Guds hemligheter

GUDS HEMLIGHETER

”Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter” (1:kor 4:1)

Så står det i första korintierbrevet. Vad menas?  Det följer ingen förklaring av vilka hemligheterna är. Jag tror att Guds hemlighet är omvändhetens princip. Att det som ser stort och märkvärdigt ut, kanske egentligen är ganska futtigt. Och att det som ser oansenligt ut, kan rymma oändlig storhet och oändliga möjligheter. I detta perspektiv gäller det att ha rätt blick. Två personer som ser samma sak eller samma händelse kan uppfatta det helt olika. Det gäller att ha Jesusblick. ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv”(Sv.ps 45).

Men Guds hemligheter kan vara ännu mer dolda för oss. Jag skall ge tre exempel. Det första är berättelsen om Josef i Brunnen (1 Mos 37:1-35). Josef var yngst i syskonskaran och han var sin fars älsklingsbarn. Han fick finare kläder och han berättade vad som sades negativt om sina bröder till fadern. Josef berättade också för bröderna att han drömt att han skulle bli mäktig. Bröderna blev mycket avundsjuka och aggressiva mot sin lillebror. De tänkte först döda honom. Men en av bröderna, Ruben, hindrade detta. De slängde honom i stället levande i en brunn, som var tom på vatten. De satte sig ner för att äta. Då kom en karavan med ismaelitiska män förbi- och bröderna kom på iden att sälja Josef till dem. Han blev såld och fördes av karavanen till Egypten. Genom en serie omständigheter, som Gud såg till att de skedde, blev Josef finansminister i Hela Egypten. Faraos närmaste man. Hemma i Kanaans land där Josefs far Jakob och Josefs bröder levde blev det hungersnöd, de höll på att svälta ihjäl. Bröderna begav sig till Egypten och träffade Josef, som de inte kände igen. Josef kunde genom sin upphöjda ställning hjälpa dem med spannmål så att de överlevde .Josef har slutrepliken i den långa berättelsen. ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo.”(1 Mos 50:20)

Det andra är berättelsen om David och Bat-Seba(2 Sam 11 -12)David som var konung blev våldsamt förälskad i Bat-Seba. Han låg med henne, men hon var gift med Uria. Äktenskapsbrottet ledde till att Bat-Seba blev havande. När David fick veta detta sände han ut hennes man Uria, som var militär, till de värsta striderna vid fronten så att han blev dödad. David hade nu dels begått äktenskapsbrott och dels låtit döda sin rival. Detta misshagande Gud. Men David och Bat-Seba gifte sig och barnet föddes. Det barnet blev den lysande konungen Salomo. Han var klok, ja vis, och mycket bra för sitt folk.

Det tredje exemplet är Jesus själv. Han blev plågad och avrättad, fastän han var oskyldig. Det såg verkligen ut som ett nederlag. Och det var det naturligtvis också. Det fanns inget bra med att Jesus blev torterad och avrättad. Men det ledde till något fantastiskt. Han uppstod på tredje dagen och gav människor och stora delar av mänskligheten hopp. Hopp om att livet är starkare än döden. Hopp om att kärleken är världens starkaste kraft.

Luther liknar Jesus vid en mask på en metkrok.  När den glupska rovfisken(djävulen) anfaller och hugger tror han att han dödar masken. Men i själva verket är det så att han själv fastnar på kroken och dödas.

Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Josef skulle slängas i brunnen och säljas som slav. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att David skulle begå äktenskapsbrott och dessutom låta döda sin rival. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Jesus skulle torteras och avrättas. Allt detta var fel. Allt detta var negativa följder av människans fria vilja. Men Gud ”tog över” och gjorde något gott av det onda.

Kanske går detta också att förstå som Guds hemligheter?  Som en del av mönstret ”omvändhetens princip” – när vi människor tappat greppet om våra handlingar.

Annonser

Skärtorsdag 2019

 

 

Predikan skärtorsdagen 2019 i Vallentuna kyrka

 

Skärtorsdagen har tre budskap i sina texter och händelser:

Jesus tvättar lärjungarnas fötter – en ordlös predikan.

Nattvardens instiftelse – den första nattvarden

Osäkerheten av vem som skulle förråda Jesus – det kanske är Jag?

Först till ordet Skärtorsdag.

Skär är ett gammalt ord för rent. På vår släktgård, Ottersjö i Halland, heter sjön skärsjön. Den har mycket rent vatten. Vi har också ordet i skirat smör. Skirat smör blir genomskinligt. Och så uttrycket en ren och skär lögn. Där skär förstärker ren dvs verkligen ren – lögnen är alltigenom lögn.

Skärtorsdag betyder alltså rentorsdag – eller rengöringstorsdag. Det som blev rent var lärjungarnas fötter. Vi ber också ibland ”Rena O gud våra hjärtan och samveten , så att din son, när han kommer till oss i Ordet och i sin heliga nattvard, må i oss finna en beredd boning”.

Det är också sed att påven denna dag går till fängelser och tvättar fångarnas fötter. Också kardinaler tvättar fötter på okända människor som de kanske bara möter på gatan.

Vissa uppgifter finns dessutom om att fottvättning skulle vara ett sakrament i en del kyrkor. Om det är sant får de svara på själva- men fottvagningen uppfyller tydligt två av de krav som vi brukar ställa på ett sakrament. Att handlingen skall vara påbjuden av Jesus själv och att det skall innehålla jordiska fysiska element.

Den helige Fransiskus lär ha sagt : predika ständigt evangelium – om så behövs också med ord. Skärtorsdagens evangelium är ett exempel på handlingens predikan.  Jesus GÖR något. Han tvättar lärjungarnas fötter innan måltiden. Att tvätta gästernas fötter var ett tecken på gästfrihet. Detta omnämns flera gånger i Gamla testamentet. Petrus ville inte att Jesus skulle betjäna honom, men gav sig när Jesus sa att: om du inte går med på detta så har du inte gemenskap med mig.

Jesus ger ett exempel – det är handlingens pedagogik- och säger tydligt att ;”så här skall ni göra” .

Det är ett exempel, eller en förebild, för kyrkligt ledarskap. Kyrkan och församlingen har många ledare. Kyrkoherden och kyrkorådets ordförande är det absolut. Men också många andra, präster leder samtalsgrupper, kyrkomusiker leder körer, förskolelärare leder barngrupper. Ja exemplen kunde mångfaldigas. Och alla vi som är ledare skall först och främst leda genom att tjäna, ja betjäna andra. Det är ett av skärtorsdagens budskap. Det gäller också varje medlem i församlingen ;att leda genom att betjäna.

Det andra som dagen handlar om är nattvardens instiftelse. Vi kan kalla Skärtorsdagen för nattvardens födelsedag. Men det var den Judiska påsken som Jesus och hans lärjungar firade. De var judar. Jesus uppmanar lärjungarna(oss) att fira måltiden. Nu med, inte en ny, utan med en fördjupad och tillagd betydelse. Det handlar fortfarande om befrielsen ur slaveriet i Egypten, men samtidigt om att alla som delar brödet och vinet gör det till Jesu åminnelse och att detta manifesterar att det, endast, finns ”ett enda bröd och en enda mänsklighet”.

 

Några ytterligare reflektioner. Vissa talar om nattvarden som de döptas gemenskap. Vi den första nattvarden var inga av deltagarna döpta, utom Jesus själv som var döpt med Johannesdopet. Alla som var där var välkomna att delta –Judas valde bort sig själv. Men han deltog först i måltiden.

Jag menar att Jesus inte vill utestänga några odöpta från nattvardsbordets gemenskap. Tvärt om kan nattvardsfirande leda till en längtan efter att bli döpt.

Nattvarden har många olika motiv. Vi går till nattvarden av olika orsaker eller skäl. En går dit för förlåtelsen. En annan för gemenskapen. En tredje för helighetens närvaro. En annan för att fira det godas seger över ondskan osv. osv. Ingen redogörelse krävs – den som har ett hjärta som säger jag vill – är välkommen.

Osäkerheten om vem som skulle förråda Jesus är lärorik och intressant. När Jesus sa ”En av er skall förråda mig” blev alla rädda och de sa, en efter en- ”inte är det väl jag ?”

ALLA var oroliga för att de skulle vara den som skulle förråda Jesus. Det var ingen som låg där till bords i lugn och ro och tänkte ”det är i alla fall inte jag”.

Just denna situation, när Lärjungarna ”blev bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” ” är den situation som Leonardo Da Vinci fångar i sin berömda målning ”Nattvarden”. Den finns sedan dess i många versioner i kyrkokonsten- av olika konstnärer.

Att Jesus tvättar lärjungarnas fötter finns också i kyrkokonsten. Om än inte lika vanlig. Jag var i början på 1980-talet kyrkoherde i Stigtomta pastorat, utanför Nyköping. I Stigtomta kyrka är altartavlan en stor målning av Hörberg och föreställer just Fottvättningen som beskrivs i skärtorsdagens text.

I dag på rengöringstorsdagen lär vi oss :

Att vi alla kan bli rengjorda, rentvättade, av Jesus själv.

Att vi alla bör tjäna och predika genom att betjäna.

Att nattvarden är  gemenskaps-, förlåtelse-,mysterie- och segermåltid –och alla är välkomna-som vill det.

Att var och en av oss förstår att vi kunde ha varit ,eller är, den som förrådde Jesus. Men att vi ändå inte är uteslutna ur den kristna gemenskapen(om vi inte utesluter oss själva)

Skärtorsdagen innehåller så mycket som är bra för oss. Gemenskap. Lärande om ledarskap. Förståelse om att vi alla kan vara svikare – men ändå inte stöts bort.

AMEN

 

 

 

 

 

 

Förlåtelse 2

Förlåtelse 2

 

När jag var 15 år kom pappa till mig en söndag och sa:”Du får ta söndagsskolan ,Johan-jag har fått plötsligt förhinder”. Jag hade aldrig ansvarat för söndagsskolan tidigare, men jag visste hur det gick till eftersom jag själv varit elev där i många år. Jag antog utmaningen(hade kanske inget val-men blev glad) och skrev ner en ordning på pappas ”Halda”.

Ordningen för söndagsskolan ,som var i Dalhems kyrka, var som en högmässa utan nattvard i miniatyr. Allt för att barnen skulle lära sig och inte känna sig vilse i högmässan.

Det var textläsning, trosbekännelsen, välsignelsen ,predikan med söndagsskolplanscher, sång, kollektupptagning och ljuständning. Kollektupptagning och ljuständning gjordes av elever som utsågs till ”kyrkvärdar” för varje tillfälle.

Till att tända ljusen på altaret utsåg jag en liten flicka, kanske fem år gammal. Hon blev glad och tog sig an uppgiften. Jag fick hjälpa henne att nå upp till ljusen(eller om jag tog ner ljusen till hennes nivå, jag minns inte). Hon tände tändstickan mot plånet och därefter ljuset. Först det ena och sen det andra.

Sen gick hon tillbaka till sin stol, vi satt på rottingstolar i koret. När hon suttit ett ögonblick började hon kissa. Rakt genom underbyxorna, genom rottingsitsen och ner på marmorgolvet. Det rann en ganska strid ström av kiss längs marmorgolvet. Det hördes också, alla var dödstysta.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte förstått att hon var för liten för uppgiften. Kanske hade hon aldrig tänt en tändsticka förut ? Små barn kan bli kissnödiga av att komma nära eld som hastigt flammar upp.

Vad skulle jag göra?

Flickan tittar på mig och säger med stadig röst :”Johan, det gjorde inget!”

Hon förlät mig för det hon själv hade gjort, eftersom det var mitt fel att hon gjorde det.

Ibland behöver vi förlåta ”dem oss skyldiga äro”, även när vi blivit utsatta för förorätter.

Allt för att återställa den skadade relationen.

Detta är också en viktig aspekt av innehållet i förlåtelsen.

 

 

Förlåtelse

Förlåtelse

 

Om man frågar en person på sitt yttersta, när döden är nära, om vad som är det viktigaste i livet tror jag att de flesta svarar; våra relationer. Eller kanske rent av ;kärlek?

För oss människor är våra relationer helt avgörande för vår livskvalité. Men  de är sköra. De kan lätt skadas och gå sönder. Det kan bero på missförstånd, avundsjuka, girighet, rädsla,   och andra typer av svek.

Hur lagar vi brustna relationer ?

Ett vanligt sätt är att den förfördelade frågar: hur kunde du göra så? Om du kan ge mig en rimlig förklaring så att jag kan förstå ,då skall jag förlåta dig.

Ett annat sätt är att den förfördelade säger: Om du lovar att aldrig göra så igen, då skall jag förlåta dig.

Ett tredje sätt är att den förfördelade säger: Kan du så kan jag. Har inte du varit otrogen så kommer också jag att vara otrogen -och sen är vi kvitt. Därmed är du förlåten.

Ett fjärde sätt är att den förfördelade säger: Om du ger mig det där sommarstället som du äger och som du vet att jag vill ha, då är saken ur världen och du är förlåten.

Det är inte fel med förklaringar. Det är inte fel med soning. Soning och försoning hör ihop. Har jag stulit 1000kr och ångrar mig räcker det inte med att jag ber om förlåtelse -jag skall också (först) betala tillbaka 1000-lappen. Men vissa brott kan man inte sona. Har man dödat någon och ångrat sig, så kan man inte göra den döda levande igen. Man kan, så gott det går, försöka vara god mot de efterlevande eller mot andra.

Men alla de fyra sätten att försöka laga brustna relationer, som jag nämnt är något annat än förlåtelse i dess djupaste och viktigaste innebörd.

Det första är en förklaring. Det räcker att förstå.

Det andra är ett avtal. Om du lovar så skall jag…..

Det tredje är att upprätta en balansräkning. Jag tar mig rätten att göra samma fel som du.

Det fjärde handlar om kompensation. Jag erbjuds betala mig ur min skuld.

 

Liknelsen om den förlorade sonen(Luk 15:11-32)är en av bibelns mest kända texter. Den kan sägas handla om omvändelse. Den förlorade sonen ”kom till sig själv” när han tänkte igenom sitt öde i främmande land. Och han förstod vem han egentligen är och var han hör hemma.

Men en minst lika viktig förståelse av liknelsen är att den handlar om förlåtelse.

Fadern i liknelsen frågar inte sonen varför han slösade bort sitt arv i främmande land och levde i sus och dus. Han avkrävdes ingen förklaring. Fadern avkrävde inte heller sonen ett löfte om att aldrig igen göra om sina dumheter. Fadern krävde inte heller någon kompensation(motprestation) av sonen för att han skulle vara välkommen och tillbaka i hemmet.” Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom ……..nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.”

 

Det fornnordiska ordet förlåtelse betyder lämna efter sig. Lämna bakom sig. Släppa, övergiva.

Förlåtelsen behöver aldrig någon annan motivering än sig själv. Möjligen skulle man våga säga att förlåtelsens motivering är kärlek.

Vad kan då förlåtas ? Egentligen är det endast de ”oförlåtliga synderna” som vi behöver förlåtelse för, för att relationen skall helas. De andra försyndelserna kan ju kanske förklaras eller avtalas bort.

Jesus får en gång frågan: ”Hur många gånger skall jag förlåta min broder, är sju gånger nog?” Han svarar :”inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger”.

 

Vi behöver inte be Gud om förlåtelse för att få den. Gud är kärleken. Men vi behöver be bönen om förlåtelse och att vi bättre skall kunna ta emot nåden, förlåtelsen.

 

”….förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåt dem som står i skuld till oss…”

 

Utan villkorslös förlåtelse för att återupprätta brustna relationer är ett värdigt vuxenliv inte möjligt.

 

 

 

Värme

Alla längtar vi efter värme. I alla fall gör jag det. Efter en lång och solfattig vinter, tar vi alla chanser. Även om det är kallt i luften, söker vi upp ett lähörn där vårsolens strålar får träffa huden. Just när den första vårsolen kommer, kan man ofta se hur människor stannar upp, blundar och står stilla med ansiktet mot solen. Det är en särskild njutning att känna vårsolens strålar värma ansiktet och särskilt ögonlocken.

 

Egentligen är det inte så konstigt. När våren kommer är det som att livet kommer tillbaka. Vårkänslor är ett positivt ord för de flesta. Och det har verkligen med solen och ljuset och med värmen att göra.

 

Allt liv på vår jord uppehålls av solen. Vi talar i dag om solenergi som en bra alternativ energikälla. Men egentligen är all energi solenergi. All värme som finns i fjärrvärmenäten är lagrad och omvandlad solenergi. Gatlyktornas sken är egentligen solljus som vi lyckats lagra och på ett bra sätt portionerat ut så att vi slipper vandra hemåt på mörklagda gator.

Till och med bensinen, som driver våra bilar har sin energi ursprungligen från just solen. Nu när många kör på etanol är det lättare att förstå sambandet. Utan solljus ingen växtlighet. Utan växter ingen bioenergi, ingen etanol. Fast själv tycker jag det känns alldeles fel att driva bilar och bussar med grödor som kunde ha mättat hungriga människor.

 

Värme är inte endast temperaturhöjning. När vi talar om varma människor, så betyder det inte att de har högre kroppstemperatur än 37 grader C. När vi talar om varma miljöer , betyder det oftast inte högre lufttemperatur.

Varma människor är människor som det är lätt att leva tillsammans med. I varma människors sällskap, tinar man själv upp – i själen. I varma miljöer blir vi mera fria, mera oss själva. Vi behöver inte kämpa så mycket för att hålla oss levande. Vi kan till och med klä av oss. Endast om det är riktigt varmt är det bekvämt och skönt att vara naken. Att vara naken betyder i detta sammanhang att man helt enkelt vågar vara sig själv – och att man är bekväm med det.

 

Kristen tro kan vara ett nakenhetsprojekt. Jesus säger :Sanningen skall göra Er fria (Joh 8:32). Och det är alldeles sant. Men endast den som är trygg vågar vara sann. Endast när jag är ohotad (av mig själv och av andra) är det bekvämt för mig att vara naken.

 

Att springa naken i naturen, som ett lyckligt barn i ett varmt sommarregn. Det är en god bild för hur ett gott liv skulle kunna vara för oss. Som solen är förutsättningen för allt liv och allt ljus på jorden – så är Gud all kärleks källa. Ursprunget för varma människors värme.(1 Joh 4: 16-21).

 

Men livet är ofta kallt för oss. Det är verkligen inte lätt att leva och ibland tycks det vara snålt med varma människor och varma miljöer. Men ändå: målet är klart utpekat av Jesus själv. Meningen är att vi ska bli just oss själva och att vi ska finna vår bestämmelse. Bli det som var meningen med våra liv. Till glädje för oss själva och för andra. Det hör ihop. Jesus kallas i poesin för ”Nåden sol” Han är varm och han vill värma Dig. Så att Du – och jag – vågar och vill klä av oss våra masker och leva fria, glada – som barn i sommarregnet.

Att släppa taget

Jag vaknade tidigt. Det var söndag och jag var utsövd, men hade ett problem. Predikan, som skulle hållas i Tibble kyrka vid jubileumshögmässan kl 11 var inte klar. Att titta igenom gamla manus var ingen lösning. Det skulle vara en beprövad återvändsgränd.

 

Det fick bli hundpromenad, före frukost för att frigöra mental och andlig kreativitet. Promenaden blev skön, men utan effekt. Det stod stilla i huvudet, eller var nu predikocentrum sitter?

 

Natten hade varit frostig, så bilrutorna behövde skrapas. För att få tag i isskrapan, måste jag in i bilen. Men dörrarna var fastfrusna! Det tickade och klickade i centrallåset (som på min bil måste öppnas genom att sätta en nyckel i låset och vrida om).

 

Plötsligt fick jag upp vänster bakdörr. Jag kröp in i bilen och letade rätt på skrapan. Och så kom en förbjuden tanke: ”Jag startar motorn, låter den gå på tomgång och sätter på värmen ”

Allt gick vägen. När min bil var färdigskrapad fortsatte jag med min hustru Susannas bil. När den var klar var det dags att stänga av motorn och gå upp och duscha.

 

Men vad händer då? Det går inte! Nu är bilen låst! Centrallåset har slagit till, när värmen ökade. Dörrnyckeln sitter i tändningslåset och motorn är påslagen. Gråten är mycket nära. Vad göra? Rusar upp i lägenheten. Jag har ingen reservnyckel. Börjar ringa till låssmeder med dygnet-runt-cervice. Men reklamen håller inte vad den lovar en söndagsmorgon. Efter ett antal fruktlösa telefonsamtal beslutar jag mig. Enda vettiga lösningen är att krossa en sidoruta och så komma in i bilen och kunna stänga av motorn. Rusar upp i lägenheten och beväpnar mig med en hammare och en skruvmejsel. Ut till parkeringsplatsen igen.  Jag tänker att det kanske skulle gå att trycka ner en sidoruta, om den inte var ordentligt upphissad. Men det lyckas inte. Motorn har stått och gått en halvtimme nu. Jag är försenad, förtvivlad och oduschad. I sista sekunden, får jag en ingivelse. Sticker in skruvmejseln i bildörrslåset och vrider om lite. Det funkar! Bilen är upplåst!

 

Ofta är lösningarna på svåra problem och livets gåtor närmare än vi tror. Men vi kommer inte på dem .Kanske för att vi anstränger oss för mycket?

 

Jag tror denna dubbelhet gäller vår relation till hela livet och livets mening. Vi kämpar och kämpar, för att leva rätt, äta rätt, motionera rätt, handla rätt, säga rätt…Visst är det rätt att sträva efter att göra det rätta, självklart. Men stressen för att göra det rätta kan hindra oss från att bli harmoniska – vilket också är ett viktigt mål för all vår strävan. Vi kanske slår knut på oss i ansträngningar för att göra ett bra arbete – så att vi blir så slitna att vi inte gör ett bra arbete? ”Man ser inte skogen för bara trä´n.”

 

Det gäller också våra relationer. Vi vill ibland vara så duktiga för varandra, att vi inte förstår att det bästa vi kan ge är tid och lyssnande (kom ihåg bibelstället om Martha och Maria). Detta gäller även relationen till Gud och till vår egen själ. Och relationen till meningen med mitt liv. Ansträngningarna att nå målet kan skymma målet. Det är genom att överlämna mig, som jag får kraft att leva för andra. Det är genom att ge, som jag får.

Gud, hjälp oss att släppa taget – annars kan vi inte förstå (i våra kroppar och i våra själar), att du bär oss varje dag.  Ja, varje sekund vi lever.

Drivkrafter

En snål bonde hade en häst. Bonden tänkte att det vore en bra sak om han kunde vänja hästen av med att äta. Sagt och gjort. Han började avvänjningskuren. Det gick riktigt bra i fjorton dagar. Uppmuntrad av framgången tänkte bonden: ”Jag borde nog försöka att vänja av hästen med att dricka också, då tjänar jag all den tid det tar att vattna hästen”. Sagt och gjort. Han började med denna avvänjningskur också. Men tyvärr, berättade han själv, fick han aldrig reda på om det hela skulle ha lyckats. För efter en vecka dog hästen.Det är inte lätt att spara pengar på sjukvården, om inte patienterna ska drabbas. Många påstår att det går alldeles utmärkt. Och visst är det så att spar man tillräckligt mycket på sjukvården, så dör patienterna i högre grad än annars. Och om patienterna har ökad dödlighet så är det inte lika många som behöver sjukvård. Och då kan man dra in på pengarna till sjukvården.

”Vad rätt du tänkt – fast det var fel”. Ibland tänker vi rätt, men gör helt fel. Ibland tänker vi fel också. Det värsta är kanske när vi vet vad som är rätt, men ändå inte gör det rätta.
Några påstår att egenintresset – egoismen – är drivkraften till allt handlande. Folk gör bara det de själva tjänar på. Om jag är god mot någon – så är min dolda agenda att jag på något sätt ska belönas för denna godhet.

Vilka är våra drivkrafter? Teorierna om egoismen som drivkraft, eller den om att bara marknadskrafterna får fritt spelrum så blir det bra för så många som möjligt. Dessa teorier är svåra att leda i bevis. Men också svåra att falsifiera. Båda sakerna är helt enkelt omöjliga.

På något sätt är väl vår yttersta drivkraft att sträva efter ett så bra liv som möjligt. Eftersom vi är sociala varelsen så blir mitt liv inte särskilt bra om jag ser att det leder till andras olycka. Vi vet att vi hör ihop. Inte bara inom en familj, utan alla människor. Ja, inte bara människor, vi hör ihop med allt levande.

Vilken var Jesus drivkraft? Jo, samma som för oss alla. Kampen för ett bra liv för allt som lever, men särskilt människorna. Det kostade honom livet men det gjorde hans liv meningsfullt.

Några säger sig ha tron som drivkraft. Och det kan nog vara sant ibland. Många har inspirerats och stärkts av sin personliga tro för att sprida kärlek, godhet i ord och i handling. Men mycket godhet kommer också utan tron som medveten drivkraft. Eller är det kanske det som är tro. Att leva ett så gott liv som möjligt, utifrån sina förutsättningar. Att bejaka sina inneboende resurser så att man blir den som det var meningen att man skulle vara. Till ett så gott liv som möjligt. För hela skapelsen, för människor, för mina närmaste och för mig själv. Det kan åtminstone vara ett sätt att se på saken. Och kom ihåg att godhet lönar sig alltid, både för den som tar emot och för den som ger.