Feministisk Gud?

 

 

 

Predikan 17 dec 2016 Mariadagen i Brännkyrka kyrka

I dag är det en av kyrkoårets två Maria-dagar. Den andra är Jungfru Marie bebådelsedag- och den inträffar förstås helst exakt nio månader innan jul.

Det finns också en tanke om att Gud skapade, när dag och natt var lika långa. Det var en harmonisk dag. En dag av jämvikt. Dagens evangelietext är den direkta fortsättningen av evangeliet på Jungfru Marie bebådelsedag.

Den handlar om två kvinnor som samtalar med varandra. Två blivande mödrar. Den ena skulle föda Johannes döparen och den andra skulle föda Jesus.

Båda sönerna blev avrättade. Johannes döparens huvud serverades på ett fat för att konungen inte skulle bryta en ed. Han beordrade döden för Johannes-fastän han visste att Johannes var oskyldig. Med Jesus var det på ett liknande sätt. Pilatus ville inte beordra Jesu avrättning- men han räknar fel på folkets reaktion. Han ber dem välja mellan Jesus och Barrabas- och naturligtvis tror han att folket skall välja att frige Jesus. Men så blev det som bekant inte.

Men i dag skall vi inte ha focus på Johannes och Jesus- utan på deras mödrar.

Två blivande mödrar talar med vandra. Ett förtroligt samtal mellan gravida kvinnor. Kanske kan ingen annan förstå, som inte varit i den situationen. I varje fall kan ingen man riktigt förstå detta på samma sätt.

Det står också i evangeliet att Elisabet och Maria var släkt med varandra. Men det står inte hur.

Två blivande mödrar, som båda vet med sig att deras havandeskap är något Heligt. De bär Heligheten inom sig. De bär heligheten i sina egna kroppar.

Detta kan utan tvekan sägas om alla blivande mödrar – att de bär Heligheten i sina kroppar. Livet självt är Heligt! Ingen vet det så väl som en mor, föreställer jag mig.

Bibelns tid var på flera sätt männens tid. Prästerna var män, och profeterna var män – dock inte alla. (Hanna, Mirjam och Debora nämns i Bibeln)Kungarna var män.

Men utan kvinnor blir det inga män. Alla män har blivit födda av en kvinna.

Därför är kvinnan alltid före mannen.

I Judisk tradition är den man en jude som har en judisk mor. Det hjälper inte med en judisk far. Det är inte tillräckligt för att bli jude. En Judisk mor skall det vara.

Jag tänker också att kvinnorna inte endast är bärare av livet och är de som föder nya människor till liv. Söner och döttrar.

Nej, jag tänker också att kvinnorna värnar och skyddar och beskyddar sina barn i högre grad än männen gör det. Är det verkligen så? Du har ditt eget svar på den frågan i ditt eget hjärta!

I det pågående kriget i Syrien har det förekommit filmer och andra bilder på just mödrar som skyddar sina barn. Som vägrar att släppa ifrån sig  till och med sina döda barn.

Det finns särskilda kvinnoorganisationer som består av soldatmödrar. Att vara mor till en stupad son kan till och med förena israeliska och palestinska kvinnor i en gemensam organisation. Mest känd är väl den ryska soldatmödraorganisationen som protesterat mot olika krig.

Men Elisabet och Maria var inga soldatmödrar. Tvärt om. Men deras söner avrättades.

Vi behöver Maria som en kvinnlig gestalt i kristenheten som vi kan identifiera oss med.

Vid reformationen togs många helgonbilder bort i våra kyrkor. Detta var en ,kanske orättvis, tolkning av Luther som menade att Gud inte behöver några ”vikarier” (Jfr Engelskans vickar ). Inga mellanhänder mellan den enskilde och Gud (Fader, Son och Den Helige Ande) behövs.

När man ber skall man be direkt till Gud.

Men vi behöver Maria. Eftersom livet är sådant. Det finns i mänskligheten både män och kvinnor. Och en hel del människor som inte känner sig som varken män eller kvinnor. Vi har alla manliga och kvinnliga drag. Eller manliga och kvinnliga delar i vår personlighet. Det gäller alla människor.

Det kvinnliga i religionen. Det kvinnliga i kristendomen, framträder inte endast genom de kvinnliga profeterna och genom Elisabet och Maria. Fadern och Sonen bär ju manliga drag i sin språkgestalt. Men Den Heliga Andan – som man förr sade, är femininum. Det hebreiska ordet för Anden är ruach – ordet betyder både ande och vind. Det är en femininform. En kvinnlig form.

En av våra kändaste och mest älskade psalmer har en kvinnlig metafor för Gud. Jag tänker på ”Bred dina vida vingar, oh Jesus över mig…”(Sv.Ps 190) Lina Sandell har här inspirerats av  Jesusordet i Matt 23:37 f:   ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar…” (Kanske är Jesus inspirerad av Jes 31:5 ?)

I den Nicenska trosbekännelsen-som finns i våra psalmböcker- bekänner vi om Jesus ”Född av fadern före all tid…” ”Född och icke skapad…” Hoppsan. Hur var det nu? Kan Gud fader föda? Var det inte endast kvinnor som föder liv? Nej det är alldeles tydligt att Gud fader har den högst kvinnliga egenskapen att kunna föda fram liv. Det står i förtydligandet ”Född och icke skapad”.

Men vad var då särskilt med Maria?

Det särskilda med Maria var, som vi lärt känna henne genom skriften och traditionen, att hon bejakade sin uppgift. Uppgiften att föda världens frälsare. Hon inte endast sa JA. Hon stämmer upp i det som vi kallar Marias lovsång: (Lukas 1:46-55).

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s