Griftetal

Litet griftetal 2016-04-22

 

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”

”For jag upp i himlen,så är du där,och bäddade jag år mig i dödsriket,se,så är du också där.Tog jag morgonrådnadens vingar,gjorde jag mig en boning ytterst i havet,så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. ” (Ps 139.)

Människan har i alla tider förundrats och fascinerats över sin plats i universum. Och är man astronom, så tror jag det blir ännu tydligare.

Livets mysterium.

Ingen kan någonsin förklara vad livet är, eller hur det kom till. Eller varför just jag skulle finnas.

Ingen av oss. Ingen enda. Har bett om att få komma till denna jorden.

Därför är vi alla, i en djupare mening, oskyldiga till det som vi ställer till med.

Oskyldiga- men alltid ansvariga- efter förmåga.

Ibland blir livet bra och då får vi tacka.

Det finns alltid något att tacka för. Varje liv har på något sätt gudomsgnistan i sig. Varje människosjäl är av Gud- den oändliga kärleken. Och varje liv är en del av galaxens helighet.

Kanske var det detta stora mysterium som Kurt närmade sig, när han såg i sin stjärnkikare. Jag vill tro det. Jag tror det.

Nu i en annan del av den enda världen- den del som vi som är här inte kan se- nu kan Kurt sjunga med Dan Andersson:

”Jag skall gå genom tysta skyar,

Genom hav av stjärnors ljus,

Och vandra i vita nätter

Tills jag funnit min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten,

Där ingen mer går ut,

Och jag skall sjunga av glädje

Som jag aldrig sjöng förut.”

2016-04-22 JB-x

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s