Gör inte skillnad på människor

Predikan i Tibble
2013-10-20    ”Samhällsansvar” 21:a e e
tref

Texter: Femte  Moseboken 24:17-22. Jakobsbrevet 2:1-8.Lukas
19:1-10

 

Rubriken i evangelieboken denna dag är ”samhällsansvar” –och
texterna handlar inte alls om det som man skulle kunna tro. I alla fall jag
tycker att samhällsansvar för tankarna till kollektivtrafik, god och
tillgänglig sjukvård och det gemensamma ansvaret för vård, skola och omsorg.

 

Men texterna handlar inte om samhällets strukturer eller
organisering. Texterna handlar om vårt ansvar för varandra, inte via
skattsedeln utan när vi möter en
medmänniska.

 

Episteltexten slutar: Du skall älska din nästa som dig själv”. Vem är då min nästa? Jesus fick en
gång frågan och han svarade genom att berätta liknelsen om den barmhärtige Samariten.
Och sen överlåter han svaret ,som han alltid gör, åt den som lyssnat på hans
berättelse.

 

Vem är då min nästa ? Ja, det är inte alla medmänniskor i
samhället eller i världen. Min nästa är en speciell person –nämligen nästa människa jag möter ?

Nu blev det lite svårare ? Det är ju inte så svårt att älska
de om tycker om en. Eller att älska sina barn och sina närmaste. Men att
älska  nästa människa jag möter ? Hur går
det när man trängs i tunnelbanan ? Skall man verkligen älska de som man står
där och försöker undvika att krocka med? Jo, det är meningen –men hur just det
skall gå till är förstås svårt att veta.

 

Vad det hela handlar om sammanfattas i episteltetens allra
första mening.
”Gör inte skillnad på människor”
Ni vet kanske att varje biskop har
ett valspråk –precis som kungen –i sin vapensköld. Vår nuvarande biskop Eva
Brunne har just denna mening som sitt valspråk ”Gör inte skillnad på människor”

 

Det där med kärleken till nästan, blir svårare när vi närmar
oss de personliga mötena. Politikerna och höga tjänstemän brukar säga att de
inte uttalar sig i ”det enskilda fallet”. Jag brukar alltid undra om det finns
några andra fall än just enskilda fall. Enskilda människor.

 

En familj vräktes från sin lägenhet på flygkårsvägen för ca
18 månader sedan. I familjen finns tre minderåriga barn, av vilka två går i
skola i Täby. Kommunens socialsekreterare såg på när familjen vräktes och det
är de skyldiga att göra när det finns minderåriga barn. De skall förvissa sig
om att barnen har någon stans att ta vägen. Och jo visst, familjen visste var
de kunde sova hos vänner. För att barnen inte skulle behöva byta skolor
ofrivilligt så upplät Täby församling, genom mig ,ett litet hus som vi äger på
prästgårdsvägen 2 i Täby kyrkby. Jag tänkte att inom en vecka eller så så har
Täby kommun ordnat en bostad till barnen. Det är ju Täbybor det handlar om
folkbokförda här sedan 7 år och Svenska medborgare.

 

Men icke- nu efter mer än ett och ett halvt år har inget
hänt. Det är inte kommunens ansvar att hjälpa barnen. Man utreder och stöder på
olika vis, men i den mest angelägna frågan-bostadsfrågan  anser man sig inte ha något ansvar alls.

 

Familjen kommer ursprungligen från Irak och de är muslimer.
Praktiserande muslimer. I den gammaltestamentliga texten, i dag,  säger Moses ”Du skall inte vränga rätten för
invandraren eller den faderlöse…………” Det är precis det man har gjort här, man
har ”vrängt rätten” Vår regering har uttalat att det helst skall vara
nolltolerans mot vräkning av barn. Men det struntar man i. Att vränga rätten är
att göra som man vill utan att bryta mot några paragrafer. Och Täby kommun ser
till att inte bryta mot några paragrafer. Men nu är det inte paragrafer det
gäller, utan levande barn.

 

Vi känner säkert alla igen beskrivningen i synagogan på den
finklädde och rike mannen och den fattige mannen med smutsiga kläder. Jag har
mött den situationen i kyrkan många gånger. Vi har svårt att hantera den. När man
går till kyrkan skall man vara hel och ren. Man skall vara fin av respekt för
gud och av respekt för de andra som kommer och inte minst, av respekt för sig
själv. Allt detta är förstås sant. Men hur ser vi på mannen eller kvinnan som
inte orkat tvätta sig, inte har några fina kläder och som med mycket stor möda
släpat sig hit i hopp om att få lite kärlek. I hopp om att få lite nåd och vila
för kroppen och själen. Hur hanterar vi mötet med dem? Var och en får svara
själv, i sitt hjärta……….

 

Det är en god övning att tänka när du ser den trasige och
fattige: ”det kunde ha varit jag”. Inte kunde det väl ha varit jag –tänker du
kanske. Men det är en mycket tunn hinna mellan att så att säga lyckas i livet
och att så att säga misslyckas. Ibland är det bara en gen som skiljer eller en
lottovinst. Eller kanske en bra eller dålig uppväxt. En del har otur
också.Sådant är livet och just därför är det så viktigt att hålla fast vid
biskopens valspråk från dagens episteltext ”Gör inte skillnad på människor.

 

Det är också så att platsen på samhällsstegen kan växla
mycket snabbt. Minns att så snart ”drevet för börjat gå” som man säger i
journalistkretsar, så snart drevet har börjat gå blir förövaren offer.

Och så var det Sakaios. Den rike kronofogden i dagens
evangelietext. Han ändrade verkligen sitt liv.
Han gjorde det med hjälp av Jesus. Livet blev bättre för honom. Han blev mycket
gladare ,men inte längre lika rik. Berättelsen visar på att det inte finns
några hopplösa fall. Inte i Jesu närhet. Det gäller också dej och mej.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s