våga vänta -lyssna på ljudet av en stilla susning

Predikan 17 maj 2015 i Vaxholms kyrka-sönd före pingst
Hjälparen kommer är dagens överskrift i evangelieboken. Hjälparen är ett annat ord för Den helige ande- som också i dagen texter kallas Sanningens ande.
Jesus talar till sina lärjungar och säger att Hjälparen, sanningens ande, skall komma till dem. Detta skall ge dem kraft och förståelse. Troligen förstår inte lärjungarna vad han menar.
Vi förstår- vi har så att säga facit- vi vet att snart är det Pingst- och då kommer anden. Pingsten kallas också för kyrkans födelsedag. Utan pingst ingen kyrka. Utan pingst ingen Vaxholms församling.
Vi säger: I Faderns, Sonens och Den helige andens namn. Denna treklang är kyrkans, ja församlingens, identitet. Vi döper alltid i Faderns och Sonens och Den helige andens namn.
Vi välsignar också alltid i Faderns och Sonens och den helige andens namn.
Vi har treklangen: Jul, påsk och Pingst.
Vi har treklangen: Kropp, själ och ande.
Julen är ju lätt att förstå, att ett barn föds- att nytt liv kommer genom den ständigt pågående skapelseprocessen.
Påsken är också på ett sätt lätt att förstå. Jag menar inte lätt att tro på, men lätt att förstå. Det handlar om Jesus Kristus. Hans kamp för det goda, konsekvenserna av att han inte gav efter för ondskan ledde till hans lidande, hans död och hans uppståndelse.
Men förstår vi Pingsten? Jo, på ett sätt. Anden är den osynliga kraften. Livskraften. Vi vet ju skillnaden mellan en levande och en död kropp. Den döda kroppen är ingen människa. Den är ett skal-som tillsammans med livet var en människa. Skillnaden mellan den döda kroppen och den levande människan är just anden. Livsanden. Den som lever andas- det är samma ord.
Men lärjungarna som Jesus talade till- de var övergivna, kan man säga. Fastän de var levande. De hade på ett sätt anden i sig – eftersom de levde. Men troligen var de håglösa. Ingen visste ännu något om vad som skulle komma. Att kyrkan skulle födas
När Jesus talar om hjälparen menas något mer än livet. Den osynliga kraften är sådan att den skall förändra tänkesättet och avslöja sanningen. Den skall ge klarhet och upplysning. Ungefär som en jättestor ”Aha-upplevelse”.
Hjälparen skall hjälpa oss att förstå, hjälpa oss till klarhet. Klarhet om hur allt ligger till. Alltså inte förändra sakernas tillstånd i någon fysisk bemärkelse. Utan få oss att förstå det som redan finns och som vi inte kan se och förstå, fastän det redan är för handen.
Vi är väl ofta som de där lärjungarna. Vi är modlösa och kanske lite uppgivna. Att vänta i ovisshet kostar på. Vad skall man ta sig till? Petrus sa: Jag ger mig ut och fiskar(han var fiskare). Så kan vi också döva oss med att arbeta med det ena eller det andra. Och det är ju alltid bättre att göra något än att sitta och deppa?
Fast riktigt sant är det inte alltid. Vi behöver stanna i håglösheten. Vi behöver orka stanna i vår väntan. Ty där kan stora saker ske. I en annan av dagens texter från Första konungaboken berättas om Elia. Han var ensam och övergiven. Han behövde möta gud. ”En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus….” I den stilla susningen var Gud! Så mötte Elia Gud. ”Efter elden kom ljudet av en sakta susning”, så lyder den gamla översättningen.
Vi behöver aktivitet, men vi behöver också stanna upp – för Gud och Guds Ande kan vi möta i ljudet av en stilla susning. Och det ljudet kan vi missa helt om vi bara klampar på i livet och dövar vår tomhet med aktiviteter och arbete.
Det frestar på att vara stilla. Det är ofta påfrestande att vänta. Inte att vänta på något gott som man vet skall komma. Men det frestar på att vänta i ovisshet.
Vi väntar, och kanske väntar vi i ovisshet? Jag tror att för de flesta av oss är livets grundväntan en väntan i ovisshet. Eller har hjälparen kommit till Dig? Kan du säga det med äkta övertygelse och tro. ”Den Helige Ande, Sanningens ande, har tagit mitt liv- min kropp och själ- i besittning. Jag är nu fylld av Sanning och kärlek. Och detta bara kom till mig.” Ibland kan människor både säga detta och verkligen mena det. Jag önskar att alla kan få säga det någon gång.
Men det märkliga är att våra livsvillkor är att vara ”simul justus et peccator” . Det betyder att samtidigt är vi syndare och rättfärdiga(rättfärdiggjorda, frälsta). Det betyder väl inte att Den Helige ande sviker oss? Nej, men vi kan svika den helige Ande. Vi kan svika Jesus Kristus- men han sviker aldrig oss.
Sanningens ande. Pilatus sa ”Vad är sanning?” Detta är ofta citerat, men kanske för att rädda oss själva? Det är väl oftare som vi vet vad som är sanning, än vi verkligen säger den och kämpar för den.
När Hjälparen kommer till oss. Då inte bara lever vi. Då lever vi mera så som vi vill och så som det var tänkt. Och då både inser vi sanningen, vågar tala om sanningen och orkar kämpa för sanningen.
Men hjälparen kallas också för Kärlekens ande. Och det är Andens viktigaste namn.
Vi ber att vi tillsammans skall kunna vara stilla och höra ljudet av en sakta susning, och att vi skall fyllas av hjälparen- sanningens och kärlekens ande.
”Sanningens Ande, röj den nöd
Som vi i hemlighet bära:
Mänskan ej lever blott av bröd,
Henne Guds ord måste nära.
Sänd oss en hunger runt kring jord
Efter att höra Herrens ord.
Sanningens Ande, väck oss.

Kärlekens ande, hand i hand
Lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
Hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
Lär osss att bedja Fader vår
Kärlekens ande ,led oss.”
(Svps 161)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s