Att gå vidare är att leva mot framtiden

Det finns ett gammalt arabiskt ordspråk som säger: Hundarna skälla, men karavanen går vidare. En gång 70-talet när jag själv hade ham­nat i en socialt svår situation för mig som präst och människa ringde jag min far och berättade hur det var. Hans svar blev: Jag ger dig ett bibelord som jag en gång fick av min mor:

”Och Israels barn drog upp sina tältpålar ur sanden och fortsatte rakt fram utan att se sig tillbaka”. (Jag fick ingen hänvisning och kan inte hitta bibelstället.)

 

Alla måste vi gå vidare varje dag vi lever. Detta kan ske på olika sätt. Jag (du) kan vandra baklänges eller framlänges. Den som vandrar bak­länges ser vägen som han gått. Blir ständigt påmind om det som har varit och ser inte var han sätter fötterna! Den som vandrar fram­länges ser inte det som har passe­rats men ser var han sätter föt­terna. Ser framåt, kan fatta nya beslut, kan ta ansvar för framtiden i sitt eget liv och vara delaktig i andras.

 

Jag gör nu inte reklam för historie­löshet. Det vore för mig främmande flera plan. Historien, det som varit, hänt i våra liv, bär vi alltid med oss ungefär som man bär en ryggsäck. Men, även om vi alla måste ha den där ryggsäcken, är det skillnad på att gå baklänges och på att gå framlänges.

 

Var har vi vårt intresse? I ryggsäck­ens tyngd? I att se bakåt? Vad var fel? Varför gjorde jag det eller det? Jag är säker på att vandringsriktningen alltid är österut. Den som med öppna ögon gär österut möter ljuset och solupp­gången. Den som går baklänges får solen i nacken. Det värmer, men äx inte lika bra.

 

I kristen tradition finns det ett begrepp som kallas omvändelse. Det har en så enkel betydelse som att vända helt om, 180 grader, och framlänges – mot framtiden med öppna ögon då blir ryggsäcken lättare att bära. Man tänker inte mycket på den (fastän den finn, där). Detta kallas förlåtelse både på vanligt språk och exklusivt kris­tet språk. I kristen tro tillkommer kunskapen att jag kan få hjälp att bära ryggsäcken på min omvända vandring framåt. Vi hjälper varan­dra. Och Jesus hjälper oss. Gud själv hjälper oss. Det är inte lätt att gå vidare efter ett svek, efter en sorg, efter en sjuk­dom, efter att man har gjort bort sig ordentligt.

 

Men just att gå vidare och att gå framlänges! – det är kristendomens. kyrkans och Täby församlings bud­skap. Vårt motto är: Glädje, Ge­menskap och Framtidstro. Luther som många felaktigt tror var en tråkmåns hade förstått detta. Han skriver i Lilla Kateke­sen i färde huvudstycket om dopet, bara för att ta ett exempel: vad betyder detta dop i vatten? Det be­tyder att den gamla människan i oss ska genom daglig ånger och bättring förkvävas och dödas med alla synder och onda lustar. Och en ny människa dagligen framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet och helighet skall leva inför Gud evinnerligen…

 

Har du förstått Luther? Skall jag som präst 1996 citera honom? Till vad nytta? Men lyssna in honom! Han säger att varje ny dag är olevd, innan du levt den! Varje ny dag är en ny möjlighet! Det gamla ÄR förgånget vi får och kan leva vidare, vidare, mot öster, mot ljuset. Mot kärleken som är vår enda livs­bestämmelse.

 

Att gå vidare är att leva mot framtiden. Att ha solen i ansik­tet. För att gå så måste man vara omvänd man måste ha vant om. Ryggsäckarna får vi hjälpas åt att bära. Men vi är många om det job­bet. Jesus sade: Bären varandras bör­dor uppfyller Ni Kristi lag.

Han sade också: Ingen som ser sig tillbaka sedan han satt sin hand till plogen är skickad till Gudsrike.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s