INGEMARS ANOR
I mina ådror bultar
fädernas brusande blod
blandat genom århundraden
till sambrygd ond och god.
Där är blod av präster och bönder,borgare,adelsmän.
Jag är alla eller ingen-ståndernas talesven.
Jag känner en knytnävsvilja
att hugga med blottad pamp
som Karl den tolftes bussar
i kalabalikens kamp.
Mig frestar adelshögmod
till rokoko-kampanj,
till epåletternas rättighet:amour,batalj,champanj.
Av prästerligt vemodsgrubbel och ruelse fick jag en släng.
Mina letande ögon brås på en vetenskapernas dräng.
Jag fick en fröjd att predika och doppa min penna i bläck och spika teser på porten
mot både Luther och Eck.
Men vad,I borgmästarfäder och köpmän,av eder jag ärvt -ej var det sparkasseanlag och kunskap i linne och lärft.
Av eder bär jag som nogast min barnsligt rosiga kind och hakan som hotar att svälla och varda bäjerskt trind.
En patriarkalisk ömhet,likt starens vid sin holk,som lantpatronus när jag för bygdens barn och folk.
Men som en äkta bondson jag älskar frö och frukt och tidernas tysta växling och själva markens lukt.
När jag läser de gamla anor far mins eller mors,då känner jag krafter i mig som Lokes och uka-Tors.
I alla ådror bultar fädernas levande blod,blandat genom århundraden till sambrygd
ond och god.
