Långfredagen – fördjupad insikt i livets villkor.

Långfredagen – den handlar om dej och om mej!

 

”Oh Du som vann på korsets stam, vinn oss på nytt vad dag….” så sjunger vi i den kända långfredagspsalmen.(Sv.Ps 137). Och vi har hört det många gånger; att Jesus segrade på korset – fastän han blev dödad. Och – att han sonade våra synder, att det var vår skuld han tog på sig – inte sin egen. Det är också temat i dagens Jesajastext ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led,när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot…..”(Jes 53).

Temat är vanligt i psalmer – mest känt är kanske Lina Sandells (Sv ps 45) ”Jesus för världen givit sitt liv,  öppnade ögon Herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig – då han på korset dör ock för mig

Handlar allt detta om kristen mystik? Kan det förstås på något vettigt sätt? Kan det göras begripligt annat än ”i tro” ?

Jag tror det………

Att en människa kan dö för en annan är alldeles uppenbart. Ett känt exempel är Maximiliam Kolbe,, som dog 14 aug. 1941 i Auschwitz -sedan han frivilligt tagit en dödsdömd medfånges plats………….Men själva principen är nedlagd i skapelsen – vetekornet måste ner i jorden för att dö om det skall leda till att det växer upp ett strå med ax som ger skörd.

Man kan lida för någon annan. Man kan bära någon annans bördor. Rent handgripligt, fysiskt, förstår vi detta med lätthet. När jag som jägarsoldat gick fjällmarsch – eller gjorde fria kriget – var det självklart att de fysiskt starkaste kamraterna bar inte bara sin egen packning utan delade på packningarna för de kamrater som inte orkade på grund av att de blivit skadade eller var svagare. Om vi -gruppen -skulle segra, måste vi bära varandras bördor.

Numera bär jag ingen stridspackning -men jag brukar bära kassarna från ICA-affären, eftersom jag inbillar mig att jag är fysiskt starkare än min fru. Vi kan bära varandras bördor.

Men kan man bära någon annans sorg? -det blir svårare. Man kan underlätta livet för den sörjande, genom att hjälpa till med sådant som den sörjande mist kraften att utföra. Städa huset, tvätta, laga mat eller kanske hämta barn.

 

Kan man ta på sig någon annans skuld? Nu blir det ännu svårare.

 

I direkt mening kan man naturligtvis det, om det handlar om en ekonomisk skuld. Hur många föräldrar har inte -i dessa tider -betalat sina barns mobiltelefonräkningar ? Och så gjort barnen skuldfria -när de själva inte förmådde det.

Jag tänker särskilt på en händelse från min barndom. Vi var tre pojkar som stod och tittade på fönstren i prästgårdsflygeln i Dalhem. Vi hade stenar i händerna och avståndet var lagom. Skulle vi våga kasta ? Skulle vi våga nöjet att förstöra fönsterrutorna. Den äldste av oss bröt tystnaden och sa: ”Johan -jag kastar -om Du tar skulden!”

Men kan Jesus verkligen -han som dessutom inte är synlig bland oss längre -kan han verkligen ,på riktigt, överta Din och min skuld ? Befria oss från Den?

 

Innan vi går vidare skall jag reflektera lite över om man kan vinna åt någon annan ? I idrottsvärlden är detta synsätt mycket vanligt. En gammal-kanske 90årig -damer med rullator kan se en ishockeymatch på TV:n och segervisst utropa ” VI VANN! – om Tre Kronor slagit Canada med tre mål mot ett.

Jag var i förintelsemuseet i Jerusalem i januari i år. Jag har varit där åtskilliga gånger förut. Och förstått, kanske, något av det fasansfulla som utspelade sig i nazityskland. Hur det blev uppenbart för mig  att nästan varje normal människa bär destruktionens och våldets potential inom sig. Mest förstummad blir man inför åsynen av dödsfabrikerna, med löpandebandsprincipen. Att så många verkligen kunde arbeta som fabriksarbetare i dessa fabriker. Eller inför åsynen av stora högar med barnskor -eller små skolväskor.

Vid besöket i år förstod jag plötsligt en annan sak -som jag aldrig tänkt på förut. Den fasansfulla skuld som de överlevande bär. Många – kanske de flesta – som överlevde förintelselägren en längre tid -gjorde det på bekostnad av sina lägerkamraters död! Man arbetade med att döda sina kamrater för att själv leva lite längre. Det finns ingen anledning att skuldbelägga dem -bara att försöka förstå deras vånda. Men hur går det att leva vidare med den skulden? Och kan man bli befriad från den?

Nobelpristagaren Imre Kertesz fångar en speciell vinkling av denna sanning, när han svarar på frågan. ”Hur kunde du som ung tonåring, stå ut med att leva i lägret?” Hans svar är mycket djupt. Han sa: ”Det kunde ha varit värre –jag kunde ha varit förövaren i stället för offret!. Detta svar innehåller en djup och tragisk kunskap om människans natur – men det kanske också innehåller en begriplig förträngning – han kanske på ett sätt blev tvingad, för att överleva, att vara förövare.

 

Åter till Långfredagen och Jesu död och vad som hände på korset. Har det någon mening för ditt och mitt liv. Och kan vi verkligen ta till oss detta – annat än ”i tro” – och vad betyder det i så fall ?

 

Luther försöker förklara det som sker på korset med en liknelse.  Han säger; ”Jesus på korset är som en mast på en metkrok. Den stora fisken -djävulen – ser masken och hugger på den. Men vad som händer är att fisken, som skulle döda masken, själv fastnar på kroken och dör” Det som såg ut att bli ett nederlag, blev en seger.

Blev du klokare av Luthers liknelse ? Kanske lite ?

 

I byn Bjelsta har det hänt igen. Det som hände när Jesus korsfästes. Först blir två flickor offer. De föraktas och hånas av de flesta innevånarna i byn. Prästen tar pojkens parti -och glömmer flickorna. Sen vänder sig hela Sverige mot alla i byn -inte minst mot prästen och pojken.

 Vem eller vilka tänker på att bära deras bördor? .Betala deras skulder? Flickornas. Pojkens. Prästens. Bybefolkningens.

Vem har skuld ?.

Vem bär ansvar ?

 Det är inte samma fråga -fastän vi ofta förväxlar dem.

Alla har vi ansvar för våra handlingar -utifrån våra – ibland mycket olika -förutsättningar.

Ansvaret bör vi hjälpa varandra att ta. Och skulden , den moraliska , den kan aldrig betalas. Den kan endast förlåtas bort. Jesus säger på korset – och syftar på oss alla: ”Fader förlåt dem -ty de veta icke vad de göra.”

 

Oh du som vann, på korsets stam, vinn oss på nytt var dag

Till dess din kärlek, o Guds lamm, blir vår och världens lag

 

Kanske ligger korsets hemlighet i den sista raden. Att vi kan bli kärleksmänniskor, och att vägen dit mycket handlar om att släppa vår egen krampaktiga kamp för att framstå som bättre än vi är.

Korset med Jesu död -kan ge oss insikten i vår och Guds natur – kanske. Men Jesus på korset är inte den begripliga kristna segersymbolen. Det är det tomma korset. När Jesus har uppstått och finns mitt ibland oss. I  varje medmänniskas hjärta och blick. Också i ditt eget hjärta och i din blick .AMEN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s