Kända vägar och okända stigar

Jesus mamma visste inte mycket om vad som skulle hända henne och hennes familj, när hon och Josef vandrade från Nazaret till Betlehem. Troligen var det en välkänd väg för dem. Men redan på resan tillbaka fick de ge sig ut på okända stigar och fly till Egypten.

 

VI HAR ETT BEHOV av att vandra kända vägar. Det väl­kända ger stabilitet och trygghet. Därför vill vi gärna att gudstjänsten skall upprepa ett mönster och det gör den. Detta mönster är dessutom lika över hela jorden, i alla världsdelar.

 

Men behovet av en igenkännbar ritual gäller också var­dagslivet. De flesta av oss har våra morgonrutiner som vi följer. Först klä på sig. Sedan hundpromenaden, klä av sig, raka sig, borsta tänderna, duscha, klä sig… varje morgon samma ordning. De flesta håller sig också med en kvällsritual. Det mesta vi gör på jobbet har vi gjort förut.

 

Bönen vilar ofta i upprepningen. Det kan leda till för­ytligande. Det mest välkända har vi sagt så många gånger att orden mist sin innebörd. Då kan det vara nyttigt att byta ut några ord på prov för att återföra oss till verklig­heten. Genom att säga ”Böj era hjärnor till Gud och mottag välsignelsen” – så förstår vi hur viktigt det är att det ska vara just ”Böj era hjärtan…” Eller genom att säga ”Vår dagliga oxfile giv oss i dag ” – förstår vi hur viktigt det är att vi ber just om dagligt bröd.

 

MEN BÖN EN som en välkänd väg, som upprepning, kan också leda till fördjupning. Genom att vi kan hela bönen väl kan vi tillägna oss förmågan att medan vi uttalar en del av den samtidigt tänka på andra delar av den eller rent av på helheten.

 

Liksom vi har ett behov av att vila i det välkända, har vi också ett behov av att pröva det okända. Kanske är det till och med sa att enda. t den som är trygg i det välkända får styrkan att utan panik pröva det okända. Vi har behov av att beträda okända stigar i livet. Det kan gälla ett nytt jobb. Det kan vara att flytta till en ny stad. Det kan vara att börja dyka, rida eller hoppa fallskärm. Det kan vara spännande att lära känna nya människor men det får inte ske bekostnad av att etablerade relationer kasseras.

 

JESUS HADE den perfekta balansen mellan välkända vägar och okända stigar. Han vilade verkligen i lagen och pro­feterna. Han sa att inte en enda prick av lagen skall för­gås. Men han sprängde ständigt gränser. Gjorde det oväntade. Utmanade etablissemanget. En del av mening­en med att vara kristen är att det skall leda till att vi blir mer och mer lika honom. Vi har till uppgift att ”värna skapelsen och vara en kritisk och oroande röst mot makt­missbruk och förtryck inom och utom kyrkan” (ur Täby församlings verksamhetsidé antagen av kyrkorådet). För att få kraften, modet och klokheten till detta är det vik­tigt att vi kan vila i en tydlig identitet. De välkända vägarna dit är bönen, meditationen, mässan och kärleks­gärningarna.

 

Gud, från ditt hus, vår tillflykt,

du oss kallar, ut i en värld där stora risker väntar.

Ett med din värld, så vill du vi skall leva.

Gud, gör oss djärva.”

(Sv ps 288)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s