Döden,döden,döden…………….

”Döden, döden ,döden……………..”

Det har berättats för mig att Astrid Lindgren började varje telefonsamtal till sin syster, som för övrigt bodde i Täby, med orden ”döden, döden, döden…” Varpå systers svarade : ”döden, döden, döden……” Det var liksom en överenskommelse dem emellan att på ålderns höst inte prata om döden, utan om livet som pågår. Genom att i samtalets inledning uttala ordet döden tre gånger var, så var det ämnet färdigbehandlat, och fick inte återkomma under samtalet. Jag antar att samma sak gällde smådödar som krämpor och sjukdomar.

Redan som ganska små blir vi medvetna om döden och om att vi skall dö. Detta är en av de saker som skiljer oss från de andra däggdjuren, att vi hela tiden lever i medvetande om vår förestående död. Inte så att alla tänker på sin död medvetet varje dag. Men den finns där, som en understämma till livets melodi. Människan har i alla tider fantiserat över hur det känns att dö och hur det blir på andra sidan -om det finns någon andra sida. Dessa fantasier, blandade med aningar och upplevelser, har tagit sig talrika uttryck i litteratur och andra konstarter som musik och måleri. Vi kan bara tänka på Astrid Lindgrens Nangijala eller på Dan Anderssons dikt ”Det är något bortom bergen….” Kyrkans liturgi är också ett försök att gripa det ogripbara. Där ingår förutom allt som vi dagligen upplever med våra sinnen, också den andra sidan ”bortom bergen”. Vi kan naturligtvis aldrig gripa det ogripbara. Men vi försöker. Vi kan aldrig förstå, men vi kan fördjupas i vår förundran över tillvarons, eller existensens, outgrundlighet.

Medvetenheten om vår förestående död påverkar naturligtvis våra liv. För en del kan det handla om att försöka hinna så mycket som möjligt på den utmätta tiden. Vi vet att människor som vet att de snart skall dö blir bättre på att prioritera, än de tidigare varit. En del människor försöker att förlänga livet, genom att äta nyttiga saker och sköta sin kropp. Men ingen kan lura döden. Det märkliga är att vi är som mest levande i dödens närhet. Då är sinnena på helspänn och vi hör och ser extra intensivt. Det kan gälla en begravningsgudstjänst – där förstår vi tydligt att ”en gång är det jag som ligger i kistan”. Och så tänker vi igenom vårt liv  extra noga. Men det kan gälla många andra situationer. Som när vi har varit väldigt, väldigt nära att krocka med bilen. Eller när vi genomgått en livsfarlig operation, men överlevt. Känslan av att vara väldigt levande kommer också till oss när vi är närvarande vid våra barn födelse.

En av Kristendomens huvudpoänger är att tron innebär att vi har klarat av döden redan i livet och därför blir fria att leva i enlighet med vår bestämmelse. Mönstret för detta är Jesus liv, död och uppståndelse. Här möter också ett av de tydligaste dopmotiven. I dopet dör vi(med Kristus) för att uppstå till ett nytt liv(med Kristus). Symboliskt dränks man i dopvattnet, men vattnet är också förutsättningen för det nya livet. Livet i frihet. Luther skriver om dopet i Lilla katakesen: ”Det betyder att den gamla människan i oss genom daglig ånger och bättring skall dränkas och dödas med alla synder och onda lustar och att en ny människa dagligen skall framträda och uppstå, som skall leva evigt inför Gud i rättfärdighet och helighet.”

Det där med ”dagligen” är viktigt. Tron och livet behöver ständigt återerövras. Vi lever endast i nuet. Därför är det en kristen livshållning att leva ”som om var dag var den sista”. Eftersom  vi aldrig vet , vilken dag som är den sista. Detta är inte en depressiv livshållning, utan en positiv och livsbejakande.

Det är viktigt att vi begraver våra döda och hur vi gör det. Det sätt som vi behandlar de döda på avslöjar hur vi värderar de levande. Kroppen är en tillfällig kombination av atomer, vilka var och en är oförstörbara -eviga. När vi slutar andas, lämnar Guds helige ande kroppen och personen blir död. ”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.” Formuleringen uttrycker atomernas eviga kretslopp. Men vart tog själen vägen? Vad blev det av personligheten? Vi hoppas den är bevarad hos Gud.

”Döden, döden ,döden……………..”

Det har berättats för mig att Astrid Lindgren började varje telefonsamtal till sin syster, som för övrigt bodde i Täby, med orden ”döden, döden, döden…” Varpå systers svarade : ”döden, döden, döden……” Det var liksom en överenskommelse dem emellan att på ålderns höst inte prata om döden, utan om livet som pågår. Genom att i samtalets inledning uttala ordet döden tre gånger var, så var det ämnet färdigbehandlat, och fick inte återkomma under samtalet. Jag antar att samma sak gällde smådödar som krämpor och sjukdomar.

Redan som ganska små blir vi medvetna om döden och om att vi skall dö. Detta är en av de saker som skiljer oss från de andra däggdjuren, att vi hela tiden lever i medvetande om vår förestående död. Inte så att alla tänker på sin död medvetet varje dag. Men den finns där, som en understämma till livets melodi. Människan har i alla tider fantiserat över hur det känns att dö och hur det blir på andra sidan -om det finns någon andra sida. Dessa fantasier, blandade med aningar och upplevelser, har tagit sig talrika uttryck i litteratur och andra konstarter som musik och måleri. Vi kan bara tänka på Astrid Lindgrens Nangijala eller på Dan Anderssons dikt ”Det är något bortom bergen….” Kyrkans liturgi är också ett försök att gripa det ogripbara. Där ingår förutom allt som vi dagligen upplever med våra sinnen, också den andra sidan ”bortom bergen”. Vi kan naturligtvis aldrig gripa det ogripbara. Men vi försöker. Vi kan aldrig förstå, men vi kan fördjupas i vår förundran över tillvarons, eller existensens, outgrundlighet.

Medvetenheten om vår förestående död påverkar naturligtvis våra liv. För en del kan det handla om att försöka hinna så mycket som möjligt på den utmätta tiden. Vi vet att människor som vet att de snart skall dö blir bättre på att prioritera, än de tidigare varit. En del människor försöker att förlänga livet, genom att äta nyttiga saker och sköta sin kropp. Men ingen kan lura döden. Det märkliga är att vi är som mest levande i dödens närhet. Då är sinnena på helspänn och vi hör och ser extra intensivt. Det kan gälla en begravningsgudstjänst – där förstår vi tydligt att ”en gång är det jag som ligger i kistan”. Och så tänker vi igenom vårt liv  extra noga. Men det kan gälla många andra situationer. Som när vi har varit väldigt, väldigt nära att krocka med bilen. Eller när vi genomgått en livsfarlig operation, men överlevt. Känslan av att vara väldigt levande kommer också till oss när vi är närvarande vid våra barn födelse.

En av Kristendomens huvudpoänger är att tron innebär att vi har klarat av döden redan i livet och därför blir fria att leva i enlighet med vår bestämmelse. Mönstret för detta är Jesus liv, död och uppståndelse. Här möter också ett av de tydligaste dopmotiven. I dopet dör vi(med Kristus) för att uppstå till ett nytt liv(med Kristus). Symboliskt dränks man i dopvattnet, men vattnet är också förutsättningen för det nya livet. Livet i frihet. Luther skriver om dopet i Lilla katakesen: ”Det betyder att den gamla människan i oss genom daglig ånger och bättring skall dränkas och dödas med alla synder och onda lustar och att en ny människa dagligen skall framträda och uppstå, som skall leva evigt inför Gud i rättfärdighet och helighet.”

Det där med ”dagligen” är viktigt. Tron och livet behöver ständigt återerövras. Vi lever endast i nuet. Därför är det en kristen livshållning att leva ”som om var dag var den sista”. Eftersom  vi aldrig vet , vilken dag som är den sista. Detta är inte en depressiv livshållning, utan en positiv och livsbejakande.

Det är viktigt att vi begraver våra döda och hur vi gör det. Det sätt som vi behandlar de döda på avslöjar hur vi värderar de levande. Kroppen är en tillfällig kombination av atomer, vilka var och en är oförstörbara -eviga. När vi slutar andas, lämnar Guds helige ande kroppen och personen blir död. ”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.” Formuleringen uttrycker atomernas eviga kretslopp. Men vart tog själen vägen? Vad blev det av personligheten? Vi hoppas den är bevarad hos Gud.

(Sv.ps 311:2)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s