Öppnade ögon,Herre mig giv (Svps45)

Predikan 2a i Påsktiden 2017 Brännkyrka

Dagens evangelieberättelse kan sammanfattas så: Jesus kom efter uppståndelsen och visade sig för lärjungarna. Thomas var inte med. Thomas såg inte den uppståndne Jesus.

Thomas trodde inte på Jesus uppståndelse, därför att han saknade egen erfarenhet. De andra trodde, just därför att de hade erfarenhet. Det räckte inte med en berättelse av någon annan som hade sett Jesus.

En sådan berättelse hade lärjungarna fått på påskdagens morgon av de tre kvinnorna, som mött ängeln i den tomma graven. När kvinnorna berättade för lärjungarna blev de inte trodda. ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”, står det i Lukasevangeliet. Men när Jesus hade visat sig för lärjungarna- då trodde de.

Men Thomas var inte där. Och det hjälpte inte att de andra berättade för honom. Han trodde inte.

Då kommer Jesus tillbaka och visar sig för Tomas.

Så här långt kan evangeliet förstås innehålla två saker. Tron är en erfarenhet. Om erfarenheter kan man berätta trovärdigt. Detta är det första. Jag skall återkomma till det.

Det andra är att Jesus kom tillbaka för Tomas skull. Tomas var en enda lärjunge. Jesus ville att alla lärjungarna-alla de elva- skulle få möta honom. Det är lite som liknelsen med den gode herden som har hundra får och lämnar de nittionio för att söka efter det enda som är försvunnet.

Vi är väl alla-var och en av oss- ibland det förlorade fåret. Eller den tvivlande lärjungen utan påtaglig erfarenhet. Erfarenhet av tro, som vi kan berätta trovärdigt om. Kanske kan vi vila i att Jesus kommer att leta upp oss? Vila i att det är fåfängt av oss att leta efter den gode herden eller den uppståndne Herren. Vi kan ägna oss åt annat, medan vi väntar. Vi kan ägna oss åt att leva. Ägna oss åt att leva det kristna budskapet om fred, frihet, sanning och rättvisa i världen. Det är mycket vi kan göra medan vi tvivlar. Det är mycket vi kan göra, om vi orkar, medan vi upplever oss som borttappade.

Och när vi lever så. Då blir vi själva Påskens vittnen. Vittnen om Jesu uppståndelse. Vittnen om att vi trotsigt lever efter att kärleken är världens starkaste kraft och att döden och ondskan är övervunnen. Även om djävulen ryter och bråkar extra mycket eftersom han vet att hans tid är kort.(Upp 12:12).

Nu tror inte de flesta av oss på en personlig djävul- men ondskans realitet kan vi inte förneka. Den obegripliga och destruktiva ondskan har vi nog alla erfarenhet av. En erfarenhet som vi trovärdigt kan berätta om. En erfarenhet som vi kan vittna om.

Men har vi någon erfarenhet av uppståndelsen ? Eller är vi alla som Tomas- innan han hade fått träffa den uppståndne?

Om man googlar på möten med Jesus eller människor som mött Jesus får man 147.000 träffar. Det beror väl lite på hur man ställer frågan?

Men det kanske är ointressant? Vilka som tror på Gus och Jesus alltså?

Men alldeles ovanligt är det inte. Visste ni att vår riksdag har en kristen grupp. Så att säga en församling av riksdagsledamöter De träffas varje onsdag morgon till andakt. En krympande skara men enligt Dagen är de ett 35 tal. Självklart är det en grupp med medlemmar från höger till vänster.

Men nu åter till Tomas tvivlaren.

Det är något märkligt med berättelsen. Det är inte bara så att han vill träffa Jesus. Han vill få erfarenhet av Jesu sår. Han vill se och känna – erfara – spikhålen och såret i sidan!

Här har vi alla samma Tomaserfarenhet. Världen är sårig och många människor är sårade. När en människa är sårad, fysiskt, psykiskt eller andligt – då är Jesus sårad. Vi erfar Jesu sår i världen – nära oss och fjärran.

Men erfar vi uppståndelsen? Erfar vi mysteriet? Mysteriet med kärlekens seger.

Kanske har vi blivit förblindade?

Livet är ett oförklarligt under. Våren är ett oförklarligt under- den kommer vare sig vi tänkt ut att den skall komma eller inte. Inte heller livet förfogar vi över- vi lever och detta har ingen av oss åstadkommit själv!

Berättelserna om påskens vittnen. Evangeliernas berättelser om hur de kämpade med sina liv. Hur de kämpade med sina tvivel och hur de kämpade med sin tro. Dessa berättelsen handlar också om oss själva. Vi kan inte bestämma att vi inte skall tvivla . Vi kan inte bestämma att vi skall få en tro.

Men vi kan vila i att vi är i ett sammanhang, i en gemenskap där det finns erfarenhet av Jesu sår och av Jesu uppståndelses kraft. Detta sammanhang är gudstjänstens och församlingens nu. Lärjungarna tvivlade. Tomas tvivlade. Men de var aldrig uteslutna ur gemenskapen. Vi är aldrig uteslutna ur gemenskapen (om vi utesluter oss själva).

Låt oss bedja:

Gud vi tackar dig för påskens vittnen

Vi ber om att själva bli påskens vittnen

Vi ber om erfarenhet

Erfarenhet av Jesu sår har vi

Vi ber om erfarenhet av kärlek

Vi ber om uppståndelsens erfarenhet

Vi ber om ”öppnade ögon”

Så att vi kan erfara Kristusljuset i våra hjärtan

Och i världen.

AMEN.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s