Jag fick frågan av Täby lekmannakår. ”Hur gör vi för att få andlig fördjupning?” Ingen lätt fråga.Jag svarade med att låta var och en svara-för sig.Och sen lyssnade vi på varandra. Några självklara(?) svar var: Att finna/skapa rutiner/strukturer/platser för bön. Morgonbön-bordsbön-aftonbön. Återupprätta bordsbönen!
Att söka platser för ”totalupplevelse” av existensen.Fjället-havet, favoritstenen i skogen.
Bibelläsning och meditation.
Mitt eget svar dessutom:
Utgå från religionens språk.1) Ritens/gudstjänstens språk.2) Bönens/meditationens och mystikens språk.3)Kärleksgärningarnas språk – det viktigaste språket för andlig fördjupning! 4) Musikens språk -ett viktigt kompletterande språk -men inte ett tillräckligt språk. 5)Lärans språk -är per definition ett sekundärt språk! -men kan vara en hjälp till fördjupning.
All text är inte ”lära” – 6) dikter och berättelser är texter som kan fördjupa .De kan inte tydligt inordnas i något av de andra språken.
Vi människor är olika lagda/begåvade. Några är mera begåvade åt något av de 6 språken. Och det får vara så. De tre första språken hör tydligt ihop. Den som går ofta i gudstjänst och tar in vad som där händer,kommer (till slut) att göra kärleksgärningar osv osv Alla leder till samma mål -men inte lika mycket. Och musiken och dikterna/berättelserna (tex Jesu liknelser eller berättelserna om Jesus )är nyttiga men inte tillräckliga språk. Läran -är ett språk som försöker beskriva vad som händer i de andra språken.
