Frihet

 

Predikan i Årsta kyrka 12:e trefaldighet 2019-09-08  ”Friheten i Kristus”

Frihet är det bästa ting,

Som sökas kan all världen kring,

För den som Frihet kan bära.

Vill du vara dig själver huld,

Så älska frihet mer än guld.

Med frihet följer ära

Med frihet följer ära”

Biskop Tomas Simonssons frihetssång (+ 1443)

(Del av ett krönikespel som var politisk propaganda inför ett kungaval)

Frihet har alltid (?) varit ett politiskt mål, för vissa grupper.

Tänk bara på Franska revolutionens ”Frihet, jämlikhet och broderskap”- detta måtto är så förknippat med Frankrike att dessa ord i dag är präglade på de franska Euromynten.

Men Frihet är ett komplicerat begrepp, det antyder redan biskop Tomas i sin sång.”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den henne rätt kan bära…..” Eller  ” För den som frihet kan bära”

Man talat också ofta om Frihet under ansvar.

Den otyglade friheten blir odräglig.

Frihet är ett positivt ord och ett positivt begrepp – men det finns alltid ett men. Så också i Friheten i Kristus – vi skall återkomma till det.

Henrik Tikkanen skrev på sin tid finurliga ,roliga men allvarliga ”prator” till sina teckningar i Dagens nyheter. En av dem löd så här:

”Skall man ge frihet åt ett helt folk, måste det bli väldigt lite åt var och en.”

Det ligger något i det- diktatorns otyglade frihet att göra v ad han vill, är en frihet på andras bekostnad. Och skall man verkligen ta hänsyn till alla, så innebär det alltid en viss begränsning.Först var det Tomas frihet. Och sen Tikkanens frihet. Nu till Martin Luthers frihet.

Frågan om viljans frihet sysselsatte Martin Luther mycket. Hans kanske största verk heter ”Om den trälbundna viljan” Han ansåg själv att det var hans viktigaste bok. Resonemanget är ungefär så här: Människan är som en ridhäst. Hästen kan tänka och vet vad den vill. Den vill gå till vänster i nästa vägskäl, för den vet att där finns det gröna gräset och det rena friska vattnet. Men ändå kommer hästen att gå till höger, därför att det finns en vilja som är starkare än hästens egen vilja och det är ryttarens vilja. Om jag är en häst så blir frågan: Vem är min ryttare?(Nu kan ryttare variera från tid till annan.)

 

 

 

 

Luther menar att OM människan verkligen hade kunnat besluta sig för att göra det goda och dessutom genomföra det i alla lägen, då hade Kristus varit överflödig –vilket för Luther givetvis är en omöjlighet.

 

Samma sak kan uttryckas så här; Om människan av naturen är så skapad att hon kan frälsa sig själv, då behöver hon förstås ingen frälsare. Jesus blir överflödig.

Aposteln Paulus är inne på samma tankegång om den ofria viljan när han klagar; ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag”(Rom 7:14-25) Han utvecklar resonemanget genom att skriva: ”Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det inte jag som gör det, utan synden som bor i mig …….Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?—Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!”

Nu är det så att Marti Luther skrev en annan bok som heter ”Om en Kristen människas frihet”( Den finns i bokhandeln i pocket, vilket inte den tjocka boken om den trälbundna viljan gör.)

Nu har vi kommit fram till dagens ämne. Friheten i Kristus.

Tankegången är att en kristen människa har tillåtelse, frihet, att göra allt som är kärleksfullt och rätt –även om lagar, förordningar och administrativa system säger något helt annat. Den Kristna tron kan ge kraft att leva ut denna frihet. Det blir kanske inte ens något man måste kämpa sig till att våga göra, utan något man inte kan låta bli att göra.

Dagens texter handlar om just detta. Jesus bryter mot sabbatsbudet som säger att man inte får arbeta på sabbaten.Han gör det genom att arbeta som läkare och botar en sjuk kvinna. Han gör det i tredje årgångens evangelietext (Mk 2:23-28)genom att skörda på sabbaten för att få mat.

Man kan sammanfatta hela hållningen med :”Man skall lyda Gud mer än människor” (Apg 5:27-29).

Blir då allt tillåtet för en Kristen ? I den kristna frihetens namn? Det verkar ju lite anarkistiskt. Paulus behandlar fråga med ett exempel om offerkött och skriver: ”Allt är lovligt, ja men icke allt ät nyttigt. Allt är lovligt, ja men icke allt uppbygger”. Hans resonemang går ut på att man inte skall använda sin egen kristna frihet så att det skadar en medmänniska(som kanske är av en annan religion).

Jesus säger också en annan sak om frihet: ”Sanningen skall göra er fria” (Joh 8:31-36). Med sanningen menas inte här alla sanningar om vad som helst, även om citatet ofta har använts så. Med sanningen menas Guds ord –som talas av Jesus själv eller kommer från ”Sanningens ande”.(Sv.ps 161:2)

Men ändå- även i allmän betydelse blir vi ofta friare människor om vi håller oss till sanningen.

Den Kristna friheten kan, till sist, handla om en inre Frihet. Även den som är sjuk eller sitter i fängelse kan vara en fri människa. Det inre , ibland ordlösa, samtalet kan göra den som är fången i sjukdom eller en fängelsecell fri .

Men dagens viktigaste budskap, menar jag är att en Kristen människa är fri att lyda Gud mer än människor.

AMEN!

Gudstjänst

 

Levande Gudstjänst – textutkast Johan Blix

 

Detta tror vi på

Vi tror på en levande gudstjänst i varje kyrka. Gudstjänsten är inte ett event -en händelse, utan en rit som lever av upprepning, gemenskap, livstolkning och igenkännande.

Gemenskapen handlar om relation till Gud, till de andra som är med på gudstjänsten och relation till mig själv.

Vi tror på delaktighet av gudstjänstfirarna. Delaktighet betyder inte att man måste ”göra” något ( läsa text, tända ljus , dela ut nattvard osv…)även om det är trevligt och bra att många är aktiva i gudstjänstens genomförande. Delaktighet är också att man som bedjare, psalmsångare och kommunikant känner och är innesluten i församlingens gemenskap. Det kan vara bra att de agerande(prästen, diakonen, kyrkvärdarna, textläsarna, musikerna osv) varierar så att de inte bildar en grupp som blir sådan att andra känner sig uteslutna. Däremot är det bra om gudstjänsten struktur inte varierar så mycket att man känner sig osäker. Igenkänning ger trygghet.

Gudstjänstens innan och efter är mycket viktiga. Att var och en blir välkomnad innan och att man ges tillfälle att samtala efter – om vad man varit med om i gudstjänsten och om livet i stort.

Så här vill vi att det skall vara

Det skall vara lättare att andas när man går ut ur kyrkan, än när man gick in i den. Annars är det ingen idé.

Gudstjänsten skall ge plats åt enskilda att avge vittnesbörd. Att dela med sig sina tankar och sin livserfarenhet och sin tro och sitt tvivel.

Musiken skall vara en viktig del av gudstjänsten. Det är viktigt att få sjunga favoritpsalmer och att få lyssna till god musik. Kyrkomusikerns uppgift i gudstjänsten är framför allt att ”leda församlingen sång” – och inte att uppträda som om delar av gudstjänsten var en konsert och gudstjänstfirarna var konsertåhörare.

I varje församling bör man sträva efter att ha gudstjänstgrupper som förbereder gudstjänsten. Gruppen skall helst bestå av präst, musiker, vaktmästare, kyrkvärdar, ideella medarbetare som reflekterar och frågar om söndagens ämne och texterna. Gudstjänstgrupperna bör vara ”öppna” – alltid välkomna nya medlemmar och ingen skall känna sig tvingad att vara med- fastän man kanske varit det innan.

Gudstjänsten skall vara sådan att den som varit med om den gärna vill komma tillbaka. Och att den som varit där säger till andra: ”Följ med, jag lovar dig du kommer inte att ångra dig. Detta är på riktigt- det handlar om ditt och mitt liv- och man blir lättad och glad av att vara med.”

Inga funktionsvariationer skall få vara ett hinder för att delta som gudstjänstfirare. Aldrig.

Barn skall kunna vara med på vuxengudstjänster och vuxna på barngudstjänster- med behållning!

Att inte ta ut allting i förväg

Att inte ta ut allting i förväg –betraktelse

Vi har alla hört uttrycket att man ”inte skall ta ut segern i förskott”. Det betyder att man inte skall ”ropa hej- förrän man klarat av att hoppa över bäcken….” –eller hur det nu var?

När jag var barn firade man jul på jul och inte i advent.

Julgranen fick inte tas in tidigare än på julafton. Och på julafton dukades julbordet –eller kläddes julbordet. Julbord har i detta sammanhang inget med mat att göra. Julbordet var det bord där julkrubban ställdes upp. Där fanns förstås Josef och Maria med Jesusbarnet. Och herdarna på ängen med sina får. Bredvid fåren låg vargar och lejon – för på julnatten, den heliga natten, är det fred och frid som gäller. Vi sjunger i den kändaste av alla julsånger, psalm 297, ”Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.” Och så stjärnan över stallet, som ledde heliga tre konungar rätt. Det står inte i bibeln att de var tre, och det står inte att de var konungar – men genom åren har vi bättrat på historien.

Advent är väntan på ankomst – denna väntan är också en fastetid. Den liturgiska färgen i Advent är inte Vitt, kyrkans glädjefärg- utan blått eller violett, bot och bättringens färger.

Har ni tänkt på att evangelietexten på första söndagen i Advent är samma text som är evangelium på Palmsöndagen. Båda dagarna handlar om väntan och förväntan. Jesus rider in i Jerusalem följd av en folkmassa som ropar Hosianna! Det betyder ungefär ”Herre du vår Konung hjälp oss……..” Han rider mot en säker död.

Men i advent väntar vi inte på hans död utan på hans födelse. I båda fallen en längtan efter befrielse.

Nåväl, i Advent är Jesusbarnet inte fött och på palmsöndagen har Jesus inte dött.

Vi bör låta var tid ha sitt innehåll.

Det är inte bra att fira Jul i advent och det är inte bra att fira påsk på Palmsöndagen.

Dels för att det är viktigt att stanna i nuet. Att leva här och nu. Och dels för att effekten av segern liksom förtas, när vi tar ut den i förskott.

Det blir inget kvar av upplevelsen av Julmaten – man är tvärt om trött på Julmaten på julafton om man ätit den i en hel månad innan.Och inga fastlagsbullar(semlor)är tillåtna efter Fettisdagen!

Vilket är budskapet just nu , vid tredje söndagen i Advent?

Nu är budskapet att vi måste ta ansvar för skapelsen, miljön med allt levande. Djur, floder träd och människor. Det har vi vetat länge – men nu närmar vi oss att förstå att det är sant på riktigt.Johannes ropade i öknen. Och folket frågade honom ”Vad skall vi göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.”

Fast vi vet ju hur det slutar –med att Jesusbarnet kommer att födas på Julnatten och att detta är ett glädjebud inte endast för oss kristna – utan för hela världen.

”Ej kommer han med härar/och ej med ståt och prakt;

Dock ondskan han förfärar/i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider/och segrar när han lider.

Välsignad vare han/som kom i Herrens namn!”                                           2019-12-16 JB-x

 

 

 

Jesus förklarad- att förstå på djupet (Predikan Kristi förklarings dag 2019)

 

 

 

Jesus förklaring – att förstå på djupet

Att veta en sak -är inte samma som att förstå den på ett djupare plan.

Det var Jesu lärjungar som följde med honom upp på berget. Inte vilka lärjungar som helst, utan de tre som på något sätt stod honom närmas.

Skilde Jesus på lärjungarna? Rangordnade han dem?  Vår biskop Eva Brunne har som valspråk ”Gör inte skillnad på människor” (Jakobs brev 2:1). Gällde det inte Jesus själv?

Jesus frågade inte efter CV eller referenser när han kallade sina lärjungar.( Varför säger vi lärjungar och inte elever –det heter ju så på Svenska i dag? ) Han sa ”Följ mig!”

Men ändå förstod han att de var olika och att han kunde ställa olika krav på dem. Och att några var mer förtrogna än andra. Att alla är lika mycket värda, eller snarare att alla är ovärderliga – betyder inte att alla är lika. Eller att alla står en lika nära.

Petrus, Jakob och Johannes, dessa tre, tog Jesus med sig upp på berget. Det var också just dessa tre som Jesus tog med sig längst in i Getsemane vid sin bönekamp, innan han blev gripen av de Romerska soldaterna. Jesus litade särskilt på dessa tre, de stod honom på något sätt närmast. De fick vara med när det var som viktigast och också när det var svårast.

Dessa tre elever till Jesus var redan Jesusanhängare. De följde honom och lärde av honom om livet, om människorna och om evigheten.

Fick de lära sig något nytt på berget?

De fick kunskap i form av en upplevelse. De kände Jesus innan. De följde honom och de trodde på honom. Vad var nytt?

Kanske kan man likna det vi att du känner en vän. Du litar på vännen. Vännen har berättat för dig att hon kan sjunga helt tonsäkert och mycket starkt och mycket vackert. Du tror henne. Men trots att ni känt varandra flera år så har du aldrig hört henne sjunga. Hon vill inte göra det, för hon vill inte bli berömd och uppburen på grund av sin sång. Hon skulle inte kunna vara sig själv tillsammans med andra, som hon vill leva med. Dela livet med. Hon skulle ”bara” bli den berömda sångerskan.

Men så en dag ber hon dig följa med till ett ödsligt berg. Du och två nära vänner till. Inga andra i ert sällskap. Där uppe på berget väntar några av musikens stora. Det är tre personer. Wolfgang Amadeus Mozart, Johan Sebastian Bach och Jenny Lind.

När ni står där börjar din vän sjunga. Hon sjunger först en melodi av Mozart och sen en av Bach och hon sjunger som Jenny Lind, fast ännu vackrare.

Nu vet du det du redan visste, men på ett nytt och självupplevt sätt.

När hon sjungit färdigt, blir det alldeles tyst. En tystnad som går att höra! Men Mozart, Bach och Jenny Lind syns inte längre till. Din väninna säger till Er att inte berätta för andra om vad ni varit med om. Vänta med det till efter min död, säger hon. Jag har mycket annat att göra innan dess.

 

 

 

När Petrus, Jakob och Johannes var med Jesus på berget hörde de en röst ur ett lysande moln som sa ”Detta är min älskade son, min utvalde. Lyssna till honom.”(Matt 17:5). Det är samma budskap som vid Jesu dop (Matt 3:16). Gud själv bekräftar att Jesus är Messias

Att förstå något som man redan vet, fastän på ett djupare plan. Att kunskapen förstärks av en upplevelse – det tror jag att Jesu förklaring handlar om. Det kan ske i det vardagliga genom så kallade a-ha-upplevelser. Plötsligt kommer man till insikt, också på ett icke- intellektuellt sätt. På ett djupare sätt.

Men i dag handlar det inte om vilka insikter som helst – utan om insikten/kunskapen/tron på att Jesus verkligen är Messias. Din och min personlige räddare och hela världens räddare.

Hur är det med våra egna förklaringsstunder? Har vi sett Jesus lysa som solen? Inte jag i alla fall- men säkert finns det nu levande människor som har gjort det, det är min övertygelse.

Men på ett sätt är Kristus oss närmare än vi tror. Kanske letar vi på fel ställe? Om vi nu letar? Det räcker att leva och se det som kommer för ögonen på ett nytt sätt. Sista psalmen i dag (Sv Ps 717) handlar om detta.

På vilket sätt angår dagens budskap oss personligen? Gör det någon skillnad i ditt och mitt liv? Ett budskap som inte berör oss på djupet av vår personlighet är inte så viktigt för oss.

Gjorde det någon skillnad för Petrus, Jakob och Johannes?

Det verkar så. De blev, vad jag kan förstå, trosvissate och hängivnare.

Vi blir väl aldrig helt säkra på någonting? Men att bli säkrare och mera viss om att Jesus är Messias, Guds son och vår bror och vår frälsare det skall göra oss mera till att bli det som är meningen. Mer kärleksfulla.

Egentligen är det samma budskap varje söndag- trots att söndagarna har olika rubriker eller teman i evangelieboken.

Budskapet är:Jesus älskar oss och vi skall älska varandra så som han älskar oss. Inte bara varandra utan allt liv på vår jord.

Jesus säger också i en av dagens texter: ”Var inte rädda”(Matt17:7)

Till att bli orädda kärleksmänniskor, det kan också förklaringen, den djupare förståelsen av Jesus Kristus, påverka vår person till.

AMEN

 

 

 

 

 

Guds hemligheter

GUDS HEMLIGHETER

”Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter” (1:kor 4:1)

Så står det i första korintierbrevet. Vad menas?  Det följer ingen förklaring av vilka hemligheterna är. Jag tror att Guds hemlighet är omvändhetens princip. Att det som ser stort och märkvärdigt ut, kanske egentligen är ganska futtigt. Och att det som ser oansenligt ut, kan rymma oändlig storhet och oändliga möjligheter. I detta perspektiv gäller det att ha rätt blick. Två personer som ser samma sak eller samma händelse kan uppfatta det helt olika. Det gäller att ha Jesusblick. ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv”(Sv.ps 45).

Men Guds hemligheter kan vara ännu mer dolda för oss. Jag skall ge tre exempel. Det första är berättelsen om Josef i Brunnen (1 Mos 37:1-35). Josef var yngst i syskonskaran och han var sin fars älsklingsbarn. Han fick finare kläder och han berättade vad som sades negativt om sina bröder till fadern. Josef berättade också för bröderna att han drömt att han skulle bli mäktig. Bröderna blev mycket avundsjuka och aggressiva mot sin lillebror. De tänkte först döda honom. Men en av bröderna, Ruben, hindrade detta. De slängde honom i stället levande i en brunn, som var tom på vatten. De satte sig ner för att äta. Då kom en karavan med ismaelitiska män förbi- och bröderna kom på iden att sälja Josef till dem. Han blev såld och fördes av karavanen till Egypten. Genom en serie omständigheter, som Gud såg till att de skedde, blev Josef finansminister i Hela Egypten. Faraos närmaste man. Hemma i Kanaans land där Josefs far Jakob och Josefs bröder levde blev det hungersnöd, de höll på att svälta ihjäl. Bröderna begav sig till Egypten och träffade Josef, som de inte kände igen. Josef kunde genom sin upphöjda ställning hjälpa dem med spannmål så att de överlevde .Josef har slutrepliken i den långa berättelsen. ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo.”(1 Mos 50:20)

Det andra är berättelsen om David och Bat-Seba(2 Sam 11 -12)David som var konung blev våldsamt förälskad i Bat-Seba. Han låg med henne, men hon var gift med Uria. Äktenskapsbrottet ledde till att Bat-Seba blev havande. När David fick veta detta sände han ut hennes man Uria, som var militär, till de värsta striderna vid fronten så att han blev dödad. David hade nu dels begått äktenskapsbrott och dels låtit döda sin rival. Detta misshagande Gud. Men David och Bat-Seba gifte sig och barnet föddes. Det barnet blev den lysande konungen Salomo. Han var klok, ja vis, och mycket bra för sitt folk.

Det tredje exemplet är Jesus själv. Han blev plågad och avrättad, fastän han var oskyldig. Det såg verkligen ut som ett nederlag. Och det var det naturligtvis också. Det fanns inget bra med att Jesus blev torterad och avrättad. Men det ledde till något fantastiskt. Han uppstod på tredje dagen och gav människor och stora delar av mänskligheten hopp. Hopp om att livet är starkare än döden. Hopp om att kärleken är världens starkaste kraft.

Luther liknar Jesus vid en mask på en metkrok.  När den glupska rovfisken(djävulen) anfaller och hugger tror han att han dödar masken. Men i själva verket är det så att han själv fastnar på kroken och dödas.

Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Josef skulle slängas i brunnen och säljas som slav. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att David skulle begå äktenskapsbrott och dessutom låta döda sin rival. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Jesus skulle torteras och avrättas. Allt detta var fel. Allt detta var negativa följder av människans fria vilja. Men Gud ”tog över” och gjorde något gott av det onda.

Kanske går detta också att förstå som Guds hemligheter?  Som en del av mönstret ”omvändhetens princip” – när vi människor tappat greppet om våra handlingar.

Jesus Kristus är uppstånden

 

 

Predikan påskdagen 2019 i Markims kyrka kl 1100

I Faderns, sonens och den Helige andens namn!

Vi ropar; Kristus är sannerligen uppstånden!

Vi tänker kanske inte så mycket på det, att det är helgdag varje söndag, därför att Jesus uppstod på en söndag.

Vi tänker kanske inte så mycket på det, att vi har flera tusen kyrkor i vårt land och att drivkraften till att bygga dem har varit uppståndelsetro.

Vi tänker kanske inte så mycket på det, men att vi lever, andas och är till är ett minst lika stort och obegripligt mysterium som att Jesus uppstod från de döda.

Kan någon bevisa att det är sant att Jesus uppstod från döden.

Nej, naturligtvis inte!

Det beror bland annat på att engångshändelser aldrig kan bevisas.

Men engångshändelser kan upplevas. Och dagens evangelium är just berättelser om några som upplevde att Jesus hade uppstått.

Vi kan välja att tro på dessa berättelser eller att inte göra det.

Inte alla som upplevde Jesus uppståndelse, trodde att det var sant. Åtminstone inte till att börja med..

Jag väljer att tro på uppståndelsen.

För mig finns helt enkelt inget alternativ.

Tron på Jesus uppståndelse är som en vetenskaplig hypotes eller teori som är nödvändig för att kunna arbeta vidare. Ingen har kunnat kullkasta den hypotesen ,men många har försökt.

Kristen tro, är ett trotsigt TROTS ALLT!

Världen behöver uppståndelsetron.

Uppståndelsetron är inte endast tro på engångshändelsen att Jesus uppstod från döden och blev levande igen. Uppståndelsetron är tron på det godas seger över ondskan. Tron på kärlekens seger i världen. Tron på att det efter vinter kommer vår, också i andens rike.

Föräldralösa barn till IS- krigare är också helighetsvarelser skapade till Guds avbild. Jesus sa: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte; Guds rike tillhör sådana som de. Vi- mänskligheten – måste ta hand om oskyldiga barn och vuxna.

 

 

 

 

 

 

Uppståndelsetron är också motorn i vårt kristna engagemang för planetens överlevnad. Det gäller inte endast att skydda människovärdet utan att vårda skogarna, sjöarna, bergen och alla levande varelser.Man kan väl vara miljökämpe utan att tro på Jesu uppståndelse. Absolut! Men för oss kristna får vår tro konsekvenser för hur livet skall levas. Får konsekvenser för hur samhället skall byggas, för att kärleken skall råda också i strukturerna.

Man kan kalla sig kristen, utan att ha förstått detta. Man kan uppleva sig själv som kristen,utan att ha förstått evangeliet. Och man kan uppleva sig som – icke troende och ändå ha förstått och gjort kärleksbudskapet till livsprogram.

Men i dag på påskdagen är det viktigt att komma ihåg att evangeliet och frälsningen inte endast är en privat angelägenhet som handlar om min egen själ och mitt eget hjärta.

Jesus säger ”gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15) Och aposteln Paulus skriver ”vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor”(Rom 8:19-22).

Jag kommer att tänka på psalm 33 i 1937 års psalmbok:”När världens hopp förtvinat stod, likt blomman uti sanden. Rann upp så klar en hälsoflod, Gav kraft och mod Åt kvalda mänskoanden.

Det Jesus var………..”

Vi kan också tänka på Lina Sandells psalm nr 45 i psalmboken .”, Jesus för världen, givit sitt liv, öppnade ögon herre mig giv…………….”

En del säger att Påsken är den största Kristna högtiden. Och det är alldeles klart – utan Jesu uppståndelse hade det inte blivit någon kristendom. När Jesus korsfästes förlorar lärjungarna och hans andra anhängare hoppet. Allt tycks vara slut. Det blev liksom inget av det hela. Och lärjungarna återgick till sina tidigare yrkesliv. Petrus sa. ”Jag vill gå och fiska” de andra sa ”Vi går med dig” (Joh 21:2-3). De var ju yrkesfiskare.

Men Jesus visade sig för dem och talade med dem och de kom till tro.

Och visst förtjänar det att sägas. Utan uppståndelsen, ingen kristendom! Därför är påsken kanske den största kristna högtiden. Men vi får inte glömma Julen – den handlar om Jesu födelse. Hade Jesus inte blivit född hade han förstås inte kunnat leva, undervisa, lida, dö och uppstå.

Men det är inte kyrkan som har uppfunnit påsken. Jesus firade påsk med sina lärjungar. Den judiska påsken firas till åminnelse av uttåget ur Egypten. Och det hebreiska ordet ”pesach” som har blivit vårt ”påsk” betyder ungefär ”passera”. Också den judiska högtiden handlar om att livet segrar över döden. Israels folk är i Egypten och Gud säger åt dem att stryka blod av ett lamm på dörrposten i de hus där de bor. Då skall dödsängeln gå förbi (passera)detta hus och de som bor däri drabbas inte av dödens hemsökelse.(2 mos 12:7-16).

Låt oss bedja:

Tack Gud, för påsken

Tack för uppståndelsen

Tack för hoppet som uppståndelsen ger. AMEN!

 

 

 

 

 

Skärtorsdag 2019

 

 

Predikan skärtorsdagen 2019 i Vallentuna kyrka

 

Skärtorsdagen har tre budskap i sina texter och händelser:

Jesus tvättar lärjungarnas fötter – en ordlös predikan.

Nattvardens instiftelse – den första nattvarden

Osäkerheten av vem som skulle förråda Jesus – det kanske är Jag?

Först till ordet Skärtorsdag.

Skär är ett gammalt ord för rent. På vår släktgård, Ottersjö i Halland, heter sjön skärsjön. Den har mycket rent vatten. Vi har också ordet i skirat smör. Skirat smör blir genomskinligt. Och så uttrycket en ren och skär lögn. Där skär förstärker ren dvs verkligen ren – lögnen är alltigenom lögn.

Skärtorsdag betyder alltså rentorsdag – eller rengöringstorsdag. Det som blev rent var lärjungarnas fötter. Vi ber också ibland ”Rena O gud våra hjärtan och samveten , så att din son, när han kommer till oss i Ordet och i sin heliga nattvard, må i oss finna en beredd boning”.

Det är också sed att påven denna dag går till fängelser och tvättar fångarnas fötter. Också kardinaler tvättar fötter på okända människor som de kanske bara möter på gatan.

Vissa uppgifter finns dessutom om att fottvättning skulle vara ett sakrament i en del kyrkor. Om det är sant får de svara på själva- men fottvagningen uppfyller tydligt två av de krav som vi brukar ställa på ett sakrament. Att handlingen skall vara påbjuden av Jesus själv och att det skall innehålla jordiska fysiska element.

Den helige Fransiskus lär ha sagt : predika ständigt evangelium – om så behövs också med ord. Skärtorsdagens evangelium är ett exempel på handlingens predikan.  Jesus GÖR något. Han tvättar lärjungarnas fötter innan måltiden. Att tvätta gästernas fötter var ett tecken på gästfrihet. Detta omnämns flera gånger i Gamla testamentet. Petrus ville inte att Jesus skulle betjäna honom, men gav sig när Jesus sa att: om du inte går med på detta så har du inte gemenskap med mig.

Jesus ger ett exempel – det är handlingens pedagogik- och säger tydligt att ;”så här skall ni göra” .

Det är ett exempel, eller en förebild, för kyrkligt ledarskap. Kyrkan och församlingen har många ledare. Kyrkoherden och kyrkorådets ordförande är det absolut. Men också många andra, präster leder samtalsgrupper, kyrkomusiker leder körer, förskolelärare leder barngrupper. Ja exemplen kunde mångfaldigas. Och alla vi som är ledare skall först och främst leda genom att tjäna, ja betjäna andra. Det är ett av skärtorsdagens budskap. Det gäller också varje medlem i församlingen ;att leda genom att betjäna.

Det andra som dagen handlar om är nattvardens instiftelse. Vi kan kalla Skärtorsdagen för nattvardens födelsedag. Men det var den Judiska påsken som Jesus och hans lärjungar firade. De var judar. Jesus uppmanar lärjungarna(oss) att fira måltiden. Nu med, inte en ny, utan med en fördjupad och tillagd betydelse. Det handlar fortfarande om befrielsen ur slaveriet i Egypten, men samtidigt om att alla som delar brödet och vinet gör det till Jesu åminnelse och att detta manifesterar att det, endast, finns ”ett enda bröd och en enda mänsklighet”.

 

Några ytterligare reflektioner. Vissa talar om nattvarden som de döptas gemenskap. Vi den första nattvarden var inga av deltagarna döpta, utom Jesus själv som var döpt med Johannesdopet. Alla som var där var välkomna att delta –Judas valde bort sig själv. Men han deltog först i måltiden.

Jag menar att Jesus inte vill utestänga några odöpta från nattvardsbordets gemenskap. Tvärt om kan nattvardsfirande leda till en längtan efter att bli döpt.

Nattvarden har många olika motiv. Vi går till nattvarden av olika orsaker eller skäl. En går dit för förlåtelsen. En annan för gemenskapen. En tredje för helighetens närvaro. En annan för att fira det godas seger över ondskan osv. osv. Ingen redogörelse krävs – den som har ett hjärta som säger jag vill – är välkommen.

Osäkerheten om vem som skulle förråda Jesus är lärorik och intressant. När Jesus sa ”En av er skall förråda mig” blev alla rädda och de sa, en efter en- ”inte är det väl jag ?”

ALLA var oroliga för att de skulle vara den som skulle förråda Jesus. Det var ingen som låg där till bords i lugn och ro och tänkte ”det är i alla fall inte jag”.

Just denna situation, när Lärjungarna ”blev bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” ” är den situation som Leonardo Da Vinci fångar i sin berömda målning ”Nattvarden”. Den finns sedan dess i många versioner i kyrkokonsten- av olika konstnärer.

Att Jesus tvättar lärjungarnas fötter finns också i kyrkokonsten. Om än inte lika vanlig. Jag var i början på 1980-talet kyrkoherde i Stigtomta pastorat, utanför Nyköping. I Stigtomta kyrka är altartavlan en stor målning av Hörberg och föreställer just Fottvättningen som beskrivs i skärtorsdagens text.

I dag på rengöringstorsdagen lär vi oss :

Att vi alla kan bli rengjorda, rentvättade, av Jesus själv.

Att vi alla bör tjäna och predika genom att betjäna.

Att nattvarden är  gemenskaps-, förlåtelse-,mysterie- och segermåltid –och alla är välkomna-som vill det.

Att var och en av oss förstår att vi kunde ha varit ,eller är, den som förrådde Jesus. Men att vi ändå inte är uteslutna ur den kristna gemenskapen(om vi inte utesluter oss själva)

Skärtorsdagen innehåller så mycket som är bra för oss. Gemenskap. Lärande om ledarskap. Förståelse om att vi alla kan vara svikare – men ändå inte stöts bort.

AMEN