Alla Helgons dag 2017

Alla Helgons dag 2017

Livet är skört

Mycket skört

När som helst kan det ta slut

Livet är starkt

Mycket starkt

När som helst kan livet fortsätta

Mot alla odds

 

I dag strömmar de levande

In på de dödas vilorum

Tänder ljus

Ber böner

Med eller utan ord

 

Folkvandringen till kyrkogårdarna

Är fötternas bekännelse

Starkare än förnuftet

Som tvekar

Att läsa med i trosbekännelsen

 

Välsignelse över alla vandrare i dag

Välsignelse över alla som inte kan vandra i dag

Välsignelse över alla som inte vill vandra i dag

Välsignelse över alla döda i dag

 

Med dina trogna och otrogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran vill vi prisa ditt namn.

 

 

 

 

 

Annonser

500 år sedan de 95 teserna spikades

500år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna

 

Det blir sällan som man har tänkt sig. Martin Luther tänkte inte att skapa en ny Luthersk  kyrka, lika lite som Jesus tänkte sig att skapa kristendomen.

Martin Luther har haft en enorm betydelse. Hans ärende var att myndiggöra människan religiöst. Det behövs inget mellanled mellan den enskilda människan och Gud. Det tänkandet gör helgonen och till och med prästerna onödiga. Luther var ju själv präst och han ville inte avskaffa prästerna, de behövs för att det skall vara ordning i kyrkan. Någon skall ha till uppgift att predika och förvalta sakramenten(döpa och dela ut nattvard). Men det är inte heligare att vara präst än att vara skomakare eller läkare eller smed. Vi har bara olika uppgifter. Och även skomakaren eller läkaren fullgör sig gudomliga kallelse i sin yrkesutövning. Det är lika heligt att vara skomakare som att vara präst, enligt Luther. Han uttryckte sig så här: ”Gud behöver inga vikarier” (jämför det engelska ordet för kyrkoherde ”Vicar”).

För att Luthers tanke om den religiöst myndiga människan skall bli verklighet behövde flera saker ske. Gudstjänsten skall inte firas på Latin utan på varje folks eget språk. Bibeln måste översättas till folkspråken. Luther själv översatte i rasande fart hela gamla testamentet från hebreiska och nya testamentet från grekiska. Men det räcker inte. Folket måste kunna läsa bibeln själva. Därför ville Luther att alla människor skulle gå i skolan och lära sig läsa. Både pojkar och flickor! Hela vårt folkskoleväsende är på detta sätt religiöst motiverat. Många skolor heter ännu i dag ”kyrkskolan” och kyrkans ansvar för skolan upphörde inte helt förrän på 1950-talet.

Men mer än läskunnighet behövdes. Man skulle sjunga på folkspråket också. Luther skrev en hel del psalmer. Sexton av hans psalmer finns med i vår nuvarande psalmbok och till sju av dem har han också komponerat musiken.

Mest känd är Luther för sitt nästan maniska sökande efter en nådig Gud. Detta var en personlig kamp för honom. Kanske kom den ur att han som student utkämpade en duell med en Hieronimus Buntz år 1505. Buntz dog!

Avlatshandeln var ett sätt för kyrkan att skaffa pengar. Man kunde köpa ett sk avlatsbrev och på så vis få syndernas förlåtelse eller åtminstone förkorta sin tid i skärselden. Luther förstod att även om han köpte aldrig så många avlatsbrev så skulle han inte bli av med sin skuld.Det hjälper inte vad han gör i fråga om fromma övningar heller. Han blev ju munk och bad många gånger om dagen och biktade sig ofta. Men inget hjälpte. Inte heller hjälper det att man gör goda gärningar mot medmänniskorna. Till slut kom Luther på det. Man kan inte, vad man än tar sig för, åstadkomma sin egen frälsning. Göra sig förtjänt av Guds förlåtelse. Endast Gud själv kan rädda oss.

Jesus Kristus är nyckeln till ett liv i frihet. Vi vill alla bli befriade, från vår skuld. Men det hjälper inte att vi anstränger oss. Vi måste överlämna oss, då tar Gud emot oss.

Men skall man då inte göra goda gärningar? Kärleksgärningar för medmänniskorna? Jo, menar Luther, det skall vi verkligen ägna oss åt.  Men vi skall inte göra goda gärningar för att få plusnoteringar  i Guds räkenskapsbok (Gud har dessutom ingen sån bok). Nej, goda gärningar skall vi göra därför att våra medmänniskor behöver dem.

Det är inte våra egna behov som är drivkraften att göra det goda, utan medmänniskans behov av hjälp. För en kristen som överlämnat sig åt Gud, blir detta en självklarhet. Inga andra motiv behövs än de behov vi möter i vardagen.

Luther gjorde och sa en massa dåliga saker också. Hans judehat är väl det värsta. Luther tänkte när han översatte bibeln till Tyska att nu kommer de tyska judarna att läsa bibeln och då kommer de att inse att kristendomen är det enda rätta och sanna. Men de förblev förstås judar och det gjorde Luther rasande.

I bondeupproret 1524-1525 hamnade Luther på fel sida, kan man säga. Han försökte få bönderna att inte ta till våld mot sina herrar godsägare och andra. När det misslyckades och bönderna gick i strid, delvis motiverade av Luthers predikan om människans frihet, blev Luther rasande och uppmanade att man skulle slå ihjäl de upproriska bönderna. De hade förvisso missuppfattat Luthers tal om frihet. Luther talade om människans religiösa frihet, inte om hennes ekonomiska eller politiska frihet.

Vid olika Lutherjubileer har Luther använts för olika syften. I DDR har man hyllat honom som en föregångare till kommunismen. Bara för att ta ett exempel bland många.

Luther är också känd för sin tvåregementslära. Han skiljer på andligt regemente och världsligt regemente. Förenklat kan man säga att det andliga regementet är kyrkan och det världsliga regementet är staten och kommunerna.  Luther menar att de två regementena inte får sammanblandas. När Luther skiljer mellan andligt och världsligt gör han det på ett sätt som är främmande för oss. Han menar att det världsliga är lika Gudomligt som det andliga. Båda regementena är Guds sätt att verka i världen. En poäng för luther blir kyrkans och predikoämbetets självständighet. Fursten har inte rätt att lägga sig i biskopens ansvarsområde.

Tvåregementsläran har felaktigt använts för att argumentera för att kyrkan inte får lägga sig i samhällsfrågorna och politiken. Så användes den för att avväpna kyrkan under Nazisttiden.

En av Luthers största verk är ”Om den trälbundna viljan”. Här argumenterar Luther för att människa inte har någon fri vilja. Det kan tyckas märkligt, för utan fri vilja blir vi inte ansvariga för våra handlingar. Om människan är en häst så vet hästen vad den vill. Hästen kanske vill gå till höger i vägskälet därför att han vet att den vägen leder till en äng med härligt bete. Men ändå går hästen till vänster, mot sin vilja därför att ryttarens vilja styr hästen mer än hästens egen vilja. Det är väl ungefär samma insikt som aposteln Paulus klagar över när han säger. ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.”(Rom 7:19)Huvudorsaken till att Luther menar att vi ,på ett sätt, inte har en fri vilja är ett baklängeslogiskt resonemang. Han menar att om människan verkligen hade en fri vilja fullt ut då skulle hon kunna välja att frälsa sig själv och då behövdes inte någon frälsare. Jesus skulle då bli onödig, vilket är en orimlig ståndpunkt för en kristen.

Även Luthers lära om den trälbundna viljan har misstolkats så att man menar att han gjort människan oansvarig. Men det var verkligen inte meningen. Luther har också ett vetenskapsteoretiskt resonemang som handlar om förnuftets(logikens) begränsningar. Om det kan du läsa om du skriver ”Martin Luther” i sökrutan på min blogg.

Vi behöver inte skämmas för det tokiga och felaktiga som Luther gjorde eller sa. Vi kan helt enkelt inte hålla med honom om allt.

Men vi har all anledning att vara tacksamma för allt det goda som hans kamp för att myndiggöra människan religiöst förde med sig. Vi är också tacksamma för att han pekade på att frälsningen kommer från Gud och inte som ett resultat av våra ansträngningar.

500år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna

 

Det blir sällan som man har tänkt sig. Martin Luther tänkte inte att skapa en ny Luthersk  kyrka, lika lite som Jesus tänkte sig att skapa kristendomen.

Martin Luther har haft en enorm betydelse. Hans ärende var att myndiggöra människan religiöst. Det behövs inget mellanled mellan den enskilda människan och Gud. Det tänkandet gör helgonen och till och med prästerna onödiga. Luther var ju själv präst och han ville inte avskaffa prästerna, de behövs för att det skall vara ordning i kyrkan. Någon skall ha till uppgift att predika och förvalta sakramenten(döpa och dela ut nattvard). Men det är inte heligare att vara präst än att vara skomakare eller läkare eller smed. Vi har bara olika uppgifter. Och även skomakaren eller läkaren fullgör sig gudomliga kallelse i sin yrkesutövning. Det är lika heligt att vara skomakare som att vara präst, enligt Luther. Han uttryckte sig så här: ”Gud behöver inga vikarier” (jämför det engelska ordet för kyrkoherde ”Vicar”).

För att Luthers tanke om den religiöst myndiga människan skall bli verklighet behövde flera saker ske. Gudstjänsten skall inte firas på Latin utan på varje folks eget språk. Bibeln måste översättas till folkspråken. Luther själv översatte i rasande fart hela gamla testamentet från hebreiska och nya testamentet från grekiska. Men det räcker inte. Folket måste kunna läsa bibeln själva. Därför ville Luther att alla människor skulle gå i skolan och lära sig läsa. Både pojkar och flickor! Hela vårt folkskoleväsende är på detta sätt religiöst motiverat. Många skolor heter ännu i dag ”kyrkskolan” och kyrkans ansvar för skolan upphörde inte helt förrän på 1950-talet.

Men mer än läskunnighet behövdes. Man skulle sjunga på folkspråket också. Luther skrev en hel del psalmer. Sexton av hans psalmer finns med i vår nuvarande psalmbok och till sju av dem har han också komponerat musiken.

Mest känd är Luther för sitt nästan maniska sökande efter en nådig Gud. Detta var en personlig kamp för honom. Kanske kom den ur att han som student utkämpade en duell med en Hieronimus Buntz år 1505. Buntz dog!

Avlatshandeln var ett sätt för kyrkan att skaffa pengar. Man kunde köpa ett sk avlatsbrev och på så vis få syndernas förlåtelse eller åtminstone förkorta sin tid i skärselden. Luther förstod att även om han köpte aldrig så många avlatsbrev så skulle han inte bli av med sin skuld.Det hjälper inte vad han gör i fråga om fromma övningar heller. Han blev ju munk och bad många gånger om dagen och biktade sig ofta. Men inget hjälpte. Inte heller hjälper det att man gör goda gärningar mot medmänniskorna. Till slut kom Luther på det. Man kan inte, vad man än tar sig för, åstadkomma sin egen frälsning. Göra sig förtjänt av Guds förlåtelse. Endast Gud själv kan rädda oss.

Jesus Kristus är nyckeln till ett liv i frihet. Vi vill alla bli befriade, från vår skuld. Men det hjälper inte att vi anstränger oss. Vi måste överlämna oss, då tar Gud emot oss.

Men skall man då inte göra goda gärningar? Kärleksgärningar för medmänniskorna? Jo, menar Luther, det skall vi verkligen ägna oss åt.  Men vi skall inte göra goda gärningar för att få plusnoteringar  i Guds räkenskapsbok (Gud har dessutom ingen sån bok). Nej, goda gärningar skall vi göra därför att våra medmänniskor behöver dem.

Det är inte våra egna behov som är drivkraften att göra det goda, utan medmänniskans behov av hjälp. För en kristen som överlämnat sig åt Gud, blir detta en självklarhet. Inga andra motiv behövs än de behov vi möter i vardagen.

Luther gjorde och sa en massa dåliga saker också. Hans judehat är väl det värsta. Luther tänkte när han översatte bibeln till Tyska att nu kommer de tyska judarna att läsa bibeln och då kommer de att inse att kristendomen är det enda rätta och sanna. Men de förblev förstås judar och det gjorde Luther rasande.

I bondeupproret 1524-1525 hamnade Luther på fel sida, kan man säga. Han försökte få bönderna att inte ta till våld mot sina herrar godsägare och andra. När det misslyckades och bönderna gick i strid, delvis motiverade av Luthers predikan om människans frihet, blev Luther rasande och uppmanade att man skulle slå ihjäl de upproriska bönderna. De hade förvisso missuppfattat Luthers tal om frihet. Luther talade om människans religiösa frihet, inte om hennes ekonomiska eller politiska frihet.

Vid olika Lutherjubileer har Luther använts för olika syften. I DDR har man hyllat honom som en föregångare till kommunismen. Bara för att ta ett exempel bland många.

Luther är också känd för sin tvåregementslära. Han skiljer på andligt regemente och världsligt regemente. Förenklat kan man säga att det andliga regementet är kyrkan och det världsliga regementet är staten och kommunerna.  Luther menar att de två regementena inte får sammanblandas. När Luther skiljer mellan andligt och världsligt gör han det på ett sätt som är främmande för oss. Han menar att det världsliga är lika Gudomligt som det andliga. Båda regementena är Guds sätt att verka i världen. En poäng för luther blir kyrkans och predikoämbetets självständighet. Fursten har inte rätt att lägga sig i biskopens ansvarsområde.

Tvåregementsläran har felaktigt använts för att argumentera för att kyrkan inte får lägga sig i samhällsfrågorna och politiken. Så användes den för att avväpna kyrkan under Nazisttiden.

En av Luthers största verk är ”Om den trälbundna viljan”. Här argumenterar Luther för att människan inte har någon fri vilja. Det kan tyckas märkligt, för utan fri vilja blir vi inte ansvariga för våra handlingar. Om människan är en häst så vet hästen vad den vill. Hästen kanske vill gå till höger i vägskälet därför att han vet att den vägen leder till en äng med härligt bete. Men ändå går hästen till vänster, mot sin vilja därför att ryttarens vilja styr hästen mer än hästens egen vilja. Det är väl ungefär samma insikt som aposteln Paulus klagar över när han säger. ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.”(Rom 7:19)Huvudorsaken till att Luther menar att vi ,på ett sätt, inte har en fri vilja är ett baklängeslogiskt resonemang. Han menar att om människan verkligen hade en fri vilja fullt ut då skulle hon kunna välja att frälsa sig själv och då behövdes inte någon frälsare. Jesus skulle då bli onödig, vilket är en orimlig ståndpunkt för en kristen.

Även Luthers lära om den trälbundna viljan har misstolkats så att man menar att han gjort människan oansvarig. Men det var verkligen inte meningen. Luther har också ett vetenskapsteoretiskt resonemang som handlar om förnuftets(logikens) begränsningar. Om det kan du läsa om du skriver ”Martin Luther” i sökrutan på min blogg.

Vi behöver inte skämmas för det tokiga och felaktiga som Luther gjorde eller sa. Vi kan helt enkelt inte hålla med honom om allt.

Men vi har all anledning att vara tacksamma för allt det goda som hans kamp för att myndiggöra människan religiöst förde med sig. Vi är också tacksamma för att han pekade på att frälsningen kommer från Gud och inte som ett resultat av våra ansträngningar.

 

 

Bli ordets görare………….

Predikan 11:e sönd efter trefaldighet 2017 i Brännkyrka

Första meningen i dagens episteltext finns på många predikstolar i vår kyrka: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare”.

Om hur detta skall förstås, handlar denna söndags ämne. Hur hänger tro och liv ihop?

Vi har hört det ofta, någon säger :”Se han lever inte som han lär” –alltså är han inte en trovärdig människa, eftersom vi predikar lika mycket med vad vi gör ,som med det vi säger. Den helige Fransiskus lär ha sagt: ”Predika evangelium i tid och otid- så  behövs också med ord”

Luther hade ett nedsättande omdöme om Jakobs brev, som dagens epistel kommer ifrån. Han sa : ”Jakobs brev är en halmepistel” Med detta menade han att Jakobs brev betonade de goda gärningarna , på bekostnad av tron. Luther menade att vi inte kan förtjäna nåd, kärlek eller att komma till himlen genom att göra goda gärningar. Gud fungerar inte på det sättet. Om Gud  skulle ha en räkenskapsbok där hen  sätter betyg på människorna( vilket Gud inte har)  så skulle hen inte ge poäng för varje god gärning. Om man gör goda gärningar för att ligga bra till hos Gud ,ja då har man missuppfattat hela saken.

Men vad är det då som räknas?

Endast tron räknas, enligt Luther.

Ja ha, tänker vi då; här gäller det att tro av bara den. Men om man tror att tron är en sak ,ett tillstånd, som vi kan prestera-då har tron också blivit en ”gärning”.

Men dagens evangelium focuserar på ett annat sätt. Jesus pekar på de religiösa människorna. De verkligt fromma. Vad han säger är att om de utövar sin religion aldrig så bra. Ber böner och sjunger psalmer. Går i kyrkan. Klär sig med symboler som frälsarkransar, radband och symboliska smycken. Om de gör allt detta –men inga kärleksgärningar. Då är det fel på deras tro. Den är kanske intensiv och kämpande ,men ändå innehållslös.

Varför gör vi goda gärningar? Om vi nu gör det? Luther menar-och jag håller med- att goda gärningar gör vi därför att de behövs. Vi hjälper inte vår nästa för att vara goda- utan därför att hen behöver hjälp.

Men alla gör inte goda gärningar, inte ens de religiösa. Vilka är det då som gör goda gärningar ?

Jo den troende. Den troende , det är i detta perspektiv inte en människa som ställer upp på trosbekännelsen. Ellen en som kan sjunga psalmer eller som går till nattvarden. Fast det är inte fel att sjunga psalmer eller att gå till nattvarden. Det är bra och kan hjälpa oss på trons väg.

 

Nej, en troende är i detta perspektiv, en människa som har erfarit eller åtminstone förstått att guds nåd och slösande kärlek gäller just henne också.

En troende gör goda gärningar för att hon inte kan låta bli och för att hon ser medmänniskans behov.

Jesus försöker förklara just detta flera gånger. De kändaste exemplen är två; liknelsen om den barmhärtige Samariten, där huvudpoängen är just att de religiösa ”proffsen” går förbi den slagne ,men Samariern som hade ”fel” tro –inte kan låta bli att hjälpa för han ser behoven. Det andra, kanske kändaste exemplet, är bergspredikan, där det som räknas är ”allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta …..det har ni gjort mot mig” Religiöst beteende räknas till sist inte- endast kärlek och medmänsklighet räknas.

Hur skall vi då få livet och tron att gå ihop? Att tala samma språk? Kärlekens språk?

Det första som skall sägas om detta är att när Jesus pekar på de skriftlärda och fariséerna som ”satt sig på Moses stol” – så är det inte för att betygsätta dem. Vi skall inte ägna tid och energi till att betygsätta varandra. Han nämner dem som en bakgrund till att lärjungarna skall förstå sig själva. En bakgrund och en varning. Snabbt går han över till att tala med lärjungarna om dem själva.

”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare” Det är samma budskap som Jesus predikar- utan ord- den första skärtorsdagen, då han tvättar lärjungarnas fötter.

(Ovanstående predikan kommer jag kanske att hålla på Söndag -hjälp gärna till med en bra avslutning)/JB-x

Den förlorade sonen

Predikan i Brännkyrka ”Förlorad och återfunnen” 2/7 2017

Jesus hittar på den här liknelsen efter det att Fariséerna och de skriftlärda hade retat sig på att han umgicks med syndare och åt tillsammans med dem.

De tyckte förstås att han, som var en profet och lärare, borde hålla sig för god för att ha gemenskap med samhällets föraktade.

Hur är det med oss i dag? Är vi dagens fariséer? Numera går vi förbi tiggare varje gång vi går över torget eller går in i en affär. Hur behandlar vi dem. Låtsas vi som om de inte finns? Går förbi utan att se? Att låtsas att en människa inte existerar, Inte finns, är en aggressionshandling.

En av våra biskopar sa: ”Kanske inte alltid ge – men alltid se!”

En del har tiggt på samma plats i flera år nu. Jag vet åtminstone tre personer som jag sett i flera år utanför ICA i Arninge, vid återvinningsstationen i Arninge och utanför systemet.

Vet jag vad de heter? Nej, jag vet inte vad de heter. En har jag frågat vad han heter och han vet att jag heter Johan. Men jag har glömt hans namn. Jag skall fråga igen. Efter att jag skrivit färdigt den här predikan.

Man bjuder inte sina ovänner på middag! Detta är kanske nattvardens djupaste innebörd. Måltidsgemenskap betyder, manifesterar, gemenskap eller åtminstone önskan om gemenskap.

I nattvardsmåltiden har vi gemenskap med varandra, med våra döda förfäder och förmödrar och gemenskap med Gud.

Utebliven måltidsgemenskap kan tydliggöra önskan om icke-gemenskap. Eller tydliggöra skillnad på folk och folk. Därför åt inte tjänstefolket tillsammans med sina arbetsgivare. Därför äter soldaterna i matsalen och officerarna på officersmässen. Därför äter kaptenen, överstyrman och maskinchefen i salongen, uppassade av mässkalle. Medan ekonomipersonalen(diskare, kallskänkor och kockhalvor) äter i ekonomimässen.

Som barn fick vi äta kvällsmåltiden i köket på släktgården. Efter konfirmationen åt man tillsammans med de vuxna!

Men runt nattvardsbordet finns inga gränser, ingen åtskillnad i fråga om klass, social tillhörighet eller ålder.

Jesus åt tillsammans med de icke-accepterade. Detta retade upp de ordentliga och moraliska människorna. Och för att ge dem något att tänka på, hittade Jesus på dagens liknelse om den förlorade sonen.

Och i dag berättas just den liknelsen för oss.

Alla har vi väl någon gång gått vilse i livet? Fattat fel beslut, låtit oss ledas fel av frestelser eller lockelser. Och vi vet hur dåligt man mår vid uppvaknandet.  Kanske kommer vi ihåg att vi ”kom till besinning”, som Jesus låter den förlorade sonen uppleva. Men just då är självförtroendet inte på topp.

Tvärt om. Den förlorade sonen tänkte inte att han skulle återfå den position som han lämnade. Bara han fick komma hem igen, skulle han nöja sig med lite.

Det hade säkert inte hjälpt om någon hade berättat för honom vad som skulle hända. Han skulle inte tro det.

Varför blev fadern så glad? Jo, därför att hon trodde att han aldrig mera skulle få se sin son. ”Min son var död…” säger han.

Det är inte lätt att ta till sig att man är älskad. Men om du och jag kan identifiera oss med den förlorade sonen – så är budskapet till oss att vi ÄR älskade och efterlängtade, även om vi av egen kraft gått vilse i livet.

Gud älskar oss- Gud älskar varje människa- vilket inte får förväxlas med att Gud skulle älska våra dumheter i livet.

Sen måste vi försöka göra rätt för oss. Och det ville den förlorade sonen. Han tänkte säga till sin far:

” Far, jag har syndat mot himmelen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.” Men det blev inte så – fadern blev så glad att se sonen levande att han ställde till med fest. Musik, dans, god mat och fina kläder.

Det hela kan också tyckas orättvist. Det var orättvist. Den hemmavarande sonen, som skött sig ordentligt, blev arg och besviken. Kanske avundsjuk. Han var orättvist behandlad, tyckte han. Och han var förstås orättvist behandlad. Kärlek är inte alls detsamma som rättvisa. Kärlek som man förtjänat är ingen kärlek alls.

Vi ber:

Tack, Gud

För att Du alltid tar emot oss

När vi kommer släpande

 i eländet efter våra misslyckade försök

att bli lyckliga av egen kraft.

Tack också för

Bekymmerlslöshetspärlan

I vår Frälsarkrans

AMEN

 

Kvinnan som tigger utanför ICA i Arninge heter Maria och är från Rumänien.

 

 

Andens vind över världen – ”jag skall ta bort stenhjärtat”

Andens vind över världen

 – predikan annandag pingst 2017 i Vårfrukyrkan Fruängen

Hela tillvaron kan förstås som en treklang:

Gud är: Fader, Son och Helig ande

Människan består av: kropp, själ och ande

Kyrkoåret har: Jul, Påsk och Pingst

Denna treklang är nedlagd i skapelsen. Detta sätt att uttrycka sig- svarar mot verkligheten

Vi är i dag i Pingsten. Andens kategori. Andens tid. Evangeliebokens överskrift är: ”Andens vind över världen”.

Tanken är att Jesus föddes, levde, verkade och dog i den första kategorin. I skapelsens, Faderns, kategori, Han kom ”i köttet” – blev människa. Om detta handlar julen. Vi kallar det också för ”inkarnation ”

Sedan uppstod Jesu på den tredje dagen, besegrade döden. Tog på sig våra synder genom att inte svika kärleken. Inte genom att uppsöka lidandet, men genom att inte undandra sig lidandet och döden; när det krävdes för att han inte skulle svika uppdraget. Detta firas i Påsken. För att Jesus uppstod på Påskdagen som var en söndag, firar vi gudstjänst varje söndag.

Anden-Den Helige anden är först och främst den osynliga livskraften. Själva livsprincipen. Den som andas lever. Den som har slutat andas-den som har återlämnat Guds ande, är död (i kroppen).

Men i Pingsten menar vi något mer med anden än en livsprincip. Alla som lever har ju anden i sig. Muslimer som kristna, Judar och hinduer. Ateister och tvivlare. Blommor och gräs. Hästar och älgar. Att levande drivs av Anden – livsprincipen. Men anden är också hjälparen. Den osynliga Gudskraften som får oss att tro. Som får oss att brinna av kärlek. Som får oss att stärka vår kristna identitet.

Vi ber om andens närvaro. I nattvardsbönen ber vi ”Oh Gud låt din ande komma över oss och dessa gåvor av bröd och vin, så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod”. Egentligen är det onödigt att be över brödet och vinet – det är våra hjärtan som anden skall omskapa. När vi – i tro– tar emot brödet och vinet medan orden för dig utgiven och för dig utgjutet uttalas – då blir vi genom anden ett med Kristus och med varandra – ja med hela skapelsen.

”Andens vind över världen” – så är överskriften i dag.

Vi ser ut över världen. Vi gör det genom att läsa tidningar, se på TV och ta del av sk sociala medier: Facebook, Twitter osv. Ser vi, hör vi ”Andens vind över världen”?

I förrgår var det ännu ett terrordåd i London. Förblindade människor dödar oskyldiga och skadar många. Om och om igen. För att sprida skräck och osäkerhet. De saknar medkänsla, de saknar insikten om att vi måste leva sida vid sida, tillsammans oavsett olika tro. De tror att det endast finns en sanning –och att de själva besitter denna sanning. Andras liv betyder inget, bara denna sanning. De torterar, plågar och skär halsen av medmänniskor. De stenar kvinnor. De är inte på en medeltida nivå- den är på en lägre nivå än rovdjuren. Rovdjuren dödar för att överleva. Islamistiska fundamentalister som är jihadister dödar för att de inte ser andra människor som levande heliga varelser. De ser andra människor som skadeinsekter, som skall utrotas. Det är denna perverterade uppfattning som gör dåden möjliga. Ingen får dåligt samvete av att döda en skadeinsekt. Förtingligandet av medmänniskor är det farligaste som kan drabba människans kultur.

Vi bör inte svara på samma sätt – med att döda dem som om de vore råttor. Vi bör tänka att de ändå har varit sina mödrars älskade barn.

”Andens vind över världen” Det ser ut att vara fel ande. Vi måste skilja mellan andarna. Tyvärr finns det onda ”andar”.

Men hur är det med ”Pingströrelsen”? Den del av kristendomen som lagt sin tyngdpunkt på att vi positivt kan ”drabbas” av Helig ande?

I Kina växer Kristendomen snabbt nu. Enligt uppskattningar finns det upp till 150 miljoner kristna medlemmar i olika kyrkor. Det är fler än medlemmarna i kommunistpartiet! Ca 60 miljoner uppges vara protestanter. Man hinner inte med att bygga de kyrkor som behövs för expansionen. I staden Wenzhan finns det nu 1000 kyrkor.

”Andens vind över världen” – hur är det i Stockholm ?

Hill Song Church är nu den snabbast växande församlingen i Stockholm. Det är en variant av en pingstkyrka. De firar gudstjänst på Wasateatern varje söndag. Fem gudstjänster varje söndag. Det är fullsatt varje gång – ca 5000 människor kommer varje söndag. Detta pågår nu.

Jag nöjer mig med Anden här i Vårfrukyrkan eller i Brännkyrka kyrka. Det är troligen samma Heliga ande.

Till dagens evangelietext. Den viktigaste meningen är när Jesus säger: ”Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret……. Jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen”. Detta är det glada budskapet. Detta är evangeliet. Den Heliga Andan drabbar oss så i hjärtat så att vi ser allt med nya ögon. Gud vill att vi skall leva i ljuset, Gud vill att världen skall räddas. Världen skall räddas undan klimathotet. Världen skall räddas undan terrordåden. Världen skall räddas med kärlekens kraft. Och vi själva är delar i denna räddningsplan. Du och jag skall räddas personligen och vara Guds händer i räddningsarbetet.

Hur det skall ske beskrivs målande i en annan av dagens texter (Hesekiel 11:17-20) Där står det ”Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött

Om och när vi drabbas av anden- kanske inte plötsligt, kanske lite i taget. Om vi öppnar våra hjärtan i bön och blir mottagande – då tar Gud bort stenhjärtat och ger oss ett hjärta av kött. Ett hjärta av liv. Ett hjärta med kärleksmöjligheter. Ett hjärta som kan ta emot kärlek och som kan ge. Kanske är det viktigaste att ge – den som ger får större förmåga att bli mottagande.

Jag läser från dagens psaltarpsalm:

”…en här av kvinnor sprider segerbudet……………….

Duvans vingar är täckta av silver och fjädrarna av rödaste guld.

Lovad vare Herren dag efter dag!

Han bär vår börda, vår Gud är vår räddning.

Vår Gud är en räddande Gud……” AMEN

 

                            

Nog finns det mål och mening i vår färd- men det är vägen som är mödan värd.

Predikan i Brännkyrka kyrka 4:e söndagen i påsktiden (Jubilate)/Vägen till livet

Vägen till livet är överskriften i evangelieboken i dag.

Vägen eller ”de som är på vägen” kallades de första kristna. (Apg 9:2) Eller ” de som tillhör vägen. ”

Det kanske anspelar på ett Jesusord. Jesus sa ju:  ”Jag är vägen, sanningen och livet”(Joh 14:6).

Ordvalet tyder på rörelse – att vara på väg är att röra sig, att inte stå stilla.

Vi är ett folk på vandring– så börjar en psalm av Britt G Hallqvist (Sv ps 617).

Israels folk firar varje påsk sin vandring till det förlovade landet. Vandringen genom havet.

Jag har förstått det så att det är själva uttåget, eller vandringen, man firar, inte att man kom fram!

Osökt tänker jag på Karin Boyes kända dikt:

I RÖRELSE

 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

 

Nog finns det mål och mening i vår färd-

Men det är vägen, som är mödan värd.

 

Det bästa målet är en nattlång rast,

Där elden tänds och brödet bryts i hast.

 

På ställen där man sover blott en gång,

Blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

 

Att vara kristen är att vara i rörelse och att följa Jesus som är vägen, sanningen och livet.

Överskriften i evangelieboken i dag skulle lika gärna kunna vara ”Livets mening”. Vem har inte grubblat på livets mening? Vem har inte frågar sig om livet har någon mening? Och vad det i så fall skulle vara?

Ett rimligt svar på frågan om livets mening är att Livet skall levas. Men det är inte ett tillräckligt svar.

Vad är det som är riktigt viktigt i våra liv? En del skulle säga hälsan. Andra skulle säga bekymmerslöshet. Åter andra skulle säga att det är viktigt att lyckas- vad det nu är för något?

När livet håller på att ta slut för mig själv eller för någon som står mig nära, då blir prioriteringarna annorlunda. I dödens närhet är det vanligt att vi tänker på vad som är viktigt. Då kommer vi närmare varandra. Då kommer vi närmare oss själva. Då kommer vi närmare Gud. Och vad vi äger eller inte äger är inte så viktigt längre. Vad vi lyckats med eller misslyckats med i yrkeslivet är inte heller särskilt viktigt. Då framstår våra relationer som det riktigt viktiga. Vilka relationer har vi? Hur har vi vårdat- eller försökt vårda- våra relationer?

Jag tror, att jag vågar det djärva påståendet att Kärlek är livets mening.

Och detta svar på frågan finns också i dagens evangelietext. Jesus säger ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag älskar er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni älskar varandra”(Joh 13: 34-35).

I urkristendomen kallades de kristna inte endast för de som var på vägen. Man sa också- i det romerska riket- att man kunde känna igen de kristna på att de älskade varandra.

Enligt kyrkofadern Tertullianus sade man så om de Kristna i Rom. En allvarlig fråga till oss är om man säger så om oss i dag.? Att man känner igen de kristna i Brännkyrka församling, på att vi älskar varandra?

Om vi nu håller med om att Kärlek är livets mening, så kommer automatiskt frågan. Kan man? Skall man- älska alla?

Att älska någon eller några är inte så svårt. Framför allt är det lätt att älska den som man är förälskad i. Och det är inte så svårt att älska sina vänner och sin familj. Man kan också älska sin hund eller sin häst. Och man kan älska naturen – men det är en annan sorts kärlek. Eller?

I dag sägs det ibland i terapeutiska sammanhang, att man måste älska sig själv först- för att kunna älska andra. Detta är ett hårt evangelium. Detta är struntprat!

Det är självklart att man kan älska någon eller några andra – utan att man älskar sig själv.

Det är inte dåligt om man kan bli så kontant med sig själv att man tycker att man själv är OK som man är.

Men vad säger Jesus om den här saken?  Jo han säger: ”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?………Jag säger er: älska era fiender och bed för dem som förföljer er, då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda…..”(Matt 5:43-47).

Men är det inte för mycket begärt? Menar Jesus verkligen det han säger? Jo, han menar det han säger. Men han säger inte att vi skall älska alla människor – det vore för mycket begärt. Men han säger att vi skall älska vår nästa. Vår nästa, vem är det? Vår nästa är nästa människa vi möter. Man kan inte älska någon som man aldrig har sett, det verkar svårt.

Men vi kan och skall träna oss i att älska varandra och träna oss i att älska våra fiender- eller de som är fientliga mot oss. Vi skall älska vår nästa, oavsett vem det råkar bli.

Vem älskar förövaren? Vem älskar den som utför terrordådet? Det är en allvarlig och viktig fråga.

Imre Kertesz svarade på frågan hur han kunde härda ut i koncentrationslägret så här: ”Jag tänkte att det kunde ha varit mycket värre.” Reportern ställde en följdfråga: ”Hur menar du då?”  Imre svarade: ”Jo, jag tänkte att jag kunde ha varit förövaren, och det hade varit värre.”

Och kom ihåg – att, så snart drevet går blir förövaren offer.

Låt oss be!

 

Gud, vi ber dig

Omskapa våra hjärtan

Så att vi blir kärleksmänniskor

Kristuslika

För vår egen glädjes skull

Och för att världen skall helas.

Amen.

 

 

 

Öppnade ögon,Herre mig giv (Svps45)

Predikan 2a i Påsktiden 2017 Brännkyrka

Dagens evangelieberättelse kan sammanfattas så: Jesus kom efter uppståndelsen och visade sig för lärjungarna. Thomas var inte med. Thomas såg inte den uppståndne Jesus.

Thomas trodde inte på Jesus uppståndelse, därför att han saknade egen erfarenhet. De andra trodde, just därför att de hade erfarenhet. Det räckte inte med en berättelse av någon annan som hade sett Jesus.

En sådan berättelse hade lärjungarna fått på påskdagens morgon av de tre kvinnorna, som mött ängeln i den tomma graven. När kvinnorna berättade för lärjungarna blev de inte trodda. ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”, står det i Lukasevangeliet. Men när Jesus hade visat sig för lärjungarna- då trodde de.

Men Thomas var inte där. Och det hjälpte inte att de andra berättade för honom. Han trodde inte.

Då kommer Jesus tillbaka och visar sig för Tomas.

Så här långt kan evangeliet förstås innehålla två saker. Tron är en erfarenhet. Om erfarenheter kan man berätta trovärdigt. Detta är det första. Jag skall återkomma till det.

Det andra är att Jesus kom tillbaka för Tomas skull. Tomas var en enda lärjunge. Jesus ville att alla lärjungarna-alla de elva- skulle få möta honom. Det är lite som liknelsen med den gode herden som har hundra får och lämnar de nittionio för att söka efter det enda som är försvunnet.

Vi är väl alla-var och en av oss- ibland det förlorade fåret. Eller den tvivlande lärjungen utan påtaglig erfarenhet. Erfarenhet av tro, som vi kan berätta trovärdigt om. Kanske kan vi vila i att Jesus kommer att leta upp oss? Vila i att det är fåfängt av oss att leta efter den gode herden eller den uppståndne Herren. Vi kan ägna oss åt annat, medan vi väntar. Vi kan ägna oss åt att leva. Ägna oss åt att leva det kristna budskapet om fred, frihet, sanning och rättvisa i världen. Det är mycket vi kan göra medan vi tvivlar. Det är mycket vi kan göra, om vi orkar, medan vi upplever oss som borttappade.

Och när vi lever så. Då blir vi själva Påskens vittnen. Vittnen om Jesu uppståndelse. Vittnen om att vi trotsigt lever efter att kärleken är världens starkaste kraft och att döden och ondskan är övervunnen. Även om djävulen ryter och bråkar extra mycket eftersom han vet att hans tid är kort.(Upp 12:12).

Nu tror inte de flesta av oss på en personlig djävul- men ondskans realitet kan vi inte förneka. Den obegripliga och destruktiva ondskan har vi nog alla erfarenhet av. En erfarenhet som vi trovärdigt kan berätta om. En erfarenhet som vi kan vittna om.

Men har vi någon erfarenhet av uppståndelsen ? Eller är vi alla som Tomas- innan han hade fått träffa den uppståndne?

Om man googlar på möten med Jesus eller människor som mött Jesus får man 147.000 träffar. Det beror väl lite på hur man ställer frågan?

Men det kanske är ointressant? Vilka som tror på Gus och Jesus alltså?

Men alldeles ovanligt är det inte. Visste ni att vår riksdag har en kristen grupp. Så att säga en församling av riksdagsledamöter De träffas varje onsdag morgon till andakt. En krympande skara men enligt Dagen är de ett 35 tal. Självklart är det en grupp med medlemmar från höger till vänster.

Men nu åter till Tomas tvivlaren.

Det är något märkligt med berättelsen. Det är inte bara så att han vill träffa Jesus. Han vill få erfarenhet av Jesu sår. Han vill se och känna – erfara – spikhålen och såret i sidan!

Här har vi alla samma Tomaserfarenhet. Världen är sårig och många människor är sårade. När en människa är sårad, fysiskt, psykiskt eller andligt – då är Jesus sårad. Vi erfar Jesu sår i världen – nära oss och fjärran.

Men erfar vi uppståndelsen? Erfar vi mysteriet? Mysteriet med kärlekens seger.

Kanske har vi blivit förblindade?

Livet är ett oförklarligt under. Våren är ett oförklarligt under- den kommer vare sig vi tänkt ut att den skall komma eller inte. Inte heller livet förfogar vi över- vi lever och detta har ingen av oss åstadkommit själv!

Berättelserna om påskens vittnen. Evangeliernas berättelser om hur de kämpade med sina liv. Hur de kämpade med sina tvivel och hur de kämpade med sin tro. Dessa berättelsen handlar också om oss själva. Vi kan inte bestämma att vi inte skall tvivla . Vi kan inte bestämma att vi skall få en tro.

Men vi kan vila i att vi är i ett sammanhang, i en gemenskap där det finns erfarenhet av Jesu sår och av Jesu uppståndelses kraft. Detta sammanhang är gudstjänstens och församlingens nu. Lärjungarna tvivlade. Tomas tvivlade. Men de var aldrig uteslutna ur gemenskapen. Vi är aldrig uteslutna ur gemenskapen (om vi utesluter oss själva).

Låt oss bedja:

Gud vi tackar dig för påskens vittnen

Vi ber om att själva bli påskens vittnen

Vi ber om erfarenhet

Erfarenhet av Jesu sår har vi

Vi ber om erfarenhet av kärlek

Vi ber om uppståndelsens erfarenhet

Vi ber om ”öppnade ögon”

Så att vi kan erfara Kristusljuset i våra hjärtan

Och i världen.

AMEN.