Till och med på ljugarbänken…

Han satt i solen på ljugarbänken. Han hade sovit i en grässlänt, på tidningar, utan att frysa. En ny dag hade just tagit sin början. Solen gick upp. Den värmde. Det var behagligt att sitta på bänken och låta sig genomströmmas av solvärmen. Bakfyllan var inte heller så farlig. Han hade sovit med snuset inne. När man gör det så händer det att det försvinner. Man har liksom ätit upp det under sömnen, utan att veta om det. Men han hade halva kvar. Och för att göra morgontoalett så körde han runt med tungan mellan läpparna och tandköttet och samlade snuset och lite matrester och all saliv till en boll mitt i munnen. En boll som låg på tungans mitt. Så blåsta han en kraftig utandning. Mitt i den höjda han tungans mitt så att luftstörmmen träffade bollen .Loskan hamnade cirka en meter framförhans fötter.

Han tittade länge och intresserat på loskan. Det var några insekter mitt i den. Och så sa han, halvhögt för sig själv:

          Där är Gud!

Föreställningen att Gud bor i kyrkorna är vanlig. Kyrkorna är ju Guds bostäder här på jorden. Och visst finns Gud inne i kyrkorna. Hur många vittnar inte om att det är så skönt att ensam gå in i en kyrka och sitta där och känna Friden, Heligheten. Att komma i kontakt och i takt med sig själv och kanske med den Gud man inte ens vet om man tror på.

Men ändå: ”Icke i Hus av händer bor, den som seraferna

tjänar…” (sv Ps 56 i NYA PSALMBOKEN VERS z). Det ingår i Guds väsen att hon finns över allt. Det betyder i all fysisk verklighet – också i loskan! I stenen. Blodet som rusar i dina ådror, just nu när du läser denna text.

Carl von Linne´ sa att när man ser på den sköna naturen – då ser man Gud på ryggen. Men vi ska vara noga med att skilja allt det Gudomliga, som t ex en blomma eller våra egna kroppar, från Gud själv!

Frågan Var finns Gud?, rymmer också ett rop efter rättvisa och kärlek.

Var är du Gud, har alltid människor i nöd frågat. Var Du i Beirut under bombningarna? I Rwanda under massa­krerna? Sådana platser brukar vi kalla för Gudsförgätna. Gud hade glömt att vara där. Just där, där hon behövts mest. Men där är Gud. ”Du som gick före oss, längst in i ång­esten, hjälp oss att finna Dig, Herre i mörkret” (Sv Ps 74:1).

Ofta förväxlar vi frågan ”Var finns Gud?” med frågan ”Vad gör Gud”. Och det är inte så konstigt. At vara, utan att göra, verka fel ur vårt perspektiv.

Gud är inte bara överallt och i allt fysiskt. Gud är också i det andliga. Han finns längst inne i Din egen själ. Ibland är min/din (?) själ som ett stort, djupt, svart hål. Men om du stirrar länge i den djupa svarta brunnen – så ska du se ett litet ljus. En låga som flämtar. Det är Gud i Din själ. Iblan dorkar Du inte ens leta efter den. Men det gör inget för hon finns där. Hon bär Dig. Och väntar på Dig. Ty frå­gan om var Gud finns rymmer också en annan hemlighet. Hon väntar på Dig! Just där Du är, eller dit Du går…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s