Inkarnationen och människovärdet

Den tunna hinnan

Snart hänger det adventsstjärnor i tusentals bostadsfönster och i varuhus och  i affärer. Och vi kan höra ”Stilla natt,Heliga natt….”  spelas i köpcentra och på skolavslutningar. Det kan tyckas vara yta och kommersialisering. Man hör en del kristna beskäftigt säga att folk inte vet varför vi firar advent eller jul. Kanske är tomten viktigare för många människor än Jesusbarnet ?

Jag ser det på ett annat sätt. Värdet av att det kristna budskapet finns och bärs inte endast i Kristusbekännares hjärtan utan i hög grad i det kollektiva minnet, skall inte underskattas.

 

Alla adventsstjärnor påminner om Betlehemsstjärnan som ledde de vice männen fram till barnet i krubban. Och nästan alla vet – alldeles oavsett vad man tror – att på julen firar vi Jesusbarnets födelse, inte tomtens. Berättelsen lever i det kollektiva minnet.

 

”Det hände sig vid den tiden, att från Kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare över Syrien………………hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.”(Luk 2).

 

Att hålla berättelsen om Jesu födelse levande är att försvara människovärdet. Barnet, som är Gud själv, behöver skyddas från världens farligheter. Utan föräldrarnas omsorg och kamp hade Jesusbarnet inte nått vuxen ålder. Utan platsen i stallet med  krubban hade Maria fått föda ute i det fria, med stor a risker. Josef och Maria tvingades fly med barnet till Egypten för att undkomma Herodes soldater som hade fått order att döda barnet. Josef och Maria gav barnet mat, värme och omvårdnad varje dag. Julevangeliet uppmanar oss att behandla varje nyfött barn som ett Jesusbarn. Varje barn är bärare av det Gudomliga. Du som läser detta föddes också som ett Jesusbarn och din helighet har inte gått över .

 

Det är en tunn hinna som skiljer ett värdigt och meningsfullt mänskligt liv från barbariet. Att vakta den tunna hinnan och se till att den håller stånd mot ondskan är egentligen kyrkans enda ärende. Människovärdet måste dagligen försvaras och återerövras. Julevangeliet är vår utgångspunkt för detta arbete. Den tunna hinnan finns i samhällsstrukturerna, men också i varje människas hjärta. Alla bär vi destruktionens möjlighet i oss. Men var och en av oss har också förmågan att göra gott och att försvara godheten.

 

I vårt mångkulturella samhälle lyser adventsstjärnorna inte endast för de Kristna. Och kyrkan har inte monopol på Julevangeliet. Berättelserna och de bakomliggande händelserna angår och berör alla människor och djur (Vi kan inte tänka oss en julkrubba utan åsna, oxe, får, kameler – ja i min bild av krubban finns också lejon och tigrar). Jesus kallas inte de kristnas frälsare, utan världens frälsare. Jesus är också en stor profet inom Islam. I koranen 19:29-33 talar Jesus och säger:  ”Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet. Han har välsignat mig……..Guds fred var med mig den dag jag föddes…………”

Julevangeliet handlar inte främst om din eller min privata frälsning eller Gudsrelation. Det handlar om hela världens framtid och överlevnad. Inte bara överlevnad utan också om ett värdigt liv. Därför är det viktigt att vi sjunger stilla natt i våra kyrkor och inte endast lyssnar till sången från högtalarna i varuhusen. Världen tål inte ohämmad överkonsumtion, men behöver mer bön och gemensam framtidssång

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s