religiös? Brännkyrkakatekesen- första tanken

Brännkyrkakatekesen 2016- första tanken.

”Vad är religiöst?”

Människan är ett däggdjur bland andra däggdjur. Vi är tvåkönade. Vi har diande ungar. Vi är alltså först och främst däggdjur. Men vad skiljer oss från de andra däggdjuren?

Den fösta skillnaden är att vi äter lagad mat. Detta är en nödvändig framgångsfaktor. Inga andra djur steker eller kokar sin mat. Vi kan genom lagad mat tillgodogöra oss näringsämnen: fett, proteiner, vitaminer, mineraler mm mycket effektivare än något annat djur. Och då får vi tid över till annat.

Det andra som påstås skilja oss från andra arter är talet. Men det är nog inte alldeles sant. Vi kan inte tala med djuren- men de kan lära sig att förstå våra ord. En begåvad hund kan förstå upp till ettusen ord. Alltså förstå och särskilja ord. Inte endast tonfall och röstlägen.

Det tredje som skiljer oss från de andra är medvetandet om ett medvetande. Vi kan också säga så här: Människan är troligen det enda däggdjur som lever i ständig medvetenhet om sin förestående död. Vi vet, ganska tidigt, att vi skall dö. Och vi kan gå omkring och tänka på det, även om det inte alls är aktuellt. De andra djuren kan nog förnimma att de snart skall dö, om de till exempel är sjuka eller utsatta för en livshotande fara. Men en välmående ko eller ett välmående lejon går knappast och tänker på sin förestående död. Men vi kan göra det.

Det fjärde som skiljer oss från de andra däggdjuren är att vi människor är religiösa. Människan är den enda art som bygger-och river-altaren!

Men, säger du kanske, ”jag är människa men inte religiös.”

Visst vet du vad du menar med det och kanske menar du att du inte har en personlig tro på det sättet som du uppfattar att man borde han om man skall kalla sig kristen, muslim eller hindu osv osv.

Vad betyder ordet ”religiös” –finns det ett innehåll i detta ord som är allmängiltigt? Jag tror det.

När du står på en fjälltopp under en stjärnklar himmel-och under total tystnad- blickar upp i himlen. Då kan du- och jag- förnimma, känna att jag är mycket liten och samtidigt del av något mycket större. Jorden är ett stoftkorn i universum-och jag är ett stoftkorn på Jorden. Så liten och ändå en viktig del av helheten-av alltet.

Detta kallar jag ”den religiösa grundupplevelsen”.

Det finns flera sådana situationer när den religiösa grundupplevelsen kommer till oss.

Det kan vara under en konsert där upplevelsen av musik för mig bortom tid och rum. Jag hör kanske inte ens musiken-men den förflyttar mig in i kosmos-eller in i mig själv.

Det kan vara en seglats på öppna havet. I en segelbåt som seglas med hård vind(eller i lätt bris) och med inget i sikte utom en horisont-som egentligen inte finns. Där kan också den religiösa grundupplevelsen infinna sig.

Upplevelsen av att vara utanför sin egen person och förenad med någon annan på ett oförklarligt sätt, ger denna upplevelse. Det kan vara just i detta ögonblick, eller i denna stund, som jag upplever samma sak som när jag blickar upp mot stjärnhimlen, eller när jag är på en riktigt bra konsert, eller en riktigt bra segling.

Jag har försökt beskriva den ”religiösa grundupplevelsen.” Jag menar att den gör oss till människor-och att den går att bygga vidare på.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s