Öppnade ögon,Herre mig giv (Svps45)

Predikan 2a i Påsktiden 2017 Brännkyrka

Dagens evangelieberättelse kan sammanfattas så: Jesus kom efter uppståndelsen och visade sig för lärjungarna. Thomas var inte med. Thomas såg inte den uppståndne Jesus.

Thomas trodde inte på Jesus uppståndelse, därför att han saknade egen erfarenhet. De andra trodde, just därför att de hade erfarenhet. Det räckte inte med en berättelse av någon annan som hade sett Jesus.

En sådan berättelse hade lärjungarna fått på påskdagens morgon av de tre kvinnorna, som mött ängeln i den tomma graven. När kvinnorna berättade för lärjungarna blev de inte trodda. ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”, står det i Lukasevangeliet. Men när Jesus hade visat sig för lärjungarna- då trodde de.

Men Thomas var inte där. Och det hjälpte inte att de andra berättade för honom. Han trodde inte.

Då kommer Jesus tillbaka och visar sig för Tomas.

Så här långt kan evangeliet förstås innehålla två saker. Tron är en erfarenhet. Om erfarenheter kan man berätta trovärdigt. Detta är det första. Jag skall återkomma till det.

Det andra är att Jesus kom tillbaka för Tomas skull. Tomas var en enda lärjunge. Jesus ville att alla lärjungarna-alla de elva- skulle få möta honom. Det är lite som liknelsen med den gode herden som har hundra får och lämnar de nittionio för att söka efter det enda som är försvunnet.

Vi är väl alla-var och en av oss- ibland det förlorade fåret. Eller den tvivlande lärjungen utan påtaglig erfarenhet. Erfarenhet av tro, som vi kan berätta trovärdigt om. Kanske kan vi vila i att Jesus kommer att leta upp oss? Vila i att det är fåfängt av oss att leta efter den gode herden eller den uppståndne Herren. Vi kan ägna oss åt annat, medan vi väntar. Vi kan ägna oss åt att leva. Ägna oss åt att leva det kristna budskapet om fred, frihet, sanning och rättvisa i världen. Det är mycket vi kan göra medan vi tvivlar. Det är mycket vi kan göra, om vi orkar, medan vi upplever oss som borttappade.

Och när vi lever så. Då blir vi själva Påskens vittnen. Vittnen om Jesu uppståndelse. Vittnen om att vi trotsigt lever efter att kärleken är världens starkaste kraft och att döden och ondskan är övervunnen. Även om djävulen ryter och bråkar extra mycket eftersom han vet att hans tid är kort.(Upp 12:12).

Nu tror inte de flesta av oss på en personlig djävul- men ondskans realitet kan vi inte förneka. Den obegripliga och destruktiva ondskan har vi nog alla erfarenhet av. En erfarenhet som vi trovärdigt kan berätta om. En erfarenhet som vi kan vittna om.

Men har vi någon erfarenhet av uppståndelsen ? Eller är vi alla som Tomas- innan han hade fått träffa den uppståndne?

Om man googlar på möten med Jesus eller människor som mött Jesus får man 147.000 träffar. Det beror väl lite på hur man ställer frågan?

Men det kanske är ointressant? Vilka som tror på Gus och Jesus alltså?

Men alldeles ovanligt är det inte. Visste ni att vår riksdag har en kristen grupp. Så att säga en församling av riksdagsledamöter De träffas varje onsdag morgon till andakt. En krympande skara men enligt Dagen är de ett 35 tal. Självklart är det en grupp med medlemmar från höger till vänster.

Men nu åter till Tomas tvivlaren.

Det är något märkligt med berättelsen. Det är inte bara så att han vill träffa Jesus. Han vill få erfarenhet av Jesu sår. Han vill se och känna – erfara – spikhålen och såret i sidan!

Här har vi alla samma Tomaserfarenhet. Världen är sårig och många människor är sårade. När en människa är sårad, fysiskt, psykiskt eller andligt – då är Jesus sårad. Vi erfar Jesu sår i världen – nära oss och fjärran.

Men erfar vi uppståndelsen? Erfar vi mysteriet? Mysteriet med kärlekens seger.

Kanske har vi blivit förblindade?

Livet är ett oförklarligt under. Våren är ett oförklarligt under- den kommer vare sig vi tänkt ut att den skall komma eller inte. Inte heller livet förfogar vi över- vi lever och detta har ingen av oss åstadkommit själv!

Berättelserna om påskens vittnen. Evangeliernas berättelser om hur de kämpade med sina liv. Hur de kämpade med sina tvivel och hur de kämpade med sin tro. Dessa berättelsen handlar också om oss själva. Vi kan inte bestämma att vi inte skall tvivla . Vi kan inte bestämma att vi skall få en tro.

Men vi kan vila i att vi är i ett sammanhang, i en gemenskap där det finns erfarenhet av Jesu sår och av Jesu uppståndelses kraft. Detta sammanhang är gudstjänstens och församlingens nu. Lärjungarna tvivlade. Tomas tvivlade. Men de var aldrig uteslutna ur gemenskapen. Vi är aldrig uteslutna ur gemenskapen (om vi utesluter oss själva).

Låt oss bedja:

Gud vi tackar dig för påskens vittnen

Vi ber om att själva bli påskens vittnen

Vi ber om erfarenhet

Erfarenhet av Jesu sår har vi

Vi ber om erfarenhet av kärlek

Vi ber om uppståndelsens erfarenhet

Vi ber om ”öppnade ögon”

Så att vi kan erfara Kristusljuset i våra hjärtan

Och i världen.

AMEN.

 

Annonser

Palmsöndagspredika 2017 i Brännkyrka

Palmsöndagen 2017 i Brännkyrka

I dag inleds stilla veckan. Det är veckan innan påskdagen.

Vi har tid för eftertanke denna vecka. Den innehåller skärtorsdag, långfredag ,påskafton och påskdag.

Vägen till korset är överskriften.

Texterna från evangelierna handlar om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Folket hyllar honom med palmkvistar och sjunger Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i Davids namn. Hosianna i Höjden.

Vi kanske inte tänker på det- men det är samma evangelium som på Första söndagen i advent.

Då brukar vi sjunga hosianna i församlingarna. Vi stämmer in i folkhopens glädjerop. Vi hyllar Jesus på åsnan.

Men i dag råder nästan förstämning- vi fokuserar på det vi vet skall hända. Den sista måltiden som är den första nattvarden. Vi vet att Jesus snart skall gripas, förhöras, dömas, torteras och avrättas.

Det fanns förhoppningar på Jesus. Troligen politiska förhoppningar. Landet var ockuperat, precis som det är i dag. Då av den romerska krigsmakten. Folket längtade efter befrielse, som alla ockuperade folk gör också i dag.

Då ser man sig om efter en ledare. Man såg Jesus. Han hade resning. Han kunde tala så att alla lyssnade. Till och med stormän och makthavare var förbluffade. Kanske skulle han kunna vara den ledare folket behövde för att bli fria?

De talas ofta om hur man skall förstå att Jesus red just på en åsna. Man brukar framhålla två saker. Dels att en åsna är låg. Jesus mötte människorna i ögonhöjd. Han ser inte ner på oss ovanifrån. Nej han möter oss på ett jämlikt plan – i ögonhöjd. Det andra som man brukar framhålla är att han red på en åsna och inte på en stridshäst. Åsnan var en fredssymbol. Jesus är fridsfursten. Han som kommer med fred. ”Skon som krigaren bar i stridslarmet. Manteln som sölades i blod. Allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn varder oss fött. En son bliver oss given. Och hans namn skall vara .Evig Gud .Fridsfurste…”

Och dessa båda tolkningar har sina viktiga tankar. Säger något viktigt om Jesus.

Men jag tänker att det finns en sak till att påpeka om Åsnan. Jesus hade ingen åsna. Han LÅNADE en åsna. Han ägde nästan inget alls. Men han fick alltid det han behövde för att kunna utföra sina uppdrag.

Vart red Jesus. Jo inte till viken plats som helst i Jerusalem, utan till templet.

Där såg han hur man hade tappat focus. Kommit bort från centrum Samma sak så Luther när han kom till rom för 500år sedan. Då såg Luther avlatshandeln. Hur folk med pegar kunde köpa sig kortare tid i skärselden. Eller rent av köpa syndernas förlåtelse för pengar. När Luther kom till Rom mötte han en kyrka han älskade- men som hade blivit dekadent. Det fanns särskilda bordeller för prästerna. Allt gick att köpa.

Jesus mötte på ett sätt samma sak när han red in i Jerusalem. Ett tempel där man köpte och sålde. Ett tempel som blivit en marknadsplats.

Jesus rensade templet. Vi ser i kyrkokonsten hur han välte handlarnas bord och med ett rep som han svingade drev ut månglarna ur templet.

Han ville göra rent hus- precis som luther. Han ville tillbaka till källorna, precis som Luther.

Vart rider Jesus i dag?

Vi tänker oss att han inte bara rider till Jerusalem eller till Rom. Nej ”Jesus från Nasaret går här fram-än som ingången tid” Det är här han kommer ridande.

Han rider här fram i Brännkyrka. Men han vill inte åt den politiska makten. Han vill göra rent hus i våra hjärtan. Man kunde gott säga att Jesus vill rida in i ditt och mitt hjärtas tempel. Han vill omskapa oss inifrån. Om vi låter oss omskapas i våra hjärtan, då kommer också världen omkring oss att förändras. Förbättras. Bli mer fredlig, mer kärleksfull.

”Öppna ditt hjärta i bön och bot. Upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds son emot. Tro evangelium. Himmelriket är Nära”(Sv ps 39) !AMEN

Terrordåd i Stockholm och Palmsöndag

Brännkyrka kyrka palmsöndagen 2017

Varje vanlig dag är alltid en väldigt ovanlig dag för väldigt många. Det tänker vi sällan på, därför att det inte gäller oss själva de flesta dagar.

I Fredags blev en vanlig dag väldigt ovanlig för många i vår Stad Stockholm.

Vi vet att vårt samhälle, med sin livsviktiga infrastruktur, är mycket sårbart. Det är ganska lätt att förgifta dricksvattnet eller att stänga av strömmen. Men det sker mycket sällan.

I fredags körde en tung lastbil med hög fart in i människor som stod eller gick fredligt vid ingången till Åhlens. Flera dog och många skadades. Den vanliga dagen blev den sista dagen för flera som säkert hade planer för helgen. Och förväntansfyllda möten förbyttes i förtvivlan och sorg för många människor.

Tågen stod stilla, affärer stängde. Människor eftersöktes. Sjukhusen gick in i så kallat stabsläge. Kyrkorna öppnades…….för vart skall man gå?? Med den tunga känslan av meningslöshet, sorg, smärta och kanske uppgivenhet.

TV, Radio och sociala medier uppfylls nu av detta. Experter intervjuas. Men de döda och skadade och deras familjer har mycket liten plats i all upprördhet och rädsla som exponeras.

Kanske är det inte något konstigt med det. De sörjande och lidande har rätt att få vara ifred. Rätt till sina privatliv. Rätt till integritet. Men det är ändå för dem och deras själar och deras situation som vi bör rikta våra böner till kärlekens Gud.

”Se vi gå upp till Jerusalem

I heliga fastetider

Att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,

i syndares ställe lider”

Denna söndag handlar om oskyldigt lidande. Jesus går mot korset och en säker död. Han var oskyldig, det förstod till och med Pilatus. De ihjäl körda människorna utanför Åhlens i Fredags inväntade en säker död, fast de visste inte om det. De var oskyldiga.

Söndagen handlar också om att vi skall gå med Jesus på hans lidandesvandring. ”Vem går att med Herren vaka……?”

Kristus i varje människa. Kristus i de som i fredags dödades och skadades och Kristus i deras anhöriga. I deras kroppar och i deras själar. ”Vem går att med Herren vaka….?”

Detta är vår uppgift; att gå tillsammans i livet ,försvara kärleken , bekämpa hatet, dumheten och ondskan.

Den tunna hinnan

Inkarnationens mysterium

Är det naturligaste

är naturen

Existensen

Varat

Allts Helighet

 

Inget är

Utanför detta

Luftens Helighet

Guds andedräkt

 

Mest allt levande

Mest varje människa

Din Helighet

Min

 

Denna sanning

Sanningen

Borde ge

Respekt

Och

Utplåna förtrycket

Orättvisorna

Ondskan

Likgiltigheten

 

Men hinnan

Är mycket tunn

Den hinna  som bejakar

Inkarnationen

Och gör oss

Till Helighetsvarelser

Som meningen var

Och är

 

Kärleksmänniskor

Kristusmänniskor

…………………………………………………………………………………………………………….

Herre förbarma dig över oss!