kan också bli ett hinder för ett gott och riktigt liv. Rädda människor blir ofta dogmatiska och bygger murar för att skydda sig. Murar som blir till hinder för andra människor för att ta till sig det goda i religionen.

Men egen personliga ståndpunkt är att det är oförnuftigt att inte tro. Jag har dessutom försökt visa att treenigheten är i harmoni med skapelsen och flera icke-kristna religioner.

Kristendomen, den kristna tron, bekännelsen och läran, har inte sanningen med stort S. Därför att livet alltid är större än tron. Det är detta som ligger i vår ärkebiskop Antje Jackelens valspråk: ”Gud är större”. Valspråket har förknippats med våldsbejakande islamism. Om man läser hela bibelversen, förstår man att det handlar om motsatsen och om att vi aldrig kan förstå allt, men vi kan fördjupas i vår förundran över det outgrundliga.”…låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga vårt hjärta om att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.”(1 Joh 3: 17-20.)

 

Johan Blix