Vägen valde dig !

Predikan 10:e efter tref 2018 i Vallentuna kyrka

Ett budskap som vi ganska ofta hör är att bara man vill så kan man –nästan vad som helst.

Man skall tro på sig själv och man skall ”bygga sitt eget varumärke”. Kommuner försöker bygga sina egna varumärken och sälja sig. Till och med församlingar vill marknadsföra sig ,som det heter, och man arbetar på sin värdegrund(Som om en församling kan ha en annan värdegrund än den kristna tron och läran?). Men även på individnivå, hör vi detta mantra: du kan bara du vill.

Det är förstås inte fel att ha drömmar och det är inte fel att vara arbetsam och sträva mot mål som man har satt upp.

Men det kan bli fel.

I gårdagens (4 aug-18) SvD finns en artikel om skolan i Sydkorea. Där blir skolbarnen lärda att arbeta och arbeta stenhårt för att nå sina mål. Och de har utklassat tex Sverige i Pisamätningarna. Men saken har en baksida. Rubriken lyder: ”Sydkoreas skolor världsbäst- men eleverna stressar ihjäl sig”. I texten står det dessutom: ”… jakten på höga betyg leder till att sydkoreanerna toppar självmordsstatistiken i världen.”

Alla kan inte bli vad de önskar sig, eller vad de tror att omgivningen eller föräldrarna önskar. I varje idrottsgren är det bara en person eller ett lag som kan bli världsmästare.

Det här evangeliet, om vi nu kallar det så, att du kan bara du vill; det är ett falskt och hårt evangelium. Det är inte ett Kristet evangelium, men det är släkt med viss fundamentalistisk kristendom. Jag tänker på de som predikar att bara du tror tillräckligt mycket och tillräckligt starkt så kan du bota sjukdomar. Och så blir man sjuk och man anstränger sig att tro och man ber och ber, men blir kanske inte frisk ändå. Vilken bir då slutsatsen? Den kan bli att det är fel på min tro!

Jag tror visst på förbönens kraft, men jag vill varna för påståendet att bara man tror tillräckligt mycket så blir man frisk. Liksom jag vill varna för idén att man kan bli vad man vill eller åstadkomma vad man vill, bara man anstränger sig.

För att ”lyckas” så skall man helst vara född så att man har fått rätt gener, så skall man vara omgiven av eller ha träffat på rätt människor. Det har naturligtvis stor betydelse att man vill något och att man anstränger sig. Men det finns ingen, inte en enda människa, som är ”self made”. Det är rätt att söka efter sin bestämmelse, sin livsuppgift. Men det är fel att tro att man kan bli vad man vill, bara man anstränger sig.

Vad har nu detta med dagens texter att göra.

I både episteln och i evangeliet talas det om församlingen som en organism. Obs inte organisation!

I episteln liknas församlingen vid en kropp och i evangeliet vid en vinstock. Men det är samma tanke. Vi hör organiskt ihop- och alla har sina uppgifter och alla behövs.

Det står till och med i episteln att ”..nu har Gud gett varje enskild just den del i kroppen som han ville.”  Vi är med detta synsätt tilldelade en uppgift i församlingen, som passar just vår begåvning, talang, uthållighet och vilja.

Dag Hammarskjöld diktar:

Trött

Och ensam

Trött så sinnet värker.

Nedanför hällarna

Silar smältvattnet.

Fingrarna är stumma,

Knäna skälver,

Det är nu,

nu, du inte får släppa.

Andras väg

Har rastplatser

I solen

där de mötas

Men detta

Är din väg,

Och det är nu,

nu, du inte får svika.

Gråt

Om du kan,

Gråt

Men klaga inte.

Vägen valde dig-

Och du ska tacka.

 

Vägen valde dig – kan vi säga så om våra liv, och våga vila i det?

Det kan tyckas som lite överklasslyx att höra en av världens främsta, generalsekreteraren i FN, säga det. Men gäller det också varje kristen? Eller kanske varje människa?

Men nu står det något viktigt i episteltexten ”När Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring i kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.”

Om vi människor är kroppsdelar i Kristi kropp som är kyrkan eller församlingen, eller kanske till och med mänskligheten, vilka människor är då ”de ringare delarna”. Vad menas? Vilka menas?

Jag tror det kan vara de små barnen?  Barnen har en särskild plats i församlingen. I vår kyrkoordning har kyrkomötet slagit fast ”I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas..”(KO 1 kap inledningen). Alla vill vi barnen väl- och det beror dels på att vi alla har varit (och på ett sätt fortfarande är) barn. Vi uppfattar barn som utlämnade, oftast sanningssägare, och som oskyldiga. Och så ringer Jesusordet i våra inre öron:” Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in:”(Mark:10:13-16).

Men kanske kan andra människor åsyftas med ”de ringaste delarna”?  Jag tänker på personer med funktionsvariationer eller funktionsnedsättningar. Många av oss har eller har haft såna personer i sin familj, släkt eller på annat sätt i närheten. Dessa människor blir ofta mycket betydelsefulla för gemenskapen och sammanhållningen i familjen eller i gruppen. Det kan vara psykiskt labila eller sjuka människor, det kan vara ”förståndshandikappade” – det kan vara någon som är blind eller rullstolsburen.

Frågan om människovärdet ställs dessutom på sin spets när vi möter människor som är lite ”annorlunda”. Vår biskop har som valspråk ”Gör inte skillnad på människor” – och skall vi inte göra. Men det är skillnad på människor, och ”de ringaste delarna av kroppen, lät Gud bli särskilt ärade”.

Jag tänker också på att man förr sa att för att en landsortsby skulle vara psykiskt och andligt frisk behövs det en ”byfåne” och en bypräst.( sällsynta fall kunde de sammanfalla och vara en person!)

Byfånen var, på ett sätt längst ner på den sociala skalan, men ändå en av de viktigaste personerna i byn.

Om vi nu går till dagens evangelium, med liknelsen om vinstocken och grenarna, så är det samma grundtanke, att vi alla hör organiskt samman. Det är Jesus som talar. Han säger om sig själv att han är vinstocken och vi, var och en av oss, är grenarna. Här blir liknelsen tydligare. Det räcker inte att vi tillhör samma organiska kropp. Om vi skall bära frukt så måste vi vara grundade i Jesus Kristus. Ingen är sig själv nog. Ingen bygger sitt eget varumärke. Ingen går ut med det felaktiga ordspråket; ”var och en sin egen lyckas smed”.

Vår uppgift är att bära bud om kärlek och ljus ut i världen. Den uppgiften blev oss tydliggjord när vi döptes. Då blev inympningen i vinstocken synlig.

Vi har alla vår uppgift och våra gåvor. Vi ber att vi skall förstå och kunna vila i att ”Vägen valde oss”.

AMEN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s