Biskopsvalet i Stockholm

Det har varit biskopsprovval i Stockholms stift.Egentligen borde det heta något annat än provval,eftersom detta var är ett första officiellt steg i processen om vem som skall bli biskop.Stiftsstyrelsen hade tillsatt en samrådsgrupp som skulle formulera en sökprofil och sedan föreslå lämpliga kandidater att rösta på i provvalet.I samrådsgruppen fanns också ett antal präster från de olika kontrakten, utsedda av kontraktsprostarna.Ett av samrådsgruppens ställningstaganden var att det inte skulle gå partipolitik i biskopsvalet.

Samtrådsgruppen presenterade sin kanditatlista.Men sedan kom det till överläggningar i nomineringsgrupperna(de politiksa partierna , inte minst). Resultatet blev att röstningen i mångt och mycket kom att följa partilinjerna. Hans Ulfvebrand, vann sensationellt provvalet stort.Grattis! Och Eva Brunne blev övertygande tvåa.Grattis! Hans var (M)-kandidaten och Eva (s)-kandidaten. Alla visste säkert inte om detta,men de som varit på partimöten visste.

Många av de som röstade(en majoritet?) visste inte om att just de namn som föreslogs på valdagen skulle komma att vara med.Det var lika många som föreslogs vid sidan om samrådsgruppens förslag som i den.Tre av de som fick så många röster att de går vidare till nästa omgång,fanns inte på samrådsgruppens förslagslista -bland andra vinnaren av provvalet.Nu kan man hävda att just detta är ett uttryck för en fungerande demokrati. Att de röstande visade sitt missnöje med samrådsgruppens förslag genom att ge majoriteten av rösterna till en kandidat som föreslogs på valdagen.Men vad det handlar om är också något annat.Nämligen det inofficiella arbetet i nomineringgrupperna.Det fanns en officciell nomineringsprocess -som alla röstande kunde ta del av.Och en inofficiell nomineringsprocess -som i huvudsak endast var känd inom nomineringsgrupperna(partierna).Man kan fråga sig  om det inte varit bättre att låta nomineringsgrupperna öppet nominera sina kandidater? Men saken är komplicerad. Prästerna har lika många röster som de förtroendevalda. Och de flesta präster röstar förmodligen inte efter partilinjer.Saken blev inte klarare av att samrådsgruppen endast offentliggjorde namnen på de som de själva nominerade -och vägra de lämna ut(!)namnen på de andra nomineringarna som inkommit till stiftsjuristen.

Att en dag samla nästan 900 personer i en och samma lokal för att välja biskop, kan verka väldigt demokratiskt- som en gammaldags kyrkstämma eller ett stormöte som var populärt på 70-talet. Men faktum är att väldigt många av de röstande inte hade någon kunskap om de personer som man förväntades kunna välja mellan.Detta är jag helt säker på.

De oskrivna reglerna vid biskopsvalet kombinerade med den process som nu administrerats och uppstått är en kombination som manar till eftertanke. De oskrivna reglerna är att kandidaterna inte själva får visa för stort intresse. Om någon skulle presentera ett program-tala om vad man vill- så skulle det anses som diskvalificerande. Efter provvalet -dvs efter första valomgången- kan man möjligen tydligare presentera sig och sitt program. Borde det inte ha skett tidigare?

För mig är det självklart att vara lojal mot min biskop och att som kontraktsprost hjälpa henne eller honom ,vem det än är som blir vald. Och mina tveksamheter mot den komplicerade och svårgenomlysbara processen -är inte en kritik av de personer som vi röstade på. Kasnske bör man tänka annorlunda inför nästa val? Varför inte en öppen hemsida på internet där alla som vill kan nominera kandidater och diskutera dem-och där kandidaterna själva får svara på frågor ?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s