Förväntan – det är mer än väntan

Det är att man också i förväg har bestämt resultatet av det man väntar på. Man väntar på bussen och eftersom bussbolaget är känt för hög kvalitet och god service så tror man att bussen skall komma i tid och vara varm och skön. Det är förväntan.

 

Vi förväntar oss att vice stats­ministern inte skall blanda ihop sin privatekonomi med utgifterna i jobbet. Varför? Jo, där­för att vi i vårt demokratiska system själva har valt våra ledare. Och vi förväntar oss att detta system skall vaska fram människor av extra hög kvalitet på de flesta av livets områ­den.

 

Vi förväntar oss att präster och andra församlingsföreträdare skall kunna vara förebilder för oss – och helst för ungdomen. Men i regel är vi nog bara som folk är mest – när det gäller förmåga och kraft att leva efter tio Guds bud. Men själva för­väntningarna oss kanske hjälper oss en bit på vägen?

 

Ty förväntningar har en tendens att vara självuppfyllande. Det gäller såväl negativa som positiva förvänt­ningar.

 

Om ingen väntar sig något av en, stimuleras man inte och man kan­ske tappar tron sig själv?

 

Men om föräldrar eller chefer och arbetskamrater förväntar sig att jag skall lyckas och göra bra ifrån mig blir det oftare så.

 

Förväntningarna på en kristen miljö eller på en kristen företrädare är ofta just att man skall vara bra på att följa de tio budorden. Det är inget fel på en sån förväntan, men den räcker inte. Att man inte skall stjäla, svära, ljuga och vara otrogen det är viktigt. Men det kanske man kan förstå utan att vara kristen? Men att älska sina ovänner. Att för­låta och upprätta dem, som brutit mot buden. Det är främst i detta som det borde förväntas av oss att vi skall vara föredömen.

 

Vad förväntar vi oss förresten själva av vår kyrka och vår försam­ling? Har vi positiva förväntningar? Att församlingen skall växa sig star­kare? Att församlingen skall bli en helande och upprättande mötesplats också för trötta, ledsna och fattiga? Förväntningar vill gärna bli själv­uppfyllande. Vi har all anledning att vara frimodiga. För vi har en skatt (om också i ”lerkärl”).

 

Vad förväntar sig Jesus av dig och mig? Mycket. Otroligt mycket. Han säger till och med: ”Var fullkom­liga…”. Han förväntar sig det av var och en av oss. Det klarar jag aldrig, tänker du. Och visst har du rätt. Men vad förväntar du dig av Jesus? En gammal välkänd psalmvers (147:2) får sammanfatta:

Hlan fullgjorde

vad vi borde

och blev vår rättfärdighet Han avvände vårt elände

för båd tid och evighet Han förvärvde att vi arvde

Ljus och frid och salighet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s