Guds rike är inom er!

 

 

Kyrkofullmäktige i Täby 2011-11-09 -avslutningsandakt

 

 

Jesus säger att ”Guds rike är inom Er”(Luk 17:20 ff)

-kan vi ta det till oss?

Att vi alla –  var och en av oss

-är bärare av Guds rike

 

Var finns Gud?

 

I himmelen ? -ja naturligt vis.

I kyrkan -ja,naturligt vis.

 

Men ändå sjunger vi :

Icke i hus av händer bor-den som seraferna tjänar”

 Och psalm 56 i psalmboken  fortsätter i 2:a versen.

 

Vi är Herrens kyrkohus -byggt av levande stenar”

 

Visst är Guds i kyrkan -men endast när det är människor i kyrkan, är Gud där i hela sin levande fullhet. Vi är herrens kyrkohus  -byggt av levande stenar.

 

Om Vi kunde – på allvar – ta till oss denna sanning så skulle hela världen och våra egna liv bli mycket bättre. För det Heliga är vi lärda att vara rädda om!

 

Om alla människor jag och du möter är heliga -så måste vi behandla alla med respekt och vördnad-och med varsamhet. Ty man skall vara varsam om det heliga.

 

Vem är mest helig? Kanske är alla lika heliga? Men om det finns ett svar på frågan så säger jag för min del att barnen är de heligaste människorna. Och skall behandlas därefter.

 

Och bland oss vuxna? Om vi skall gradera vuxnas  helighet ?

De fattiga, sjuka och olyckliga kommer först -heligheten bor inte minst i det sköra, i det som lätt kan skadas.

 

Vi får inte heller glömma att vi själva är Heliga -och att vi skall behandla oss själva med respekt och varsamhet. Detta är kanske det svåraste ? -och det får aldrig ske på andras bekostnad.

 

Jesus sa: ”Guds rike är inom er”

Annonser

Alla Helgons dag-alla själars dag

Alla själars dag i Täby kyrka

Under allhelgonahelgen tänker vi på våra döda. De flesta skiljer nog inte så mycket på Alla Helgons Dag(som var i går) och Alla Själars dag(som är i dag). Det tycker jag är bra. Visserligen är inte alla Helgon. Men frågan är om ens Helgonen är det? Alltså lite finare och lite godare människor än andra. Visst är vissa mera goda än andra- men de är ju bara att gratulera. De kanske har fått både rätta gener och en kärleksfull uppväxt. Och de som inte förmår vara fyllda av godhet -kanske har de inte fått ta emot godhet och kärlek??

Visst behöver vi förebilder, människor som vi vill efterlikna. För alla bör vi sträva efter godhet och kärlek – det är själva meningen med livet. Men i vilket avseende helgonen är förebilder kan nog variera. Den heliga Birgitta var väl tokig på gränsen till galen -det ansåg både Luther och August Strindberg. Det förebildliga är två saker tycker jag. Hon hjälpte verkligen de fattiga och hon drog sig inte för att säga ett och annat sanningens ord till både påvar och konungar. Den helige Franciskus var väl  tokig på sitt sätt -men också han hjälpte verkligen de fattiga och förstod allt levandes Helighet.

Alla människor är på något sätt heliga -eftersom livet är Heligt. Vi är helighetsvarelser. När vi tänker på alla som gått före oss kan vi tänka på dem som Heliga. Heligheten binder oss levande samman med de döda. Inte med de dödas kroppar för hos de döda har personligheten lämnat kroppen, och därmed också förändrats. Hur detta riktigt är diskuteras i dagens episteltext och nya testamentets lära om uppståndelsen är inte enkel och entydig. Tvärt om paradoxal och motsägelsefull. Här talas både om uppståndelse på den yttersta dagen och om att rövaren på korset som omedelbart kommer till himmelen.( ”i Dag skall du vara med mig i paradiset) Här talas också tydligt om kroppens uppståndelse, för att visa att Jesus verkligen var kroppsligt uppstånden berättas att han talade, åt och tog i människor -kroppslig aktivitet. Men det talas också om att ”vidare finns det himmelska kroppar och jordiska kroppar”

Heligheten binder oss samman med varandra och med de döda. Varje människa består av kropp, själ och ande. Vi har en kropp. Vi har en själ – eller ett psyke. Men vi har ingen ande -anden i oss är Guds Helige ande. Det är samma ande i dig som i mig och samma som finns i alla levande och i alla döda.

När vi tänker på de döda så upplever vi också tydligare vår egen dödlighet. Och detta gör oss mer levande!

Kan vi ha gemenskap med de döda?

*Alla ljus på kyrkogårdarna denna helg tyder på det.

*Och ibland tycker vi väl att vi får en hälsning från den andra sidan.

*Det kan vara en solstråle som letar sig igenom kyrkfönstret under begravningsgudstjänsten.

*Eller en fågel som envisas med att sippa på fönsterbläcket och kvittra.

  • Ellen en stark känsla an närvaro av någon som inte går att se.
  • De som vi har älskat lämnar aldrig våra hjärtan, även om de är döda.

Bönen är till sitt väsen gränsöverskridande, liksom kärleken och lovsången. I mässan säger eller sjunger vi :”Med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran vill vi tillbedjande sjunga”

Mest gränsöverskridande är Jesus Kristus. I honom är det som vi lever, andas och är till. Han sa själv att vi kan möta honom i våra minsta bröder och systrar. Han är före all tid och han är alltid i nuets livsögonblick. Han kommer till oss från framtiden.

I nattvardens ögonblicksnu står tiden stilla och vi möter evigheten och det eviga livet och Kristus själv. Vi kan aldrig förstå detta men vi kan fördjupas i vår förundran och vi kan öva oss i den kärlek som ger livsmening. I nattvardsmåltiden sluts ringen i öster av våra döda. I mässans gemenskap utplånas – för ett heligt ögonblick – gränsen mellan levande och döda. Bara du själv vet vilka du är tillsammans med. Kanske är någon ytterligare  med dig som du inte vet. Ett är säkert ;du och Kristus är där.