JUL, jul, strålande jul
vi är snart där
om vi överlever.
Det strålar en stjärna
förunderligt klar över stallet
i Betlehem, i Täby
hemma hos dig
och mig.
Gud blir människa,
Jesus föds.
Ett spädbarn rymmer allt,
rymden med Mir
är granne med Kosmos
och Kosmos med sitt Kaos
är granne med Gud.
Du var själv ett spädbarn
också ett Gudsbarn
Jo, det ÄR sant.
Helig, Helig, Helig
är varje levande varelse,
djävulen finns inte
men ställer till besvär.
Gud är allt, är kärleken
är ditt liv, och mitt.
lever Du
Mening? Mening? Mening,
bo i Herrens hus
var är Templet?
Din kropp är Herrens Tempel
duger du till det, i juletid?
Jo, inget annat svar finns
kroppen är kärlekens Tempel
icke i hus av händer bor
den som seraferna tjänar.
Julen är kroppens tid.
Gud blev ett Jesusbarn
en liten kropp
med lungor och hjärta,
utlämnad till kärlek
späd och försvarslös,
utlämnad till kärlek.
Varför finns jag, eller du?
I våra gamla skröpliga kroppar,
spädbarnsskröplingar,
endast för Kärleks skull
vi finns bara för Kärlek.
Tänk, meditera
inget annat finns
som betyder något alls,
bara Kärleken.
Den som är älskad,
eller älskar någon,
har livets mening.
Du är älskad av Gud
som ser dig i varje sekund
du lever.
Men också när du dör
och är död
och är älskad
endast ett svar:
Kärlek, Kärlek, Kärlek
