Den enarmade banditens psykologi -och akloholiserade katter

När jag en gång tränade hundar fick jag lära mej att det är viktigt att belöna hunden när den gör rätt.Men också viktigt att omedelbart markera för hunden när den gör fel. Direkt efter det att man bannat eller straffat hunden för dess fel skall man visa hunden kärlek. Men en viktig sak för att motivera hunden att verkligen anstränga sig för att göra rätt är den uteblivna belöningen.Om hunden får godis varje gång den gör rätt, så blir resultatet av beteendet för förutsägbart. Vid en utebliven belöning triggas hunden extra mycket att försöka göra rätt i nästa moment.

Detta har jag döpt till den enarmade banditens psykologi. Dvs ingen skulle spela på enarmade banditer om man visste att det blev vinst var tionde gång man drar i armen. Det är oregelbundenheten i belöningen som triggar spelaren.

Detta som gäller träning av hundar gäller i viss mån också för människors beteende. Men så var det det där med katterna.

En gång för ca 45 år sedan(jo jag är så gammal) såg jag en film om ett experiment med katter. Katten(det var flera) lärde sig att om den satt tassen på en viss pedal så öppnades en lucka och katten kom åt att äta av den goda maten som låg i skålen. Katten lärde sig snart att sköta detta.Inne i buren fanns det dryck till katten. Två skålar. En med mjölk och en med alkoholblandad mjölk. Katten hade fri tillgång till dryck,men måste trampa på pedalen för att få tillgång till maten.Katten drack alltid alkoholfri mjölk.Ända tills……………… det kom elekrtiska stötar från pedalen.Dessa stötar kom inte varje gång. Men ganska ofta.Och oregelbundet. För att komma åt maten riskerade katten att få en kraftig elekrtisk stöt.Nu började katten dricka den alkoholhaltiga mjölken.För att stärka sig inför det obehagliga beslutet att trampa med tassen på pedalen för att få mat.Detta lät man pågå ganska länge. Katten drack mer och mer,den blev alkoholiserad.Men den måste ju ha mat.Och den kunde aldrig veta när den blev bestrattad-fastän den gjorde ”rätt”.

Man tog bort de elekrtiska stötarna. Och efter en tid lugnade katten ner sig och övergick till alkoholfri mjölk!

Den enarmade banditens psykologi kan rätt och varsamt utnyttjad vara till stor nytta, så länge det handlar om ibland uteblivna belöningar. Men om det handlar om oförutsägbara bestraffningar blir följderna katastrofala.

Andlighet i partiledardebatten ?

I gårkväll var det partiledaredebatt.Om jag spanar efter andliga inslag i debatten så fann jag ? Vadå? Jag är Glad över att statsministern inte slutar sitt inlägg med ”Gud välsigne Sverige” -som amerikanska presidenter gör.(Dvs ”God bless Amerika”).

Lite tal om kärlek blev det när frågan om könsneutrala ältenskap kom på tal. Man snuddade vid andlighet. Enigheten tycks total.Alla är för könsneutrala äktenskap -även Göran Hägglund fast han leker med orden för att blidka en del av sitt eget parti.

Annars var det mest tal om A-kassan. Kanske andligt så tillvida att det blivit en symbolfråga?

Egentligen är allt andligt i den meningen att allt som existerar tillhör Guds Heliga skapelse.Men det kan man inte förvänta sig att någon skall säga i en partiledardebatt. Men något tal om samhällets värdegrund blev det inte heller. Är verkligen alla överens här? jag skulle önska att man ville/vågade skrapa lite på just den ytan för att se vad som finns inunder hos partiledarna.

Dessutom verkade alla påtagligt lite berörda av den glogbala finanskrisen. Det kanske ”bara” är en finanskris och inte i någon hög grad en riktig ekonomisk kris. Vi hoppas väl det. Men i så fall borde det inte kosta oss vanliga(vi som inte är med i symbolleken) just något. Vi lär snart få veta.

Tacksägelsedagen -det är i dag! Har du rätt GMI?

På tacksägelsedagen brukar man tacka för årets skörd. Rotfrukter,sallader,äpplen och päron ligger på bord i våra kyrkor. Det kan verka lite ”hedniskt” -men det är det inte.Och är det det så gör det inget,i detta fall! 

Högmässan firade vi i en lantortskyrka i N Roslagen. Vacker kyrka. Kyrkokör med damer i blå kördräkter-herrarna i svart kostym. Ca 15 personer i kören. Ca 25 högmässofirare i övrigt. Kyrkan rymmer nog minst 350, så det blev lite ödsligt. Predikan tog sin utgångspunkt i vårt behov av att vända oss till Gud när vi har det svårt och lider -och alla lider vi ju ibland.

Höstsolen sken underbart-och det var verkligen något att tacka för. Men prästen hade tyvärr inte rätta anslaget för dagen. Jag tror knappast någobn blev gladare-väven om det väl skulle vara själva meningen med prediken på tacksägelsedagen?

Men ändå -vi praktiserade vår Kristna tro.Mässan gjorde att det blev Söndag.

Nu mer tänker jag ofta på det där med rätt GMI. Att ha rätt GMI är den viktigaste faktorn jag söker efter vid rektyteringar.Nyanställning av personal. Engagerande av frivilliga. Om man har fel GMI så hjälper det inte med all kunskap i världen, inte heler med arbersamhet och flit eller en ambition att inte bryta regler. En viktig del av rätt GMI är lojalitet. Lojalitet mot uppgiften.Lojalitet mot uppdragsgivare(chefer). Lojalitet får inte förväxlas med att man inte säger emot ,när man tycker något är fel. Men har man rätt GMI så riktas kritiken till den det berör-och inte till andra. Till rätt GMI hör också arbetsvillighet, för den gemensamma saken skull. Och för arbetskamraternas skull.

GMI uttalas:Grundläggande Mental  Inställning

Tacksägelsedagen ger signaler om GMI. Den dagen påminner oss om att det finns anledning till att tacka. När det regnar så kan man välja att säga.Usch vilket tråkigt väder , eller: så bra att grundvattennivån höjs och att det växer bättre nu. Man kan .Du kan. Jag kan välja. Att påstå att glaset är havtomt eller att glaset är halvfullt -fastän det i båda fallen är lika mycket i glaset.

”Jag vill tacka livet” sjöng Arja. Och det är det Tacksägelsedagen handlar om. Det är inget man kan kommendera fram. Men man kan söka efter en sån livsinställning.Ochg finner man den så blir livet lite bättre för mig själv och för de jag möter.

Hemma igen

Efter 3,5 intensiva dagar är vi hemma igen. Det är ännu för tidigt att summera vad vi lärt oss.Jag tror att det viktigaste vi lärt oss kommer att vara att kyrkans trovärdighet är mycket beroende på vad vi gör konkret i samhället, bland människor.I det perspektivet Täby församlings viktigaste verksamheter OASEN, snickeriet, guldsmedjan och allt på ”plan 1” -men också konfirmendverksamhet och sorgegrupper. Var kommer ”Ordet” in ? Vi skall inte förringa predikan.Men på många gamla prediksstolar står det ”Bliven icke allenast ordets hörare-utan också dess görare.”

Själv tror jag att läran om Religionens 5 språk -är en bra utgångspunkt för en församlings ballans.Återkommer till det.

Halsning fran Bucharest

Vi ar nu pa barnhemmet STa MNacrina.Har utfors ett fantastiskt arbete av ideella kristna manniskor.Vi har ocksa roligt och skrattar mycket tillsammans. I gar var vi pa en lang bilfard upp till ett kloster ca 150 km n om Bucharest.Mycket vackert.Mycket god lunch.Klostret ar ett lokalt pilgrimsmal-men 500-1000besokare varje helg.Pa vagen hem gick bilen sonder! Typiskt.Och val hemma pa hotelet ca kl 2200 var hissen trasig! Men humoret ar inte trasigt.Mycket psalmsang i bilen.I Morgon ar vi hemma igen. Hoppas vi kan stodja projektet har med att iordningstalla deras nya hus. Medlemsskapet i EU betyder har att de inte kan vanda sig till Bryssel langre och be om hjalp! Utan allt maste ga genom deras egen (inkompetenta)administration. Kyrkan ar farmodligen den bast fungerande samhallsfunktionen i detta land

Rumanien-manga fattiga

Trafiken var mycket rorig o anstrangande i Bucharest.Langa koer,mycket dalig luft.Det masta set fortfarande kommunistiskt ut.Gratt o trakigt.Bilparken ar emellertid helt fornyad.Nastan inga Lada langre.En hel del dyra bilar.Enligt var chaffor ar en medelinkomst ca2000kr/man.Livsmedel ar dytate an i Sverige.Hyror minst som hemma.Bensin ungefar samma.Det byggs o det hander mycket i landet-men det verkar som att de fattigs betalar ett hogt pris.I dag far vi veta mer-aker kl 0900 till ett kloster m aldreboende.Alla ar glada o positiva i vart gang.Middagen i garkvall pa AIDRom var enkel men god o karleksfull.

Värme

Alla längtar vi efter värme. I alla fall gör jag det. Efter en lång och solfattig vinter, tar vi alla chanser. Även om det är kallt i luften, söker vi upp ett lähörn där vårsolens strålar får träffa huden. Just när den första vårsolen kommer, kan man ofta se hur människor stannar upp, blundar och står stilla med ansiktet mot solen. Det är en särskild njutning att känna vårsolens strålar värma ansiktet och särskilt ögonlocken.

 

Egentligen är det inte så konstigt. När våren kommer är det som att livet kommer tillbaka. Vårkänslor är ett positivt ord för de flesta. Och det har verkligen med solen och ljuset och med värmen att göra.

 

Allt liv på vår jord uppehålls av solen. Vi talar i dag om solenergi som en bra alternativ energikälla. Men egentligen är all energi solenergi. All värme som finns i fjärrvärmenäten är lagrad och omvandlad solenergi. Gatlyktornas sken är egentligen solljus som vi lyckats lagra och på ett bra sätt portionerat ut så att vi slipper vandra hemåt på mörklagda gator.

Till och med bensinen, som driver våra bilar har sin energi ursprungligen från just solen. Nu när många kör på etanol är det lättare att förstå sambandet. Utan solljus ingen växtlighet. Utan växter ingen bioenergi, ingen etanol. Fast själv tycker jag det känns alldeles fel att driva bilar och bussar med grödor som kunde ha mättat hungriga människor.

 

Värme är inte endast temperaturhöjning. När vi talar om varma människor, så betyder det inte att de har högre kroppstemperatur än 37 grader C. När vi talar om varma miljöer , betyder det oftast inte högre lufttemperatur.

Varma människor är människor som det är lätt att leva tillsammans med. I varma människors sällskap, tinar man själv upp – i själen. I varma miljöer blir vi mera fria, mera oss själva. Vi behöver inte kämpa så mycket för att hålla oss levande. Vi kan till och med klä av oss. Endast om det är riktigt varmt är det bekvämt och skönt att vara naken. Att vara naken betyder i detta sammanhang att man helt enkelt vågar vara sig själv – och att man är bekväm med det.

 

Kristen tro kan vara ett nakenhetsprojekt. Jesus säger :Sanningen skall göra Er fria (Joh 8:32). Och det är alldeles sant. Men endast den som är trygg vågar vara sann. Endast när jag är ohotad (av mig själv och av andra) är det bekvämt för mig att vara naken.

 

Att springa naken i naturen, som ett lyckligt barn i ett varmt sommarregn. Det är en god bild för hur ett gott liv skulle kunna vara för oss. Som solen är förutsättningen för allt liv och allt ljus på jorden – så är Gud all kärleks källa. Ursprunget för varma människors värme.(1 Joh 4: 16-21).

 

Men livet är ofta kallt för oss. Det är verkligen inte lätt att leva och ibland tycks det vara snålt med varma människor och varma miljöer. Men ändå: målet är klart utpekat av Jesus själv. Meningen är att vi ska bli just oss själva och att vi ska finna vår bestämmelse. Bli det som var meningen med våra liv. Till glädje för oss själva och för andra. Det hör ihop. Jesus kallas i poesin för ”Nåden sol” Han är varm och han vill värma Dig. Så att Du – och jag – vågar och vill klä av oss våra masker och leva fria, glada – som barn i sommarregnet.

Att släppa taget

Jag vaknade tidigt. Det var söndag och jag var utsövd, men hade ett problem. Predikan, som skulle hållas i Tibble kyrka vid jubileumshögmässan kl 11 var inte klar. Att titta igenom gamla manus var ingen lösning. Det skulle vara en beprövad återvändsgränd.

 

Det fick bli hundpromenad, före frukost för att frigöra mental och andlig kreativitet. Promenaden blev skön, men utan effekt. Det stod stilla i huvudet, eller var nu predikocentrum sitter?

 

Natten hade varit frostig, så bilrutorna behövde skrapas. För att få tag i isskrapan, måste jag in i bilen. Men dörrarna var fastfrusna! Det tickade och klickade i centrallåset (som på min bil måste öppnas genom att sätta en nyckel i låset och vrida om).

 

Plötsligt fick jag upp vänster bakdörr. Jag kröp in i bilen och letade rätt på skrapan. Och så kom en förbjuden tanke: ”Jag startar motorn, låter den gå på tomgång och sätter på värmen ”

Allt gick vägen. När min bil var färdigskrapad fortsatte jag med min hustru Susannas bil. När den var klar var det dags att stänga av motorn och gå upp och duscha.

 

Men vad händer då? Det går inte! Nu är bilen låst! Centrallåset har slagit till, när värmen ökade. Dörrnyckeln sitter i tändningslåset och motorn är påslagen. Gråten är mycket nära. Vad göra? Rusar upp i lägenheten. Jag har ingen reservnyckel. Börjar ringa till låssmeder med dygnet-runt-cervice. Men reklamen håller inte vad den lovar en söndagsmorgon. Efter ett antal fruktlösa telefonsamtal beslutar jag mig. Enda vettiga lösningen är att krossa en sidoruta och så komma in i bilen och kunna stänga av motorn. Rusar upp i lägenheten och beväpnar mig med en hammare och en skruvmejsel. Ut till parkeringsplatsen igen.  Jag tänker att det kanske skulle gå att trycka ner en sidoruta, om den inte var ordentligt upphissad. Men det lyckas inte. Motorn har stått och gått en halvtimme nu. Jag är försenad, förtvivlad och oduschad. I sista sekunden, får jag en ingivelse. Sticker in skruvmejseln i bildörrslåset och vrider om lite. Det funkar! Bilen är upplåst!

 

Ofta är lösningarna på svåra problem och livets gåtor närmare än vi tror. Men vi kommer inte på dem .Kanske för att vi anstränger oss för mycket?

 

Jag tror denna dubbelhet gäller vår relation till hela livet och livets mening. Vi kämpar och kämpar, för att leva rätt, äta rätt, motionera rätt, handla rätt, säga rätt…Visst är det rätt att sträva efter att göra det rätta, självklart. Men stressen för att göra det rätta kan hindra oss från att bli harmoniska – vilket också är ett viktigt mål för all vår strävan. Vi kanske slår knut på oss i ansträngningar för att göra ett bra arbete – så att vi blir så slitna att vi inte gör ett bra arbete? ”Man ser inte skogen för bara trä´n.”

 

Det gäller också våra relationer. Vi vill ibland vara så duktiga för varandra, att vi inte förstår att det bästa vi kan ge är tid och lyssnande (kom ihåg bibelstället om Martha och Maria). Detta gäller även relationen till Gud och till vår egen själ. Och relationen till meningen med mitt liv. Ansträngningarna att nå målet kan skymma målet. Det är genom att överlämna mig, som jag får kraft att leva för andra. Det är genom att ge, som jag får.

Gud, hjälp oss att släppa taget – annars kan vi inte förstå (i våra kroppar och i våra själar), att du bär oss varje dag.  Ja, varje sekund vi lever.

Drivkrafter

En snål bonde hade en häst. Bonden tänkte att det vore en bra sak om han kunde vänja hästen av med att äta. Sagt och gjort. Han började avvänjningskuren. Det gick riktigt bra i fjorton dagar. Uppmuntrad av framgången tänkte bonden: ”Jag borde nog försöka att vänja av hästen med att dricka också, då tjänar jag all den tid det tar att vattna hästen”. Sagt och gjort. Han började med denna avvänjningskur också. Men tyvärr, berättade han själv, fick han aldrig reda på om det hela skulle ha lyckats. För efter en vecka dog hästen.Det är inte lätt att spara pengar på sjukvården, om inte patienterna ska drabbas. Många påstår att det går alldeles utmärkt. Och visst är det så att spar man tillräckligt mycket på sjukvården, så dör patienterna i högre grad än annars. Och om patienterna har ökad dödlighet så är det inte lika många som behöver sjukvård. Och då kan man dra in på pengarna till sjukvården.

”Vad rätt du tänkt – fast det var fel”. Ibland tänker vi rätt, men gör helt fel. Ibland tänker vi fel också. Det värsta är kanske när vi vet vad som är rätt, men ändå inte gör det rätta.
Några påstår att egenintresset – egoismen – är drivkraften till allt handlande. Folk gör bara det de själva tjänar på. Om jag är god mot någon – så är min dolda agenda att jag på något sätt ska belönas för denna godhet.

Vilka är våra drivkrafter? Teorierna om egoismen som drivkraft, eller den om att bara marknadskrafterna får fritt spelrum så blir det bra för så många som möjligt. Dessa teorier är svåra att leda i bevis. Men också svåra att falsifiera. Båda sakerna är helt enkelt omöjliga.

På något sätt är väl vår yttersta drivkraft att sträva efter ett så bra liv som möjligt. Eftersom vi är sociala varelsen så blir mitt liv inte särskilt bra om jag ser att det leder till andras olycka. Vi vet att vi hör ihop. Inte bara inom en familj, utan alla människor. Ja, inte bara människor, vi hör ihop med allt levande.

Vilken var Jesus drivkraft? Jo, samma som för oss alla. Kampen för ett bra liv för allt som lever, men särskilt människorna. Det kostade honom livet men det gjorde hans liv meningsfullt.

Några säger sig ha tron som drivkraft. Och det kan nog vara sant ibland. Många har inspirerats och stärkts av sin personliga tro för att sprida kärlek, godhet i ord och i handling. Men mycket godhet kommer också utan tron som medveten drivkraft. Eller är det kanske det som är tro. Att leva ett så gott liv som möjligt, utifrån sina förutsättningar. Att bejaka sina inneboende resurser så att man blir den som det var meningen att man skulle vara. Till ett så gott liv som möjligt. För hela skapelsen, för människor, för mina närmaste och för mig själv. Det kan åtminstone vara ett sätt att se på saken. Och kom ihåg att godhet lönar sig alltid, både för den som tar emot och för den som ger.

Mysterium

Livet är ett stort mysterium. Vi förstår det inte. Vi frågar efter mening. Vi söker efter svar. Men det finns inga riktigt säkra svar.

 

Någon säger att livets mening är att må bra. Galenskaparna sjunger: ”Det ska va gött å leva – annars kan de kvitta.” Någon annan säger att meningen är att lämna något efter sig. En annan säger att meningen är att åstadkomma något, eller att bli något. En gång hörde jag svaret :” Meningen med livet är att det skall levas!” Ett tänkvärt svar.

 

Jesus sa: ” Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Var med skall hon köpa tillbaka den ?”

Varken livets mening eller livet självt kan köpas eller säljas. Ibland hör man sägas att ”allt har ett pris” eller ”det är bara en fråga om priset”.  Men detta är inte sant, när det gäller det som är riktigt viktigt.

 

Många har längtat efter Kärleken, anat den och försökt fånga den. Det går inte. Det är dömt att misslyckas. I det ögonblick man sätter ett pris på kärleken, bli den värdelös. I det ögonblick man försöker fånga kärleken, för att förfoga över den, så försvinner – upphör – den.

Det verkar som om själva strävan, eller kampen, efter livets mening skulle kunna förstöra livsmeningen. Och någon sanning ligger det verkligen i detta.

 

Vem är lyckligare, än en belåten katt som trygg njuter av solskenet ? Eller de små barnen som förtjusta leker, utan tanke på resultatet, eller lekens pris? Men vi är inte katter. Vi ar inte heller barn, i denna djupare mening. Därför är det ändå alltid rätt att sträva efter godhet. Att kämpa för sanning och rätt. Detta betyder också – inte minst – att aldrig sluta att arbeta på sin egen förbättring.

 

Det är inte fel att fråga efter meningen, lyckan eller ett bra liv. Tvärtom! Men det kan bli fel, om det blir för mycket av det så att man glömmer att leva. Det är ungefär som när människor drabbas av svår sjukdom. Då finns två ytterlighetsreaktioner. Den ena är att man ägnar all sin tid och all sin energi åt den nya identiteten ”att vara sjuk”. Talar om sjukdomen, läser om den, tänker ständigt på den. Satsar all tid och alla pengar på att bekämpa sjukdomen. Den andra ytterlighetsreaktionen är tvärt om. Man blir mer levande, börjar tänka mer på att använda tiden rätt. Börjar ta itu med saker och ting som man skjutit upp. Uppskattar på ett nytt sätt soluppgången varje morgon, utan att ta den för självklar. För de flesta av oss blir det väl en blandning av de båda förhållningssätten.

 

Och så står vi där igen? Vi vet ganska bra vad som är rätt och vad som är gott. Men vi förmår inte riktigt, vi orkar inte själva fram till det goda och det rätta. Vi behöver hjälp. Vi behöver varandras hjälp, för att livet skall bli bra. Vi behöver hjälp att vila, att bara vara, i det outsägbara som är livet självt. Och den som är god mot någon annan – hjälper en medmänniska – får alltid gott av det själv. Det fungerar så – och det är både rätt och riktigt.

 

Tron kan också var en livshjälp:

 

”O giv oss Herre av den tro

som sorgerna betvingar

som lyfter oss till lugn och ro

på starka örnevingar

som talar mäktigt till envar

och bär oss under färden

som härlig tröst i tvivlen har

och övervinner världen”  

 

Sv ps 253