Kampen mot ondskan

Predikan den 3:e sönd i fastan ”Kampen mot ondskan”

Idag är temat ”Kampen mot ondskan”. Ja, vad skulle kunna vara mer aktuellt än ett sådant tema just nu när människor mördas, torteras, våldtas och blir halshuggna inför kameran. Senaste bilderna som sändes ut var på 21 egyptiska kristna kopter som systematiskt blir hallshuggna i Libyen av IS. Ja, outhärdliga bilder sänds ut via Facebook för att väcka fruktan och avsky.

Andra bilder som sändes ut på en variant av samma ondska var i slutet på februari då IS i ett filmklipp vräker, välter och borrar sönder 2600 år gamla statyer från Mosul.

I torsdags fick vi också se hur IS gick in med bulldozers för att förstöra den 3000 år gamla antika assyriska staden Nimrud. ”En ondska som är en attack mot hela mänsklighetens gemensamma förflutna och framtida generationers förståelse för historien”, skriver Ida Österberg , docent i Antikens kultur.
Unesco menade i lördagens Svenska Dagbladet att ”det är ett angrepp på mänsklighetens vagga och ett angrepp på människors rätt till sin historia och identitet och inte bara om förstörda konstskatter..”
Men ondskan och våldet kommer oss ännu närmare i attentaten i Paris, Köpenhamn och kriget i Ukraina. Ja, vi vet att vi inte heller är skyddade mot ondska och det finns en underliggande oro för när det också kan bli vår tur.

Ja, vad handlar allt detta om …vilken typ av ondska vittnar det här om egentligen? Kan bibeltexterna ge oss någon förståelse?
Ja, jag är säker på att dagens bibeltexter som på olika sätt speglar oss människor kan ge oss en viss kunskap om ondska. Många kan säkert känna igen berättelsen om David och Goliat.

Detta är en klassisk saga där den lille herdepojken David mot alla odds besegrar den store jätten Goliat på fältet i kriget mellan Israel och filistéerna. Goliats rustning kontrasteras av Davids bristfälliga klädsel. Mot varandra står Goliats skrävlande och Davids trosvissa vittnesbörd om den ende Guden. Det är en religiös kamp. Vems gud är Gud? Till sist slungar David en stor sten mot jätten Goliat så att den tränger in i pannan och jätten faller framstupa på marken och dör. Ja, det är Davids Gud som har segrat. En religiös seger för Israel och monoteismen mot filistéernas många avgudar. En svart-vit berättelse om ont och gott.

Men jag ser också en annan viktig poäng i berättelsen om David och Goliat. Vi behöver människor som vågar vara modiga som David och ta upp kampen mot de stora jättarna. Som i sagorna. Som i sagan om Ringen, som i Bröderna Leijonhjärta…människor som vågar gå genom det allra värsta helvetet och utsätta sig själva för fara för att upprätthålla ett sant mänskligt och kärleksfullt samhälle. För det är tack vare de människor som vågat och vågar som det inte gått helt åt skogen med all heder och anständighet i vår värld. Goliat, Jesus och många andra modiga människor före oss är förebilder i att våga gå genom livsfara och utsätta sig för helvetiskt lidande för kärlek och rättvisa. På det sättet kanske berättelsen om David och Goliat ändå kan berätta något för oss i alla fall när det gäller den yttre kampen mot ondska.

I motsats till denna yttre kamp skriver Paulus i sitt brev till efesierna om ondska på ett helt annat plan- om den inre kampen mot ondskan. Om att människan är både ond och god.
Församlingen i Efesos måste ha haft stora problem med ordning, anständighet och moralen eftersom Paulus är tvungen att skriva ett sådant brev, tänker jag. Han uppmanar dem att inte bedriva otukt, orenhet eller själviskhet. Inte tala vårdslöst eller med oanständiga ord utan leva i ständig tacksägelse till Gud. Varningens ord som talade uttalades för 2000 år sedan men som också talar till oss fortfarande idag.

Här handlar det om mig själv idag, tänker jag.. Om min egen kamp. Att inte låta sig luras av tomma ord och tanklöst tal. Ja, hur lätt är det inte att luras av tomma ord. Skvaller på facebook, twittter och i bloggar och i tidningar och media… ord som dödar…ord som sårar …ord som skadar…I vår totaldigitaliserade värld så är orden kanske en ny sorts ondska och fara för mänskligheten om vi inte ser upp….

Och att inte vara självisk…ja, det är inte så lätt…för vem i vår individualiserade värld lever inte närmast sig själv och sin familj. Kanske är också den ökade själviskheten en ondska som breder ut sig. Och här är jag och säkert många med mig insnärjda i en kamp mot en osynlig ondska som nästan verkar omöjlig att rå på…. En själviskhetens ondska som kan leda till att världens resurser tar slut inom en alltför snar framtid.

I den tredje texten idag talar Jesus om onda demoner. På Jesu tid talade man om ondska och i form av demoner. Människor som var onda eller sjuka var besatta av olika demoner. Det gällde att hålla de onda demonerna på plats hela tiden så att de inte tog över. För om man var omedveten om sin onda ande så kunde den enda demonen gå bort och hämta sju onda andra demoner som var värre än den själv. För den människan blev slutet värre än början, enligt Jesus. Det är min egen tolkning av den ganska svårtolkade texten.

Ja, samma kamp finns nog hos oss också idag mellan onda och goda andar. Ibland är det t.o.m. så att man kanske inte ens vet om att man har några mörka sidor. Ja, många kanske aldrig tar itu med det mörka inom sig. Det är så lätt att vila i att allt ska vara lyckligt. Men ondskans förnekelse kan t.o.m vara farlig.

Det onda som jag inte vill det gör jag med det goda som jag vill det gör jag inte. Ja, många vet precis vilka demoner som härjar inom dem. Demoner i form av rädslor, avundsjuka, svartsjuka, drogberoende eller sjukdomsdemoner som nedstämdhet. Ingmar Bergman hade många dämoner och han brukade säga att demonerna tycker inte om frisk luft. Han menade att demonerna tyckte inte om att gå med på promenad för då försvann alla onda tankar.

Ja, vårt inre mörker måste vi ta på största allvar om vi ska kunna leva som ljusets barn och om ljuset inom oss skall segra. När vi misströstar så är det gott att tänka på att det finns en som är starkare än all ondska. Jesus Kristus som har besegrat alla mörkrets makter.
Som vi sjöng i psalm 848 :
När Kristus kom såg vi en som orkar
Han är vår bror, och han ger oss mod.
Längst in i mörkret är han oss närmast
Är han vår vila –är han guds nåd?

Som svar på psalmens fråga så tänker jag att: Ja, det är Kristus som är min nåd och vila och att det är gott att veta att Jesus har gått före och varit modig och stretat fram genom dödskuggans dal för min skull. Det hjälper mig att tänka ljusa tankar även om det ibland ser helt nattsvart ut.
amen

Susanna Widner 2015-03-07

Annonser

One thought on “Kampen mot ondskan”

  1. Jag såg vem skribenten var och läste då och det kändes viktigt. Jag tycker om att läsa predikningar. Det är mat för själen .
    Christina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s