Inkarnationen och människovärdet

Den tunna hinnan

Snart hänger det adventsstjärnor i tusentals bostadsfönster och i varuhus och  i affärer. Och vi kan höra ”Stilla natt,Heliga natt….”  spelas i köpcentra och på skolavslutningar. Det kan tyckas vara yta och kommersialisering. Man hör en del kristna beskäftigt säga att folk inte vet varför vi firar advent eller jul. Kanske är tomten viktigare för många människor än Jesusbarnet ?

Jag ser det på ett annat sätt. Värdet av att det kristna budskapet finns och bärs inte endast i Kristusbekännares hjärtan utan i hög grad i det kollektiva minnet, skall inte underskattas.

 

Alla adventsstjärnor påminner om Betlehemsstjärnan som ledde de vice männen fram till barnet i krubban. Och nästan alla vet – alldeles oavsett vad man tror – att på julen firar vi Jesusbarnets födelse, inte tomtens. Berättelsen lever i det kollektiva minnet.

 

”Det hände sig vid den tiden, att från Kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare över Syrien………………hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.”(Luk 2).

 

Att hålla berättelsen om Jesu födelse levande är att försvara människovärdet. Barnet, som är Gud själv, behöver skyddas från världens farligheter. Utan föräldrarnas omsorg och kamp hade Jesusbarnet inte nått vuxen ålder. Utan platsen i stallet med  krubban hade Maria fått föda ute i det fria, med stor a risker. Josef och Maria tvingades fly med barnet till Egypten för att undkomma Herodes soldater som hade fått order att döda barnet. Josef och Maria gav barnet mat, värme och omvårdnad varje dag. Julevangeliet uppmanar oss att behandla varje nyfött barn som ett Jesusbarn. Varje barn är bärare av det Gudomliga. Du som läser detta föddes också som ett Jesusbarn och din helighet har inte gått över .

 

Det är en tunn hinna som skiljer ett värdigt och meningsfullt mänskligt liv från barbariet. Att vakta den tunna hinnan och se till att den håller stånd mot ondskan är egentligen kyrkans enda ärende. Människovärdet måste dagligen försvaras och återerövras. Julevangeliet är vår utgångspunkt för detta arbete. Den tunna hinnan finns i samhällsstrukturerna, men också i varje människas hjärta. Alla bär vi destruktionens möjlighet i oss. Men var och en av oss har också förmågan att göra gott och att försvara godheten.

 

I vårt mångkulturella samhälle lyser adventsstjärnorna inte endast för de Kristna. Och kyrkan har inte monopol på Julevangeliet. Berättelserna och de bakomliggande händelserna angår och berör alla människor och djur (Vi kan inte tänka oss en julkrubba utan åsna, oxe, får, kameler – ja i min bild av krubban finns också lejon och tigrar). Jesus kallas inte de kristnas frälsare, utan världens frälsare. Jesus är också en stor profet inom Islam. I koranen 19:29-33 talar Jesus och säger:  ”Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet. Han har välsignat mig……..Guds fred var med mig den dag jag föddes…………”

Julevangeliet handlar inte främst om din eller min privata frälsning eller Gudsrelation. Det handlar om hela världens framtid och överlevnad. Inte bara överlevnad utan också om ett värdigt liv. Därför är det viktigt att vi sjunger stilla natt i våra kyrkor och inte endast lyssnar till sången från högtalarna i varuhusen. Världen tål inte ohämmad överkonsumtion, men behöver mer bön och gemensam framtidssång

Annonser

Martin Modeus biskop

Det är ett gott tecken att Martin blivit vald till biskop. Det betyder ett välgörande steg bort från att upphöja administrativ kompetens och partipolitiska sympatier till (andliga) biskopskvalitéer.

Grattis Martin! Guds välsignelse!

Grattis stiftet och kyrkan!

Grattis människorna!

Nu gäller det att inte fråga. ”Nu skall vi se hur han klarar det här?” Utan i stället säga och tänka. ”Vad kan vi bidra med för att Martin skall lyckas?”

Kampen mellan Ont och Gott Uppenbarelseboken 12:7-12

SPS 2010-10-06 Gribbbylund

 

Om jag kunde läsa era tankar ?

Om jag kunde se in i era hjärtan ?

Vad skulle jag finna?

 

När det gäller tankarna gissar jag att det är otroligt mycket som rör sig i detta rum just nu.

Kanske är du någon annan stans än här -i dina tankar?

Tänker på någon du hellre vill vara med, än att vara här?

Oroar dig för hur livet skall gå, för dig själv eller någon som står dig nära. Oroar dig för om sjukdomen skall besegras eller för om ekonomin skall gå ihop.

Några tänker på det som man glömde göra eller inte hunnit med. Några oroar sig för möten med personer som man inte riktigt klarar av att möta på ett bra sätt.

 

När det gäller hjärtat är det både lättare och svårare att gissa.

 

Ser jag brustna hjärtan ?  Jo- det gör jag.

Ser jag stora hjärtan ? Jo – det gör jag.

Ser jag trötta hjärtan ? Jo -det gör jag.

 

Men mitt i virrvarret av tankar och mitt bland brustna, stora och trötta hjärtan ser jag levande brinnande hjärtan.

 

Texten om den stora striden handlar om den vanliga, livsviktiga striden mellan ont och gott. Den striden pågår nu i hela världen. Den pågår i Täby. Den pågår i våra hjärnor och den pågår i mitt och i ditt hjärta. Just nu!

 

Jag tror inte att det finns några onda människor. Men det finns ondska. Mycket av ondskan är oförklarlig. Men den ondska som vi själva står för ,går att reflektera över. Ofta har den sin grund i rädsla. Eller okunskap. Eller bristande handlingskraft. Vi vet vad som är rätt men orkar eller vill ändå inte göra det. Vi är rädda för konsekvenserna av att göra det rätta. Rädslan är nog den stora boven i dramat mellan ont och gott.

 

Vad  är jag rädd för ? Det kan jag berätta för dej. Och det är inte så märkvärdigt. Jag är rädd för ”det onda inuti mig själv”. Och så är jag rädd för att de som jag älskar mest skall fara illa. Och så är jag rädd för att själviskheten, egoismen som grundar sig i rädsla skall utbreda sig i samhället. Ibland är jag rädd för att bli ensam.

 

Men när jag ser era hjärtan så ser jag brinnande hjärtan. Hjärtan brinnande av Guds  Helige Ande. Ni har hjärtan brinnande av kärlek! Därför är detta rum fullt av liv och av kärlek. Det är det viktigaste -mitt i brustenheten. Alla har vi våra långfredagsliv  – men Jesus och vår egen påskdag , med livets seger över döden är det som ger mening och livslust.

 

Ur brinnande hjärtan kommer : Glädje, gemenskap och framtidstro.

 

Allt vad vi gör i församlingen -alldeles oavsett vilken uppgift du har – har ett enda syfte. En enda mening. Att försvara och förmera  godheten och kärleken. I det ingår att bekämpa ondskan. Ingen kan göra det ensam. Men vi börjar med oss själva: (bön om förlåtelse)

……………………………………………………………………………………………………………..

 SPS betyder ”Stor personalsamling”