Torsdagsdepressionen

I dag kom Kyrkans Tidning, av en av mina tidigare kyrkorådsordförandena kallad ”Torsdagsdepressionen”. Jag har varit beredd att i någon mån hålla med.Det har varit för mycket av ”underdog”-mentalitet och för lite av frimodigt ledarskap i tonen. Men inte i dag. Det kändes som en vändning skett när jag läste dagens nummer. Positiva nyheter på första sidan.Inspirerande artiklar inne i tidningen. Olika åsikter får komma till tals och blir emotsagda.

Kyrkans tidning har ca 50 000 i upplaga och läses mest av Svenska kyrkans anställda och förtroendevalda.

I morse tre svanar. Den ensama vita och ett par med en grå o en vit. Dimma och mistlur.Mycket vacker soluppgång. Lite is på värtan för första gången i år. Hoppas vi får skridskois i vinter. Min dröm är att segla isjakt(en av drömmarna altså).

Obamas segertal

Jag har just( kl 2341) lyssnat till USA:s nyvalde presidents segertal. Imponerande ! Både till sin retorik och till sitt innehåll. Han arbetar på att få fram en positiv hållning till livet och till tillvaron och till jorden och till var och ens förmåga och till styrkan i samarbete och möjligheterna till en -jo jag vågar skriva det -kärleksfull politik. Om han kommer att lyckas ? Det hänger just inte bara på honom, utan på många ,många och på hans förmåga att motivera och välja de rätta medarbetarna.Han har rätt GMI.Om han gör de rätta analyserna om sakernas läge och situationernas möjligheter så kan det gå riktigt bra. Vi är alla medansvariga i detta! Det kan verka långsökt att påstå det,men det är ändå så.

Det är ungefär som när en församling får en ny kyrkoherde. Då kan det vara så att många avvaktar och säger ”Nu skall vi se hur(eller OM) han/hon klarar det här ……………………?? Med den utgångspunkten är det svårt att lyckas. Men om kulturen är sån att de flesta säger:” Nu har vi fått en ny ledare, låt oss fråga honom/henne vad vi kan hjälpa till med……!!!” Men den senare inställningen blir ledarskapet ett kollektivt ansvar, vilket är en förutsättning för att det skall bli effektivt och gott.

Konstig jämförelse? Nej inte alls. Ledarskap har gemensamma grunder på alla nivåer. Jag har nämt en sådan……………

Konsum(coop) på dekis -och könsneutrala äktenskap igen

Det går dåligt för Coop, i Sverige. I dag varsel för 1000 anställda.Jag har länge haft på känn att det är något fel med Coop. Den känslan fick jag vid mitt första besök på Coop i Täby C för mer än 15 år sedan. Det var då rea på Rysk caviar där!!! Att överhuvud taget sälja Rysk caviar i en affär som bär namn och tradition av att ha kommit till för att stärka de svaga konsumenternas makt och privatekonomi  -det är för mig ”fel signaler”. Den mindre bemedlade hustrun samlade under året alla konsumkvitton-och efter årets slut lämnades de till affären i en särskild påse. Sen fick man återbäringen.På så sätt kunde hon kanske få möjlighet att köpa den där kappan som hushållspengarna aldrig räckte till. Några gamla kooperationskämpar förstod aldrig vad som hände. De trodde att de som konsumkunder liksom kommit upp sig när man sålde Rysk caviar och gåslever i Coop. Utbudets förändring var en klassresa. Men de var förvillade. Nu finns den affären snart inte mer. Undrar om den hade varit kvar om det fortfarande hade varit styrd av konsumenterna-medlemmarna? Det lär vi aldrig få veta.

I dag var det en ledare i DN om vigselrätten. Nu tycker Göran Hägglund som DN. Dvs att vigselns giltighet inte får hanteras av ceremonier i kyrkor och samfund -utan endast av myndigheter(statliga/kommunala). Det är väl ingen stor sak för Svenska kyrkan. Men det kan ändå vara värt att reflektera över varför det finns ett motstånd mot en sådan sekularisering av vigseln. Jag tror inte att motståndet grundar sig i någon omsorg om vigseln eller äktenskapet. Nej det handlar -i vissa fall- säkert om en vilja från politikernas sida att ha inflytande i kyrkor och samfund. Om kyrkan behåller vigselrätten kan den nämligen villkoras av riksdagen.Man kan kräva att samfundet-eller dess vigselförrättare- accpeterar och bejakar könsneutrala äktenskap. Det är inte självklart att det enbart är av godo att samfunden själva får hantera frågan internt(utan allmänna juridiska konsekvenser).

Alla själars dag -det är i dag

Under morgon prommenaden förberedde jag beredelseorden inför högmässan i Näsbyparks kyrka nu kl 11. Jag tänkte då pp PO Enquists bok Ett annat liv-här han beskriver hur han som liten pojke i Hjoggböle hade svårigheter att komma på några synder att bekänna inför Gud. Det var krav i denna stränga EFS-miljö på att man måste bekänna synder.Det blev stora problem för barnet som ”bara levde”.

Problematiken om människans natur kommer fram här. Är människorsynen i den Lutherska traditionen (”Jag fattig syndig människa, som med synd född, i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt brutit emot dig……………värd att förkastas för ditt ansikte”) desuruktiv -eller helt enkelt enbart realistisk ? Jag skall återkomma till den frågan.Nu måste jag skynda mig till Näsbypark.

-2,3 C i natt. Två talgoxar vid strandvillorna. 30 sjöfågel i badviken,varav en grå och en vit svan. Det nyförlovade svanparet var vid bryggvägen,endast 5 m från strandprommenaden. Sol och mycket klar himmel. Endast bullermattan från motorvägen påminde om att jag är i storstadsmiljö.I dag kunde man höra kyrkklockan från S:T Olofs kyrka hos oss-det är få dagar ljudet tränger fram.

Alla Helgons dag -det är i dag

Alla Helgons dag har blivit alla dödas dag.Det är nog minst lika bra.

Visst är det bra att minnas de särskilt goda människorna, om det nu finns sådana. Egentligen tror jag inte det.Alla har vi ondskans och godhetens potential i vår arvsmassa.Och inte kan vi heller hjälpa hur fördelningen blev.Därför:ödmjukhet inför allt levande-inför alla människor.Och i en verkligt djup moralisk mening kanske inte helgonen var mer moraliskt högpresterande än vi andra? Så att minnas de döda i stället för just helgonen är en realistisk hållning.

Men hårt skall motståndet vara och beslutsamt ,mot all ondska.Hos andra och i mitt eget hjärta.Visst upplever vi vissa människor som mera goda-och det finns ju såna.Och det är rätt att glädjas åt dem och att stödja dem.Godhetsmänniskorna kan vara inspirerade av Jesus,det är ganska vanligt. De är alltid öppna för Guds andes handlande(även om de kanske inte själva använder de orden).

Ingen annan och djupare mening finns med praktiserandet av vår Kristna tro än detta: att förmera godheten och bekämpa ondskan. Låter det tråkigt? Nej det är underbart. Ty-det sköna och det vackra är också delar av godheten.Står på guds sida.

Att ständigt arbeta på sin egen förbättring-det kan också sägas vara gudstjänstens ärende och mening. Inte heller det är tråkigt.Tvärt om. Ett gott skratt förlänger livet(men endast ett gott skratt)

Nu skall jag skynda till kyrkan-återkommer.