Ingemars anor -ur Trorsare och längtare(av Amalia Björck 1910)

INGEMARS ANOR

I mina ådror bultar

fädernas brusande blod

blandat genom århundraden

till sambrygd ond och god.

Där är blod av präster och bönder,borgare,adelsmän.

Jag är alla eller ingen-ståndernas talesven.

Jag känner en knytnävsvilja

att hugga med blottad pamp

som Karl den tolftes bussar

i kalabalikens kamp.

Mig frestar adelshögmod

till rokoko-kampanj,

till epåletternas rättighet:amour,batalj,champanj.

Av prästerligt vemodsgrubbel och ruelse fick jag en släng.

Mina letande ögon brås på en vetenskapernas dräng.

Jag fick en fröjd att predika och doppa min penna i bläck och spika teser på porten

mot både Luther och Eck.

Men vad,I borgmästarfäder och köpmän,av eder jag ärvt -ej var det sparkasseanlag och kunskap i linne och lärft.

Av eder bär jag som nogast min barnsligt rosiga kind och hakan som hotar att svälla och varda bäjerskt trind.

En patriarkalisk ömhet,likt starens vid sin holk,som lantpatronus när jag för bygdens barn och folk.

Men som en äkta bondson jag älskar frö och frukt och tidernas tysta växling och själva markens lukt.

När jag läser de gamla anor far mins eller mors,då känner jag krafter i mig som Lokes och uka-Tors.

I alla ådror bultar fädernas levande blod,blandat genom århundraden till sambrygd

ond och god.

Så förtalte Ingemar.Han var en yngling,hade framtiden för sig,kunde bli något stort,om det blev något alls av honom.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s