Julen en fysisk högtid

Nu är det snart jul igen. Vi märker hur tiden rasar iväg. Vad är det vi skall fira ? Att det gått ännu ett år ? Att Jesusbarnet föddes, för länge sen Att vintermörkret nått sitt djupaste djup och vi går mot ljusare tider? Eller går det hela ut på att vara ledig och äta gott och för mycket ? Eller är själva grejen att vi skall vara snälla mot varandra ? Att ensamheten skall brytas? Kanske är det Fridsfursten som är huvudsaken? Att vi manifesterar vår vilja och vår kamp för frid i allas hjärtan och fred i mellanmänskliga relationer?

 

En del vill slippa Julen. Man tycker bara att det är jobbigt. För många ”måsten”. Och de ensamma riskerar att uppleva sig som ännu ensammare. Det märks liksom mer om man inte har någon familj eller några vänner när familjerna skall samlas. Det kan bli dyrt också. Alla har inte råd att fira jul, så som man tycker att man skulle vilja. Barn som inte får julklappar kan bli ledsna. Många reser bort till varmare länder. Man klarar inte av att låta bli att dras in i julstressen, om man är hemma. 

 

Själv tycker jag om att fira jul. Jag har, precis som de flesta, mina fasta punkter i julfirandet. Det är julottan i Täby kyrka på juldagen kl 0500. Det blir 13:e gången i år. Det är besöket på Täbyanstalten, också 13:e julen för mig. Kyrkan och fängelset. Båda dessa platser har för mig blivit viktiga på julen.I kyrkan upprepar jag med en dåres envishet budskapet om det godas seger over det onda. Kärleken som världens starkaste makt. Hoppet om fred och frihet för alla människor. I fängelset möter jag de som berövats sin frihet. Det är inte så stor skillnad på människorna i kyrkan och människorna i fängelset –om man skrapar lite på ytan. I själva verket kunde många av dem ha bytt plats, om inte en del ”om” hade varit i vägen. Och Gud bor minst lika mycket i fängelset som i kyrkan.

 

Jag tror att alla människor behöver fira jul. Vi behöver förundras över livets under. Över att det hela tiden föds små människobarn Över att vi själva en gång föddes som bebisar. Vi blundar och tänker på alla julottebesökares födelsestund. Vi ser deras första livsminuter. Nakna, skrikande och hjälplösa. Varje julottebebis är ett underverk skapat av Gud. Vi ser dem för vår inre blick, nu alla på en gång. I vår fantasi ser vi också alla fängelseinterners födelseminuter. Nakna, skrikande och hjälplösa. Varje fängelsebebis är ett underverk skapat av Gud. Vi ser också Jesusbarnets födelse. Precis samma sak. Jesusbarnet naket,skrikande hjälplöst –ett underverk skapat av Gud.

 

Julen är vår mest fysiska kristna högtid. Den handlar om födelse. Den handlar om kött och om blod. Den handlar om presenter. Den handlar om mat och om dryck. Men också om meningen med detta fysiska liv. Att livet skall vara gott att leva och att ingen borde förvägras att leva ett gott liv. Det är därför vi skall vara snälla och goda mot varandra på julen. Som människor och som kristna har vi en uppgift att vara Guds medhjälpare och medskapare när det goda livet skall bli till för så många som möjligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s