Var är Jesus Kristus?

Predikan Kristi himmelsfärds dag 2015 på Bogesunds slott o i Össeby kyrkoruin
Vart skall vi vända blicken? Det är dagens fråga!
Innan jag försöker svara på den frågan , säger jag ”Mina vänner –det här skall handla om Glädje!”
Kristi himmelsfärd är en viktig del av förståelsen av den kristna tron. Så viktig att den fått plats i Trosbekännelsen. Vi läser ”………på tredje dagen uppstånden igen, uppstigen till himmelen, sittande på Gud faders högra sida…….”
När Jesus steg upp till himmelen så försvann han. Lärjungarna kunde inte se honom längre. Och lärjungarna tittade med sorg och förvåning åt det håll där Jesus hade försvunnit. De tyckte och trodde att de nu var övergivna och kanske att Jesus hade svikit dem?
Då ,när de står där, uppgivna av sorg och osäkerhet, då tilltalas de plötsligt av två änglar. ”Två män i vita kläder”. Änglarna frågar ”Varför står ni och ser mot himlen ?”
Änglarna löser upp en besvärlig situation. En situation där lärjungarna så att säga har kört fast.
Änglarna kommer också med det förlösande ordet på den första julnatten. Då säger herrens ängel till herdarna ”Var inte rädda- Jag bär bud till er om en stor glädje”
Och ängelns budskap till de rädda och uppgivna kvinnorna vid graven på påskmorgonen är : ” Var inte rädda!”
Men nu är det Kristi himmelsfärdsdag. Och här står vi och vet inte vart vi skall vända våra blickar…
Ängeln nästan anklagar oss: ”Varför står ni och ser upp mot himlen?”
Vart skall vi vända blicken?
Mot världen skall vi vända blicken –inte mot himlen. Det är väl det ängeln menar ?
Att vända blicken mot världen betyder först att se det som är nära- det som kommer i vår väg. Och de människor och djur som kommer i vår väg. Orkar vi se på världen? Vi översköljs ju med negativa världsbilder varje dag. Flyktingar som drunknar i tusental i medelhavet, tiggare som sitter framför våra affärer. Jordbävningar.
Men det finns mycket att glädjas åt och mycket att tacka för. Och det finns mycket arbete att utföra. Kärleksarbete. Vår uppgift är att älska världen och däri ingår att vi skall älska varandra. Vi är ju alla delar av världen. Världen består också av oss. Av våra kroppar och våra tankar och våra böner.
Vi lever inte förgäves. Alla har sin egen uppgift, som ingen annan kan fylla. Det gäller var och en av oss. Dig och mig.
Jesus for inte upp till himlen för att överge oss- utan för att vi skall ta ansvar för hans budskap ,när han har blivit svårare att lokalisera. Var är han, efter himmelsfärden? Jo, han är här. Han är i oss- och i allt levande. Han sitter på faderns högra sida –så har vi hört att det är. Vad betyder det? Det är en bild för Jesus Kristus storhet . Men fadern och sonen är ett, tillsammans med Den helige ande. En god sammanfattning av detta är kanske vara följande dikt.
Kristus pantokrator
Den kosmiske kristus
Den kosmiske Kristus
Håller jorden i sin högra hand
Och solen i den vänstra

Hans kropp
För Dig utgiven
Uppfyller vår galax
Hans andning
ÄR Helig Ande
Fyller universum
Och
Dina lungor

Det var han
Född av Gud moder, i himmelen
Före all tid
Som föddes i Betlehem
Av Jungfru Maria
För att Guds kärlek
Livets mening
Skulle ta gestalt
Utanför lustgården
………………………………….

Mina vänner: ”Det här skall handla om glädje!”

Glädje över att att världen är skapad så övermåttan härligt. Glädjen över att alla har ett unikt värde. Glädje över att Jesus vandrar osedd vid vår sida och häller oss i handen på vår livsvandring. Glädje över att vi har till uppgift att älska varandra. Jesus säger ”Ett nytt bud ger jag er –att ni skall älska varandra”
Vart skall vi vända blickarna? Det gäller inte att se åt något annat håll. Det gäller bara att på rätt sätt se det vi ser.
Lina Sandell skaldade: ” Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon herre mig giv…..”

Amen ! Amen!

Annonser

Den Judiska trosbekännelsen-shema

Kärlek till varandra
(beredelseord 5:e söndagen i påsktiden- Vaxholms kyrka 3 maj2015)
Utgångspunkten är Första Johannesbrevet 4:10-16 dvs dagens episteltext.
”Om vi älskar varandra är gud alltid i oss………”
”Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud…….”
”Gud är ljus och intet mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra….” (1 Joh 1:5–)

Det finns två nyckelord i dessa Johannestexter:
Det är kärlek
Och
Varandra
Ofta möter vi tanken att vi skall älska Gud.
Det är ju så det framställs av Jesus när han svarar på frågan vilket bud som är det viktigate:
Han säger:
Du skall älska Herren din gud
– Av hela ditt hjärta
– Av hela din själ
– Av all din kraft
Detta är inte något mindre än den judiska trosbekännelsen. Kanske kan man här ana en treenighet. Kraften svarar då mor Gud Fadern skaparen. Själen mot Jesus sonen och hjärtat svarar mot den Heliga andan.
Men Jesus gör ett tillägg. Han säger ”Så kommer ett (bud) av samma slag. Du skall älska din nästa som dig själv” Att älska sin nästa skulle alltså vara samma sak eller ” samma slag” som att älska Gud.
Detta bud, som ofta kallas det dubbla kärleksbudet, har i vår tid ofta feltolkats som att man måste kunna älska sig själv – för att kunna älska andra. Det är helt orimligt. Det räcker långt om man kan, verkligen kan, bli god vän, kamrat,med sig själv.
Men kärleken till Gud föregår inte kärleken till varandra. Tvärt om är tanken i alla dessa texter att när vi älskar varandra då älskar vi Gud.
Och vi behöver inte ens tänka på att älska Gud – men vi behöver träna oss i att älska varandra. Särskilt de människor vi har svårt för. Jesus säger: ” Om ni älskar de som älskar Er – då gör ni inget märkvärdigt. Nej, älska era fiender och be för e som förföljer er” Några säger att dessa bibelord måste tolkas. Själv föredrar jag att tro att Jesus menar precis det han säger –i detta fall ordagrant.
Det som hindrar oss från att älska och vara kärleksfulla brukar vi kalla för synden. Det grekiska ordet för synd i NT är harmatia. Harmatia är en pilbådeskjutningsterm som betyder att missa målet.
Vi missar målet. Vi missar livets mening, när vi störs i våra relationer så att vi blir kärlekslösa mot varandra.(Jfr Sv ps 119: vers 2)
Nu skall vi snart be vår syndabekännelse. Men det är inte så att vi måste be Gud om förlåtelse – för att Gud sen skall bli förlåtande mot oss. Förlåta oss.
Förlåtelsens hemlighet är att vi är förlåtna, redan innan vi bett om förlåtelse. Men vi har så svårt att tro på detta att vi måste , för att övertyga oss själva, be om förlåtelse och sen höra förlåtelseorden.
AMEN! Låt oss bedja…………..

våga vänta -lyssna på ljudet av en stilla susning

Predikan 17 maj 2015 i Vaxholms kyrka-sönd före pingst
Hjälparen kommer är dagens överskrift i evangelieboken. Hjälparen är ett annat ord för Den helige ande- som också i dagen texter kallas Sanningens ande.
Jesus talar till sina lärjungar och säger att Hjälparen, sanningens ande, skall komma till dem. Detta skall ge dem kraft och förståelse. Troligen förstår inte lärjungarna vad han menar.
Vi förstår- vi har så att säga facit- vi vet att snart är det Pingst- och då kommer anden. Pingsten kallas också för kyrkans födelsedag. Utan pingst ingen kyrka. Utan pingst ingen Vaxholms församling.
Vi säger: I Faderns, Sonens och Den helige andens namn. Denna treklang är kyrkans, ja församlingens, identitet. Vi döper alltid i Faderns och Sonens och Den helige andens namn.
Vi välsignar också alltid i Faderns och Sonens och den helige andens namn.
Vi har treklangen: Jul, påsk och Pingst.
Vi har treklangen: Kropp, själ och ande.
Julen är ju lätt att förstå, att ett barn föds- att nytt liv kommer genom den ständigt pågående skapelseprocessen.
Påsken är också på ett sätt lätt att förstå. Jag menar inte lätt att tro på, men lätt att förstå. Det handlar om Jesus Kristus. Hans kamp för det goda, konsekvenserna av att han inte gav efter för ondskan ledde till hans lidande, hans död och hans uppståndelse.
Men förstår vi Pingsten? Jo, på ett sätt. Anden är den osynliga kraften. Livskraften. Vi vet ju skillnaden mellan en levande och en död kropp. Den döda kroppen är ingen människa. Den är ett skal-som tillsammans med livet var en människa. Skillnaden mellan den döda kroppen och den levande människan är just anden. Livsanden. Den som lever andas- det är samma ord.
Men lärjungarna som Jesus talade till- de var övergivna, kan man säga. Fastän de var levande. De hade på ett sätt anden i sig – eftersom de levde. Men troligen var de håglösa. Ingen visste ännu något om vad som skulle komma. Att kyrkan skulle födas
När Jesus talar om hjälparen menas något mer än livet. Den osynliga kraften är sådan att den skall förändra tänkesättet och avslöja sanningen. Den skall ge klarhet och upplysning. Ungefär som en jättestor ”Aha-upplevelse”.
Hjälparen skall hjälpa oss att förstå, hjälpa oss till klarhet. Klarhet om hur allt ligger till. Alltså inte förändra sakernas tillstånd i någon fysisk bemärkelse. Utan få oss att förstå det som redan finns och som vi inte kan se och förstå, fastän det redan är för handen.
Vi är väl ofta som de där lärjungarna. Vi är modlösa och kanske lite uppgivna. Att vänta i ovisshet kostar på. Vad skall man ta sig till? Petrus sa: Jag ger mig ut och fiskar(han var fiskare). Så kan vi också döva oss med att arbeta med det ena eller det andra. Och det är ju alltid bättre att göra något än att sitta och deppa?
Fast riktigt sant är det inte alltid. Vi behöver stanna i håglösheten. Vi behöver orka stanna i vår väntan. Ty där kan stora saker ske. I en annan av dagens texter från Första konungaboken berättas om Elia. Han var ensam och övergiven. Han behövde möta gud. ”En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus….” I den stilla susningen var Gud! Så mötte Elia Gud. ”Efter elden kom ljudet av en sakta susning”, så lyder den gamla översättningen.
Vi behöver aktivitet, men vi behöver också stanna upp – för Gud och Guds Ande kan vi möta i ljudet av en stilla susning. Och det ljudet kan vi missa helt om vi bara klampar på i livet och dövar vår tomhet med aktiviteter och arbete.
Det frestar på att vara stilla. Det är ofta påfrestande att vänta. Inte att vänta på något gott som man vet skall komma. Men det frestar på att vänta i ovisshet.
Vi väntar, och kanske väntar vi i ovisshet? Jag tror att för de flesta av oss är livets grundväntan en väntan i ovisshet. Eller har hjälparen kommit till Dig? Kan du säga det med äkta övertygelse och tro. ”Den Helige Ande, Sanningens ande, har tagit mitt liv- min kropp och själ- i besittning. Jag är nu fylld av Sanning och kärlek. Och detta bara kom till mig.” Ibland kan människor både säga detta och verkligen mena det. Jag önskar att alla kan få säga det någon gång.
Men det märkliga är att våra livsvillkor är att vara ”simul justus et peccator” . Det betyder att samtidigt är vi syndare och rättfärdiga(rättfärdiggjorda, frälsta). Det betyder väl inte att Den Helige ande sviker oss? Nej, men vi kan svika den helige Ande. Vi kan svika Jesus Kristus- men han sviker aldrig oss.
Sanningens ande. Pilatus sa ”Vad är sanning?” Detta är ofta citerat, men kanske för att rädda oss själva? Det är väl oftare som vi vet vad som är sanning, än vi verkligen säger den och kämpar för den.
När Hjälparen kommer till oss. Då inte bara lever vi. Då lever vi mera så som vi vill och så som det var tänkt. Och då både inser vi sanningen, vågar tala om sanningen och orkar kämpa för sanningen.
Men hjälparen kallas också för Kärlekens ande. Och det är Andens viktigaste namn.
Vi ber att vi tillsammans skall kunna vara stilla och höra ljudet av en sakta susning, och att vi skall fyllas av hjälparen- sanningens och kärlekens ande.
”Sanningens Ande, röj den nöd
Som vi i hemlighet bära:
Mänskan ej lever blott av bröd,
Henne Guds ord måste nära.
Sänd oss en hunger runt kring jord
Efter att höra Herrens ord.
Sanningens Ande, väck oss.

Kärlekens ande, hand i hand
Lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
Hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
Lär osss att bedja Fader vår
Kärlekens ande ,led oss.”
(Svps 161)

Att växa genom att bli övergiven

Växa i Tro 5:e söndagen i påsktiden 3 maj 2015 i Vaxholms kyrka kl 1100
Det är verkligen inte lätt för föräldralösa barn att växa och mogna som människor. Barnet behöver föräldrar som ger trygghet, näring, kärlek och omsorg- kort sagt barnet måste få vara barn för att växa såväl fysiskt som intellektuellt och andligt. Ett föräldralöst barn kommer inte självt på att man skall vara välklädd när det är kallt ute. Barnet kommer inte självt på att det är nyttigt och bra att lyssna på eller läsa sagor. Barnet kommer inte självt på att man skall läsa aftonbön innan man somnar och bordsbön innan man börjar äta. Barnet behöver föräldrar för att växa till en vuxen människa på livets alla plan.
På samma sätt är det inte alls bra med barn som inte flyttar hemifrån, när de borde. Vid en viss tidpunkt är det dags att pröva om de egna vingarna bär. Att- utan att mamma och/eller pappa är närvarande klara sitt liv. Med hyra och månadsräkningar. Men klädinköp och matlagning och städning. Ja, allt som en vuxen måste ta tag i. Om man inte flyttar hemifrån så växer man inte. Och om man inte haft föräldrar eller andra vuxna under uppväxten som fostrat en, då blir det extra svårt att växa.
Man kan gott säga att för de som haft bra föräldrar(vad det nu är för något?) är det lättare att bli och vara ansvariga vuxna, än för de föräldralösa. De bra föräldrarna har påverkan hela livet, även när de är fysiskt frånvarande. Ja, till och med efter det att de dött.
När jag har undervisat konfirmander och kommit till 4:e budet i dekalogen har jag ibland använt följande formulering.
Budet lyder: ”Du skall hedra din fader och din moder”. Om du tex är på en klassfest så skall du bete dig så att dina föräldrar skulle vara stolta över dig(om de såg och hörde dig) –trots att de inte är närvarande.
Man växer som människa, inte genom att lyda eller genom att vara nära någon som tar ansvar för en. Man växer genom att ta ansvar själv, och försöka förverkliga och hedra det som man lärt sig i barndomen av föräldrarna och andra viktiga vuxna.
Man kan säga att den osynliga närvaron av viktiga föräldrar är ofta mycket avgörande för en individs växt och hur hon eller han blir.
………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Nu byter vi perspektiv-eller exempel. Vi går till den militära världen. Ett väldisciplinerat förband, ett bra kompani eller en bra bataljon- beter sig, uppträder alltid som om chefen var närvarande, även när han inte är det. Man kan i ett sådant fall till och med döda chefen- alla andra befäl och soldater fortsätter att strida i hans anda. Lägg märke till ordet ”anda”. Detta militära förband har en bra förbandsanda. Det är alltså en osynlig, men väsentlig, kraft som finns och genomsyrar förbandet- även när chefen inte finns där. ”Anda” är släkt med ”ande” – och med andning. Den som inte andas är död! Är släkt med ”den helige Ande – som i dagen evangelietext kallas ”Hjälparen”.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Nästa exempel är att fotbollslag. Vi vet alla att det som är avgörande för ett bra fotbollslags framgångar inte är de dyraste spelarna, inte de finaste fotbollsskorna och kanske inte heller den finaste klubben. Nej helt avgörande är lagandan. Om relationerna i fotbollslaget är dåliga- om de inte älskar varandra- och om spelarna inte har blivit inspirerade av en bra och tydlig förebild- då går det inte ändå- hur duktiga var och en än är. Det är den osynliga kraften som är helt avgörande för framgången.Andan! I kyrkan säger vi inom församlingen Den heliga Andan!
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Nu till dagens evangelietext. Jesus skall lämna lärjungarna. Och de blir ledsna, precis som ett barn som mister sin förälder och måste bo på egen hand. Som måste ta ansvar själv. Ingen av dem frågar ”Vart går du?” de är bara ledsna för att mista sin ledares närvaro. Man Jesus säger: ”Om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.” ”Det är för ert bästa som jag lämnar er”-säger han också.
Det bästa för tonåringen-den unga vuxna- är att flytta hemifrån. Det bästa för det militära förbandet är att vara genomsyrad av chefens ledarskap så att striden går i hans anda ,även sedan han blivit dödad.
Det bästa för oss i de kristna församlingarna är att vara genomsyrade av JESUS-tankar och Jesusanda. Då kan vi växa i vår kristna tro- utan att Jesus är fysiskt närvarande. Men han är närvarande andligt. Genom Hjälparen. Genom Den Helige Ande. Vi växer i vår tro, genom att själva ta ansvar. Vårt andliga vuxenblivande. Men det sker inte utan att vi också haft en andlig barndom.
Vi växer tillsammans- inte främst individuellt! Men också det!
Det är genom att bli övergiven som man kan växa- men för att det skall bli bra krävs att man inte blev övergiven från början.
JB-x