Guds hemlighter

 

 

1:a söndagen i Advent i Brännkyrka 2016-11-26

Vi har hört dagens berättelse många gånger. Jesus rider in i Jerusalem på en Åsna. Folket brer ut mantlar och olivkvistar – och de ropar och sjunger ”Hosianna, Hosianna, Hosianna.”

Det är en märklig händelse. Jesus måste ha varit en mycket känd person, eftersom han fick massornas mottagande. Eller så är det ”bara” hans anhängare från Gallileen som sluter upp?

De hade förväntningar på honom – det är helt klart. Hosianna betyder ungefär ”Kom och hjälp oss” eller ”kom och rädda oss” – det ordet kommer från hebreiskan och blev med tiden också ett hyllningsrop till konungen.

Hosianna Davids son – syftar på att Messias-folkets räddare- skulle vara son i rakt nedstigande led stammande från konung David.

Landet och staden Jerusalem hade ockuperats av Romerska krigsmakten. Många motståndsrörelser fanns. Liksom det finns många stridande rebellgrupper i Syrien och Irak i dag. Folket var krigströtta- eller snarare trötta på att vara berövade sin självständighet.

De olika grupperna ville se en ledare som kunde få folket med sig och befria dem från ockupationsmakten. För många- ja troligen för de flesta- var messiaslängtan en längtan efter en politisk ledare som skulle göra skillnad här och nu.

Kunde Jesus vara en sån ledare? – det var vad de hoppades på, de som ropade: Hosianna, Hosianna.

Nu gjorde Jesus de flesta besvikna. Kanske inte för att han red på en åsna- för det var ju ändå att uppfylla profetian från Sakarja. ”I ringhet kommer han, ridande på en åsna….”

Men de många hade nog glömt fortsättningen: ”Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken..”

Jesus gick inte in i den rådande politiska situationen- så som många förväntade sig.

Hans budskap kan sammanfattas: det finns ingen militär seger som är kärleksfull och god. Lägg ner vapnen och förlåt varandra. Älska varandra – men gör först upp med dig själv.

Var och en i stridens olika sidor- skall ödmjuka sig och rannsaka sig själv. Förlåta sig själv. Sona sina brott och förlåta sina fiender. Detta är budskapet – varken mer eller mindre.

Alla ville ha fred och bli av med ockupationsmakten, helst segra över den. Men Jesus såg att också de Romerska soldaterna och deras befälhavare var människor skapade till Guds avbild. Ämnade att bli kärleksmänniskor.

Har Ni tänkt på att det är samma berättelse på Palmsöndagen som på första advent? Berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Matt 21:1-11.

Men överskriften är annorlunda på Palmsöndagen. Då står det ”Vägen till korset” I dag står det ”Ett nådens år”.

Samma text men olika budskap- är det möjligt?

Fast det finns något gemensamt också.

 

LÄNGTAN eller förväntan.

På palmsöndagen är det spänd förväntan på hur det hela skall sluta. Vad kommer att hända, när Jesus kommer in i Jerusalem? Kommer han att uppfylla folkets förväntan. Bejaka deras längtan?

Vi vet vad som sker: Han rensar templet, instiftar nattvarden, fängslas, torteras och avrättas. Korsfästs. Och uppstår på den tredje dagen!

På första söndagen i advent är det för oss längtan efter Julen. Vi längtar efter berättelsen om att Jesusbarnet skall födas i ett stall i Betlehem.

I båda fallen är det ”Guds hemligheter”(1 kor 4) som avslöjas för oss.

Vi är och skall vara förvaltare av Guds hemligheter.

Guds hemlighet är att det som ser stort och märkvärdigt ut – kanske inte är så mycket värt, om man skrapar på ytan. Och Guds hemlighet är också att det som kan se litet och oansenligt ut kan rymma oanade möjligheter och all storhet.

En fattig man som rider på en lånad åsna. Så tänker vi oss knappast en folkledare som skall förändra samhället och göra upp med ockupationsmakten.

Eller ett nyfött spädbarn som påstås vara Gud själv. Ett spädbarn som är helt beroende av sina mänskliga föräldrar och andras välvilja (jag tänker på stallets ägare i Betlehem)för att överleva.

Ylva Eggehorn skaldar: ”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in.”(Sv ps 717).

Detta budskap angår oss alla personligen. Vi kanske inte har så höga tankar om oss själva eller en del andra människor?  Men Guds hemlighet – som vi är satta att förvalta- rymmer sanningen att om vi ser med andra ögon så uppträder storheten i det lilla. ”Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud”(Sv.Ps. 878).

Det är kyrkoårets första dag i dag. Vi ber om ett ”Nådens år ” – därför att vi aldrig slutar hoppas. Därför att vi aldrig slutar kämpa. Oavsett hur mycket elände vi möter i tidningarna eller i TV-rutan.

 

Gott Nytt Kyrkoår till er alla!

I Jesu namn!

Amen!

 

 

 

Annonser

One thought on “Guds hemlighter”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s