Livets mening? Kärlek!

Alla letar vi efter livets mening. Vad går livet egentligen ut på? Människan strävar och arbetar.

Försöker lösa problem och uppfinna. Varför? För vem? Med självklarhet kan vi säga att det är bättre att vara rik och glad, än fattig och ledsen.

 

Men vilket är bäst: att vara fat­tig och glad, eller rik och led­sen? Ja, då blir det svårare. De flesta av oss skulle nog välja att vara fattiga och glada. Det är alltså viktigare hur vi mår, än vad vi har.

 

Frågan blir: Vem mår bra och vem är glad? Svaret är först och främst att det är svårt, ja nästan omöjligt, att vara glad om man är ensam. Människan är genomsocial och livets mening finner vi endast i gemenskap med andra. Men det finns negativ gemenskap och positiv. Så som det finns negativ beröring (slag) liksom positiv (smek). Allt det som är riktigt fint – brukar också var skört. Den som isolerar sig, frivilligt eller ofrivilligt, ris­kerar inte att drabbas av den negativa gemenskapen eller beröringen – men har också missat möjligheten till mening.

 

Jag tror att det enkelt och rätt går att formulera livets mening med ett enda ord: KÄRLEK. Kärlek är det enda som gör livet värt att leva. Meningen med våra liv är att ha någon eller några att älska och att bli älskad tillbaka. För om ingen tycker om en och man inte har någon att tycka om – då kan man lika gärna dö.

Eftersom vi alla är skapade för Kärleken som livsmål så bär vi alla kärlekens möjligheter i oss. Och Gud älskar alla. Men det är inte värt så mycket för den som inte vet om det eller kan känna att det är sant.

 

Jag menar, det stora problemet är inte att kunna säga vad som är meningen med livet. Det stora problemet är, att våra liv inte blev som de var menade att bli. Aposteln  Paulus suckar: ”Det goda som jag vill det gör jag inte – men det onda som jag inte vill, det gör jag”. Hur hanterar vi det som blev fel. Största smärtan kommer ur fel vi gjort mot dem som vi älskar. Hur kommer vi tillbaka till Livers mening när livet inte blev som det var meningen?

 

Vi behöver nystarter. Många. Varje dag. Inte sa att vi kan få det gjorda ogjort. Det går inte. Men så, att vi får frimodighet, kraft och vilja att leva rätt i nuet och mot framtiden. Jesus fördömde de felaktiga handlingarna. Med kraft. Men han dömde inte de människor som gjorde det onda. Han upprättade dem. Så att också de skulle kunna bli det som var meningen: kärleksmänniskor. Också till dig och till mig riktas hans ord: ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer”! (Joh 8:1-11).

Ha det bra och var rädda om varandra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s