En rättvis kärlek är omöjlig

Predikan i Gribbylund 2013-01-27  -nåd och tjänst

”Obedd till går otackad ifrån”, så brukade min mamma säga. Det betyder väl ungefär att om man hjälper någon som inte har bett om hjälp, så kan man inte vänta sig något tack.

Ett annat ordspråk lyder :”Otack är världens lön” och det betyder väl ungefär att världen är så  kärlekslös att man knappast kan vänta sig tack för goda gärningar.

Texterna i dag handlar om något liknande. Jona blev arg och besviken för att han förlorade trädet som han fått utan att be om det.

Jesus säger till lärjungarna att när de utför det uppdrag som de fått av honom så så skall de inte vänta sig något beröm eller tack -belöningen tycks vara att ha fått uppdraget. ”Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.” Att man måste säga att man är oduglig tar emot. I den gamla översättningen stod det ”Vi äro blott ringa tjänare; vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att görra”.

Poängen är väl densamma: har man fått ett uppdrag -och det ha alla människor fått – så  är det enda rimliga att man är tacksam för att man är så frisk och stark att man kan utföra uppdraget.

I första årgångens GT-text står det ”Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom” Poängen är att det är inte av egen förtjänst som man är vis ,stark eller rik -utan detta är gåvor som vissa får- av nåd. Dvs gratis.

Vi tänker oss ofta att den som är rik har förtjänat att bli det och att den som är stark är det därför att han eller hon har tränat mycket. Men det ligger mera sanning i att allt är nåd. Ingen har  ju varit upphov till sitt eget liv. Livet kan vi inte åstadkomma, men vi har fått det GRATIS -av nåd. Och därför bör vi vara ödmjuka inför livet och det goda som har givits oss.

Evangeliet i 1:a årgången är liknelsen om arbetarna i vingården. Några hade arbetat hela dagen och några endast en enda timme. Men alla fick samma betalning. En denar. De som hade arbetat längst blev arga och besvikna – de hade väntat sig mera betalt. Men de fick just det som de kommit överens med vingårdens herre om, när de tog anställningen. Alltså borde de inte klaga.

Vi vill ju gärna att världen skall vara rättvis. Men det är den inte. Och ibland är det förfärligt med orättvisorna -sjukdomar drabbar oskyldiga och fattigdom drabbar barn som inte har bett att få bli till i fattigdom. Dessa orättvisor kan aldrig försvaras -men vi skall försöka bekämpa dem.

Men i ett annat perspektiv skall vi vara tacksamma för orättvisorna. Kärleken är alltid orättvis. Ett ordspråk säger ”Älska mig mest när jag förtjänst det som minst, för då behöver jag det som mest.” Och det tror jag alla kan ställa upp på. En rättvis kärlek är omöjlig.

I dagens episteltext står en mycket intressant mening: ”Min bön är att er Kärlek ständigt skall växa -så att ni kan avgöra vad som är väsentligt.” Om vi blir tillräckligt mycket kärleksmänniskor, så kan vi tydligen avgöra vad som är väsentligt eller oväsentligt. Det är inte väsentligt att bli rik, eller att vara stark eller vacker. Eller att ha de finaste platserna vid middagsbordet. Det väsentliga -det som ger livet mening -är att få förmedla kärleken till andra. Meningen med livet är helt enkelt att vi skall vara människor och den djupaste meningen finns i att leva för andra.

Den kristna trons väsentliga bidrag till ett bra liv är just detta. Att vi blir befriade -frälsta heter det på kyrkspråk –  från oväsentligheter och fria att leva för andra människor.

Nåd och tjänst är överskriften i dag.

Det är en Nåd att ha fått livet och att kunna leva -meningen är att vi skall göra tjänst som goda medmänniskor åt varandra.

Det är stort om vi i slutet av våra liv ärligt kan säga ” Vi är blott enkla tjänare, vi har endast gjort vad vi är skyldiga att göra”.

Jag kan verkligen inte säga detta om mig själv -utan får hoppas på nåden på ett annat sätt. Nåden att bli förlåten -att hoppas att Jesus betalar livsskulden åt mig, så att också jag får leva vidare dag för dag och till sist kanske gå in i min herres glädje.

Annonser

Nyårsbrev -den mycket tunna hinnan mellan liv och död

v

Nyårsbrev till anställda och kyrkorådet i Täby församling

Livet är så oerhört skört. Vi tycker att allt är bra,allt är som vanligt.Och vi måste leva som om livet alltid gick vidare, i invanda spår. Ändå vet vi att allt kan ändras -plötsligt! Det sker hela tiden.

Det är en mycket tunn hinna mellan liv och död.

Det är en mycket tunn hinna mellan glädje och sorg.

Det är en mycket tunn hinna mellan det människovärdiga samhället och barbariet.

Därför måste människovärdet – och då inte i största allmänhet utan varje människas värde- varje dag försvaras och vaktas.

Detta är kyrkans och församlingens centrala och enda verkligt viktiga uppgift: Att om och om igen försvara –och om så behövs återerövra- människovärdet och allt levandes Helighet.

I detta arbete, som du och jag gör tillsammans, skall vi envist och ofta predika det Kristna evangeliet. Evangeliet är vårt vapen och Ordet är ett effektivt svärd i denna kamp. Men med ordet menas inte endast det vi säger –utan ännu mera vad vi gör.Hur vi handlar.

I detta perspektiv är vårt arbete, ditt och mitt, oerhört viktigt för den enskilda människan ,men också för samhället.

För några dagar sedan fick jag frågan om varför jag är Kristen. Mitt svar blev denna gång .”Jag har ännu inte funnit något bättre alternativ.” Det finns naturligtvis andra sanna svar också.

Året som nu har gått har varit fullt av framgångar och glädje i Täby församling.Vi ser inte vikande besöksantal i kyrkorna. Vi har fått flera utmärkelser och priser.

Men sjukdom och oväntad död har drabbat vår gemenskap. Den tunna hinnan har tydliggjorts för oss. Våra tankar och böner går särskilt till de närmast sörjande.

Med dessa rader vill jag tacka Dig för året som gått. Och önska allt gott inför 2013.

Täby 2012-12-29

Johan Blix

Kyroherde

kontraktsprost

v

Liv Strömquist i Aftonbladet,Nyårsdagen om Carl Bildt

Jag brukar köpa AB-för jag tycker(har åtminstone tyckt) att kultursidorna är bra.Och så har jag hållit AB för lite seriösare än Expressen. Fastän båda är ju självklart i samma liga.

Men i går 1 januari blev jag uppriktigt , bekymrad,ledsen och lite rädd! Liv Strömquist presenteras som ”prisade satirkern” Hon skrev om Carl Bildt -och troligen tål an det(?!?). Som offentlig person får man verkligen tåla att bli ifrågasatt både från det ena och det andra hållet. Det vet jag själv som en enkel kyrkoherde i Täby och kontraktsprost i Roslagen.

Men när Liv skriver ”Redan för tusen år sedan åkte alltså Bildts förfäder, precis som Bildt gör nu, jorden runt för att på olika sätt svina till sig tredje världens cach!!!” -då tycker-åtminstone inte jag att det är ett dugg roligt.Satir skall ju vara både rolig och elak och huvudsakligen sann. Här uppfylls endast ett av de tre kriterierna- nämligen elak.

Sen en del andra saker som inte ens går att kommentera??

Fram för satir. Jag är själv släkting med en under 2:a världskriget känd satiriker ”Rangvald Bilx” . Han var både rolig,elak och sann. Han häcklade Nazismen.

Hoppas att Liv Strömquist kan komma på något intelligentare och roligare nästa gång.

Det tjänar AB på (kanske inte ekonomiskt -men det är väl inte en främst kapitalistisk tidning?). Och hon själv.Och den politiska debatten.