Du låter min bägare…flöda över

Det hände för drygt 20 år sedan. En man i 30-års­åldern var ute i trädgår­den och grävde upp potatislandet. Det var en vacker vårdag. Han och hans familj var ganska nyin­flyttade. Han mådde gott där han grävde i solen. Plötsligt kliade det i näsan. Han nös. Sedan blev allt suddigt. En blixtrande huvud­värk. Han lyckades ta sig in till sängen. Där miste han medvetan­det. Oturligt nog var han ensam hemma, men inte så länge.

 

Sedan gick allt i rasande fart. Ambulans till läkarstationen, vi­dare till sjukhuset. Ryggmärgs­prov. Ambulansflyg till Karolinska sjukhusets neuroki­rurgiska av­delning. Färgskalle, ständigt vak.

Datorisotopröntgen. Han hade drabbats av en  kärlbristning i hjärnan, s k aneurysm.

 

Så småningom blev mannen åter­ställd och han har inte varit sjuk­skriven en enda dag de senaste 20 åren. Han fick framförallt en ny insikt. Insikten att livet ald­rig är självklart och att det kan ta slut vilken sekund som helst. Och inte minst insikten att denna sekund så att säga väntar på oss hela tiden. Han blev inte en bättre människa. Han blev inte ordent­ligare. Kanske inte ens snällare. Men ödmjukare och tacksam­mare. Insikten att Gud ger mig livet ”… och låter min bägare flöda över…” varje dag jag lever. Insik­ten paras idag med en tacksam­het över 20 sjukdomsfria år, som nog inte hade varit lika på­taglig utan den livshotan­de sjukdomen.

 

Livet kommer till de flesta av oss med mer än vi kan ta emot. Ibland förstår vi det, ibland inte. Det är en nåd att få ”insik­ten”. Nådeper­spektivet. Det kan inte befal­las eller tving­as fram. Men vi kan be till Gud om det. Och jag tror: Att de rika inte är tacksammare än de fattiga. Att de friska ber mindre för de sjuka än vad de sjuka ber för de friska. Att de unga bryr sig mindre om de gamla än vad de gamla bryr sig om de unga. Jag lägger ingen värdering i detta, för ”insikten” kan man endast få av nåd, som en gåva. När David ber i den 23:e psalmen är det just utifrån ”insiktens per­spektiv”. Det är inte så att livet är en dans på rosor för David. Tvärtom hade han ju syndat svårt
(bl a dödat Batsebas man) och retat på sig Guds vrede. Men också mitt i det svåra ”… om  jag  ock vandrar i dödsskuggans dal…” behåller han insiktens per­spektiv.

 

Jag ber att också Du ska få gläd­jen att upptäcka att Gud låter din bägare flöda över. Och kan du inte

det, utan upplever livet som snålt och orättvist mot Dig, då hoppas och ber jag att du ska få hälsa, framgång, rikedom och frid i hjär­tat. För det Gud fyller vår livs­bägare med är inte bara insikt­ens perspektiv utan också ”vårt dagliga bröd”.

 

”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Var dag är en nåd dig given från himlen,

Besinna det!”

(Sv ps 180 vers 1)

 

Var rädd om din dag, om dig själv och dem du möter.