Fötternas bekännelse

 

 

 

 

 

Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm, har skrivit en bok med titeln ”Kristendom för asteister”. Redan titeln gör en intresserad ,och visst finns det kristendom för ateister.Många praktiserar religion ,utan att vara intellektuellt troende. Jag tänker på den kände ateisten SLAS som i en intervju sa ”Jag ber  alltid med högt i Fader Vår ,för jag är så sällskapssjuk.” Och jag tänker på den bekännelse jag kallar ”fötternas bekännelse”, som skiljer sig från tankens bekännelse eller känslans bekännelse.För även om tanken, intellektet, säger till dig att det inte kan finnas någon Gud, så kan det ändå hända att du gör ”fötternas bekännesle” genom att med dina fötter gå till kyrkan och delta i en gudstjänst.Ateistens tro finns också beskriven i bibeln. Fadern till en sjuk pojke ropar” Jag tror.Hjälp min otro”(Mk 9:24). Många praktiserar sin kristna identitet genom att fira högtiderna,döpa sina barn, gifta sig i kyrkan, konfirmeras och begrava sina döda, utan att de kan göra en intelektuell bekännesle. Och det räcker alldeles utmärkt. Jesus förhörde inte lärjungarna på trosbekännelsen, för den var ju inte skriven på den tiden. Hade den varit det, så hade han säkert ändå inte gjort det.Jesus var inte filosof. Han var en levande människa som predikade kärlek, ibland också med ord.

Men om det finns kristendom för ateister- och det gör det- så borde det finnas ”Ateism för kristna”. Och det gör det.Den brittiske biskopen Robinsson skrev en bok med titeln ”Gud är död”. Och flera kända teologer anslöt sig till ”Gud-är-död-teologin”. Tex Cox och Bonhoeffer.

En del människor kan helt enkelt inte tro, fastän de verkligen längtar efter det.Om Ingemar Hedenius sades det ”Här finns en dyrkare,men ingen Gud” Om han själv skulle ställa upp på det är förstås tveksamt,men ändå är formuleringen meningsfull.

Visste du förresten att Humanisterna, som ofta okunnigt jämställer en kristen tro med tro på horoskop eller tomtar och troll, att de har ansökt hos staten om att bli registrerade som trossamfund ? De fick avslag på sin ansökan, men sökte gjorde de.

Man kan med skäl säga att det verkligen inte är förnuftigt att tro på Gud. Ingen har sett Gud (1 Joh 4:12). Och ingen kan bevisa att Gud finns. Och det här med alla orättvisor och med allt oskyldigt lidande, det tyder verkligen inte på att det finns en Gud som är kärleksfull och mäktig.

Man kan med skäl också säga att det är mycket förnuftigt att tro på Gud.Det handlar om hela tillvarons mystik. Var kommer musiken ifrån? Var kommer skönheten ifrån ?Ur naturvetenskaplig aspekt behövs ingen skönhet. Det behövs inget liv heller.När Moses frågar efter Guds namn, svarar Gud ”Jag är den jag är.Säg dem att han som heter ”Jag är” har sänt dig till dem.”(2 Mos 3:14). Gud likställs här med existensen eller som de ateistiska Buddhisterna säger ”Varat”. Om Gud är varat så blir frågan om Guds existens en icke-fråga.

Och så den religiösa grundupplevelsen. Den känsla som kommer över oss när vi är med om att ett barn föds. När vi står högst uppe på en fjälltopp och skådar mot stjärnklar himmel och känner hur oerhört små vi är i universum,men samtidigt känner och vet att vi själva är den del av allt. Eller när vi under en konsert sugs in i musiken och mister känslan av att vara där vi är.

 

Det är snart jul. Låt det bli barnens högtid.Inte främst genom de många och dyra julklapparna.Vad barn vill ha och behöver är att bli sedda, lyssnade på och älskade.Det gäller förstås också alla vuxna, vi är ju på flera  sätt barn hela livet. Tro i barnets perspektiv handlar inte om förnuftigt eller oförnuftigt, utan om tillit. Jag tror på dig, betyder att jag är trygg hos dig. Jag tror på Gud , kan betyda att jag vågar vila i det liv som jag fått.Gör som Gud gjorde på julnatten. Våga bli sann människa, det var meningen med att du föddes.

Annonser

Sökprofil för kyrkoherde i stora pastorat

Gå inte i fällan att rekrytera ”superadministratörer” som kyrkoherdar !

Kyrkomötet har beslutat att genomföra strukturutredningens förslag om struktur i Svenska kyrkan. Ett av resultaten blir att det inom en snar framtid kommer att bli ett ganska stort antal mycket stora pastorat i Svenska kyrkan. Pastorat med ibland många församlingar  och/eller många kyrkor och därmed gudstjänstfirande församlingar. Pastorat med många anställda, i flera fall antagligen betydligt fler än 100 tjänster. Pastorat med troligen långt mer än 100 miljoner kronor i driftsbudgeten.

Det finns fördelar med stora pastorat. Det är lättare att få kompetens i fråga om arbetsmiljö, miljöfrågor, personalpolitik, spetsdiakoni, vuxenpedagogik och  flera andra områden. En arbetsgivare med många anställda har också betydligt lättare att göra omplaceringar av personal.

Men hur skall de nya kyrkoherdarna se ut. Vilken är den rätta sökprofilen ?

Jag vill varna för att man kommer att leta efter ”superadministratörer”. Kyrkoherdarna i dessa nya storpastorat behöver främst helt andra egenskaper. Naturligtvis måste de vara mer än allmänbildade i kyrkorätt, ekonomi och gällande lagar och avtal. Men det räcker inte långt och där får inte fokus ligga.

Kyrkoherden måste först och främst vara en genomreflekterad teolog som kan uttrycka sin egen och kyrkans tro i tal och skrift. Hon eller han skall finna lust i att leda gudstjänster och gärna göra det. Att kunna och vilja delta i den lokala samhällsdebatten är också en fördel.

Den viktigaste egenskapen är kanske att ha förmågan att omge sig med lojala, kompetenta och kritiska medarbetare. Särskilt stabsmedlemarna : personalchef, ekonomichef, fastighetschef, kommunikationsansvarig, men också verksamhetsavsvariga chefer som diakonichef, musikchef, församlingschef, barn- o ungdomschef m fl . Vilka befattningar det blir beror naturligtvis på hur pastoratet organiseras och vad man prioriterar.

Kyrkoherden måste orka leva med att ofta bli ifrågasatt. Och med att finnas i konflikter (utan att nödvändigtvis vara den som själv skall lösa alla konflikter). Viktigt är också att inte liera sig med vissa grupper av anställda eller förtroendevalda, utan behandla alla rättvist.

Att kunna företräda församlingen och Svenska kyrkan i mötet med allmänhet, journalister och icke-kyrkliga beslutsfattare är också en viktig uppgift. Kyrkoherden bör ha kunskap om det omgivande samhället och dess utveckling såväl lokalt som globalt.

Helst bör kyrkoherden ha en någorlunda stark fysik och ett privatliv som inte tar all kraft utan som går att vila i.

Vad jag framför allt vill med denna text är att varna för att leta efter ”superadministratörer” . Leta inte främst efter VD:ar utan efter någon som är VDM.

Johan Blix

Kyrkoherde i Täby

Kontraktsprost iRoslagen

Söndagen e Alla Helgons dag 2012 ”Var inte rädda!”

                                                                                                                                    1(2)

  Söndagen efter alla helgons dag 2012-11-04

 

”Till och med hårstråna på era huvuden är räknade” -så säger jesus i dagens evangelietext.På ett annat ställe säger han .”Ingen av er kan lägga en enda aln till sin livslängd”

 

Det verka som att allt är förutbestämt, åtminstone varje människas livslängd.Och visst verkar det hopplöst. En del sköter sin hälsa och sin kropp perfekt.Äter rätt,motionerar och gör yoga,men dör ändå i alldeles för unga år. En annan lever som en slarver och kanske både dricker för mycket och röker och blir tjock -men lever ändå upp i hög ålder. Så är det ,det vet vi alla.

Men det var inte det som Jesus sa!

 

Vad Jesus gör i dagens text, är att han vill försöka ingjuta livsmod i oss som lever.

 

Han säger ”ingen är glömd av Gud”

 

Och han fortsätter: ”Var inte rädda”

 

Dessa två meningar är de viktigaste meningarna i dagens text.

 

Ingen är glömd av Gud!  och   Var inte rädda!

 

De flesta av oss är rädda. Rädda för döden eller kanske rädda för att leva.Rädslan hindrar oss från att leva ett rikt liv så som det var tänkt just för var och en av oss.Hur skall vi bli av med rädslan ? Är det möjligt ?

Tron på det eviga livet,kan vara en hjälp mot rädslan.Dagen heter ju Alla själars dag -och kyrkan skulle inte kalla den så om det inte var för att vi är satta att ständigt och trotsigt perdika ett evighetshopp.

Men- det måste tydligt sägas – tron på det eviga livet får aldrig hindra oss från att ta ansvar för det liv som dagligen levs av oss själva och alla i vår omgivning.

Det är snarare så att allt hör ihop! Det finns bara ett liv och det har börjat här och nu -och det fortsätter också på något mystiskt men verkligt sätt efter vår död.Det är förresten lika mystiskt och oförklarligt innan döden.

 

Det enda man borde vara rädd för är :  sig själv! Att vara rädd för det ondas möjlighet som jag bär i men egen kropp och i min egen själ -det är en sund rädsla. Men den får aldrig bli mitt livsinnehåll.

 

Vi kan också vara rädda för att inte bli sedda och hörda eller berörda.Vi kan vara ängsliga för att inte bli älskade.

 

Men Jesus säger :” Ingen är glömd av Gud” Eftersom Gud är kärleken så är alla älskade.

 

Johannes skriver i sitt första brev: (4:16 – 21) ”…vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.Gud är kärlek…vi kan vara frimodiga på domens dag………..Rädsla finns inte i kärleken,utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet……den som älskar Gud skall också älska sin broder och sin syster.”

 

                                                                                                              2(2)

 

 

I dag tänker vi på de döda som gått före oss. Våra kära avlidna familjemedlemmar, släktingar och vänner.

Vi blir vilsna och rädda av att mista dem och vi blir samtidigt -kanske -rädda för vår egen förestående död.

 

Men vi ber för de döda och vi ber tillsammans med de döda och ; Jesus Kristus, närvarande samtidigt i himmel och på jorden, ber ständigt för oss alla.

 

256:1-4

 

 

………………………………………………………………………………………………

 

311:2

730

 

JB-x