Ramadan är slut

Jag heter johan blix och är kyrkoherde i Täby. Jag skriver det här därför att det finns flera i Sverige som heter Johan Blix. Vi är alla släkt som heter Blix.

Ramadan är nyligen slut. I Sverige finns en beundran och ett ifrågasättande som reaktioner inför fenomenet Ramadan. Berundran grundar sig i att vi tycker att muslimerna liksom tar sin religiösa tro mera på alllvar,än vi vanliga kristna i Sverige.Ifrågasättande beror väl på att man tycker att det är en konstig fasta där man en gång om dygnet får äta hur mycket som helst(dvs sedan solen gått ned) och det påstås att under denna fasta går många upp i vikt.

Egentligen tror jag att det är ungefär med ramadan för muslimerna som det är med julen för oss kristna.Många vanekristna firar jul och vet att grunden för denna högtid är att Gud blev människa.Att Jesusbarnet föddes.Alla(?) kan Julevangeliet och alla(?) känner till de tre vice männen(fast det står inte i bibeln att de var 3) och vet att därav kommer grunden för julklapparna. Vi vet också att man skall vara extra god på julen och det är den insamlingsperiod då stadsmissionens,lutherhjälpens(Fast det heter Hela Världen nu) och frälsningsarméns gåvor och kollekter ökar mycket. Svenskarna går också extra mycket i kyrkan i advent och juletid. Men för många har julen kommersialiserats.Det bråkas och sups som mest på julen,kanske.Ledigt vill alla ha på de röda dagarna.Men alla ägnar dem inte åt att fira gudstjänst hemma eller i kyrkorna eller åt bibelläsning ,meditation och bön.

Jag tror det är ungefär samma med Ramadan för muslimerna. Många ”praktiserar” men man gör det med olika djup och med olika motiv. Också Ramadan har delvis kommersialiserats(dess avslutning). Men en rättrogen muslim festar inte för att ramadan har tagit slut-utan tackar gud för att han/hon klarat av att fasta på riktigt(utan att frossa på nätterna). För en muslim ingår det i ramandan också att man skall tänka på de fattiga och ge extra gåvor åt behövande under ramadan. Precis som vi har vår fasteinsamling och vår ”stilla vecka” -som många vet om,men endast ett fåtal praktiserar på riktigt allvar.

Man kan vara ”religiös ” i olika nivåer.Eller praktisera olika mycket.Att vara praktiserande religiös är ett ganska bra uttryck. Det betyder-i min tolkning- att man iakttar sin religions synliga bruk. Man går till mässan som kristen på söndagen och man går till moskén som muslim under fredagen. Man kan uppfatta sig som kristen eller som muslim utan att praktisera.Många gör det. Man kanske är ”lite praktiserande” man firar endast de stora högtiderna.Man döper sina barn och låter dem bli konfirmerade osv -samma sak i judendomen och inom islam.

I veckan som gick träffade jag en päst som jag samtalade med inför en eventuell anställning. Jag frågade: hur kom det sig att du blev präst? Han svarade. När jag arbetade på varvet i Göteborg.Då blev jag(på grund av mötet med XX och X) ”personligt troende”. Här har vi ett annat sätt att uttrycka relationen till den egna religiösa tillhörigheten. man kan vara kristen. Uppfatta sig som kristen utan att vara ”personligt troende”. Men man kan också vara ”personligt troende” . Personligt troende betyder -tänker jag mej- att man inte endast omfattar sin religions syn på världen och på tillvaron i stort ,utan att man också låter detta få konsekvenser för sitt eget personliga liv. Tron har invaderat min själ.

Jag tror inte att dessa nivåer av att vara ”praktiserande” eller ”icke praktiserande” eller att vara bara tillhörig en religion och dessutom ”personligt troende” skiljer sig särskilt mycket åt vare sig man är jude,kristen eller muslim.Eller för den delen Buddhist eller hindu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s