Feministisk Gud?

 

 

 

Predikan 17 dec 2016 Mariadagen i Brännkyrka kyrka

I dag är det en av kyrkoårets två Maria-dagar. Den andra är Jungfru Marie bebådelsedag- och den inträffar förstås helst exakt nio månader innan jul.

Det finns också en tanke om att Gud skapade, när dag och natt var lika långa. Det var en harmonisk dag. En dag av jämvikt. Dagens evangelietext är den direkta fortsättningen av evangeliet på Jungfru Marie bebådelsedag.

Den handlar om två kvinnor som samtalar med varandra. Två blivande mödrar. Den ena skulle föda Johannes döparen och den andra skulle föda Jesus.

Båda sönerna blev avrättade. Johannes döparens huvud serverades på ett fat för att konungen inte skulle bryta en ed. Han beordrade döden för Johannes-fastän han visste att Johannes var oskyldig. Med Jesus var det på ett liknande sätt. Pilatus ville inte beordra Jesu avrättning- men han räknar fel på folkets reaktion. Han ber dem välja mellan Jesus och Barrabas- och naturligtvis tror han att folket skall välja att frige Jesus. Men så blev det som bekant inte.

Men i dag skall vi inte ha focus på Johannes och Jesus- utan på deras mödrar.

Två blivande mödrar talar med vandra. Ett förtroligt samtal mellan gravida kvinnor. Kanske kan ingen annan förstå, som inte varit i den situationen. I varje fall kan ingen man riktigt förstå detta på samma sätt.

Det står också i evangeliet att Elisabet och Maria var släkt med varandra. Men det står inte hur.

Två blivande mödrar, som båda vet med sig att deras havandeskap är något Heligt. De bär Heligheten inom sig. De bär heligheten i sina egna kroppar.

Detta kan utan tvekan sägas om alla blivande mödrar – att de bär Heligheten i sina kroppar. Livet självt är Heligt! Ingen vet det så väl som en mor, föreställer jag mig.

Bibelns tid var på flera sätt männens tid. Prästerna var män, och profeterna var män – dock inte alla. (Hanna, Mirjam och Debora nämns i Bibeln)Kungarna var män.

Men utan kvinnor blir det inga män. Alla män har blivit födda av en kvinna.

Därför är kvinnan alltid före mannen.

I Judisk tradition är den man en jude som har en judisk mor. Det hjälper inte med en judisk far. Det är inte tillräckligt för att bli jude. En Judisk mor skall det vara.

Jag tänker också att kvinnorna inte endast är bärare av livet och är de som föder nya människor till liv. Söner och döttrar.

Nej, jag tänker också att kvinnorna värnar och skyddar och beskyddar sina barn i högre grad än männen gör det. Är det verkligen så? Du har ditt eget svar på den frågan i ditt eget hjärta!

I det pågående kriget i Syrien har det förekommit filmer och andra bilder på just mödrar som skyddar sina barn. Som vägrar att släppa ifrån sig  till och med sina döda barn.

Det finns särskilda kvinnoorganisationer som består av soldatmödrar. Att vara mor till en stupad son kan till och med förena israeliska och palestinska kvinnor i en gemensam organisation. Mest känd är väl den ryska soldatmödraorganisationen som protesterat mot olika krig.

Men Elisabet och Maria var inga soldatmödrar. Tvärt om. Men deras söner avrättades.

Vi behöver Maria som en kvinnlig gestalt i kristenheten som vi kan identifiera oss med.

Vid reformationen togs många helgonbilder bort i våra kyrkor. Detta var en ,kanske orättvis, tolkning av Luther som menade att Gud inte behöver några ”vikarier” (Jfr Engelskans vickar ). Inga mellanhänder mellan den enskilde och Gud (Fader, Son och Den Helige Ande) behövs.

När man ber skall man be direkt till Gud.

Men vi behöver Maria. Eftersom livet är sådant. Det finns i mänskligheten både män och kvinnor. Och en hel del människor som inte känner sig som varken män eller kvinnor. Vi har alla manliga och kvinnliga drag. Eller manliga och kvinnliga delar i vår personlighet. Det gäller alla människor.

Det kvinnliga i religionen. Det kvinnliga i kristendomen, framträder inte endast genom de kvinnliga profeterna och genom Elisabet och Maria. Fadern och Sonen bär ju manliga drag i sin språkgestalt. Men Den Heliga Andan – som man förr sade, är femininum. Det hebreiska ordet för Anden är ruach – ordet betyder både ande och vind. Det är en femininform. En kvinnlig form.

En av våra kändaste och mest älskade psalmer har en kvinnlig metafor för Gud. Jag tänker på ”Bred dina vida vingar, oh Jesus över mig…”(Sv.Ps 190) Lina Sandell har här inspirerats av  Jesusordet i Matt 23:37 f:   ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar…” (Kanske är Jesus inspirerad av Jes 31:5 ?)

I den Nicenska trosbekännelsen-som finns i våra psalmböcker- bekänner vi om Jesus ”Född av fadern före all tid…” ”Född och icke skapad…” Hoppsan. Hur var det nu? Kan Gud fader föda? Var det inte endast kvinnor som föder liv? Nej det är alldeles tydligt att Gud fader har den högst kvinnliga egenskapen att kunna föda fram liv. Det står i förtydligandet ”Född och icke skapad”.

Men vad var då särskilt med Maria?

Det särskilda med Maria var, som vi lärt känna henne genom skriften och traditionen, att hon bejakade sin uppgift. Uppgiften att föda världens frälsare. Hon inte endast sa JA. Hon stämmer upp i det som vi kallar Marias lovsång: (Lukas 1:46-55).

 

 

 

 

Annonser

Guds hemlighter

 

 

1:a söndagen i Advent i Brännkyrka 2016-11-26

Vi har hört dagens berättelse många gånger. Jesus rider in i Jerusalem på en Åsna. Folket brer ut mantlar och olivkvistar – och de ropar och sjunger ”Hosianna, Hosianna, Hosianna.”

Det är en märklig händelse. Jesus måste ha varit en mycket känd person, eftersom han fick massornas mottagande. Eller så är det ”bara” hans anhängare från Gallileen som sluter upp?

De hade förväntningar på honom – det är helt klart. Hosianna betyder ungefär ”Kom och hjälp oss” eller ”kom och rädda oss” – det ordet kommer från hebreiskan och blev med tiden också ett hyllningsrop till konungen.

Hosianna Davids son – syftar på att Messias-folkets räddare- skulle vara son i rakt nedstigande led stammande från konung David.

Landet och staden Jerusalem hade ockuperats av Romerska krigsmakten. Många motståndsrörelser fanns. Liksom det finns många stridande rebellgrupper i Syrien och Irak i dag. Folket var krigströtta- eller snarare trötta på att vara berövade sin självständighet.

De olika grupperna ville se en ledare som kunde få folket med sig och befria dem från ockupationsmakten. För många- ja troligen för de flesta- var messiaslängtan en längtan efter en politisk ledare som skulle göra skillnad här och nu.

Kunde Jesus vara en sån ledare? – det var vad de hoppades på, de som ropade: Hosianna, Hosianna.

Nu gjorde Jesus de flesta besvikna. Kanske inte för att han red på en åsna- för det var ju ändå att uppfylla profetian från Sakarja. ”I ringhet kommer han, ridande på en åsna….”

Men de många hade nog glömt fortsättningen: ”Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken..”

Jesus gick inte in i den rådande politiska situationen- så som många förväntade sig.

Hans budskap kan sammanfattas: det finns ingen militär seger som är kärleksfull och god. Lägg ner vapnen och förlåt varandra. Älska varandra – men gör först upp med dig själv.

Var och en i stridens olika sidor- skall ödmjuka sig och rannsaka sig själv. Förlåta sig själv. Sona sina brott och förlåta sina fiender. Detta är budskapet – varken mer eller mindre.

Alla ville ha fred och bli av med ockupationsmakten, helst segra över den. Men Jesus såg att också de Romerska soldaterna och deras befälhavare var människor skapade till Guds avbild. Ämnade att bli kärleksmänniskor.

Har Ni tänkt på att det är samma berättelse på Palmsöndagen som på första advent? Berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Matt 21:1-11.

Men överskriften är annorlunda på Palmsöndagen. Då står det ”Vägen till korset” I dag står det ”Ett nådens år”.

Samma text men olika budskap- är det möjligt?

Fast det finns något gemensamt också.

 

LÄNGTAN eller förväntan.

På palmsöndagen är det spänd förväntan på hur det hela skall sluta. Vad kommer att hända, när Jesus kommer in i Jerusalem? Kommer han att uppfylla folkets förväntan. Bejaka deras längtan?

Vi vet vad som sker: Han rensar templet, instiftar nattvarden, fängslas, torteras och avrättas. Korsfästs. Och uppstår på den tredje dagen!

På första söndagen i advent är det för oss längtan efter Julen. Vi längtar efter berättelsen om att Jesusbarnet skall födas i ett stall i Betlehem.

I båda fallen är det ”Guds hemligheter”(1 kor 4) som avslöjas för oss.

Vi är och skall vara förvaltare av Guds hemligheter.

Guds hemlighet är att det som ser stort och märkvärdigt ut – kanske inte är så mycket värt, om man skrapar på ytan. Och Guds hemlighet är också att det som kan se litet och oansenligt ut kan rymma oanade möjligheter och all storhet.

En fattig man som rider på en lånad åsna. Så tänker vi oss knappast en folkledare som skall förändra samhället och göra upp med ockupationsmakten.

Eller ett nyfött spädbarn som påstås vara Gud själv. Ett spädbarn som är helt beroende av sina mänskliga föräldrar och andras välvilja (jag tänker på stallets ägare i Betlehem)för att överleva.

Ylva Eggehorn skaldar: ”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in.”(Sv ps 717).

Detta budskap angår oss alla personligen. Vi kanske inte har så höga tankar om oss själva eller en del andra människor?  Men Guds hemlighet – som vi är satta att förvalta- rymmer sanningen att om vi ser med andra ögon så uppträder storheten i det lilla. ”Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud”(Sv.Ps. 878).

Det är kyrkoårets första dag i dag. Vi ber om ett ”Nådens år ” – därför att vi aldrig slutar hoppas. Därför att vi aldrig slutar kämpa. Oavsett hur mycket elände vi möter i tidningarna eller i TV-rutan.

 

Gott Nytt Kyrkoår till er alla!

I Jesu namn!

Amen!