Konsten att dö -ars moriendi

Inför allhelgonahelgen tänker vi på döden. Eller på de som har dött.Och på att vi själva är dödliga.Har vi glömt konsten att dö? Tanken på vår egen förestående död, finns där hela tiden. Ibland undermedvetet.Ibland medvetet.En av de saker som skiljer människan från de andra däggdjuren är just detta: att vi lever i ständig medvetenhet om vår förestående död.Jag tror att det är bra för vår hälsa och för vår livskvalité att hålla den tanken på den medvetna nivån.Själv tänker jag, nästan, varje dag på att jag skall dö.Det handlar om att ha en realistisk livshållning.Tanken på döden gör mig inte rädd,men arg och jag hoppas mera ansvarig. Arg därför att döden är min fiende i förhållande till de människor jag vill leva med och mera ansvarig därför att det kanske hjälper mig att inte skjuta upp allt viktigt(i fråga om relationer) tills det är för sent.

Tanken på döden gör mig också ,på ett annat sätt, glad.Jag är verkligen glad varje morgon jag vaknar, utan större smärtor och med de fysiska och psykiska förmågorna i funktion. En olevd dag igen. Visserligen kan det bli min sista dag. Det vet jag förstås,men planerar ändå för framtiden.

I natt var det första frostnatten,enligt min termometer. Dimman hade lättat i morse. Jag såg först 4 viggar(tror jag) ,en ensam svan och en skata i badviken. Det påstås att endast 4 djur förstår, när de ser sig i en spegel; att det är just en spegelbild och inte en annan varelse som står där och tittar på dem.Dessa 4 skulle vara: människan, chimpansen,elefanten och just skatan! Att fatta detta, att man ser sin spegelbild, anses tyda på en viss intelligens!

Borta vid bryggvägen var det ett ungt svanpar ute på värtan.Nyforlovade?

Ars moriendi gav 155 000 träffar på Google.

Störst av allt

Har just sett en film av LarsLennart Forsberg ”Störst av allt”. En ovanligt bra film,då den inte är för snabb och inte alls ytlig.Budskapet är tydligt; många av oss lever inte fastän vi lever.Och några sekunder kan förändra ett helt liv -ja livet för flera.Men vad var det egentligen som gjorde att livet blev som det blev? Och varför gjorde vi inte de val som vi borde ha gjort för att någorlunda rätta till galenskaperna? Eller handlar filmen kanske om att alla har rätt att ha en pappa?

Jag hade hur som helst inte svårt att identifiera mig med huvudpersonen(spelad av Sven Wolter).Och det är ju när vi kan identifiera oss med film- eller romanfigurer som vi blir berörda.Och tycker att filmen(boken) var bra.

Varför är romanen ”Brott och straff” världens mest lästa roman ? (Jo, den lär fortfarande leda ligan) Mitt svar på den frågan är: ”Det är en av de få romaner som är så skrivna att nästan varenda läsare förstår att man själv skulle kunna ha varit mördaren”

För övrigt är det dessutom så att varje gång vi talar eller skriver så talar och/eller skriver vi i någon mening om oss själva- oavsett vilket ämne vi avhandlar.

I går såg jag en film av Joe Wright ”Försoning” också den en mycket bra film(här hög klass på skådespel dessutom). Den berörde också de djupaste moraliska frågorna.Nämligen; är vi verkligen moraliskt ansvariga  för handligar som vi utför utan att förstå konsekvenserna av dem när de inträffar?

Inga svanar i sikte i dag. I går endast en vuxen och ett vuxet svanpar- ungdomarna tycks ha flyttat?

Förlåtelse utan gräns……………

I Dag är det 23 söndagen e trefaldighet.Överskriften i evangelieboken är ”Förlåtelse utan gräns”.Att förlåta är att lämna något bakom sig.Det är att bli beviljad nåd. Endast den som har en skuld kan ha nytta av att bli beviljad nåd.Att bli beviljad når är att ha en korrekt faktura-men slippa betala den.

I det dagliga livet är det ganska vanligt att vi inte förlåter- efterskänker skulderna-utan vi vill gärna ha någon form av ”accord” i stället.

Vanligt är att ersätta förlåtelsen med ett avtal. Man säger tex ”Om du lovar att aldrig göra så igen, skall jag förlåta dig.”  Det är här fråga om ett avtal.Om du gör si så gör jag så.

En annan variant är förklaringen. Man säger.”Om du kan förklara för mig varför du gjorde det, då skall jag förlåta dig”

Ett tredje förhlållningssätt är ballans eller likaprincipen. Man säger.”Eftersom du har varit ortogen,så kan jag också vara det en gång-så är vi kvitt.” Öga för öga -tand för tand.

Och så har vi förstås hämdprincipen. Du har skadat mig så mycket med det du gjorde ,så nu kommer jag att skada dig så mycket jag bara kan och orkar.

Avtal och förklaringar behöver inte alltid vara fel.Men förlåtelse är det inte. Likaprincipen och hämdprincipen är verkligen inte heller förlåtelse.

Förlåtelsen är alltid villkorslös och endast grundad i kärleken.

Utan förlåtelse kan vi inte leva ett värdigt liv som vuxna moraliska varelser. Förlåtelse kräver två parter annars ”händer” inte förlåtelsen.  En som ber om förlåtelse och en som förlåter.När förlåtelsen inträffar ”händer” är det en sk win-win situation. Båda parter tjänar på det.Får gott av händelsen.

Könsneutral äktenskapslag

I dag på morgonen har det meddelats att regeringen kommer att lägga fram ett lagförslag om könsnesutalt äktenskap. Man har också kunnat höra-i samma nyhetssändningar- att enskilda präster inte skall kunna tvingas att viga homosexuella.Här måste det råda något missförstånd??

Rimligtvis kan inte regeringen eller riksdagen besluta om vad enskilda präster har för skyldigheter. I varje enskilt fall där ett par begär en vigsel kan de givetvis få ja eller nej från en enskild präst. Oavsett om de är homosexuella eller ej.Däremot har svenska kyrkan föreskrivit i kyrkoodrningen att om en av parterna tillhör Svenska kyrkan så har paret RÄTT till en vigsel enligt Svenska kyrkans ordning. Sedan är det en arbetsledningsfråga, vilken  präst som är vigselförrättare.Givetvis kan kyrkan kräva att alla präster ,som får order om det av sin lokala chef, skall viga par oavsett deras könsidentitet. Men det är knappas en sak som riksdagen kan lägga sig i.

Däremot kan man tänka sig att riksdagen fråntar kyrkorna vigselrätten och endast delar ut den till enskilda ,namngivna, präster och pastorer. I ett sådant fall kan givetvis riksdagen villkora vigselrätten.Kanske är det det som nu håller på att ske?

Om det i så fall är bra för kyrkomedlemmarna ? Jag vet inte,men jag vet att någon stor fråga för Svenska kyrkan bör det inte bli. Vi har viktigare saker att änga oss år.

Ett enklare -och mera konfliktfritt -alternativ vore att göra vigselns juridiska  giltighet kopplad till en obligatorisk registrering hos skattemyndigheten-utan krav på någon ceremoni(borgerlig eller religiös).

Min mammas aftonbön

Det var länge sedan jag hörde min mammas aftonbön.Jag vet inte varifrån dem kommer. Min storasyster Christina gav mig den när jag frågade:

Gud,mina händer knäpper jag

och tackar för en rolig dag

för alla saker som jag har

för vänner och för mor och far

för stjärnljus i den mörka natt

för blommorna i vår rabatt

 

Du var ett barn en gång som jag

och känner barnens sinnelag

O, Jesu, vill du hjälpa mig

att växa upp och likna dig

 

Om Du känner igen den eller vet var den kommer ifrån-hör av dig.

I morse såg jag inte en enda svan.Endast 6 änder som flygtränade.

12 Hemlösa i Täby i höst -som besöker OASEN

OASEN är ett frukostcafé för främst hemlösa i Täby. Men inga krav finns för att komma.Förutom att det är drogförbud på cafeet.OASEN håller till i Tibblekyrkans lokal Kulan på plan 1. Ansvarig är Karin Hammar, diakoniassistent i Täby församling.Den dagliga rulljansen sköts dessutom av förre RIA-föreståndaren Lars Nylander och ett antal frivilliga medarbetare.OASEN öppnar kl 0700 varje vardag -och verksamheten pågår i regel till ca kl 1000 i lokalen. Antalet gäster brukar variera mellan 15-20.

Jag har sökt bidrag hos Täby kommuns socialnämnd för att driva OASEN. Ansökan slutade på 100.000kr för ett år. Men det blev avslag av formella skäl- ansökan hade inte inkommit som den borde från en ideell förening. Vi är ingen ideell förening. Vi är en församling i Svenska kyrkan. Oasen står inte och faller med ett kommunalt bidrag.Men det vore bra om kommunen visade sitt ansvar.

Det börjar bli kallt. Enligt Lars Nylander är 12 av OASENS gäster hemlösa.Tyvärr vet jag inte hur vi skall kunna hjälpa dem på ett bra sätt.Alla goda idéer är välkomna.

Räta på ryggen

I går var det Söndag och de praktiserande kristna gick i kyrkan.Det är med söndagen som att äta frukost-för mej altså. Det blir liksom ingen Söndag utan gudstjänstfirandet. Det blir ingen bra dag om jag hoppar över frukosten. Undantag finns förstås- både med frukosten och med söndagsgudstjänsten.

Efter gårdagens gudstjänst i Tibble hade jag inbjudit kontraktets kyrkoherdar att hålla var sitt miniföredrag om kyrkans framtid i Roslagen. De fick 4 minuter var på sig.Glädjande nog var samstämmigneten stor.Budskapet var: sluta med underdogmentaliteten! Räta på ryggen! Var stolta!

Jan Bonander uttryckte det bäst. ”Vi är en organisation med 7 miljoner medlemmar i Sverige(alla är frivilligt medlemmar och betalar frivilligt sina avgifter!). En sån organisation borde ta för sig mera och visa framfötterna i samhället.” (Ungefär så sa han)Vi har enorma resurser i form av ekonomiska muskler och humankapital.Men inte minst det andliga budskapet om tillvarons och människans Helighet och varje människas lika (och stora) värde. 490 personer deltog i mässan i Tibble.

Det var högmässa i Täby gamla kyrka också. Kl 1500. Jag fick framhärda i denna sak. De flesta sa att det går inte med högmässa kl 15. Det kommer ingen. Jag slog vad om en middagsbjudning att det skulle komma minst 40 personer. Till mig glädje vann jag vadet(jag kan bjuda på middag ändå).Det berodde inte bara på tiden kl 15, utan minst lika mycket på upplägget som Susanna Widner hade. En högmässa i Lina Sandells anda,med bara hennes psalmer.

I går såg jag ingen svan alls -men väl fyra rådjur på ett fält vid löttingelund.

Skrivet på måndagen kl 1333.Orsaken till att så många i sv kyrkan ligger så lågt är bland annat det statskyrkliga ”arvet”. De gamla reglerna förbjöd oss att driva ålderdomshem, vårdcentraler eller skolor. Nu är dessa regler borta.Vi inrättade oss också mentalt i ledet och ”la oss inte i” det som staten eller kommunerna skulle göra. Nu är vi fria att lägga oss i allt,om vi anser det viktigt.

Såg svanfamiljen med de 6 svanarna i morse.Endast två har nu kvar ”barnskruden”. Många viggar i viggbyholms hamn i dag.Och 16 vitkindade gäss på stranden vid näsaäng. Oxså där en svanfamilj.

Efter badsäsongen

Avslutningen på Gud 08 var ett stort cocktailparty utan cocktails.Hundratals människor stod vid jättesmå bord och åt en liten västerbottenpaj och några ”snittar”. Efterår kunde man få en chokladbit-men inte kaffe. Några försökte underhålla,men kunde inte göra sig hörda.Det hela var  ganska ok-om man bara inte hade trott att man anmält sig till en festmiddag. 300kr var väl i dyraste laget,men å andra sidan hade nog nästan ingen personligen betalat biljetten.I dessa tider ligger det nära till att erinra sig Friedmans  berömda uttalande ” Det existerar inget sådant som fria luncher”. ……………….

På kvällspromenaden gick jag förbi den gemensamma badstranden för Hägernas strand och Flygkårsvägen. Flygkårsvägen är Täby mest mångkulturella bostadsområde, med kanske ett hundratal nationella/etniska/kulturella/religiösa/språkliga grupper som boende.Hägernäs strand är lite av Täbys gräddhylla, många har sålt villan och flyttat hit. Mitt emellan ligger den gemensamma kommunala badstranden. En spännande plats, full av liv på sommaren. Nu med upptagna bryggor och borttagna mobila toaletter.Men med vågskvalp mot stranden, som vanligt. Det är själva frånvaron som talar på en badstrand efter badsäsongen. En märklig,men tät och tydlig stämning.

Många hundägare var ute och rastade sina hundar -de finns i båda bostadsområdena. Hundar kan förena människor. De blir ett samtalsämne eller en samtalsöppning. ”Får de hälsa?” ”Är det kille eller tjej?” ”Hur gammal är hon?” Jag såg flera lyckliga hundar i dag.Och jag tänkte att det är bra att vara hund här.Rent mareriellt har dessa hundar(också vår Calle) det mycket bättre än miljontals människor på vår jord. Och inte bara materiellt, den psykosociala miljön för dessa hundar går också utanpå vad många människor kan uppnå. Jag värderar inte detta.Konstaterar.

I morse såg jag endast en svan. En ensam vuxen svan. Jag undrar om en ensam vuxen svan kan överleva, eller kommer den att sörja ihjäl sig?

Flat biskop och löjlig migrationsminister -J Eliassons 3 råd -två svanfamiljer

I morde intervjuades migrationsminsstern och biskop Anders(varför har biskopar bara förnamn?)i radio. Det var den Romersk-Katolske biskopen i Stockholm. Saken gällde de Irakier som skall avvisas från Sverige. Många inställer sig inte,när de skall avvisas. Migrationsminsiern ställde sig oförstående till varför de inte inställde sig och menade att de borde göra det och att man borde försöka undervisa dem så att de förstår att det bästa de kan göra är att inställa sig för att bli avvisade,när de nu inte fått den asyl de ansökt om.

Biskopen sa att han förstod migrationsminsiern, men att han hoppades på att regeringen skulle ha en generös flyktingpolitik. Att just biskop Anders blev intervjuad i denna fråga berodde på att ett antal kristna -som är romerska katoliker- finns i den grupp som skall avvisas. De kristna har en mycket svår situation i Irak-och ett återvändande innebär med sannoliket stora svårigheter i livet,om man får behålla livet.

En detalj i det hela är att med nuvarande avvisningsrutiner skulle det ta 17 år(!!) att avvisa de som väntar på avvisning(dvs den praktiska hanteringen).Om man nu skulle hitta alla, vilket man givetvis inte kommer att göra.

Självklart borde biskopen ha sagt att -de som gömmer sig för att de är livrädda för att återvända för att de är kristna borde få stanna.

Självklart borde migrationsministern ha sagt att – myndigheterna som sköter avvisningarna endast gör sitt jobb, men att han har stor förståelse för att ingen frivilligt utsätter sig för livsfara, även om alternativet är att leva i Sverige i ständig rädsla för att bli upptäckt av polisen. Han borde också ha sagt att han skall undersöka-låta undersöka- vilken situation de bekännande kristna har att återvända till ,efter en avvisning.

Lyssnade till Jan Eliasson i morse på Stockholmsmässan. Mycket givande föreläsning, han var inledningstalare på Stiftsfesten Gud -08. Han hade tre goda råd för hur man lyckas i förhandlingar. 1) lär känna den kultur i vilken den som du skall förhandla med befinner sig 2) ha respekt för orden -slarva aldrig med språket.”Ett vänligt ord,kan göra under” -men ett felaktigt ord,kan döda. 3) var personlig(dvs var dig själv)Din egen person är ett redskap i förhandlingen.

Dessa tre goda råd kan också gälla för allt ledarskap. Med kulur menas då inte endast olika länder eller religioner-utan vilken ”kultur” som råder på en arbetsplats,ett företag eller en organisation där ledarskapet skall utföras.Tex en församling!

Tidigt i morse var det två svanfamiljer på värtans vatten. En med far o mor samt två tonåringar. Den andra familjen-samma som jag såg i går morse-var en förälder och 6 tonåringar.  Alla flygtränade. Jag tror att tonåringarna inte kommer att stanna här över vintern. Paret blir säkert kvar.Hur det går med ensamföräldern är väl mycket osäkert? Den lilla familjen markerade revir mor den större. Ensamföräldern gjorde ingen styrkemätning -mot det gifta svanparet. Men jag tror att de alla 11 är fullkomligt lyckliga, åtminstone en morgon som denna. De är redan i himmelriket- eller?

Verklighetsflykt

Verklighetsflykt kan antingen vara att befinna sig i historien,att uppehålla sig vid att tänka på hur allt har varit och varför det blev som det blev(livet altså), eller att befinna sig i dina drömmar eller sin oro inför framtiden. Och ändå: vi lever endast i nuet.Att inte vara närvarande i nuet kan hindra oss från att verkligen leva.Det kan bero på att nuet skrämmer oss. Vi kan då fördunkla nuet med hjälp av alkohol, sex, mat,hård fysisk träning eller något annat.  Men alla dessa saker-som kan missbrukas för verklighetsflykt- kan också användas positivt för att förstärka närvaron i nuet! När det är det ena eller det andra vet man bara själv(eller kanske inte ens man själv?). Störtst  närvaro i nuet uppnår vi troligen utan stimulantias hjälp.

När jag en gång diskuterade detta med Rune Monö (frid över hans minne!) så påstod han att människan skiljer sig från de andra djuren, just genom förmågan(eller den okontrollerde dragningen till……)att alltid leva ett halvt steg in i framtiden. Dvs framför den närvaropunkt där vi alltid befinner oss.

Må vara hur som helst med den saken.I vår tid behöver vi verkligen träna oss i att vara närvarande i det vi gör och i att vara  där vi är. Det gör oss klarsyntare och-jag tror -mer kärleksfulla. I alla fall ger det bättre förutsättningar för detta…………….

Tidigt i morse såg jag 7 svanar som flög i samlad formation över värtans yta i närheten av Viggbyholms hamn. Deras flygande var inte verklighetsflygt -utan vacker kontrollerad närvaro. Mycket vackert.

Gud välsigne din dag och dig! Var närvarande i den.