Gud, typ … eller: Alla har vi ett glas i huvudet

Tror du på Gud? Den frågan har vi väl alla fått? Det går naturligtvis att svara ett enkelt Ja eller Nej, och något menar man med svaret. Men vad? Och vad menar den som frågar med ”Gud”?

 

”Gud” är tre oöversättbara bokstäver. Jag tror inte att, det går att härleda ordet språkvetenskapligt. Kanske jag hoppas det är ordet ”Gud” språkligt släkt med ”god”?

Gudsnamnet har ibland, i historisk tid, varit förbjudet att uttala. Detta har också gällt  i Gammaltestamentligt sammanhang. Gamla testamentet är skrivet på heb­reiska, som är ett konsonantbaserat språk. Man ute­lämnade vokalerna i skriftspråket. Senare satte man små tecken som gav vägledning om vilka vokaler som skulle uttalas, för att det skulle bli ord. Men när man kom till Gudsnamnet vid textläsningen hoppade man över det, eftersom det var Heligt att det inte fick uttalas. Därför visste man till slut inte, påstås det, hur ordet egentligen skulle uttalas. Detta lär vara orsaken till att vissa senare sa Jehova medan andra sa Jaschwe.

 

Vad jag vill illustrera med detta något ovetenskapliga resonemang är att ”Gud” alltid kan bli fel, när man uttalar ordet. I de Heliga skrifterna finns många ord för Gud. I Bibeln kallas Gud: Herren, Kärleken, Ljus, Fridsfursten, Anden… och många fler Gudsnamn.

Tror du på Gud? Blir det lättare att svara om jag frågar: ”Tror du på Kärleken?”, ”Tror Du på  Fridsfurs­ten?”… Men man kan väl tro på kärleken utan att tro Gud? Jovisst, men man bör göra klart för sig vad man valt och vad man valt bort.

 

Men nu över till ”glasen” i våra huvuden.

Språket är en av förutsättningarna för att vi ska kunna tänka abstrakt och logiskt. Orden innehåller en över­enskommelse om vad vi menar när vi uttalar dem. Säger jag ”hund” så tänker ingen på en katt. Däremot kan någon tänka på en pudel, medan någon annan tänker på en labrador. Säger man däremot ”djur”, kan en tänka på en katt och en annan på en hund.

 

När vi hör ett ord uttalas uppstår en bild i vår hjärna. Jag säger ”glas”. Är det lätt att förstå? Ja, kanske, men i olika människohjärnor uppstår olika bilder när vi hör ordet: En servitör tänker kanske på ett vinglas, en glasmästare förmodligen på ett fönsterglas, en sjöman tänker troligen på skeppsklockan, där man slår glas för att indela dygnet i vakter för besättningen.

 

Alla har vi ett glas i huvudet. Och alla har vi en Gud i huvudet. Men när ordet ”Gud” uttalas uppstår olika bilder i vår hjärna för oss alla. Därför måste vi relatera frågan ”Tror du på Gud?” till vår egen bild och till den frågandes bild. Den Gud jag tror på, kanske är en annan än den du tror på? Det jag förnekar kanske är något du tror på?

GUD, TYP…

Rubriken är bra. Jag har inte satt den själv; Kerstin Sjörin, redaktör för denna tidning, sätter rubrikerna, finner ämnena. Ungdomarna säger i dag ”typ”, efter en hel del av vad de säger. Vad menar de? Jag tror att de menar att ange någon slags färdriktning för tänkandet och sen får man tänka själv.. Gud, typ… står för något. Men står ändå för mer än de ”glas” vi har i våra huvuden.

 

Min gissning är att ”Gud” betyder en andlig verklighet, som vi alla anar och förstår att den finns. Att detta liv är fullkomligt outgrundligt, oförståbart och mystiskt. Vi måste förundras över att vi finns till. Över att solen går upp varje morgon, över stenarna, tallarna, det nyfödda barnets skrik och längtan efter kärlek. Allt som finns är heligt: Du, jag mitt i allt elände. Vi är Heliga! Utan Gud, typ… skulle vi ju inte ens finnas!

 

Meningen med livet vad vill Gud?

Vi förstår inte Gud, därför att Gud är outgrundlig. Vi förstår inte varför jorden finns, varför djuren finns, varför vi själva finns. Men jag tror att vi förstår, att Gud är vårt ursprung och vårt livsmål, att kärleken är vad allt går ut på. Gud vill kärlek, för annars skulle livet vara meningslöst.

 

Det kan verka enkelt, banalt, men jag tror att ”typ Gud” är ”typ kärlek”. Jesus leder oss rätt i denna filosofiska djungel. Kristusbudskapet är ”Du är älskad”, ”Du är viktig”, ”En ovärderlig pärla i Guds halsband.”

 

O du som vann på korsets stam,

vinn oss nytt var dag,

till dess din kärlek, o Guds lamm,

blir vår och världens lag

(Sv Ps 137:6)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s