Avskedspredikan i Tibble kyrka 29 dec 13

Predikan 29/12 2013 i Tibble kyrka, avskedspredikan

Överskriften i evangelieboken är ”Guds Barn”. Jesajatexten talar om

”ett skott som skall skjuta upp hur hans rot”

Det är detta som åsyftas i psalmen ”Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam.” När han växer upp och segrar skall vargen bo med lammet, och pantern ligga vid killingens sida.

Episteltexten talar om Barnet Mose –som ju senare blev sitt folks befrielseledare.

Evangelietexten talar om ett ,icke namngivet, barn som Jesus tar som ett pedagogiskt hjälpmedel när han skall förklara var som är riktigt viktigt i livet. Om vi inte blir som barnet så kan vi aldrig komma in i himmelriket- det är budskapet. Och Jesus ger också en tolkning av vad han menar ”de som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.

Att göra sig liten- det verkar vara hemligheten. Obs! inte obetydlig –utan liten.

Jag tog med ett kort på mig själv ,som litet barn. Jag tycker mer om den bilden av mig än vissa gräsliga vuxenbilder- jag har satt upp några såna också – för att man skall se skillnaden –och alla förstår direkt vilken av bilderna som är att föredra.

Vi har alla börjat livet på samma sätt. Vi kom till som små skrikande bebisar- det gäller oss alla. Så börjar vi livet- helt utlämnade åt andra om vi skall ha en chans att överleva. Kanske är det också en del av den kristna hemligheten –att förstå att vi är utlämnade åt varandra. Att detta är livets förutsättning. Barnet dör utan kärlek. Praktisk kärlek i form av mat och kläder och en säng eller åtminstone en plats att sova på. Kärlek i form av den trygghet som en vuxen som försvarar barnet kan ge.

Sen när vi blir gamla och förfulade så glömmer vi lätt hur vi började våra liv………eller gör vi inte det?

Jag tror att vi själva upplever att vi är samma person hela tiden. Man upplever inte så mycket att man förändras över tid – inte så mycket att man tycker sig ha blivit någon annan. I varje fall inte jag.

Där är när vi ser på andra människor, som vi glömmer. Då ser vi dem bara som vuxna –om de nu är det. När jag ser på Caroline Krook eller på Rolf E Ericsson- för att nu ta två exempel på barn som blivit riktigt stora. När jag ser på er faller det mig inte in att tänka på er som barn eller att ni en gång var hjälplösa skrikande bebisar. Men det är kanske så vi också borde se på varandra. ”Gör inte skillnad på människor” har Eva Brunne sagt till oss alla. Och vi har svårt att lyda den uppmaningen. Men jag tror att vi har lättare att lyda den i förhållande till små barn ,än i förhållande till vuxna. Därför bör vi träna oss i att komma ihåg att vi alla har varit barn och börjat livet som hjälplösa bebisar.

”Som förvaltare av Krist hemligheter- så må man anse oss” så står det på ett ställe i bibeln. Man det står inte vad denna hemlighet är. Men jag tror att vi nu har närmat oss den. Den kristna hemligheten är ”omvändhetens princip”. Att det som ser stort och märkvärdigt ut – egentligen kanske är ganska betydelselöst. Och att det som ser litet ut ,ofta kan rymma det riktigt stora. Det viktiga. Barn är små och de rymmer kvalifikationerna för att komma in i himmelriket.

Var är himmelriket ? Det har Jesus talat om för oss. Han säger ”Guds rike är inom er!” Att förstå sig själv i ett barnperspektiv –är att komma till sig själv. Att bli sann mot sig själv. Och mot andra.

Kyrkomötet har beslutat att alla beslut i Svenska Kyrkan skall prövas mot en barnkonsekvensanalys”. Eftersom vi alla är barn innerst inne och från början skulle det kanske vara lika bra att alla beslut skulle prövad mot en människokonsekvensanalys.

Det handlar om hur vi ser på oss själva ,men lika mycket om hur vi ser på varandra.

En ofta förekommande fråga när man diskuterar den kravlösa förlåtelsen och den kristna kärleken är:

Kan det vara möjligt att älska Adolf Hitler ?

Jag hörde en gång en människa svara så här på den frågan :”Jag skulle så gärna ha velat träffa honom när han var 5 år”.

Ylva Eggehorn har fångar barnperspektivet på mänskligheten när hon skaldar om Jesus:

”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in”( Svps 717)

Som förvaltare av Kristi hemlighet- så må man anse oss. Omvändhetens princip.

Hur ser vi på varandra ?

Det var en gång ett franskt kloster som hade ett värdshus. En gammal munk hade till uppgift att vakta porten. Han hade sin plats nära porten och skulle öppna om någon knackade på för att söka sig till värdshuset. Det verkade vara en långtråkig och okvalificerad uppgift! En journalist som skulle skriva om klostret intervjuade honom och frågade, om uppgiften inte var enahanda och uttråkande?

-Nej, svarade munken. Varje gång någon knackar på porten så uppfylls jag av stor förväntan. Jag hoppas alltid att det är Herren Kristus själv som skall komma. Så jag skyndar mig att öppna –och inte en enda gång har jag blivit besviken!

Omvändhetens princip. Kristi hemlighet. I det lilla går det att förstå. Jag menar att ett litet barn är det viktigaste som finns att skydda och försvara. Även om barnet är just litet.

Men Jesus på korset? Att han segrade när han blev avrättad-kan man förstå det ? Luther säger att Jesus är som masken på en metkrok. Djävulen är den stora rovgiriga gäddan. När gäddan ser masken som slingrar sig så ser han inte kroken. Gäddan vill döda masken och sluka den. Han anfaller och slår ihop sina käftar – men det blir hans egen död. Kan man förstå detta? Knappast – men som tur är är det inte långfredagsbudskapet som vi upprepar i kyrkan. Utan påskdagens budskap. Segern över ondska och död. Kärlekens seger!

Jesus vill alltså inte bara att vi skall vara rädda om barnen, vi skall vara rädda om det barn som vi själva är. Då kan den tiden komma då ”spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem.

AMEN! 2013-12-28 JB-x

Annonser

Trolig julottepredikan i Täby kyrka 25/12 -13 DEO VOLENTE-och om jag inte ändrar mig.

Julottepredikan 2013-12-25i Täby kyrka kl 0500

Julbudskapet är ganska enkelt – jag menar att alla tycks förstå vad det handlar om. Samhörighet och godhet. Många som inte är öppet kristna firar jul- och många gör det på ett mycket Kristet sätt. Kanske inte så många läser Julevangeliet i hemmet – jag tror inte det., fast det är säkert fler än både du och jag tror. Och då är det inte så sällan ut Barnens bibel.

Och jag tror mig veta att inte endast icke-praktiserande kristna utan också muslimer och kanske andra bekännare, åtminstone ganska många av dem, firar jul genom att manifestera Samhörighet och godhet. Glöm inte att muslimerna känner sin Jesus, och respekterar och beundrar honom även om hans roll är annorlunda i deras tolkning än i vår.

Samhörighet -först reflektion över detta begrepp. På julen manifesterar vi samhörighet genom att höra av oss till de som vi annars inte hör av oss till – men som vi på något sätt har samhörighet med. Själv skriver jag julkort till några varje år – som jag inte har träffat på många många år. Men många träffas också, man skall fira hos den eller den ,hinna besöka den eller de. Och så blir de där besöken av – plötsligt- som kanske inte hade blivit av alls om det inte hade varit för Julen? Det kan gå snett också – och gör det ibland. Att träffas för sällan, kan ge problem med träffen -särskilt om det går ut på Godhet.!! Det kan ju finnas ett och annat att reda ut -och tillfället är kanske inte det bästa för just det. Varken i familjer eller i vänskapsrelationer. Då kan vi gärna komma ihåg de sanna berättelserna från 1:a världskriget då soldaterna (som verkligen var fiender) slutade skjuta på varandra och gick upp ur skyttegravarna och firade jul tillsammans. Jag tror de sjöng ”Stilla natt -som ju finns på de flesta språk Tyskar och britter utväxlade gåvor. De spelade till och med fotboll -enligt vissa uppgifter. Tyvärr kunde de inte fortsätta detta projekt dagen efter, för det fanns andra krafter som hade dem i sin makt. Men vi borde verkligen försöka ta efter -och sjunga tillsammans med våra ovänner, eller de som vi har ouppklarade relationer med ,under Julen. Reda ut problemen kan vi göra en annan gång.

Nu har vi reflekterat en stund över Samhörigheten -så nu till Godgeten.

Godheten manifesterar sig i att vi köper Julklappar och ger till varandra. Men inte bara det. Vi är mer givmilda mot de som har det särskilt svårt på jorden under just julhelgen. Vi vill inte att någon enda skall vara utan mat eller frysa på samhörighetens och godhetens helg. Därför ökar givandet till Stadsmissionen, Rädda barnen och Röda korset med flera organisationer under just julen. Och kollekterna ökar i kyrkan.

Jag läser ur ett kollektcirkulär…………….

Men åter till samhörigheten. Samhörigheten är inte först och främst en känsla och något som vi gärna vill uppleva. Samhörigheten är i grund och botten ett faktum.Vi delar livet med allt levande på Jorden. Vi delar liv med alla växter och alla djur och med sjöarna, bergen, öknarna och floderna. En del människor fattar inte detta grundläggande faktum.Tror att ”Bra karl reder sig själv” -eller ”Bra mänsklighet reder sig själv” inget kan vara felaktigare. Hela livet är ett enda stort samarbetsprojekt. Mellan människor. Du har inte själv byggt den väg du åkte hit på eller utfordrat den gris vars skinka du kanske äter i jul.Vi skall inte ha dåligt samvete för att det är så(Jo vi skall ha kollektivt dåligt samvete för den dåliga djurhållningen) -men vi skall rimligtvis bli ödmjuka inför mötet med andra människor och andra djur.Den skapelsegivna samhörigheten uttrycks i episteltexten i dag så här    ”………… .han (Gud) har talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting, liksom han också har skapat världen genom honom……” Allt har samma ursprung och Jeusbarnet är inte endast ett nyfött barn utan dessutom skaparen av universum.   ”…….som bär upp allt med kraften av sitt ord……….”   ”har renat oss från synden”. Nu blev det mycket. Men det blir det då vi reflekterar över att allt hör samman. Mitt liv och ditt liv och allt levandes liv.

Denna insikt -är julens hemlighet. Att allt som finns är heligt.

Barnet på stallets strå är Heligt. Och Oxen i stallet är Helig.Och Maria och Josef är heliga. Och – nu blir det riktigt svårt -DU är helig. Att jag är helig vågar jag knappt uttala.

Men det är viktigt att våga göra det ,för ur denna insikt kommer också ödmjukheten och godheten.

God Jul!

Nicenum!

Tack för alla år! Första julottan predikade jag på 1976-och sen har jag fått nåden att göra det varje år. Det blir 37 år om jag räknat rätt. Och de senaste 20 åren här i Täby kyka kl 0500.

Jag tackar Er min trogna Julotteförsamling -detta är min sista Julotta som kyrkoherde i Svenska kyrkan.

Min nya Bok ”Själavårdstexter för Dej som söker, tvivlar eller tror” finns att köpa i kyrkan efter gudstjänsten Annars finns den i Receptionen i Tibble eller kan beställas per telefon(08-58003500) – mot faktura. Texterna i boken består av betraktelser i Kyrkfönstret, debattartiklar och dikter. Hela beloppet som du betalat för boken delas mellan SKU i Täby och Diakonins hjälpverksamhet i Täby.

Johan Blix

Medalj och nedräkningen börjar?

När jag öppnade posten i kväll  så hade jag fått  ”Försvarsmaktens reservofficersmedalj i Guld”

Klart jag blev mycket glad-och den glänser. Men dels är det så att jag inte är reservofficer utan ”förtidsavgången regementsofficer”(vilket vi som är det tycker ”smäller högre”).

Samtidigt handlar det för mig som människa att ”nedräkningen har börjat”. Jag avskedspredikar 29/12-13 .Alla är mycket välkomna.Det är verkligen inte en privat tillställning  -utan  en offentlig gudstjänst.

Välkomna!

Johan Blix