Hilmen har landat på ett grässtrå -därför darrar det

Himlen har landat

”Himlen har landat på ett grässtrå- därför darrar det” Denna mening tillskrivs Bo Setterlind. Vad säger den oss ?

Vi tänker ofta på himlen som något annorlunda än jorden. Vi skiljer på det jordiska och på det himmelska. Det himmelska föreställer vi oss är vackert och rent och det jordiska mera ”jordnära”. Leriga stövlar och åkrar att plöja, månadsfakturor att betala, blöjor att byta på barn. Det är exempel på det jordiska.

När vi skiljer på det himmelska och på det jordiska på detta sätt, kan vi luras att tro att himlen är mera gudomlig än jorden. Men det är fel:

”O, led mig med enkla och trygga ord

Var dag i ditt rike in,

Och lär mig att minnas att denna jord,

Och icke blott himlen, är din,….”(Sv.Ps. 183:3)

Himlen har landat, det är den kristna grundidén. Att Gud blev människa. Att Jesusbarnet föddes. Det finns ingen gräns mellan det himmelska och det jordiska. Allt är indraget i allt. Och kärleken är inbyggd i skapelsen. Därför byter föräldrarna blöjor på det skrikande barnet mitt i natten, även om de är mycket trötta.

Även i ”den grå vardagen” finns det himmelska. Det Gudomliga. Det Heliga. Men ibland har vi svårt att se det. Vi behöver inte göra en förflyttning, en resa, för att komma till det himmelska. Vi har det i vår egen kropp. Himlen eller himmelriket är inte en annan plats än jorden. Ibland används ordet himmelriket i bibeln i stället för ordet Gud, eller den heliga helheten .”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köpet åkern”(Matt 13:44)”Man ser inte skogen för bara trän”; är ett gammalt talesätt. Vi letar ofta efter det som redan är nära. ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med ögonen. Ingen kan säga: här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är invärtes i er”(Luk 17:20-21)

Detta låter sig sägas. Men det är inte lätt att ta det till sig. Det är inte lätt att verkligen tro på det.

Det är lättare att liksom ha himlen på avstånd.

Men himlen är obehagligt nära. Himlen är invärtes i oss.

När det blir klart för oss, kanske vi darrar av bävan och helighet.

Kanske vi darrar av kärleksiver .

”Himlen har landat på ett grässtrå – därför darrar det”

 

Annonser

New Public Management -något för kyrkan?

New public management – något för kyrkan?

Sjukvården är i kris i vårt land. Sedan man införde New Public Management (NPM) har vissa begrepp fått dominera verksamheten. De är ” värdegrund, verksamhetskontroll, chefsutveckling, styrsystem och datorisering.” ”Patienten är inte längre i centrum”(Dagens samhälle maj 2017,Per Björnell).

Vi vet att sjukvården i vårt land blivit ineffektiv. ”En Svensk läkare tar emot 692 patienter per år. OECD-snittet är 2295” (Leif Östling och Björn Rosengren SvD 22/4 2018). Läkare och sjuksköterskor flyr den offentliga vården i Sverige. Nyligen kunde man läsa att SKL vill avhjälpa en del av krisen genom att tydligare(hårdare?) schemalägga och kontrollera läkare.

Skolan är i kris i vårt land. Här har man också infört NPM. Ett utslag av detta tänkande var att hårdare schemalägga lärare och helst inte låta dem ha skollov, utan semester. Detta kom med kommunaliseringen – politikerstyrningen. NPM i skolan var ett misstag skriver Leif Lewin i Skola och samhälle 6/2 2017. Han postulerar: ”Minska styrningen och höj(därigenom) kvalitén.”. Vi vet att lärarna flyr skolan och att eleverna inte klarar sina kurser.

Polisen är i kris i vårt land. Poliserna slutar och det är svårt att rekrytera nya. En kraftig omorganisation har bidragit till oro i poliskåren. Man har försökt med NPM. ”Man har blivit duktig på att arbeta utifrån en budget och med återrapportering” ——men   ”polisen har förlorat sin kompass” Dvs man fokuserar på fel saker. (Professor Bo Wennström, Dagens samhälle 17/6 2016).

Svenska Kyrkan är i kris. Det har den i och för sig alltid varit. Men jag hoppas och ber att man inte möter framtiden i vår kyrka med NPM-tänkande. Det finns vissa oroande tendenser till det. Tidredovisningssystem timme för timme, (även för anställda som har oreglerad arbetstid!?) FLEX.

Man talar ibland om ”Mål, målbild och mätbarhet” (ur en föredragsrubrik på Stockholms stifts presidiekonferens 24 april 2018) Ibland arbetar man med värdegrundsarbete. Som om en församling kan ha någon annan värdegrund än den Kristna tron, bekännelsen och läran?

Medarbetare som är eller upplever sig som kontrollerade och som inte ges självständigt ansvar för att utföra och utveckla sitt arbete förminskas. Deras kreativitet hämmas.

Uppgifterna skall vara tydliga, men sedan skall arbetet ske under stort självständigt ansvar. Även ekonomiskt ansvar och annat resursansvar. Den som har nya och bra ideér inom sitt verksamhetsområde bör få utrymme och resurser för att arbeta kreativt.

Jag går så långt att jag till och med påstår att i en kristen församling är det bra om präster, musiker, diakoner och pedagoger till en viss grad själva får välja sina arbetsuppgifter. Naturligtvis inom givna ramar och given budget. Det kan gälla att starta upp en viss samtalsgrupp eller att framföra ett visst musikaliskt verk. Eller att inleda ett samarbete med en extern aktör.

NPM passar inte i en församling. Det förstör. Risken är att vi gör samma fel som sjukvården när de arbetar så att” patienten inte längre är i centrum”. NPM flyttar gärna focus till den egna organisationen i stället till vad den är till för. Församlingen är inte till för den kyrkliga organisationen, utan för människorna.

Missförstå mig rätt. Det är givetvis rimligt och bra att ha som mål att kyrktaket skall vara omlagt inom två år eller att antalet konfirmander skall uppgå till minst 50% av kyrkotillhörigas barn. Men såna mål kan man ha och sträva efter utan att hela organisationen genomsyras av NPM, där det mät- och kontrollerbara blir det viktigaste.

Johan Blix, kontraktsprost

 

Är påskkycklingen kristen ?

Påskkycklingen –är den kristen?

 

Ägg har i många kulturer ansetts som heliga. Alltings ursprung enligt Kalevala. Kronos smidde ett ägg varur Eros föddes. Platon har yttrat att äggets form är en motsvarighet till oändligheten.

Det är ett vanligt tema i världens sagor att gudar och heroer stiger fram ur ett ägg.

Äggätandet i påsken har att göra med att äggproduktionen förr var stor på våren, men man fick inte äta ägg under fastan. De sparades till påsken.

Också i den kyrkliga konsten har ägget funnits med. Som en symbol för livet och det krossade äggskalet som en symbol för befrielse och uppståndelsen. Påskkycklingen, som sitter i det brustna äggskalet, är alltså möjlig som en symbol för Jesus som just har uppstått.

Annars liknar Jesus oss människor vid kycklingar när han säger:” hur ofta har jag inte velat samla dina barn, som hönan samlar sina kycklingar under  vingarna ..”(Luk 13:34).

Inspirerad av detta Jesuscitat skrev Lina Sandell psalmen ”Bred dina vida vingar, o Jesus över mig……”(Sv.ps 190)

Om påskkycklingen är kristen? Det kan den absolut vara om vi vill ha det så.

Att synda på nåden – om soning och försoning

Beredelseord 2:a e trettondedagen 2018 i Brännkyrka

Man får inte ”synda på nåden”- det har vi hört många gånger. Vi kristna beskylls ofta för det.

Folk säger om oss. ”Ja, ja ni tror ju att ni blir förlåtna vad ni än gör och därför kan ni göra vad som helst. Ni blir  ju ändå  förlåtna.”

Med samma logik har man ifrågasatt bikten- som vanligtvis slutar med tillsägelse om förlåtelse.

Bikten är en konstig sak, säger man; ”här kan förövare bikta sig och få tillsägelse om förlåtelsen- och så går de ut och plågar nya offer igen”

Naturligtvis är det inte så. Endast den som verkligen ångrar sig, vill bikta sig eller på annat sätt be om förlåtelse. Den förhärdade, som inte ångrar sig, kommer inte ens på idén att be om förlåtelse.

Syndabekännelsen i högmässan, som vi snart skall be, är en kollektiv bikt.

Det betyder dels att vi alla har en eller flera gemensamma synder. Som kollektiv har vi ansvar för miljön och arbetsmiljön. Tonen på arbetsplatsen eller vid kyrkkaffet. Som kollektiv är vi ansvariga för vår livsstil som vi vet på flera sätt inte är hållbar.

Men den kollektiva bikten i högmässan innebär också att var och en av oss, i tysthet, kan bekänna våra högst personliga synder. Igen annan än Gud och du själv hör. Och Gud har absolut tystnadsplikt!

Därför bör prästen alltid säga. ”Hör nu varje hjärtas tysta bekännelse.”

Vi får inte glömma att soning och försoning hör samman.

Förlåtelsen innebär att vi får lämna det gamla bakom oss och börja på nytt. Varje morgon nya möjligheter. ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.”

Men har man stulit 1000 kronor av någon, så räcker det inte att be om förlåtelse när man ångrar sig- först måste man betala tillbaka 1000-lappen.

Detta gäller alla synder, först soning – sedan försoning.

Nu är det så att alla skulder inte går att betala. Alla brott går inte att sona. Man kanske har skadat eller sårat någon som man inte mera träffar eller som vägrar ha kontakt med en. Då blir det svårt.

Men man skall åtminstone ärligt försöka.  När det inte går finns två saker att göra. Det första är att leta efter en bra kompensation. Det kan verka krystat, men är inte alls fel.

Ett exempel .Om jag (eller du)misskött relationerna till mina (dina) egna barn – och de vänder sig bort från mig(dig) på ett hopplöst sätt, kan man vara god mota andra barn man träffar. Det gör inte det gjorda ogjort – men det är ändå bra.

Den andra saken man kan göra är att förlita sig på nåden.

Gud vill att vi skall kasta av oss våra ryggsäckar som är fyllda av tyngande stenar. Så att vi blir fria att leva glada och kärleksfulla för våra medmänniskor och för oss själva. När vi inte ens orkar kasta av oss ryggsäcken, vill Gud själv befria dig från den. Det är förlåtelsens djupaste innebörd.

Julottepredikan 2017 – julkrubban berättar!

Predikan på Julottan i Brännkyrka 2017-12-25 kl 0700

Nu skall vi betrakta Julkrubban. På Julkrubban finns all vår längtan, alla våra vackra drömmar. Det första man ser är stjärnan över stallet. Den skall visa oss vägen till det heliga. Visa oss vägen till livet. Visa oss vägen till undret. Ett barns fördels är verkligen ett under. Och alla har vi kommit till på samma sätt som Jesusbarnet. Vi är alla födda av kvinnor –det är en av mänsklighetens gemenskapsgrunder. Det gäller dej och det gäller mej. Detta är värt att meditera över, värt att tänka på varje gång vi ser en medmänniska. Vi kom till på samma sätt. Vi föddes av vår mamma.

Att följa en stjärna – är det inte lite gammalmodigt? Nej, vi behöver alla ledstjärnor i livet. Vad har varit, vad är, din ledstjärna? Vi måste ha mål och mening med vår färd – även om det är vägen som är mödan värd.

I nästan vart enda hus och lägenhet hänger det lysande adventsstjärnor i dag. De vill påminna oss om att mörkret besegrades när Jesusbarnet föddes. De vill påminna oss om att stjärnan ledde de vice männen till stallet i Betlehem.

När vi kommer närmare julkrubban ser vi ofta en massa djur. Det är oftast en oxe och några får. Men också kameler, vargar och lejon. Kanske till och med en hund.  (I  en av de katolska kyrkorna i Betlehem- det är en oktogon –men stora freskmålningar i alla riktningar- där finns en hund med på var och en av målningarna- kanske är detta en uppgörelse med tanken, som inte är så ovanlig i mellanöstern, att hunden är ett orent djur ?)

När vi ser alla djuren på julkrubban så bär de två budskap till oss. Det första är att när världens frälsare föds så är det inte endast människosjälar och människokroppar som skall frälsas- befrias.

Frälsning kommer från ordet frihalsa, det var så att slavarna var fast i en halsring av järn och som det kunde sitta en kedja i så att slaven inte kunde rymma. Slavarna var på detta sätt kopplade precis som en hund kan vara. Att slippa järnringen var att bli fri – frihalsad – frälst.

Kristus kallas frälsaren, det är han som vill befria oss – göra oss till fria människor Men frälsningen ,befrielsen, gäller lika mycket alla djur – och därför är alla djuren på Julkrubban med och de har alla sina blickar riktade mot det nyfödda Jesusbarnet. Djuren har samma längtan och samma rätt att bli befriade som vi människor.

Det andra budskapet som djuren på julkrubban har till oss är fredsbudskapet. På julkrubban kan vi se lamm tillsammans med lejon och vargar. De dödar inte varann – hela världen har blivit fredlig.

Oftast har vi också de tre vice männen i en julkrubba. De har också två budskap till oss. Det första budskapet handlar om internationalisering. På alla rätt konstruerade julkrubbor finns en svart vice man, han representerar Afrikas folk. Och så skall det vara en med lite kinesiskt utseende som representerar Asiens folk. Och slutligen en vit som representerar Europas och mellanösterns folk. De tre vice männen representerar hela den då kända världens alla folk.

”Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord.”

De tre vice männens andra budskap till oss handlar om att allt får andra proportioner inför frälsarens födelse. De tre vice männen kallas också för ”Heliga tre konungar” – och de brukar vara mycket fint klädda. Men inför det lilla Jesusbarnet ödmjukar de sig, kliver ner från sina troner och knäböjer och tillber barnet i krubban.

Guld är konungagåvan, Rökelse är prästgåvan. Myrran anses syfta framåt mot Jesu lidande, död och uppståndelse.

Och så får vi inte glömma fåraherdarna på krubban. De var enkla och inte så rika, men det var de som fick berätta vad de hade fått höra och se. Det var herdarna som förde samtal med änglarna. Inte de heliga konungarna.

Julkrubbans budskap till oss innehåller ett helt livsprogram och en förståelse av kristendomens och världens väsen.

Julkrubban berättar om livets helighet, om att vi alla kommit till jorden på samma sätt som Jesusbarnet. Julkrubban berättar om längtan efter en fredlig jord. Julkrubban berättar om att frälsningen gäller hela skapelsen och alla levande varelser. Julkrubban berättar att konungar och herdar är lika mycket värda inför Jesusbarnet.

 

”Så kom du då till sist, du var en främling,

En mytgestalt som jag hört talas om.

Så många hade målat dina bilder

Men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu,

Vi skev ditt namn på våra stridsbane´r

Vi byggde katedraler högt mot himlen

Men du gick hela tiden längre ner.

 

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,

Du fryser om vi inte griper in.

Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,

Du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar,

Du är en vind som säger: det blir vår

Du kommer som en flykting över bergen,

Du följer oss dit ingen annan når.” (Sv.Ps 717)

 

Visselblåsaren Johannes

Predikan 3:e söndagen i Advent 2017-12-17 i Brännkyrka

 

Bana väg för Herren

Dagens texter handlar om profetior. Profeter är i Gamla testamentet sin tids visselblåsare. De ropar ut sanningar, som behöver sägas. De avslöjar förfallet som vi vägrar se.

Budskapet är på ett sätt alltid detsamma hos profeterna. ”Skärp er!” . Ändra er! Innan det är för sent!

Det kommer snart en ny tid och då duger inte ert gamla sätt att leva.

Profeter är aldrig populära. Man vill inte höra obehagliga sanningar. Johannes sitter i fängelse i dagens evangelietext. Samhället och ordentligheten vill inte att sanningssägande dårar skall gå lösa.

Endast barnet vågade säga att kejsaren var naken. Barnet och profeterna.

Vi vet vad som händer med Johannes. Han kommer att halshuggas och hans huvud kommer att placeras på ett fat, en bricka, för att visas upp för hovet, eller åtminstone delar av det.

Att Johannes dyker upp mitt i advent är logiskt och följdriktigt. Julen är den stora glädjens tid – och vi behöver det stora allvaret för att sen kunna uppleva glädjen.

Vi har en tendens till att vilja hoppa över det stora allvaret – och gå direkt på den stora glädjen.

Men advent kallas också för Julfastan. Det är en förberedelsetid.

Johannes är den siste i raden av de gammaltestamentliga profeterna.  Han tar emot stafettpinnen och fortsätter att ropa ut budskapet om omvändelse.

Vad betyder det att omvända sig?

Det är att göra helt om. Att snurra 180 grader och sedan gå med blicken och ansiktet mot framtiden.

Vad ser vi när vi går med öppen blick mot framtiden?

Vi ser hotet mot miljön. Vi ser att fågelsången på många håll har tystnat. Rachel Carson skrev boken ”Tyst vår” år 1962. Det var en profetisk bok – den blev läst över hela världen. Men knappast några beslutsfattare ville då förstå vad som höll på att handa med vår jord. Men nu ser vi och förstår att förändringar behövs. Glaciärerna smälter och djurarter dör. Människor dör av dålig luft i flera storstäder.

Det handlar om vår egen livsstil. Det är något fint med julklappar. Julen skall vara godhetens högtid. Även de fattiga skall få äta sig mätta. När jag var barn så gav man djuren en extra giva på julen för att också de skulle få del av julen. Vår granne släppte till och med ut korna och hästarna på julafton, så att de skulle få känna av lite frihet. De stod ju annars uppbundna hela vintern.

Och på juldagen var det en oskriven lag att man inte fick jaga och skjuta några villebråd.

Men julkommersen har gått till överdrift. Vi uppmanas att köpa, köpa, köpa och köpa.

Hur banar vi väg för Herren? Det handlar om att det sjuka skall bli friskt. De förtryckta skall få upprättelse. I Jesajastexten i dag står det ”Den dagen skall de döva höra…….de blindas ögon skall se… de förtryckta skall ständigt glädjas….de fattigaste jubla.” Och budskapet i evangeliet är detsamma: ” Blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Budskapet till oss i dag är att vi ,för att förbereda oss rätt inför Julen, inte får hoppa över det stora allvaret. Vår värld kan räddas, men då behövs omvändelse.

Vi skall verka i Johannes efterföljd. Vi skall vara Guds medarbetare och göra gott mot människor i nöd. Ja också mot djur som behöver ett värdigt liv. Och träden, sjöarna och bergen. Hela skapelsen suckar och längtar efter frälsning(befrielse) (Rom 8:22) Det är inte endast inkrökta människosjälar som behöver frälsas, utan hela Guds skapelse på jorden.

Låt oss bedja:

 

Gud vi tackar dig för Johannes döparen

Vi ber att få kraft att vara profeter i våt tid

Så som han var profet i sin tid

Hjälp oss att finna givandets glädje

Utan att dras med i överkonsumismen

 

Vi ber att den helige Ande

Skall få plats i våra hjärtan

Så att vi kan ta emot Jesusbarnet

Och alla andra barn i världen

 

Gud ge oss mod och kraft

Att ta ansvar för hela vår jord

För varandra

Och för allt som lever

 

Advent

”När vintermörkret kring oss står                                                 2017-12-02

Då gryr på nytt vårt kyrkoår

Med nåd och tröst från världens ljus

Från konungen av Davids hus”(Sv.Ps. 421)

Advent – är en förberedelse tid. Advent kallas också julfastan.

Vi väntar på Julen – vi väntar på Jesusbarnets födelse.

Men advents texter handlar om den vuxne Jesus

Jesus som rider in i Jerusalem på en åsna

Folket har förväntningar på honom

Vi har förväntningar i advent

Kanske är det mera rätt att säga att advent för oss är längtan ?

Vi längtar efter julen och Jesusbarnets födelse

Vi längtar efter budskapet om fridsriket

Vi längtar efter fred på jorden

Vi längtar efter att riket skall upprättas

Det rike där svärden har smitts om till plogbillar

Det rike där ingen svälter

Det rike där inga barn behöver vara rädda

Vi har förväntningar på Jesus

Samtidigt är det de vuxna som måste vårda Jesusbarnet, när han föds

Ge honom värme, mat, kläder och kärlek

Bära honom flyktvägen över Egypten för att han inte skall dödas av kung Herodes

”Barnet buret, bär den vuxne”

”Advent är väntan på Kristus:

Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra

Och leva tillsammans i frid”(Sv.Ps. 609)                                    JB-x