Bli ordets görare………….

Predikan 11:e sönd efter trefaldighet 2017 i Brännkyrka

Första meningen i dagens episteltext finns på många predikstolar i vår kyrka: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare”.

Om hur detta skall förstås, handlar denna söndags ämne. Hur hänger tro och liv ihop?

Vi har hört det ofta, någon säger :”Se han lever inte som han lär” –alltså är han inte en trovärdig människa, eftersom vi predikar lika mycket med vad vi gör ,som med det vi säger. Den helige Fransiskus lär ha sagt: ”Predika evangelium i tid och otid- så  behövs också med ord”

Luther hade ett nedsättande omdöme om Jakobs brev, som dagens epistel kommer ifrån. Han sa : ”Jakobs brev är en halmepistel” Med detta menade han att Jakobs brev betonade de goda gärningarna , på bekostnad av tron. Luther menade att vi inte kan förtjäna nåd, kärlek eller att komma till himlen genom att göra goda gärningar. Gud fungerar inte på det sättet. Om Gud  skulle ha en räkenskapsbok där hen  sätter betyg på människorna( vilket Gud inte har)  så skulle hen inte ge poäng för varje god gärning. Om man gör goda gärningar för att ligga bra till hos Gud ,ja då har man missuppfattat hela saken.

Men vad är det då som räknas?

Endast tron räknas, enligt Luther.

Ja ha, tänker vi då; här gäller det att tro av bara den. Men om man tror att tron är en sak ,ett tillstånd, som vi kan prestera-då har tron också blivit en ”gärning”.

Men dagens evangelium focuserar på ett annat sätt. Jesus pekar på de religiösa människorna. De verkligt fromma. Vad han säger är att om de utövar sin religion aldrig så bra. Ber böner och sjunger psalmer. Går i kyrkan. Klär sig med symboler som frälsarkransar, radband och symboliska smycken. Om de gör allt detta –men inga kärleksgärningar. Då är det fel på deras tro. Den är kanske intensiv och kämpande ,men ändå innehållslös.

Varför gör vi goda gärningar? Om vi nu gör det? Luther menar-och jag håller med- att goda gärningar gör vi därför att de behövs. Vi hjälper inte vår nästa för att vara goda- utan därför att hen behöver hjälp.

Men alla gör inte goda gärningar, inte ens de religiösa. Vilka är det då som gör goda gärningar ?

Jo den troende. Den troende , det är i detta perspektiv inte en människa som ställer upp på trosbekännelsen. Ellen en som kan sjunga psalmer eller som går till nattvarden. Fast det är inte fel att sjunga psalmer eller att gå till nattvarden. Det är bra och kan hjälpa oss på trons väg.

 

Nej, en troende är i detta perspektiv, en människa som har erfarit eller åtminstone förstått att guds nåd och slösande kärlek gäller just henne också.

En troende gör goda gärningar för att hon inte kan låta bli och för att hon ser medmänniskans behov.

Jesus försöker förklara just detta flera gånger. De kändaste exemplen är två; liknelsen om den barmhärtige Samariten, där huvudpoängen är just att de religiösa ”proffsen” går förbi den slagne ,men Samariern som hade ”fel” tro –inte kan låta bli att hjälpa för han ser behoven. Det andra, kanske kändaste exemplet, är bergspredikan, där det som räknas är ”allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta …..det har ni gjort mot mig” Religiöst beteende räknas till sist inte- endast kärlek och medmänsklighet räknas.

Hur skall vi då få livet och tron att gå ihop? Att tala samma språk? Kärlekens språk?

Det första som skall sägas om detta är att när Jesus pekar på de skriftlärda och fariséerna som ”satt sig på Moses stol” – så är det inte för att betygsätta dem. Vi skall inte ägna tid och energi till att betygsätta varandra. Han nämner dem som en bakgrund till att lärjungarna skall förstå sig själva. En bakgrund och en varning. Snabbt går han över till att tala med lärjungarna om dem själva.

”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare” Det är samma budskap som Jesus predikar- utan ord- den första skärtorsdagen, då han tvättar lärjungarnas fötter.

(Ovanstående predikan kommer jag kanske att hålla på Söndag -hjälp gärna till med en bra avslutning)/JB-x

Annonser

2 thoughts on “Bli ordets görare………….”

  1. Jättebra om ett svårt ämne. Och ibland hjälper man till en gång förmycket och ibland en gång förlite. Men det gäller nog att göra sig beredd. Att ha en hand ledig för att hjälpa till. Att vara beredd och se behov och nöd fast man har fullt upp med sitt eget. För när man möts i nöd då händer något och vi blir påverkade. Och imorgon kan det vara jag eller någon av mina nära. Vi har en skyldighet som kristna att ”pay it forward”. Bli hjälpta och hjälpa vidare. Att ibland gå in och vara änglar i varandras liv när den möjligheten öppnar sig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s