Evighetens nu

”Döden – en del av livet” skriver, en känd aktör i begravningsbranschen. Jag är beredd att hålla med – och beredd att kraftigt protestera. Jag tror, och påstår, att människan är ett däggdjur som alla andra däggdjur. Men att människan på flera avgörande sätt skiljer sig från de andra däggdjuren.

 

Människan är homo religiosus d v s människan är en religiös varelse, som ber, tillber någon högre makt eller Gud. Människan bygger och river altaren – det gör inga andra däggdjur. Hon är moraliskt ansvarig för sina handlingar – det är inga andra djur. Människan har förmåga att tänka ut olika framtidscenarier – vi kan göra oss bilder av hur det kommer att bli i framtiden  – denna förmåga har inga andra djur. Människan lever i en ständig medvetenhet, fastän ibland  på det undermedvetna planet, om sin förestående död! Så lever inte andra djur!

 

Om det sista påståendet är sant, vilket jag hävdar, då är ”döden en del av livet”. Men på ett annat sätt inte alls. Vi kan öva oss, i att leva – i att lida – i att älska. Men vi kan inte öva oss i att dö! Det finns ingen möjlighet till repetition. Och det går inte, tror jag, att bli vän med döden. Det går att försonas med tanken på sin egen död. Fast det är svårt. Ännu svårare är det att försonas med tanken på att den/de som man älskar ska dö. Det är helt enkelt onaturligt eftersom livets djupaste och enda mening är att älska och bli älskad. Om vi är någorlunda friska – då är döden vår fiende!

 

Men om jag kan försonas med tanken på min egen död, blir jag mer levande. För att leva fullt ut får inte tanken på eller medvetenheten om döden, styra livet. Den som ständigt oroar sig för döden hindras att leva i nuet. Ändå är det just i dödens närhet, t ex om man ser någon dö eller deltar i en begravning, som vi känner oss som mest levande. Vi kommer då närmare oss själva – och närmare Gud. Då förstår vi vad som är viktigt i livet – och vad som är oväsentligt.

 

Vi behöver begravningen vid livets slut. Det finns nu en begynnande trend i Sverige där

de anhöriga väljer bort begravningsceremonin. Man avstår helt från både kyrklig eller borgerlig begravning och kör kroppen direkt in i  kremationsugnen. Så gjordes oftast i de forna sovjetstaterna, och tyvärr är bruket fortfarande utbrett där, fastän muren fallit. Det är ett onaturligt, ovärdigt och oklokt sätt att avsluta livet. Vi människor behöver, som enda däggdjursart, ceremonier eller riter för att markera livscykler: Dopet vid livets början. Konfirmationen vid vuxenblivandet. Vigseln vid parbildningen och begravningsgudtjänsten vid livets slut. I vår kristna miljö är dessa passageriter kristna gudstjänster. Deras grund är allmänmänsklig eftersom behovet är lika i alla kulturer och i alla religioner,  men som kristna förstår vi dem utifrån vår kristna tro och tradition.

         

Det är viktigt att begravningen är offentlig. Passageriterna förlorar sin nödvändiga och läkande roll om de i för hög grad blir privata. Alla som tillhör församlingen ska vara välkomna till dop-, konfirmations-, vigsel-  och begravningsgudstjänster – även om man inte fått en särskild inbjudan. I den militära själavården säger man ”Det sätt på vilket en armé behandlar sina döda – avslöjar hur de värderar de levande”. Detta gäller nog hela samhället.

 

Även om döden är vår fiende så är inte livet värt hur mycket som helst. Människor har alltid dött för ideal och för andra människor! Vi påstår att Jesus dog för oss. För våra synder. För dig och mig. Vad menar vi? Kan vi förstå detta? Jesus dog inte för att han ville dö. Men han tvingades inte heller till det mot sin vilja. Han dog därför att han inte svek sanningen, friheten och kärleken. Det betyder att hans död och hans liv – i det ögonblick han dog – utplånade den tydliga gränsen mellan liv och död! Evigheten landade i nuet! Det finns inget annat liv än livet i nuet! Och just där, finns Du och Jesus. Evighetens ögonblicksnu är den enda existensformen för oss människor. Just där lever vi döende syndare som är helighetsvarelser och outbytbara pärlor i Guds älsklingshalsband. Sådan är du!

 

 

Lev väl och i glädje och kärlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s