Predikan påsknatten 2012-04-08 Täby kyrka
Kan man tro att Jesus uppstod från de döda?
Kan jag tro att jag själv kommer att uppstå från de döda?
Sånt händer ju inte? — eller ?
Kan man tro på under? Cordelia Edvardsson skriver i skärtorsdagens SVD att ”lite smör på skorpan till kaffet” är ett under för de som blivit fråntagna det, av besparingsiver på ålderdomshemmet.
Men det är väl inte sånt vi menar med under ?
Riktiga under är något helt annat!
Med riktiga under menar vi att det händer något som egentligen inte borde hända. Att det händer något som inte kan hända -och som vi inte väntar oss skall hända.
Och sånt kan man ju inte bara tro på – det ligger i själva sakens natur.
Jesus uppståndelse -påsknattens kärnbudskap -är dessutom egentligen ganska ointressant om vi endast håller det för sant som en osannolik händelse som ändå hände, en gång för mycket länge sen.
Det verkligt viktiga är undren nu och i framtiden. Är undrens tid förbi ?
Vi bryr oss inte så mycket om vardagsundren. Detta outgrundliga och mystiska att vi lever; att hjärtat pumpar blod och att lungorna arbetar dygnet runt, varje sekund -så länge vi lever. Att vi kan tänka och tala och förstå varandra, åtminstone lite. Att vi kan älska och bli älskade.
Men igen –vi klarar inte riktigt av att förundras över vardagsundren, förrän de upphör eller går lite snett. Värdet av hälsa förstås bäst av den som är eller nyligen har varit sjuk. Värdet av frihet förstås bäst av den
som är fängslad eller just blivit frigiven. Värdet och det obegripliga i att vara älskad -förstås bäst i den smärta som den svikne och övergivne känner. Lite smör på skorporna till kaffet är väl nästan inget under alls -förrän smöret förvägras.
Men riktiga under -det är ju såna som inte kan hända, men som ändå händer.
Att fira påsknattsmässa är att inte bry sig om ifall uppståndelsen kan hända.
Jesu uppståndelse och min egen uppståndelse.
Inte bara min uppståndelse från den fysiska döden. Utan min dagliga uppståndelse från alla mina dagliga vardagsdödar.
Att fira påsknattsmässa är att vara här med sin kropp och sin själ och manifestera att Gud är kärleken och att ljuset är starkare än mörkret och att de goda krafterna skall segra över de onda. Att fira påsknattsmässa ,som vi nu gör, är att trotsigt manifestera detta -fastän vi själva samtidigt tvivlar på att det kan vara sant.
Att fira påsknattsmässa är inte att förneka våra egna tvivel -men att strunta i dem!
Att fira påsknattsmässa är att ha tagit ställning. Att tillåta sig själv att vara i ett sammanhang som uttrycker det orimliga. Som uttrycker tydligt och starkt -att det som inte kan hända har hänt och händer nu och kommer att hända i framtiden.
Att fira påsknatts mässa är att bejaka HOPPET -trots allt!
Det handlar alltså inte om att kunna eller inte kunna tro. Det handlar om att tillåta sig själv att vara i ett sammanhang, och vara en viktig del av detta sammanhang , där hoppet – trots allt – ger oss livskraft och livsglädje.
Att fira påsknattsmässa är kanske också att envist fasthålla att denna orimliga livshållning -är den enda rimliga livshållningen. Om livet över huvud taget skall ha någon mening.
Och vi skall inte bara vara i detta sammanhang. Vi skall hjälpa till att förverkliga det också, utanför kyrkans murar. I dag har Jesus inga andra händer än våra händer.
Lite smör på skorporna till kaffet kan verka som en struntsak -men också den struntsaken kan vara en del av påsknattens budskap. AMEN! Glad påsk!
Att vänta på en telefonsignal
Att längta efter att bli uppringd
Av just henne eller honom
Det blir meningslöst – om man har stängt av ljudet
Vi skall alltid ha ljudet på
Och vänta på det osannolika samtalet
Vi ger aldrig upp
Varje gång det ringer
Svarar vi
Jesus kan alla telefonnummer
I hela världen
Många har stängt av ljudet
Slutat hoppas
Men varje gång det ringer
Och vi hör signalen
Och ivrigt hoppas
Och svarar
Hörs Hans röst
Vi kan känna igen den
Om vi lyssnar noga
Han säger:
I dag skall du vara med mig
I paradiset
