Rösta i kyrkovalet-rösta på Öppen kyrka

ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla

 

Öppen kyrka ställer upp på valet till kyrkomötet, stiftsfullmäktige och i Täby till kyrkofullmäktige.

Vi betonar gärna att kyrkovalet är ett personval.

Du får kryssa tre namn på varje valsedel. Om du vill personrösta på någon av de tre första namnen på listorna måste du kryssa det eller de namnen.

ÖPPEN KYRKA betonar att kyrkan är medlemmarnas kyrka. Alla som tillhör en församling skall kunna vara delaktiga i hur gudstjänsten firas.

ÖPPEN KYRKA betonar att församlingen skall vara öppen och välkomnande för alla oavsett etnisk tillhörighet eller kön eller sexuell läggning.

ÖPPEN KYRKA vill att församlingen och dess representanter och medlemmar skall engagera sig i att hjälpa människor i nöd. Stå på de förtrycktas sida.

I Täby vill ÖPPEN KYRKA särskilt värna om distriktskyrkorna och gudstjänstlivet i dem. Distriktsrådens betydelse vill vi framhålla.

Det skall finnas ändamålsenliga lokaler i alla distrikt i anslutning till kyrkorna.

Vi vill arbeta för att Täby församling skall vara en av Svenska kyrkans bästa arbetsgivare.

Konfirmandverksamhet och musik är omistliga delar av Täby församlings identitet, liksom en god förkunnelse(predikan)

Vi ställer upp på kyrkoordningens inledningsord:

”Församlingens uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att männsikor skall komma till tro på Kristus och leva i tro,en kristen gemenskap skapas och fördjupas ,Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas………………….De förtroendevalda och andra som tillhör kyrkan har tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten(Biskopar, präster och diakoner) del i det gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet”.

 

ÖPPEN KYRKA är helt fristående från de politiska partierna. Hela programmet hittar du på :

Oppenkyrka.se

Annonser

ÖKA-öppen kyrka en kyrka för alla, ställer upp i kyrkovalet

ÖPPEN KYRKA –en kyrka för alla

ÖKA bildades i Göteborgs stift 2001.Starten var ett svar på väljarnas önskan om ett partipolitiskt obundet alternativ som fullt ut stödde Svenska kyrkans ordning om kvinnors och mäns lika tillträde till prästämbetet. I linje med detta betonas i ÖKAS:s program (http://oppenkyrka.se ) att ökas företrädare fullt ut bejakar kyrkans ordning med samkönade äktenskap, liksom vi vill ha balans mellan könen bland biskopar, präster och diakoner.

Vi vill också: Föra ut evangeliet på ett sådant sätt att människor upplever att Gud kommer dem till mötes och delar vardagslivet med oss människor.

Det finns flera partipolitiskt obundna nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Just ÖKA:s profilfrågor har handlat om att bemöta varje människa med kärlek och aktning och motverka alla former av diskriminering.

Vi anser att partipolitik som utgår från de etablerade riksdagspartierna inte hör hemma i kyrkans beslutande organ. Däremot samarbetar vi gärna med kristna företrädare från andra nomineringsgrupper, även om de skulle vara partipolitiskt nominerade. Sammanfattningsvis kan sägas att vi anser att partipolitiken inte hör hemma i kyrkans beslutande organ – men att kristna partipolitiker har sin viktiga funktion där. Inom ÖKA frågar vi inte efter partipolitisk tillhörighet för att få vara medlem eller representera gruppen.

Vi vill engagera fler lekmän/kvinnor i gudstjänsten och använda både nya och gamla uttrycksformer.

Vi anser att varje församlings identitet också består i att vara en del av den världsvida kyrkan och arbeta för fred, mänskliga rättigheter och goda livsvillkor för alla människor.

Vi vill ha en kyrka som är öppen för alla som söker, tvivlar eller tror. Och vi anser det mycket viktigt att öppet diskutera vetenskapliga, interreligiösa och ekumeniska frågor.

ÖKA vill att varje församling,efter förmåga, skall ingripa där det finns mänsklig nöd.

Gudstjänsterna skall firas så att människor blir berörda och inte känner sig främmande. Den som blir berörd kommer tillbaka. Den som inte blir berörd har ingen anledning att komma tillbaka.

ÖKA vill att vigselrätten behålls inom Svenska kyrkan.

Vi vill gärna lyfta fram kyrkoordningens inledningsord från 2 kapitlet, som vi anser lite bortglömda  i kyrkovalssammanhang:

”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Detta är den primära enheten inom kyrkan. Församlingens uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift…….De förtroendevalda och andra som tillhör kyrkan har tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten del i det gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet.”

Johan Blix (Texten är inte sanktionerad av ÖKA)

som Ställer upp i kyrkovalet för ÖKA

 

 

Frälsningen

Frälsningen – predikan 22/10 2016 i Brännkyrka

”Är du frälst?” – så kunde man förr höra frågas. Vad man menade är lite osäkert: Kanske menade man ”är du troende?” Eller så menade man Har du tagit emot Jesus Kristus som din personlige Frälsare? Vad man nu menar med det.

Dagens överskrift i evangelieboken är ordet ”Frälsning”. Det är inte alldeles självklart vad det betyder. Det är ett mångtydigt ord.

Grundbetydelse av det svenska ordet frälsning är ”Frihalsa”. Slaven hade en järnring runt halsen och var bunden som en kopplad hund. Om man öppnade eller klippte sönder halsringen så befriades slaven. Halsen blev fri och han kunde gå vart han ville. Han blev frihalsad – frälst.

I vårt svenska språk finns ordet – inte endast i sitt religiösa sammanhang,utan också i några vardagliga uttryck, en del av dem gamla.

Så är en Frälsarkrans – enligt vikipedia   ”…en flytande kastring som används vid livräddning i vatten.”

Att vara adel kallade också att vara ”frälse” d.v.s. att vara befriad från att betala skatt.

Frälsejord – var sådan jord vars avkastning var skattebefriad.

Frälsning handlar således alltid om befrielse eller livräddning.

Men i SAOL förklaras ”Frälst” med orden ”troende” och ”omvänd”

Man kan gott säga att frälsning, i sin grundbetydelse, betyder olika saker för olika personer och olika saker i olika tider.

Den som är hungrig och håller på att svälta ihjäl – blir frälst av mat.

Den som är stressad – blir frälst av lugn och harmoni.

Den som är nertyngd av skulder- blir frälst av skuldsanering.

Den som är dömd till fängelse- kan bli frälst av en benådning.

Den som är alkoholist – blir kanske frälst av 12-stegsprogrammet.

Men kan man då bli frälst av att bli eller vara troende eller omvänd?

Man kan inte frälsa sig själv på ett djupare plan. Vi behöver alla en frälsare. En räddare. En befriare.

Visst kan man påverka sitt liv- vi är ju alla skyldiga att göra vårt bästa, att förvalta våra liv, till glädje för andra och för oss själva.

Men för att bli riktigt fri, befriad, så handlar det inte om att anstränga sig –utan om att överlämna sig.

Om man googlar på ordet frälsarkrans i dag så kommer det inte upp en livboj med orden Trygg Hansa eller Älvsjö kommun på. Nej det som kommer upp är Martin Lönnebos frälsarkrans. Det moderna svenska radbandet – som tillverkats och sålts i miljoner exemplar. Vi har det på bokbordet längst ner i kyrkan.

Tanken med frälsarkransen är att den skall hjälpa oss att samla våra tankar. Hjälpa oss att bedja.De olika pärlorna har olika färger och olika betydelser.

Frälsarkransen vill hjälpa oss att bli fria- befriade.

Kanske är den blå pärlan- bekymmerslöshetspärlan- den viktigaste pärlan.?

Vi skall sträva efter bekymmerslöshet – vilket inte skall förväxlas med ansvarslöshet.

Det är bra att vara bekymmerslös, att vila i det – oavsett hur mycket det blåser på livets hav. Men vi är alltid ansvariga – även mitt i bekymmerslösheten.

Evangelietexten i första årgången i dag har ett Jesuscitat ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under sina vingar…”

Det är säkerligen detta bibelställe som inspirerat Lina Sandell att skalda : ”Bred dina vida vingar ,oh Jesu över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig (Sv.Ps. 190).

Att vila i trygghet – skyddad av Jesus- det kan vara bekymmerslöshet i god mening.

Jag hörde en gång en person fråga en annan: ”Är du frälst?” svaret var :”Jo, jag är frälst” .Det kom en ny fråga .”När blev du frälst?”  Svaret lät inte vänta på sig:”För mer än 2000 år sedan av Jesus på korset.”

Detta är centralt och kan ändå vara obegripligt för logiskt förnuftigt tänkande. Vi återgå därför till poesin:

En psalm som vi redan har sjungit är Lina Sandells ”Jesus för världen”.

”Jesus för världen

Givit sitt liv

Öppnade ögon, Herre mig giv

Mig att förlossa, offrar han sig

Då han på korset-dör ock för mig”(Sv.Ps. 45)

 

Här finns inte ordet ”frälsning” med. Men jag  det handlar om samma sak.” Mig att förlossa, offrar han sig”

Förlossa betyder också rädda, eller befria. Den som förlöser en kvinna, befriar henne från barnet, så att barnet blir en självständig individ. Men i religiösa sammanhang betyder förlossning just räddning eller befrielse eller rent av omvändelse.

Hur kan jag bli räddad av att JESUS offrar sig?

Är detta svårbegripliga tal meningsfullt i dagens språkbruk? Det är inte alls självklart.

Men det är ”meningsfullt” när vi kommer in på mystikens område- så länge vi är på förnuftets plan är det oftast obegripligt. Men hur uttrycker vi det som knappast går att formulera? Hur griper vi med ord det ogripbara? Jo, genom metaforer och paradoxer- sådant är mystikens språk –om vi inte väljer att stanna i tystnaden. Vilket kan vara ett gott val.

Jag kommer att tänka på en annan psalm: nr 137-så här lyder den sista versen:

”O du som vann på korsets stam/vinn oss på nytt var dag/ till dess sin kärlek o Guds Lamm,/blir vår och världens lag.”

Underbar poesi-som träffar mitt hjärta.

Men tillbaka till frälsningen och vårt tidigare resonemang. Vad är det vi behöver räddas från? Vad är det vi behöver befrias från? Jag sa förut att vi kan behöva frälsas från olika saker beroende på person och situation. Men finns då inget allmänmänskligt? Något som alla människor behöver frälsas från.

Jag tror att det skulle kunna vara rädslan!

Att vara rädd-är kanske vår värsta fiende. Rädda chefer är dåliga chefer. Rädda medarbetare är dåliga medarbetare.

Rädd för att göra fel.

Rädd för att vara ful.

Rädd för att inta ha fattat.

Rädd för att inte behövas.

Rädd för att inte hinna med.

Rädd för att inte duga.

Rädd för att bli övergiven.

Rädd för döden.

Vi behöver –jag tror de flesta av oss- bli frälsta från rädslan.

Vi behöver få vila i bekymmerslösheten– då kan vi och vår kreativitet växa. Då kan vi bli kärleksmänniskor– så som meningen var med våra liv.

Detta kan man inte kämpa sig till. Det gäller tvärt om att släppa taget. Att överlämna sig. Att lita på att det finns ”någon” som tar emot mig när jag vågar språnget ut i det okända.

Denne någon är Jesus Kristus. AMEN!

 

2016-10-22 JB-x

Julbetraktelse Täby Rotaryclub 2014

Julbetraktelse Täby Rotaryclub 2014-12-19  -framförd av Nicke Wagemyr

När Ni hör dessa ord är jag -Johan Blix- på en begravning i  Mälarhöjdens kyrka. När jag är på begravningar får jag ibland en känsla av att den som begravs -den döde alltså -på något sätt är med i rummet. Man kan förnimma en närvaro.

På samma sätt kan jag nu ha en känsla av att vara med på Rotarymötet. Jag kan se lokalen framför mig – och jag kan göra mig en blid av vilka som är där. De som brukar komma på julbetraktelsen.

Den här känslan -eller skall vi säga upplevelsen -av kommunikation eller närvaro. Den kan vi kalla transcendent kommunikation. Eller transcendent gemenskap. Alla människor har denna förmåga mer eller mindre. En del mer och andra mindre.

Inför julen är detta mycket påtagligt. Vi tänker på och förnimmer hur andra har det på andra platser än där vi befinner oss.Det kan gälla nära och kära som lever långt borta. Det kan gälla vänner som vi inte sett på länge. Närvaron av alla som fryser och svälter tränger sig på och in i våra medvetanden just på Julen. Eftersom vi vet att Julens budskap är just detta – att ingen borde vara utanför. Att alla -särskilt barn – borde ha det åtminstone så bra som Jesusbarnet när han föddes. Det var ingen lyx -men det var nog rent och snyggt i stallet i Betlehem. Vi kan också i denna transcendenta förmåga förflytta oss i tiden. För många av oss blir barndomens jular närvarande igen . Och vi kan till och med förflytta oss -inte bara i tanke utan också i förnimmelsen – till stallet i Betlehem.

Julbudskapet  för ihop med transcendent gemenskap.

Till Betlehem kom vice män från österns länder . Heliga tre konungar kallar vi dem. Ibland kallar vi dem de tre vice männen.  Det är deras tre kungakronor som finns på Svenska Ishockeylagets tröjor!

De var ”magoj” – ett grekiskt ord som betyder att de var ungefär astrologer och astronomer på en gång. De hade sett stjärnan och fått en transcendent upplevelse och ett budskap som gjorde att de reste till stallet i Betlehem för att hylla den nyfödde. Det lilla barnet i krubban.

I traditionen är en av de vice männen svart, en gul och en (någorlunda) vit. De skulle på så vis representera hela världen. Afrika, Asien och resten av världen. Och så stjärnan och alla djuren och änglarna som sjöng på herdarnas äng. Nu blir förnimmelsen och kommunikationen inte endast transcendent utan KOSMISK.

Julbudskapet är KOSMISKT. Det gäller hela tillvaron. Din egen kropp. Min kropp. Bergen, djuren ,solen och alla planeterna – ja hela universum och allt som rymms däri. Om allt detta handlar Julens budskap. Vi säger att det viktiga med julen är inkarnationen -att Gud blev människa. Lät sig födas som människa. Och det är en kristen sanning. Men den första inkarnationen -att allt som existerar är delar av den heliga existensen – den är förutsättningen för Julen –  julen handlar om den också. Och den handlar om dej och om mej. Dels därför att vi, med våra kroppar och med våra själar, är delar av det heliga Kosmos och dels för att vi själva började våra liv precis som Jesus. Som nyfödda hjälplösa och skrikande bebisar.

Julbudskapet är transcendent. Det är kosmiskt. Men det är kanske framför allt medmänskligt. Att vi som träffas och är i samma rum ser på varandra med kärleksfulla blickar och verkligen vill varandra väl. Att vi av hjärtat menar God Jul! När vi säger det.

God jul till er alla rotarykamrater – jag ser er !

Johan Blix

Advent i kväll

ADVENT 2014-11-29

I kväll är det nyårsafton! Många tänker inte så- men det är kyrkoårets första dag i morgon. Och då är det förstås kyrklig nyårsafton i dag.

När vi närmar oss ett nytt år blir det tid för eftertanke och för förväntningar och önskningar. Kanske också nyårslöften ?

Det är dags för bokslut också. Andligt bokslut.

Hur har vårt andliga år varit ?

Har vi försummat bönen ? Har vi försummat gudstjänsten ? Och den viktigaste andliga frågan: Har vi försummat oss själva och medmänniskorna. Har vi försummat kärleken ?

Detta är de rimliga frågorna till oss på den kyrkliga nyårsaftonen. Vi skall akta oss noga för att svara för varandra.Var och en får själv svara i sitt eget hjärta.

Luften är full av förväntan i advent. Vad väntar vi på ? Vad förväntar vi oss ?  Lite ledighet och avkoppling är helt rätt. Liksom lite ljus i vintermörkret. Och förstås julklappar. Men bara lagom av allt. Inget överflöd -vi är ju Svenskar.

Vår evangeliebok har som överskrift ”Ett nådens år ” i morgon på kyrkans nyårsdag.

Det får bli vår nyårsönskan. Att nästa nå skall bli ett nådens år. Nåd  har med benådad att göra. Vi ber om att själva bli benådade och få alla skulder utsuddade. Ja till och med bortglömda.  Vi hoppas att sjukdom och smärta skall vändas i friskhet och positiv livsupplevelse. Vi hoppas och ber om nåd för alla hemlösa och fattiga.

Nådens budbärare är Jesus Kristus. Det är honom vi längtansfullt väntar på i kväll.

”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud” Det gäller för oss att vilja ta emot honom. Att våga ta emot nåden. ”O mänsklighet ,ställ dörrn på glänt – det är advent, det är advent” (Sv.Ps 109)

Bygga församling

Inleningsföredrag vid konvent med präster och musiker på Ljusterö 16 oktober 2014.

Dagens ämne ”ATT BYGGA FÖRSAMLING -och att vårda den” kan förstås på flera olika sätt.

Vad betyder det att ”bygga” församling? Vi vet vad det betyder att bygga ett hus. Man har en tom tomt och på den bygger man ett hus. Och när huset är färdigt så är det färdigt -därefter skall huset vårdas, om det skall hålla länge. Men vi är ju inte missionärer på obruten mark. Hos oss står redan husen där- och tomterna är inte tomma. Församlingarna finns redan – varför då bygga dem ?

Det kan verkligen uppfattas som ett nedvärderande påhopp på de som tillhör församlingen och som ,kanske under lång tid, varit aktiva där -om någon kommer och säger ”Här skall byggas församling !”

Kanske är liknelsen med huset dålig? Kanske menar vi något annat med ordet ”bygga” i detta sammanhang?

Kanske menar vi det arbete som det innebär att ständigt försvara och skapa ”den tunna hinnan” som är det enda som skiljer barbariet från ett anständigt och värdigt mänskligt liv ? (Ludvig Igra ”Den tunna hinnan- mellan omsorg och grymhet”)

Kanske är ”att bygga församling” – ett uttryck som ni redan förstått att jag delvis är skeptisk emot –  att förstärka och förstora gemenskapen hos den gudstjänstfirande församlingen (i församlingen) ?

Eller är att ”bygga församling” att se till att antalet medlemmar inte sjunker, utan tvärt om ökar, i den befintliga församlingen ? Hur det nu skall gå till?

Eller är att ”bygga församling”,  att göra församlingen ”profetiska röst” starkare så att evangeliet tydligare kan ””talas in i” det omgivande samhället. Skolvärlden, åldringsvården, sjukvården , fängelserna mm ?

Det är alltså inte självklart vad det innebär att ”bygga församling” -och det är inte självklart vad en församling är -eller vad vi menar med en församling i detta sammanhang.

Kanske borde det rätta svaret vara en väl fungerande blandning av alla dessa ingrediender och några till ?

En församling i Svenska kyrkan är definierad i Kyrkoordningen -och det anges där att just församlingarna är de viktigaste beståndsdelarna av vår kyrka. Församlingen är ett geografiskt område, där det finns: en kyrka, en kyrkoherde , en organist och en styrelse (kyrkoråd eller församlingsråd ) Församlingen skall fira en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag -eller åtminstone en gudstjänst varje vecka om inte domkapitlet har medgivit något annat (kap 37 : 2 §)  Vidare står det att församlingens uppgift är att  ”fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission” (2 kap :1 §)

(Det finns också fem icke- territoriella församlingar i riket.)

Nu vet vi alltså vad en församling är ? Eller ? Den behöver förstås inte byggas -den finns om kriterierna är uppfyllda. Och är de inte uppfyllda så skall församlingen upphöra (genom att läggas samman med en grannförsamling). Så har 1.153 församlingar upphört att finnas till i Svenska kyrkan sedan år 2000. Det är mer än en halvering av antalet församlingar. Det är en naturlig följd av urbaniseringen. Eftersom befolkningen inte har minskat, utan tvärt om ökat, så borde den kyrkliga aktiviteten också ha urbaniserats -men detta har endast delvis skett.

På 60- och 70-talen byggdes många ”distrikts- eller stadsdelskyrkor” i de nya bostadsområdena. Men det är inte lika vanligt i dag.

De mest påtagliga konsekvenserna av att fler än 1000 församlingar har försvunnit är :

1)      det firas ca 10.000 färre huvudgudstjänster per år i vår kyrka

2)      det har blivit färre förtroendevalda

3)      folket på landsbygden har längre till gudstjänsten och sockenkyrkan är ofta tom och stängd

I Roslags kontrakt har antalet församlingar under perioden minskat med åtta stycken. Men för vårt område har det säkert varit en god och nödvändig sak.

Men meningen med dagens konvent är att vi skall reflektera över hur vi bäst kan ”bygga” på våra befintliga församlingar. Hur kan vi bli bättre ? Och vad vill vi ? Vad vill Gud?  Hur bygger vi och samtidigt är trogna mot evangeliet  ?

Det talas ofta om att man skall börja med att göra en OMVÄRLDSBESKRIVNING och en OMVÄRDSANALYS. Och det är rätt och riktigt. Det handlar om inflyttning och utflyttning. Det handlar om demografi och demografisk utveckling. Det handlar om arbetsplatser och kommunikationer. Der handlar om kyrkotillhörighet och om andra samfund och andra religioner i området. Det handlar om hur den kommun där församlingen ligger fungerar och styrs.

Vad man ofta glömmer bort vid omvärldsanalysen (beskrivningen) är de människor som omger oss och som har omgivit oss (funnits i församlingen).Om detta kanske man inte kan skriva i FIN(församlingsinstruktionen) -men viktigt är det. Min företrädares företrädares ”ande” svävar ännu över kursgården Karlberg -och de som i nästan bokstavlig mening ”byggde” Tibble lever men finns nu på sjukhem eller sjukhus eller är för gamla och orkeslösa för att orka delta i den verksamhet de en gång byggde fundamentet till. Men deras barn vet- och det är bra om vi vet något.  Men också dagens aktiva människor. Hur är rektorerna, vad heter de och var tycker de ? Litar de på oss?  Jag efterfrågar alltså vid omvärldsbeskrivningen och omvärldsanalysen en positiv nyfikenhet på människor och en omsorg om dem. Och familjen som driver den största bensinmacken i församlingen – de träffar ju snart sagt alla -de har ju en gång gift sig i kyrkan och döpt och konfirmerat sina barn. Också dessa människor bör ingå i min omvärdsförståelse/omvärldsanalys.

När det gäller att ”Bygga församling” så menar jag att vi bör ägna tid och kraft år att bygga den gudstjänstfirande församlingen. Den består ju förhoppningsvis inte av gudstjänstbesökare -utan av just gudstjänstfirare. Gudstjänstbesökare är som BIO-besökare. Man konsumerar ett evenemang ,från åskådarplats. Gudstjänstfirare är som skådespelarna på en teater -de är själva medansvariga och skapar skeendet, genom sin bön, psalmsång och sina rörelser. När gudstjänsten blir ett evenemang för besökare -tenderar de till att inte återkomma. Evenemang har karaktären av just engångshändelser. När gudstjänsten firas som en rit – återkommer deltagarna gärna. Riten vilar i sin upprepning. Det återkommande skeendet som deltagarna är medskapare i.

Vad är det som gör att de kommer ?

Vad är det som gör att de inte kommer ?

Jag tror att det var Fredrik Modéus som på ett ställe skrev att ”orsaken till att de inte kommer är att de varit där förut!”

Om detta är sant – och det ligger säkert mycket sanning i detta – så är det en viktig anledning till oss att verkligen tänka efter. Vad är felet ?

Jag skall omformulera frågan , innan jag går vidare . Cecilia nyberg formulerade frågan så här, när jag frågade kyrkoherdarna om viktiga saker vi borde tala om i dag. ”Vi bör reflektera över hur vi skall kunna bli relevanta (för människor i vår tid)”

Jag tyckte det var en bra formulering att reflektera utifrån. Och när jag vakande nästa dag hade jag för min egen del formulerat svaret.

”Vi blir relevanta när vi gör något som på djupet angår de människor som vi möter.”

Varför kommer inte de som har varit i kyrkan förut ? Kanske för att det som hände inte var relevant -det angick dem inte så på djupet att det fanns anledning att komma tillbaka.

Man måste nämligen ha en anledning att komma!

Nu har vi ju ofta tycket illa om tydliga anledningar. ”De kom bara för att deras barn sjöng i barnkören.”  Eller – ”de kom bara för att de skall konfirmeras.” Eller ”de kom bara för att det serveras lyrklunch efteråt” osv. osv. Man måste ha en anledning -och jag tycker vi skall vara mycket försiktiga med att sätta betyg på de olika anledningarna.

Men ändå- vi vill att det skall finnas goda anledningar till att delta som gudstjänstfirare därför att gudstjänsten berör oss så på djupet att det blir angeläget att komma .Och att komma tillbaka.

Hur blir gudstjänsten sådan ?

För det första: Gudstjänsten (nu menar jag huvudgudstjänsten) är inte isolerad från övrigt liv i församlingen. Är den det så kommer den inte att fungera.

Kyrkkaffet är en del av gudstjänsten. Och olika ”grupper” är viktiga delar av gudstjänsten. Om man endast har träffat prästen och musikern (om denne nu inte lyckats bli anonym på läktaren) och vaktmästaren och kyrkvärdarna i huvudgudstjänsten så kommer det inte att bli så berörande.

Om församlingen(prästen och musikern och kyrkogårdspersonalen, husmor och bokningspersonalen) tar väl hand om ett sorgehus -då kommer de att ha lättare att finna sig till rätta i gudstjänsten -och närmare till att bli berörda.

Om församlingen erbjuder ett katekumenat så är det jättebra. Men ännu bättre ar att erbjuda ”Vuxet växande” som man gör i Vallentuna -eller ”liv i balans” som man gjort  i Täby. Därför att det finns ingen normal människa som vet vad ordet katekumenat betyder. Men de människor som deltagit i en sådan aktivitet kan bli nyfikna och komma till gudstjänsten på söndagen för att ”se”. Det har hänt, inte så sällan. Om det då finns någon koppling mellan det som man upplevt i gruppen och det som händer i kyrkan på söndagen så är det en stor fördel. En sådan viktig koppling kan vara om det finns en person som man fått förtroende för i gruppen och som har någon funktion i gudstjänsten. Alltså det vi gör måste hänga ihop.

Och så vill man pröva nya former.

Men jag vill gärna säga att all tillgänglig forskning pekar på att det inte är avgörande vilka agendor vi har eller hur dags gudstjänsterna firas eller ens var kyrkan ligger geografiskt. Det hela skall vara relevant -det är hela saken. I somras hade jag glädjen att tjänstgöra både i Orkesta och Markims kyrkor – de ligger båda väldigt off -man kan säga ”in the middle of nowhere” Kyrkorna var fulla -det som hände var uppenbarligen ”relevant”. Och jag kan inte ta åt mig äran -men jag hoppas att jag hjälpte till.

Och det kommer bra med folk på påsknattsmässan fast den firas mitt i natten – den är helt enkelt ”relevant”. Eller till Julottan kl 0500.

När man börjar med något nytt – skall man vara rädd om det gamla. Olle Carlsson, kyrkoherden i Katarina, startade upp Allhelgonamässan . Den var kl 1800 om jag minns rätt. Men han fortsatte med Högmässan kl 11 ändå – för att inte döda det liv som fans i den gudstjänsten.

Det finns forskning på framgångsfaktorer i gudstjänster som vuxit. De viktigaste är: Ett delegerande ledarskap. En gåvobaserad verksamhet – man arbetar för att hjälpa människor att upptäcka sina gåvor. En hängiven andlighet. Livsnära smågrupper. Behovsorienterad evangelisation och kärleksfulla relationer.(Christian A Schwartz,Naturlig församlingsutveckling)

Vi kan börja med att reflektera över Kärleksfulla relationer. Om man kommer som ny och sökare till gudstjänsten – är man mycket känslig för vad som händer i rummet och även i rummet efteråt på kyrkkaffet eller lunchen. Om man då upplever att ”De här människorna verkar faktiskt tycka om varandra och bryr sig om varandra” – då vill man vara med i den gemenskapen. Annars icke!

Nu till en moralisk/etisk fråga om församlingsbyggande- som gäller just oss som är anställda.

Vem eller vilka betalar våra löner ?

Det är den eller de som betalar våra löner , som är de vi är skyldiga vårt arbete och våra ansträngningar.

Det är de kyrkotillhöriga -lika mycket eller ännu mera de som inte brukar gå i kyrkan, än de som gör det.

När det gäller det kyrkliga ekonomiska systemet kan man med fog säga att :” Det är de som betalar kalaset, som inte är med på festen.” Vilka slutsatser drar vi av detta ,för vårt arbete?

Eftersom jag har nämnt en del litteratur skall jag nu kort kommentera böckerna.

Per Pettersson ”Kvalitet i livslånga tjänsterelationer”. Det som vi kanske inte gillar är att PP betraktar församlingen/kyrkan , utifrån synsätten om ett tjänsteproducerande företag. Om vi bortser från just detta så är hans poäng att varje möte med den enskilda människan är viktigt. Kvalitén (relevansen skulle vi säga i detta föredrag) är helt avgörande för om det skall bli något nästa möte. För kyrkans del är dessa möten genom livet: dop, skolavslutningar, konformationsläger, vigselgudstjänst , korum i det militära, begravningar, familjerådgivning , förskolor, barnrytmik, – så länge det finns relevans(kvalité) kommer det nya möten – om relevansen upphör ,är risken stor att kedjan bryts och det blir inga fler möten.

Jag tror ,men helt säker är jag inte, att det är PP som har ett exempel på en situation som handlar om relevans, på ett annat sätt. Det var högmässa i kyrkan och det kom 16 personer -efteråt var det dopgudstjänst för ett barn och familjen och vänner. Dopet är direkt efter högmässan(vilket naturligtvis är helt fel om musikern och prästen inte kan dela gemenskapen/samtalen på kyrkkaffet: min anmärkning) De möts i dörren de 16 som går ut och de 45 som går in till dopet. Här föreligger troligen olika uppfattningar om vilken ”produkt” som är viktigast, mest relevant!

Hur skulle dopgudstjänstfirarna upplevt det, om de möttes av 100 som gick ut i stället för 16?

Vilken tid/arbete har musiken och prästen och vaktmästaren lagt ner på att förbereda gudstjänsten för de olika grupperna ?  Kanske har de inte gjort något fel -men saken är värd att tänka på!

Ingrid Persenius ”Omsorg och mänsklig värdighet” (1085 sidor!) Per Pettersson undersöker möten under en människas hela liv. Ingrid Persenius  undersöker relevansen hos de olika möten som möter ett sorgehus i samband med ett dödsfall och en begravning.

Det är alltså möten med: begravningsenterprenör, bokningspersonal i församlingen, musiker, begravningspräst , personal(präst,musiker,vaktm,kyrkvärdar)vid gudstjänst där tacksägelsen läses upp, kyrkogårdspersonal, husmor,vaktmästare, diakoner/sorgegruppsledare.

Kvalitén (relevansen) i vart och ett av dessa möten -blir avgörande för hur helheten kommer att upplevas. Och ett möte med svag relevans(eller utebliven) kan förstöra nästa möte i kedjan.

Fredrik Modéus: ”Mod att vara kyrka”  Våga börja i det som finns – även om det är få människor. Ta dem tillvara. Våga visa sårbarhet ”Omsorg och relationer är viktigare än aktiviteter och programutbud”.

Ninna Edgardh: ”Gudstjänst i tiden” Ett annorlunda och tidsanpassat sätt att tolka kyrklig statistik. Det kanske inte är så illa som det ser ut. Deltagande i vardagsgudstjänster och gudstjänster vid kyrkliga handlingar har faktiskt ökar under flera decennier. Men inte antalet gudstjänstfirare i huvudgudstjänst. Bokens resonemang ger underlag för samtal och debatt.

Se också min föreläsning om Gustav Wingrens teologi och person.( johanblix.se) Gustaf Wingrens ständiga kamp för att evangeliet(Ordet) skall möta vardagslivet(Guds pågående skapelse) är huvudärendet med det mesta han skriver. Den fråga GW ställer till oss är : Hur kan vi identifiera dagens brustenhet i mänskligt liv på ett sådant sätt att det kan träffas av evangeliet och människor bli upprättade, fria och levande?

2014-10-14 Jb-x