Mellan Mörby och Hägernäs

Den 11 juli kör jag på motorvägen från Mörby till Hägernäs. Det är en varm sommardag och trafiken är livlig i båda riktningarna. När jag sitter i bilen på vägen brukar jag ganska ofta fantisera om vart alla människor i de andra bilarna är på väg och vad de tänker eller känner.

 

Bilen är verkligen en bubbla och i varje sådan bubbla finns minst en människa. Den människan är centrum för sin egen livsupplevelse, liksom jag är för min. Finns det någon värld utom den självupplevda? Många filosofer har funderat på den frågan och kommit fram till lite olika svar. Någon går så långt att man verkligen menar att det egentligen inte existerar någon verklighet utom den subjektiva upplevelsen. Andra menar att det gör det visst och tar då sin utgångspunkt i tanken på att man själv håller för troligt att världen skulle fortsätta att existera även då när jag själv inte längre finns. Men egentligen är det ganska ointressant. För teorier som varken är verifierbara eller falsifierbara är inte särskilt användbara. Även om det kan få konsekvenser då de påverkar människors sätt att leva och bete sig.

 

Men just i dag, den 11 juni 2006, är det en annan tanke som griper mig där bakom ratten. Det är insikten om skapelsens beskaffenhet. Med skapelsen menar vi oftast ”Guds fria natur” och inte minst i sommartider kan vi liksom Linné tycka att ute i naturen så ser vi Gud på ryggen. Men motorvägen och bilarna är också delar av skapelsen! Precis som myrstacken är en del av skapelsen, fastän barren som den byggts av inte längre sitter kvar på tall och gran, utan har fått en annan funktion.

 

Att trafiken kan strömma fram i motorvägens filer är resultatet av en mängd gigantiska samarbetsprojekt. För att vägbygget ska bli möjligt krävs en samhällsapparat som håller reda på oss och ser till att vi betalar skatt. Vägen ska sedan planeras och byggas. Då krävs människor som arbetar som lastbilschafförer och asfaltskokare. Gruskrossare och sprängare. Vägingenjörer och grävmaskinister. Om man sedan räknar in alla människor som är inblandare i att tillverka de maskiner som används eller producera och transportera all den mat och dryck som alla vägarbetare behöver för att leva…………..tanken svindlar. Det blir mjölkbönder, mejeriarbetare, tetrapaksarbetare och butiksbiträden osv.

 

Förutsättningen för att jag ska kunna glida fram inuti min bilbubbla är att många människor, ja, tusentals människor, går med på att samarbeta. Man kan säga att viljan att samarbeta är nedlagd som en nödvändig funktion i Guds skapelse. Kanske kan man våga den djärva tanken att kärleken, som är livets yttersta mening och mål, är skapelsegiven? Det är ungefär detta som Luther menar när han påpekar att normala föräldrar, hur trötta de än är, går upp mitt i natten och tar hand om sitt skrikande spädbarn. Ger det torra blöjor, mat, värme och trygghet.

 

Allt vi säger som kristna går att säga emot. Man kan säga att allt ändå bara är egoism. Det är inte bara personbildar och ambulanser som går att köra på motorvägarna, det går att köra stridsvagnar också. Mjölkbonden kanske inte alls arbetar för att du ska få filmjölk till din frukost  – utan endast för att tjäna pengar så att han man maximera sin egen livsnjutning. Köpa gåslever och champagne eller vad han nu vill ha. Men faktum kvarstår: vi människor lever av och genom varandra. Det gäller likväl motorvägsbyggen som biltillverkning. Men det gäller ännu mera i relationen till de människor som står oss närmast. Våra livspartners, hustru, man, barn, (grannar och arbetskamrater).

 

Så kan man tänka under färden mellan Mörby och Hägernäs.

– Att motorvägen är ett kärlekstecken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s