Mysterium

Livet är ett stort mysterium. Vi förstår det inte. Vi frågar efter mening. Vi söker efter svar. Men det finns inga riktigt säkra svar.

 

Någon säger att livets mening är att må bra. Galenskaparna sjunger: ”Det ska va gött å leva – annars kan de kvitta.” Någon annan säger att meningen är att lämna något efter sig. En annan säger att meningen är att åstadkomma något, eller att bli något. En gång hörde jag svaret :” Meningen med livet är att det skall levas!” Ett tänkvärt svar.

 

Jesus sa: ” Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Var med skall hon köpa tillbaka den ?”

Varken livets mening eller livet självt kan köpas eller säljas. Ibland hör man sägas att ”allt har ett pris” eller ”det är bara en fråga om priset”.  Men detta är inte sant, när det gäller det som är riktigt viktigt.

 

Många har längtat efter Kärleken, anat den och försökt fånga den. Det går inte. Det är dömt att misslyckas. I det ögonblick man sätter ett pris på kärleken, bli den värdelös. I det ögonblick man försöker fånga kärleken, för att förfoga över den, så försvinner – upphör – den.

Det verkar som om själva strävan, eller kampen, efter livets mening skulle kunna förstöra livsmeningen. Och någon sanning ligger det verkligen i detta.

 

Vem är lyckligare, än en belåten katt som trygg njuter av solskenet ? Eller de små barnen som förtjusta leker, utan tanke på resultatet, eller lekens pris? Men vi är inte katter. Vi ar inte heller barn, i denna djupare mening. Därför är det ändå alltid rätt att sträva efter godhet. Att kämpa för sanning och rätt. Detta betyder också – inte minst – att aldrig sluta att arbeta på sin egen förbättring.

 

Det är inte fel att fråga efter meningen, lyckan eller ett bra liv. Tvärtom! Men det kan bli fel, om det blir för mycket av det så att man glömmer att leva. Det är ungefär som när människor drabbas av svår sjukdom. Då finns två ytterlighetsreaktioner. Den ena är att man ägnar all sin tid och all sin energi åt den nya identiteten ”att vara sjuk”. Talar om sjukdomen, läser om den, tänker ständigt på den. Satsar all tid och alla pengar på att bekämpa sjukdomen. Den andra ytterlighetsreaktionen är tvärt om. Man blir mer levande, börjar tänka mer på att använda tiden rätt. Börjar ta itu med saker och ting som man skjutit upp. Uppskattar på ett nytt sätt soluppgången varje morgon, utan att ta den för självklar. För de flesta av oss blir det väl en blandning av de båda förhållningssätten.

 

Och så står vi där igen? Vi vet ganska bra vad som är rätt och vad som är gott. Men vi förmår inte riktigt, vi orkar inte själva fram till det goda och det rätta. Vi behöver hjälp. Vi behöver varandras hjälp, för att livet skall bli bra. Vi behöver hjälp att vila, att bara vara, i det outsägbara som är livet självt. Och den som är god mot någon annan – hjälper en medmänniska – får alltid gott av det själv. Det fungerar så – och det är både rätt och riktigt.

 

Tron kan också var en livshjälp:

 

”O giv oss Herre av den tro

som sorgerna betvingar

som lyfter oss till lugn och ro

på starka örnevingar

som talar mäktigt till envar

och bär oss under färden

som härlig tröst i tvivlen har

och övervinner världen”  

 

Sv ps 253

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s