Livets källa

Predikan i Vårfrukyrkan 2017-01-15 Brännkyrka församling 2a e trett. Livets källa.

 

Dagens överskrift i evangelieboken är ”Livets källa”

Vad kan menas med ” livets källa”?

Det kan vara olika saker. Vi kan börja med  :”det inre livets källa”  Det inre livet, det kan också kallas för vårt själsliv.

Det är inte riktigt samma sak som vår psykiska hälsa. Vårt själsliv handlar om vår relation till helheten, alltet, ja till Gud.

En sund själ- är inte detsamma som ett friskt psyke. Även om vår psykiska ohälsa kan plåga oss med depressioner, ångest och fobier – så kan själen mitt i allt detta kaos vara sund. Ja frisk.

Men då måste vi släppa taget och överlämna oss……Kristus kan bära oss över de mörka vattnen, men vi måste tillåta honom att göra det. ” Like a bridge over trubbeld wathers ” kan Kristus vara.

Hur gör man? Anders Frostensson skaldar ”Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära.(Sv.ps 39)

Vi har ganska svårt för detta, att uppge oss själva . Vi vill ha kontroll. Även över själslivet. Men detta krampaktiga fasthållande, vakthållande runt vår egen själ leder endast till att vi stängt dörren för Kristus.

När man är riktigt trött, ja utmattad, själsligen utmattad, kanske förtvivlad – då orkar man inte vakta sin egen själs dörr. Och DÅ vill man släppa in Kristus, ja Gud själv. Och DÅ rinner livets klara livgivande källa rakt igenom din själ. Ja den uppfyller din själ. Och du kan vila i detta. Vila i den Gudomliga närvaron som uppfyller din själ. Och då är det lätt att stämma in i Bells psalm :”Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag skall bli och lev i mig”(Sv.ps 767)

Detta tillstånd är inte statiskt. Det som är vunnet kan åter förloras. Men minnet finns kvar. Själsminnet. Och vägen tillbaka till Livets källa går lättare att finna för den som en gång vandrat den. Jesus sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”

Det inte livets källa är Gud i Kristus och Den Helige Anden. Detta skall vara vår själs innehåll och glädje.

Men vi kan också mena något annat med ”Livets källa” . Vi kan mena det fysiska livets ursprung.

Många har letat efter livets källa, livets ursprung, i naturvetenskaplig mening. Vi vet mer i dag än för några generationer sen om celler och atomer och om DNA- ja livets byggstenar har vetenskapsmännen och vetenskapskvinnorna mer och mer lyckats undersöka och spåra.

Men ”Livets källa” har inte vetenskapen lyckats hitta eller fånga in.

Men i kyrkan bekänner vi, varje söndag .”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, skapare av himmel och jord”.

Vi menar och tror att Gud är livets källa också i denna fysiska bemärkelse. Och också här, i denna dimension, är Kristus med. I dagens episteltext läste vi om Jesus : ” Vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna…..han, för vilken och genom vilken allting är till….” (Hebr 2:9-10).

Tanken att Jesus Kristus är så ett med Gud Fader att man vågar påstå att Kristus var delaktig i världens skapelse. Denna tanke är urgammal i Kristendomen och ”blixtrar till” i den Nicenska trosbekännelsens formuleringar:

 

”Jesus Kristus…född av fadern före all tid……..Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud..på honom genom vilken allting är skapat”.

Motivet är välkänt i konstens värld. Kristus pantokrator. Om Ni googlar på Kristus pantokrator (Kristus världshärskaren) så kommer det upp 100-tals bilder, de flesta ikoner.

Det finns en dikt som heter:

Den kosmiske Kristus

Den kosmiske Kristus

Håller Jorden i sin högra hand

Och solen i den vänstra

 

Hans kropp

För Dig utgiven

Uppfyller vår galax

Hans andning

Är Helig Ande

Fyller universum

Och

Dina lungor

 

Det var han

Född av Gud Moder, i himmelen

Före all tid

Som föddes i Betlehem

Av jungfru Maria

För att Guds Kärlek

Livets mening

Skulle ta gestalt

Utanför  lustgården (JMI Blix)

 

Men den text som bäst sammanfattar dagens budskap om Livets källa är en gammal psalm, som tyvärr är ändrad till oigenkännlighet i den nuvarande psalmboken (Sv.Ps 347)

 

I Orginalversionen är den så här:

 

När världens hopp förtvinat stod

Likt blomman uti sanden,

Rann upp så klar en hälsoflod,

Gav kraft och mod

Åt kvalda mänskoanden.

 

Det Jesus var, som huld och god

Blev oss en livets källa.

Vi fann i Jesus liv och blod

Den hälsoflod

Som gör oss evigt sälla.

 

Han ljuset är och sanningen,

Han vägen är och livet.

Den honom söker finner än,

Ja, just åt den

Som beder skall bli givet

 

Han genom hela livets dag

Utsträcker sina händer

Till syndare, och med fördrag

Där tron är svag

Han veken återtänder

(Samuel Johannes Hedborn 1813)                                                    2017-01-15

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

Annonser

Att fördjupas i sin förundran över det outsägliga- eller att närma sig livets(och dödens)mysterium

Beredelse i Vårfrukyrkan 2017-01-10 SPS

Vi har samlats till fördjupningsdag. Andlig fördjupning. Det låter sig sägas.

Vad är andligt? Vad är icke-andligt?

Folk frågar inland oss i kyrkan om andliga  ting. Frågar om Gud. Frågar om livet efter detta. Frågar om vi vet något om Livets mening.

Det är naturligt att de frågar oss. Vi borde veta mer,än andra, kan man tycka.

Men att man arbetar i kyrkan, är ingen garanti för att vara mer andlig än någon annan. Att man läst många böcker om Gud betyder inte att man kommit närmare Gud. Troligen kommer man närmare Gud genom att arbeta i kyrkorummet som vaktmästare var och var annan dag , än man gör genom att sitta på sin kammare och studera teologi.

Men man kan kanske bli oberörd av att vara i  kyrkorummet också?

Vi kanske inte har svaren– men vi har frågorna!

Genom att reflektera över frågorna, kan vi fördjupas och ödmjukas inför allt oförklarligts mysterium.

Hela livet är en fråga.

Svaret finns inte –eller så är svaret att leva!

Eller är svaret på frågan om livets mening :Kärlek!

När någon frågar finns alltid ett svar. Vi skall svara. Och vi kan inte svara på de stora frågorna med någon tvärsäkerhet. Vi kan bara svara det vi själva vet och det vi själva tror.

Vad tror jag ? Vad vet jag ?

Jag vet att jag lever. En berömd filosof(Cartesius) sa den berömda meningen: ”Jag tänker-alltså finns jag”.

Ganska tråkig livshållning. Bättre då att säga: ”Jag lever alltså älskar jag.”

Jag tror, att inget som existerar finns utanför det heligas sfär. Gud är i allt. Jag tror att Jeus Kristus  är Vägen, sanningen och livet. Vad det betyder ?  Det betyder att vi med våra korta och enkla liv har till uppgift att leva av och genom varandra. Det kan betyda så mycket annat också.

Men det räcker just nu.

Vi arbetar på att fördjupas i vår förundran över det outsägliga.  AMEN.

 

 

 

Av goda makter underbart bevarad………

Predikan Nyårsdagen i Vårfrukyrkan i Fruängen 2017

 

”I dag är första dagen på resten av ditt liv”, så kan man naturligtvis med all rätt säga varje morgon som man vaknar. Men på nyårsdagen är det särskilt tydligt att det är sant.

Vi har ett årsskifte. Nu skriver vi 2017 – och då menar vi 2017 år efter Kristi födelse. Jesus är med varje gång vi daterar en skrivelse eller tittar i en klander.

Vid årsskiften är det vanligt att man blickar tillbaka och försöker summera året som gått. Vilka händelser var de viktigaste i världen, i Sverige och i mitt eget privatliv ? Det som plågat oss mest är rapporterna från kriget i Syrien och Irak. Genom flyktingströmmarna har det kommit nära oss. Många tänker att 2016 varit ett dåligt år. Ett år präglat av våld och ondska.

Också på det personliga planet, i våra privatliv, har det för många varit så att 2016 varit kantat av sjukdom, sorg och andra motgångar i arbetslivet eller familjelivet.

Och så ser vi framåt med nya goda önskningar och förhoppningar om det kommande året. Vi önskar fred på jorden, vi önskar att lidandet och hungern skall lindras. Vi kanske lovar att själva försöka vara godare människor. Vi hoppas kanske gå ner i vikt och sluta röka. Ja du vet bäst själv vilka förbättringar du önskar dig och de som står dig närmast.

I församlingen och här i gudstjänsten är det på samma sätt. På Nyårsdagen blickar vi tillbaka och nästan samtidigt sträcker vi oss mot framtiden.

Men vi använder andra ord än man gör i massmedia.

Vi börjar med ordet tack!

Att tacka är inte en känsla, det är en aktivitet. Något vi gör. Ibland kommer denna aktivitet ur en känsla av tacksamhet.

Att vara tacksam och att tacka är en livshållning. En viktig del at den kristna livshållningen. I dag tackar vi för året som gått. Vi tackar för 2016. Det finns alltid mycket att tacka för. Själv tackar jag för att jag fått leva ytterligare ett år. Fått leva och vara någorlunda frisk och utan smärta. Jag tackar också för all godhet som funnits i världen och i min egen omgivning under året. Den dagliga godheten som gör att världen inte faller samman – den skrivs det inte så mycket om i tidningarnas årskrönikor. Men den dagliga godheten i olika former är det som gör att vi kan leva.

Flera psalmer uttrycker denna tackets grundhållning.

”Tack, min gud, för vad som varit!

T ack för allt vad du beskär!

Tack för tiderna som farit!

Tack för stund som inne är!

Tack för ljusa varma vårar!

Tack för mörk och kulen höst!

Tack för redan glömda tårar!

Tack för friden i mitt bröst!”(Sv.ps 261)

Vårt andra ord vid tillbakablicken är förlåt.

Allt blev verkligen inte bra 2016. Det måste vi erkänna. Som människa har jag del i mänsklighetens kollektiva skuld. Det gäller inte minst klimat- och miljöfrågorna.

Också på det personliga planet har de flesta av oss skuld. Allt blev inte bra. Vi svek oss själva och människor som står oss nära. Det är bara att erkänna.

Vi ber :”Förlåt oss våra skulder, så som vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.” En skuld skall man försöka betala. En känd svensk myntade :”Den som är satt i skuld är inte fri.”

Men ibland går det inte att betala skulderna. Då återstår bara förlåtelsen. Benådningen.(Att skuldebrevet rivs sönder) Om vi skall få friheten. Den frihet vi så väl behöver för att kunna leva att gott liv till glädje för oss själva och för andra.

I dagens GT-text står det: ”Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny….”(Klagovisorna:3:22-26)

Grundbetydelsen ,ursprungsbetydelsen, av ordet förlåt är ungefär: ”Övergiva”, ”Lämna bakom sig” eller ”släppa efter”.

Vi kunde gott tillägga: att glömma.

Det som har varit kan tynga oss. Ibland talar man om att var och en har sin ryggsäck att bära genom livet. När förlåtelsen händer, då kränger man av sig ryggsäcken, lägger ner den på livets stig och vandrar vidare rakt fram utan den bördan. Stegen blir lättare. Man får mer kraft också att hjälpa andra.

När vi som kristna ser tillbaka på året som gått, då är ordet tack och ordet förlåt våra viktigaste hållpunkter.

På nyårsdagen blickar vi också framåt. Sträcker oss mot olevda dagar och månader. Hur vill vi att 2017 skall bli. Vad väntar oss och vad förväntar vi oss?

Vi kan inte leva i det som ännu inte hänt. Vi kan bara leva i nuet.

Men hur vi lever i dag kan ha betydelse för morgondagen. Och vi har alla hört talas om självuppfyllande profetior.

Det ligger en viss psykologisk sanning i uttrycket. Det vi väntar oss brukar hända mer än det vi inte väntar oss. Det finns forskning som visar att barn som vi har positiva förväntningar på lyckas bättre i skolan, än barn som vi har negativa förväntningar på. Inom pedagogisk forskning kallas detta för ”Matteuseffekten” (Matt 25:29).

Det har betydelse, stor betydelse, vilka önskningar och förhoppningar vi har inför 2017.

”I Jesu namn” – så är dagens överskrift i evangelieboken. Det är den 8:e dagen efter Jesu födelse. Därför är det en kristen helg. På den 8:e dagen efter födelsen skulle barnet omskäras och få sitt namn. Nyårsdagen har också varit förlagd till andra dagar på året , i andra kalendrar, även i kristen tid.

Vi har överfört betydelsen så att vi önskar oss ett år ”I Jesu namn”.

Det är ett år 2017 fyllt av kärlek och godhet. Också av skönhet.

I trosbekännelsen säger vi om Jesus :    ”……..därifrån igenkommande i härlighet…..”.

Jesus kan sägas vara ”Han som kommer från framtiden” Jesus finns alltså redan i hela 2017,innan vi själva är där. Det gör att vi med tillförsikt kan möta framtiden. Vi skall vara Guds medskapare i framtiden. Hoppet om en god framtid skall bäras av oss.

 

”Av goda makter underbart bevarad det främmande och nya väntar jag.

Guds nåd är ny var afton och var morgon.

Han väntar oss i varje nyväckt dag

 

Låt varmt och still ljus i kvällen brinna.

Som du i mörkret tände världens ljus,

Så för du här din mänsklighet tillsammans

Och är på vägen moln och eld och Gud

 

När nu till stillhet allt omkring oss sjunker

Du låter nya klanger växa fram.

Vi hör den sång som alla världar sjunger,

I hopp och tillit ropar de ditt namn.(Sv.ps 509)

 

(Skriven nyårsafton 1944 i fängelset av Dietrisch Bonhoffer)

2016-12-31 JB-x