Annandagsmänniskor

Betraktelse annandag jul 2015 i Sundbybergs ka kl 1500

 

Min farmor Anna Björck (f. Holmdahl) använde ett begrepp som jag särskilt kommer ihåg. Det var ordet ”Annandagsmänniskor”. Men annandagsmänniskor menade hon sådana människor som går till kyrkan- också på annandagarna. Annandag Jul. Annandag Påsk och Annandag Pingst.

Det är bara de tre stora helgerna som har annandagar- även om man nog kan räkna dit allhelgonahelgen och midsommarhelgen också –dvs de är dubbelhelger där båda dagarna liksom tillsammans kan förstärka helgens innehåll.

Och visst är annandag jul en fortsättning på juldagen. Men inte en upprepning. Ämnet i dag är ”Martyrerna” – dagen kallas också den helige Stefanos dag- och texterna handlar om Stefanos som fick plikta med sitt liv på grund av att han inte övergav sin tro på Jesus Kristus. Mera korrekt är att säga att han vittnade med sitt liv- och att detta(tyvärr) ledde till hans död. Martyr betyder just ”vittne” om man översätter det ordagrant.

Men jag menar att dagens ämne angår oss på ett djupare personligt plan, än att vi skall bli stilla och förundras inför Stefanos öde.

Jag tror att min farmor menade något djupare med sitt begrepp ”annandagsmänniskor”,än sådana människor som går till kyrkan två dagar i rad. Anannandagsmänniska är en sån människa som inte ger upp! Sådana människor som ”vittnar om trons sanning och hjärtats frihet.  (Sådana som Gud givit kraft) att försvara kärlek och rätt”.(Från dagens bön) Annandagsmänniskor är pliktmänniskor i ordets bästa och positivaste bemärkelse. Det är helt enkelt en livshållning, som  förunnats vissa människor, även om de också måste kämpa för att behålla den.

Låter det tråkigt, att vara annandagsmänniska?

 

Det räcker väl att man går på juldagen eller på julaftons julbön ?

Inte blir man väl en bättre människa om man kommer på annandagen också?

Kanske blir man det? Kanske inte? Men det handlar om något helt annat. Det handlar om att vilja och våga och orka stå fast i sin kristna tro. Att aldrig skämmas för evangeliet.

Och för att kunna detta behöver vi varandra också på annandagen och ute i vardagen. Vi behöver lita på Guds nåd – och låta den fylla oss. Detta är allt annat än tråkigt! Och när man kommit på det- så har man liksom inget val. Jag tror att min farmor gick till kyrkan på annandagen utan att någonsin tänka efter om hon ville det eller inte. Hon bara gick. Hon var en annandagsmänniska. Och jag tror att detta präglade inte endast hennes kyrkogång –utan lika mycket hennes vardagsliv.

Och hade hon en vardagsplikt mot en medmänniska(eller kanske mot sig själv?) som hindrade henne från att gå till kyrkan- så tror jag inte att detta bekymrade henne särskilt mycket.

Annandagsmänniskor är vittnen. Ibland vittnar de med ord- oftare med sina liv. Jag tror att vi alla känner någon om viken vi skulle kunna säga att ”Där går en annandagsmänniska”

Och jag tror att annandagsmänniskorna själva har ett rikt liv! I Stefanos efterföljd!

Att bli annandagsmänniska –en stilla nåd att be om!

AMEN!

Annonser

Lucia 2015- Sundbybergs kyrka

Luciadagen 2015 i Sundbybergs kyrka

Vi lever i en orolig tid- och det gäller,nu som alltid, att välja sida!

Lucia var ljusbärerska- hon kom med ljus till de mörka fängelsehålorna, enligt en av legenderna om henne.

Ett kinesiskt ordspråk säger:  ”bättre att tända ett ljus- än att förbanna mörkret”

Vid dopen tänder vi ett dopljus för varje nydöpt  person. Och så säger vi:  ”Ljuset vill påminna om Jesus som sa: ”Jag är världens ljus. Den som tror på mig skall inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus.””

 

Vi lever iden mörka årstiden nu. Lucianatten var –innan vi bytte kalender- årets mörkaste natt. Denna natt ansågs också som farlig. Alla skumma typer gömmer sig i mörkret- så har det alltid varit. De som gör onda saker, vill helst inte synas. Vill inte bli avslöjade.

I dag är det inte bara luciadagen det är också 3:e söndagen i advent. Överskriften i evangelieboken är ”Bereden väg för Herran…”.

Så börjar också den kändaste av alla adventspsalmer. ”Bereden våg för Herran ,berg sjunken djup stån opp….”

Hur skall vi förstå detta. Jo det handlar om ett vägbygge. När man bygger väg måste det vara plant och fint. Man måste fylla igen groparna( djup stån opp) och man måste schakta eller spränga bort bergsknallarna (berg sjunken..). Allt detta är ett viktigt arbete för att vägen skall bli plan,  jämn och fin. Vägen som Herran skall kunna åka på.

Att bereda väg för Herran- att bygga hans väg – det är att ge plats just för ljuset i världen.

Och alla har vi samma uppgift som Lucia. Var och en av oss skall försöka vara ljusbärare ut världen! Den värld som ibland är farlig och otrygg och trasig.

Tusentals människor i vårt land engagerar sig nu för att underlätta för alla flyktingar som kommer hit i hopp om ett värdigt liv. Det kan vara insatser som kamrater, som kontaktpersoner. Som gode män eller goda grannar. Det kan vara arbete i våra kyrkoförsamlingar eller i röda korset eller i moskeer.

Många är ljusbärare i dag –och många ljusbärare behövs i dag. Många riktiga Lucior.

Vi hoppas och ber att vi alla- var och en av oss- skall få kraften och möjligheten att vara ljusbärare. Det är de många små sakerna som gör skillnad. Ett leende, en hjälpande hand. En öppen dörr. En gåva till någon som kanske fryser.

Det är också så att vi själva mår bättre av att vara ljusbärare. Man blir helt enkelt lite gladare själv om man kan lysa upp livet för någon annan.

”O Kriste du som ljuset är,dig kan ej mörker komma när.

Vi skådar upp i tro till dig,när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt/var hos oss du i denna natt.

Låt oss i ditt beskydd få bo/där är vi trygga,där finns ro.(Sv.Ps 185).  2015-12-13 JB-x