Den kämpande tron

Predikan 2:a i fastan 2017 i Brännkyrka

”Den kämpande tron” är överskriften i dagens evangeliebok. Det kan betyda flera saker. Att kämpa för att få och behålla en tro. Eller att kämpa för den rätta tron mot trons avarter. Många religionskrig har säkert uppfattats som en trons kamp, med vapen i hand. 30-åriga kriget och korstågen på medeltiden för att nämna några exempel. IS-anhängarna tror säkert att de utkämpar ett troskrig. Troskamp kan också betyda att kämpa för trons konsekvenser, att kämpa för trons kamp kan vara att kämpa för människovärdet och de mänskliga rättigheterna. Som barns rätt till mat, kläder, utbildning och ett tryggt hem.

Dagens texter handlar om en särskild troskamp. De som kämpar har en tro och tron uppfordrar dem att kämpa-att hålla ut i tro kunde vi säga.

Jesaja är uppfylld av Guds ande.(Jes 6:1-3). Vi kan gott säga att den tro som Gud nedlagt i honom får till konsekvens att han upplever sig som sänd att ”frambära glädjebud”…”förkunna frihet för de fångna”….”trösta alla som sörjer”….förkunna ”lovsång i stället för modlöshet”. Jesaja har inte kämpat sig till en tro. Han har fått tron som en gåva av Gud och den gåvan har som konsekvens att han måste kämpa, för det goda.

Samma var det med Mose, som det berättas om i dagens episteltext. Han var övertygad. Han trodde att han hade en uppgift att leda sitt folk. Denna tro fick han inte genom att kämpa sig till den. Han fick uppdraget av Gud själv (2 Mos 3:10).Men sen fick han verkligen kämpa, för att förverkliga det han trodde på. En kamp som vara de i många år.

Så går vi till dagens evangelium. En kvinna kommer med en mycket dyr olja-nardusbalsam- värdet 300 denarer motsvarade en arbetares årslön. Det var nyligen internationella kvinnodagen, vi lägger märke till kvinnornas betydelse i evangelierna. Hon kom för att smörja Jesu huvud med den dyrbara oljan eller skall vi säga parfymen, eller läkeväxten. Ja, nardusbarsam var allt detta.

Vilken är hennes troskamp? Jo det är att hon inte ändrar sig .Hon ger inte vika för opinionen. De andra i huset grälade på henne och tyckte att det hon gjorde var helt fel. Man menade att det hade varit bättre att sälja oljan och ge pengarna till de fattiga. Det var i alla fall vad man sa. Men kanske var det bara så att de hittade på ett argument för att visa att hon var fel ute?

Hur är det med vår egen troskamp. Hur kämpar vi med vår tro?

Först skall sägas att man inte kan kämpa sig till en tro, om man saknar tro. Tron är alltid en gåva- något som ges Gratis. Man kan aldrig förtjäna sin tro. Men man kan förstås kämpa för att få en tro. Det är rimligt att man gör det om man har en stark längtan.

Kanske kan det vara ungefär som att lära sig cykla? De allra flesta kan lära sig cykla. Men om man inte ens vill försöka, blir det inte mycket cyklat. Den som verkligen längtar efter att kunna cykla försöker och försöker, tills det en dag går! Plötsligt kommer man på det, man vet inte riktigt varför eller hur. Men en dag så bara kan man cykla. Detta betyder inte att man aldrig mera kommer att cykla ikull. Men även när man ligger där med skrapade knän och cykeln över sig, så vet man: jag kan cykla, men i dag så misslyckades jag. Även den som tror, har fått trons gåva, kan hamna i ”själens mörka natt”. I förtvivlans tvivel.

Martin Luther säger om den kristna människan att vi är ”Simul justus et peccator”. Detta har ibland översatts som att vi är ”både syndare och rättfärdiggjorda”. Men en sån översättning kan leda tanken fel. ”simul” är det viktiga ordet- det betyder ”samtidigt”. Det är alltså inte så att vi ibland är syndare och ibland inte. Eller så att vi ibland är frälsta av Jesus Kristus och ibland inte. Vi är samtidigt syndare och rättfärdiga(frälsta).

På samma sätt tror jag det är riktigt att säga att vi samtidigt kan ha en tro och vara uppfyllda av tvivel. Och att detta är ett normalt tillstånd, för många.

Kanske kan man använda en liknelse. Vi går på botten av ett hav. Fötterna stöder mot havsbottnen. Detta är vår grundtro. Men på livets hav går det vågor. Ibland höga vågor som slår över oss och som vi tycker hotar att dränka oss. Vi får svårt att andas och svårt att se. När höga vågor slår mot oss kan vi till och med för en stund tappa fotfästet. Tron grund tycks vackla. Men någon stans inom oss vet vi ändå att vi bottnar. Tron bär.

Hur var det med lärjungarnas tro ?

Det var lite så och så- precis som med oss.

Thomas tvivlaren, ville ha bevis. Till och med när han mött den uppståndne.

När kvinnorna, som kom till den tomma graven mötte änglarna som berättade att Jesus levde, berättade detta för lärjungarna blev de inte trodda. ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”(Luk 24:11)- står det.

Jesus säger flera gånger till lärjungarna att de har en svag tro. ”Varför är ni rädda ,ni trossvaga?”(Matt8:26).

När Jesus talar om tro hos lärjungarna eller hos andra, så är det ju inte tro på trosbekännelsen det handlar om, inte ens den judiska. Inte heller fråga om att tro eller inte tro på Gud. Alla trodde på något sätt på Gud i den miljön på den tiden.

När Jesus talar om tro så tycks han mena en övertygelse om att tro på att det som man strävar efter är möjligt. Alltså inte ett försanthållande utan en drivkraft som ger styrka att kämpa för sina mål. Inte vilka mål som helst utan målet att Kärleken skall segra i människornas hjärtan, och i hela samhället. Ja, i hela skapelsen..

”Oh du som vann, på korsets stam

Vinn oss på nytt var dag.

Till dess din kärlek, o Guds Lamm,

Blir vår och världens lag”(Sv ps 137:6)

 

(I min konfirmationsbibel har prästen, min pappa, skrivit 1 Tim 6:12. Jag slog upp stället först i vuxen ålder och det träffade mig)

 

JB-x

Annonser

Man säger att ensam är fri, den frie lär vara den starke………….

Att hjälpa varandra leva

”Själv är bästa dräng.” ”Bra karl reser sig själv.” ”Sin egen lyckas smed.” Vi känner igen dessa talesätt eller ordspråk. Och visst är det så ibland, att det är bäst att göra själv, för att få något gjort och få det snabbt gjort. Men som livsvisdom är dessa talesätt helt enkelt fel.

Det mänskliga livet på jorden är till sin natur ett stort samarbetsprojekt. Vi klarar oss inte utan varandra. Många förfasar sig, med all rätt, över all ondska på jorden och hos människorna. Krigen i Syrien, Irak, Ukraina och i Afrika, med enormt lidande för oskyldiga människor, varav många är barn. Bara för att nämna några exempel.

Samtidigt som vi förfasas borde vi förundras. För samtidigt, just samtidigt, pågår samarbete, hjälpsamhet, godhet i en mycket större omfattning. Godheten, jag vågar till och med säga kärleken, är inbyggd i skapelsen. Den är vår yttersta livsförutsättning. Och vi gör alla dessa goda gärningar utan tanke på beröm eller belöning. Vi gör dem bara därför att de behövs för oss alla. Vi behöver varandra för att livet skall fortgå. Och vi behöver ännu mer varandras godhet för ett gott liv.

När du köper en liter mjölk så har många människor varit inblandade i det du håller i din hand. Bonden som födde upp kon och som mjölkade den. Bilfakriksarbetarna som tillverkade mjölkbilen. Chauffören som körde mjölkbilen. Mejeriarbetaren som pastöriserade mjölken och som förpackade den. Arbetarna på fabriken som tillverkade mjölkförpackningen och uppfinnaren som uppfann förpackningen…………… Många,många har samarbetat för att du skall kunna hålla en liter mjölk i din hand. Samma gäller det mesta. Vägarna vi kör på. Husen vi bor i osv. osv.

Vi samarbetar också på det personliga planet. Tusentals människor trängs i tunnelbanan och i bussar varje morgon. Vi hjälper varandra så att ingen skadas under färden eller vid av- och påstigning.

Och ser vi någon i nöd, så är det vår natur att hjälpa. Främst för att vi ser behovet, men också för att vi i vårt eget djup förstår att ”det kunde ha varit jag”- som var tiggaren. Som just fick hjärtinfarkt. Som blev arbetslös. En del människor är mer benägna att hjälpa än andra. Det kan bero på att vi föds olika och har olika erfarenheter. Är troende kristna mer hjälpsamma än andra? Knappast! Men en kristen människa är troligen mer hjälpsam än hon skulle ha varit utan sin tro. Varför ? Goda gärningar gör verkligen ingen till kristen. Men en kristen, gör goda gärningar för att hon inte kan låta bli.

Martin luther ser mycket radikalt på hjälpandet när han i sin katekes förklarar det 5: e budet: ”Du skall icke dräpa”. Så här säger Luther ”…..vi skall leva fridsamt med vår nästa samt hjälpa honom(hen) i alla faror och levnadsbehov.” (min kursivering). Detta betyder tex att om jag inte ger en hungrande mat så dräper jag hen om hen svälter ihjäl!

Jesus hjälpte många. Behövde han själv hjälp? Jo, när han föddes var han helt beroende av hjälpen från sina föräldrar för att överleva. ”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in”(Sv.ps 717). Men även som vuxen ropade Jesus på hjälp. I Getsemane bad han Gud om hjälp ”Fader låt denna bägare gå ifrån mig, om det är möjligt.”(Matt 26:39). Jesus fick också ofta hjälp av sina vänner med mat och husrum.

”Man säger att ensam är fri. Den frie lär vara den starke. Men Du och jag är ändå Vi. Och jorden får blommande marker. Och nätterna skimrar av bloss. Bara för oss.” (Olle Adolphsson).