Morden i Midsummer eller Tatuerad torso ?

Under en lång tid har vi kunnat köpa en film tillsammans med Afronbladet eller Expressen.Det brukar kosta ca 60 kr och det har främst handlat om deckarserier. Själv köpte jag många Morden i Midsummer-och när den tog slut Kommisarie Linsley(stavas det så?), vilken på flera sätt är bättre. I går fick man första xet av en ny serie-om man köpte Expressen,vilket jag var tvungen att göra för att få filmen(AB-köper jag frivilligt för tidningens bra kultursidor!).Denna gratisfilm(som skall stimulera oss att köpa fler varje vecka-filmer som kanske kostar 5kr att producera,och som kanske köps mest av oss som inte ännu ,börjat fildela) hette Tatuerad Torso. Den var äcklig och vidrig och dessutom hade den troligen(?) inget budskap.

Varför kan jag -ibland-med behållning se Morden i Midsummer? Det handlar ju ändå även då om underhållningsmordfilmer. Jo, det handlar om att i Morden i Midsummer finns det en mänsklig aspekt med-något som man kan förstå ,när det gäller att mordet verkställdes. Så var det inte med filmen i går(Tatuerad Torso)-man kan aldrig förstå eller identifiera sig med våld och dödande för våldets och dödandets skull.Det är dessutom sjukt!!

Orsaken till att ”det går ann” att se Morden i Midsummer-är på ett djupare moraliskt plan samma som att man tycker att Brott och straffär en bra roman(fortfarande en av världens mest lästa romaner!!) Orsaken är att läsaren(tittaren) kan indentifiera sig med mördaren! Men det kan inte en frisk människa göra i Tatuerad Torso.

Bort med sådana filmer!!

Annonser

Vad är Kärlek?

I morgon är det Fastlagssöndagen och den skall handla om Kärlekens väg. Vad är Kärlek? Kärlekär både ord,känsla och handling.

Kärlek som ord kan vara kärleksförklaringar ”Jag älskar dej”,och det kan vara kärleksdikter. Som ,för att ta ett mycket bra exempel,episteltexten i morgon.Kärlekens lov från första Korintierbrevet i Nya testamentet.

 Kärlek som känsla är i sin vanligaste form förälskelse.Men det kan också vara längtan. Eller önskan om välgång och ett gott liv för någon annan. Är önskan en känsla? Jag menar att det kan vara det.

Kärlek som handlig är när Du gör något som gör livet bättre ,mera värdefullt, för någon annan. Det kan ske utan ord.Men knappast utan att det finns en känsla med. Däremot händer det att orden och känslan inte resulterar i några handlingar -det kan vara av rädsla.Det är nog den vanligaste orsaken.Men det kan också bero på lathet eller bekvämlighet.Det kan också vara så att den som man riktar sina ord och sina känslor mot -inte vill ha med mig att göra. Då blir det svårt med meningsfulla handlingar.

Kärleken finns som Ord,känslor och handlingar. Men dessutom är kärleken nedlagd i skapelsen som tillvarons viktigaste meningsskapande funktion. Ja som livets yttersta mening!

Denna tanke har jag utvecklat lite mera i en artikel som du hittar om du klickar på ”Om Johan Blix” och sedan nästan längst ner på den sidan klickar på en artickel som heter ”Tron som en skapelsegiven………”

I morgon framförs S:t Olofsmässan,med nyskriven musik av Anna Holm, i S:t Olofs kyrka i Täby.Jag är glad över att få vara där och medverka som predikant.

Biskoparna och vigselrätten

I dagens SVD anklagar Olle Burell och Karin Peres 9 biskopar för något  ”som i praktiken leder till värn av förtryckarna i ställer för de förtryckra….”. Det är verkligen att ta till stora ord. Vad det handlar om är att de 9 biskoparna tycker att det är dags för Svenska Kyrkan att avstå från den juridiska vigselrätten. I ett internationellt perspektiv, skulle det inte uppfatta som något konstigt -tvärt om. Det är verkligen inte självklart att staten skall tilldela religiösa samfund vigselrätt. Det borde självklart vara fritt för samfundet att ta emot en sådan delgation eller att inte göra det.

Artikelförfattarna undervärderar å det grövsta kyrkomedlemmarnas tro och fromhet då de skriver ”För vem tror väl på allvar att en kyrklig välksignelseakt  över ingånget äktenskap inte mycket snart kommer att betraktas som något endast för de ‘riktigt religiösa’ ”  En bra paralell är dopet. Föräldrarna(vårdnadshavarna) gör namnanmälan till skattemyndigheten -därmed är den lagenliga juridiska namngivningen klar. Men ändå väljer många föräldrar att låta döpa sina barn i en Kristen gudstjänst. Ja långt fler väljer att döpa sina barn (vilket är utan rättsverkan i samhället för barnet) än de som väljer att gifta sig i kyrkan (vilket har juridiskt bindande rättsverkan).

I ett fall vill jag ge artikelförfattarna rätt. det är viktigt för samhället(och för oss människor) att initiationsriterna är offentliga. Det finns många sätt att lösa detta. Flera länder har obligatoriskt civiläktenskap, vilket inte inneburit att kyrkbröllopen försvunnit. Några länder har en ordning som är sådan att vigseln (som kan vara offentlig i kyrkan) blir juridiskt giltig när den har  registrerats vid en statlig myndighet.

En kanske viktigare sak som frågan aktualiserar är relationen mellan biskoparna och kyrkomötet. Kyrkans lära och ordningar fastställs av kyrkomötet -och biskoparna skall försvara läran och ordningarna. Det är en av deras uppgifter. Har biskoparna för lite inflytande över dessa frågor ? De har ju inte ens rösträtt i kyrkomötet. Deras demokratiska legitimitet kan givetvis ifrågasättas, men den är nog minst lika stor som kyrkomötesledamöternas.

Biskopsvalet i Stockholm

Det har varit biskopsprovval i Stockholms stift.Egentligen borde det heta något annat än provval,eftersom detta var är ett första officiellt steg i processen om vem som skall bli biskop.Stiftsstyrelsen hade tillsatt en samrådsgrupp som skulle formulera en sökprofil och sedan föreslå lämpliga kandidater att rösta på i provvalet.I samrådsgruppen fanns också ett antal präster från de olika kontrakten, utsedda av kontraktsprostarna.Ett av samrådsgruppens ställningstaganden var att det inte skulle gå partipolitik i biskopsvalet.

Samtrådsgruppen presenterade sin kanditatlista.Men sedan kom det till överläggningar i nomineringsgrupperna(de politiksa partierna , inte minst). Resultatet blev att röstningen i mångt och mycket kom att följa partilinjerna. Hans Ulfvebrand, vann sensationellt provvalet stort.Grattis! Och Eva Brunne blev övertygande tvåa.Grattis! Hans var (M)-kandidaten och Eva (s)-kandidaten. Alla visste säkert inte om detta,men de som varit på partimöten visste.

Många av de som röstade(en majoritet?) visste inte om att just de namn som föreslogs på valdagen skulle komma att vara med.Det var lika många som föreslogs vid sidan om samrådsgruppens förslag som i den.Tre av de som fick så många röster att de går vidare till nästa omgång,fanns inte på samrådsgruppens förslagslista -bland andra vinnaren av provvalet.Nu kan man hävda att just detta är ett uttryck för en fungerande demokrati. Att de röstande visade sitt missnöje med samrådsgruppens förslag genom att ge majoriteten av rösterna till en kandidat som föreslogs på valdagen.Men vad det handlar om är också något annat.Nämligen det inofficiella arbetet i nomineringgrupperna.Det fanns en officciell nomineringsprocess -som alla röstande kunde ta del av.Och en inofficiell nomineringsprocess -som i huvudsak endast var känd inom nomineringsgrupperna(partierna).Man kan fråga sig  om det inte varit bättre att låta nomineringsgrupperna öppet nominera sina kandidater? Men saken är komplicerad. Prästerna har lika många röster som de förtroendevalda. Och de flesta präster röstar förmodligen inte efter partilinjer.Saken blev inte klarare av att samrådsgruppen endast offentliggjorde namnen på de som de själva nominerade -och vägra de lämna ut(!)namnen på de andra nomineringarna som inkommit till stiftsjuristen.

Att en dag samla nästan 900 personer i en och samma lokal för att välja biskop, kan verka väldigt demokratiskt- som en gammaldags kyrkstämma eller ett stormöte som var populärt på 70-talet. Men faktum är att väldigt många av de röstande inte hade någon kunskap om de personer som man förväntades kunna välja mellan.Detta är jag helt säker på.

De oskrivna reglerna vid biskopsvalet kombinerade med den process som nu administrerats och uppstått är en kombination som manar till eftertanke. De oskrivna reglerna är att kandidaterna inte själva får visa för stort intresse. Om någon skulle presentera ett program-tala om vad man vill- så skulle det anses som diskvalificerande. Efter provvalet -dvs efter första valomgången- kan man möjligen tydligare presentera sig och sitt program. Borde det inte ha skett tidigare?

För mig är det självklart att vara lojal mot min biskop och att som kontraktsprost hjälpa henne eller honom ,vem det än är som blir vald. Och mina tveksamheter mot den komplicerade och svårgenomlysbara processen -är inte en kritik av de personer som vi röstade på. Kasnske bör man tänka annorlunda inför nästa val? Varför inte en öppen hemsida på internet där alla som vill kan nominera kandidater och diskutera dem-och där kandidaterna själva får svara på frågor ?

Stanley Sjöberg om biskopsvalet

I dag skriver Stanley Sjöberg att vi som väljer i biskopsprovvalet i morgon bör rösta på någon som har icke-liberateologisk identitet,för att inte förstöra ekumeniken.Det är en märklig allians mellan högkyrkliga svartrockar och slipsförsedda frikyrkopredikanter.

Saken är inte alldeles enkel. Men vi skall givetvis aldrig ge upp vare sig våra åsikter eller vår tro, för att få komma med i de ekumeniska finrummen.En biskop är- inte minst- försvarare av kyrkans ordningar och kyrkans lära. Vår kyrkas ordningar och lära fastställs av kyrkomötet. Där finns beslut om att ingen får bli präst i vår kyrka som inte kan samarbeta med andra präster, oavsett kön.Där finns beslut om att bejaka homosexuell kärlek och betrakta den som likvärdig med hetrosexuell kärlek.Ekumenik måste bygga på ömsesidig respekt för varandras tro och åsikter.Detta är så lätt att förstå när det gäller religionsdialog(samtal mellan kristna-judar-muslimer,hinduer osv)-varför är det så svårt att förstå inom den kristna familjen? Vi har ändå det viktigaste gemensamt,som ett bålverk mot världens förvärldsligande. Vår tro på allts Helighet och på Kristi frälsningsgärning och den orubbliga tron på försoningen och Kärleken.

Ledarinvingnin i dag

I dag är det ledarinvingnig i Tibble kyrka. Det är sas examen och ”vigning” av de ungdomar som efter konfirmationen gått vår ledarskola på 3 terminer. Det brukar vara ca 100 som anmäler sig varje höst och efter 3 terminer ca 40 som fullföljer och blir vigda(vi brukar säga invigda men det är samma sak).Detta har blivit en stor fest.Föräldrar,kompisar och far o marföräldrar kommer.Man har blommor med sig.

De som ansvarat för undervisningen håller tal.Jag håller ett tal. De får diplom och en ledar-CD. Själva vigningen sker med handpåläggning och bön.

I tag tänker jag tala om att ledarens avgörande redskap är ledaren själv med sin personlighet.Och att den viktigaste ledarutbildningen handlar om att arbetar på sin personlighetsutveckling. Inte minst att lära känna sig själv så att självbilden så bra som möjligt stämmer med andras bilder om mig.Men också att ständigt arbeta på sin egen förbättring- det är att upparbeta förmågan att förstå hur andra tänker, känner och har det.Samt att arbeta på att själv bli en godate människa.Kärleksfullare.

Snart kyndelsmäss- Gud är Ljus

På söndag är det kyndelsmässodagen.Det är min prästvigningsdag(1977 i Visby).Det som på söndag är episteltext var då aftonsångstext(det är väl snart ingen som vet vad det betyder?) I all fall har den texten följt mej sedan den dagen.”Detta är det budskap som vi har hört av Jesus Kristus och som vi förkunnar för Er:att Gud är ljus och intet mörker finns i honom.Om vi säger att vi har gemenskap med honom ,men vandrar i mörkret,ljuger vi och handlar inte efter sanningen.Men om vi vandrar i ljuset,liksom han är i ljuset,då har vi gemenskap med varandra,och blodet från Jesus,hans son,renar oss från all synd”(1 Joh 1:5-7).Denna text innehåller mycket att meditera över och att hålla fast vid. Vårt uppdrag,som kristna , är inte attt försvara kyrkan eller traditionerna,eller ens varandra (om det inte behövs och finns skäl för det).Vårt uppdrag är att alltid och över allt försvara livets och varje människas Helighet -med allt vad konsekvenser det för med sig.Det innebär också att våga,orka och vilja stå upp mot all ondska och förvrängt liv. Om detta projekt-som är det enda och det stora projektet-skall lyckas måste det ske i ljuset. Heligheten hos oss kan endast komma till sin rätt och i dagen om vi lever i försoning och förlåtelse. För det behövs insikten om allas lika värde och oskuld(vilket inte är detsamma som uteblivet ansvar eller insikt om desutuktionens kraft i oss alla). Gud är ljus och i det ljuset borde alla människor få leva: i glädje,gemenskap,framtidstro och skönhet- ja ett gott liv.