Covid-19

                                                                                                                                        2020-03-22      sid1(3)

 

Betraktelse till KRAU 2020-03-23 i Enskede – Årsta församling

Kyrkorådets ordförande Lennart Ängeby är noga med att våra sammanträden inte skall vara som ett kommunalt D:o

Någon form av förkunnelse eller kristen undervisning skall alltid förekomma på sammanträdena. Detta är naturligtvis en mycket god ordning som jag försökt svara upp emot.

Nu när vi är i ”coronatider” – vill jag börja med att sätta detta i perspektiv.

Jag börjar med att minnas Estoniakatastrofen. I min dåvarande församling var det (om jag minns rätt?)13 personer som omkom- och naturligtvis många, många flera som hade anhöriga eller vänner som dog. En sak som hände då – var att vanliga dödar nedprioriterades. Den som hade en nära anhörig som dog i en bilolycka eller i cancer blev liksom bortglömd i skuggan av den stora katastrofen. Det är en viktig lärdom att sorgen inte är mindre för de som mister en nära anhörig eller vän under ”vanliga” omständigheter än de som dött i katastrofen. De har samma behov som om katastrofen aldrig hade inträffat.

Jag fortsätter med att citera min mammas farfar Frans Abraham Blix . I sin ungdom var han präst i Degerfors församling (inte att förväxla med nuvarande Degerfors i Värmland) i Härnösands stift. En församling som hade en nästa lika stor yta som Gotland. Jag citerar ur ett brev från hans hand:” år 1868 började våren i Norrland vid midsommartiden, åkerns gröda frös bort på hösten. Hungersnöden bröt in även i Degerfors och härjade det året och det följande(1868)Dess följder voro icke blott fattigdom, där förr välstånd var bofast, utan även farsot, hungertyfus, som bortryckte många 1868 och 1869. Jag minns söndagar, då jag jordfäste ända till 11 döda. I en by 2 mil öster om kyrkan dog en förmögen bonde och hans hustru- lämnade efter sig 7 barn. De båda äldre voro fullvuxna.1869 insjuknade alla dessa barn och den ena pigan. Den andra pigan var frisk och skötte alla dessa sjuka natt och dag.”(Den friska pigan fick hjälp av en tonårsflicka som var ganska nykonfirmerad och visste vad hon gav sig in på, hon gjorde det av medveten Kristlig kärlek och det kostade henne livet)

”Huru jag själv kom med livet därifrån, från Degerfors och dess tyfusepidemi. Såsom jag förut nämnt hade jag sjukbesöken på min lott. De voro många och långa. Vanligen hämtades jag om aftonen, åkte ibland hela natten, innan jag kom fram till den sjuke, och då blev det afton igen innan jag kom hem. Och då kunde en skjuts stå och vänta på mig, stundom två skjutsar. En gång erinrar jag mig, stods där tre skjutsar. Då måste man hålla överläggning och besluta, i vilken ordning resorna skulle företagas och den ena skjutsen avlösa den andra, så att ingen tid onödigt förspilldes på vägarna. En gång hade jag icke legat i säng från söndags morgon till onsdags afton, då jag kom hem från flera sjukbesök. Och se, då var åter en skjuts vid prästgården för att hämta till en sjuk. Jag sporde om den sjuke låg på sitt yttersta, så att det var bråttom. Skjutsbonden svarade; inte är det bråttom, men nog ligger han för döden, ty han har kräfta i huvudet……..”

Jag citerar Frans Abraham för att vi skall få in vår situation i perspektiv.

”Vad gör vi nu?” är en fråga jag hört på sistone.

Vi skall inte agera som under Estoniakatastrofen eller Tsunamikatastrofen så att vi låter den ena döden eller det ena sjukdomstillståndet vara viktigare än det andra – eftersom de båda är lika allvarliga för individen.

 

Sid 2(3)

 

 

Vi skall inte heller dra oss undan vårt personliga ansvar som kristna för att bistå människor i utsatta situationer – även om det innebär risker för oss själva. Detta betyder inte att vi skall vara dumdristiga. Vi lever inte på 1860-talet som Frans Abraham Blix gjorde. Vi skall inte – i onödan- utsätta oss för livsfara för att vara hjälpsamma.

Kanske kan vi lära oss något?

Att vår situation inte är historiskt unik.

På 1860-talet kom prästen inte för att bota den sjuke- utan för att om möjligt rädda dennes själ. Vad kan detta betyda i dag?

Kanske betyder det bland annat att också en dödssjuk människa är en levande människa med olika behov, som vi som kristna skall ta på allvar och möta. Och att den sjuke som vill ha själavård i livets slutskede skall få det.

Vad skulle Jesus göra? En ofta relevant fråga som vi ibland har anledning att ställa oss.

Därmed inte sagt att vi alltid skall göra som Jesus gjorde, enligt Nya testamentet. Jesus ”rörde vid” de spetälska. Han betraktade inte en smittad sjuk som en icke-medlem av samhället. Dessutom botade han dem!

Vad skulle Jesus göra och tänka i vår församling i dag?

Jag tror inte att han skulle säga att vi till priset av smittorisk skulle fira nattvard. Han finns ju ändå i våra liv. Ingemar Johanson skaldar: ”Hela ditt liv är ett samtal med honom, som bär universum och bor i ditt hjärta” (Sv.ps 762)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sid 3(3)

Jesus kristus finns i oss och i hela universum:

DEN KOSMISKE KRISTUS

Den kosmiske Kristus

Håller jorden i sin högra hand

Och solen i den vänstra

 

Hans kropp

För dig utgiven

Uppfyller vår galax

Hans andning

Är Helig ande

Fyller universum

Och

Våra lungor

 

Det var Han,

Född av Gud Moder i Himmelen

Före all tid

Som föddes i Betlehem

Av jungfru Maria

För att guds kärlek,

Livets mening,

Skulle ta gestalt

Utanför lustgården

JB-x

 

 

 

 

 

 

Arbetsmiljökonferens

Betraktelse vid SKAO:s arbetsmiljökonferens 2019-11-08 , Globen

Jesus sa: ”Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte de spinner inte. Men jag säger er: inte ens kung Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem” (Matt 6:28-29)
Vi är vana att utgå från att mål skall vara mätbara. Det ligger något i det. Men blommans skönhet är omätbar. Ändå är blommorna mycket viktiga. Jag tänker så här; det nationalekonomiska värdet av en vitsippebacke är noll- men vi vill inte vara utan den. Det som är riktigt viktigt i livet går inte att mäta eller väga. Går inte att köpa eller sälja.
Vi är på arbetsmiljökonferens. Miljöfrågan hänger ihop med klimatfrågan. Vilket arbetsklimat har vi i våra församlingar? Vilket andligt klimat lever vi i? Vilka klimatförändringar står vår planet inför? Allt detta hänger ihop.
Utan ett miljöarbete som ger ett bra klimat, blir stora delar av vår jord obeboelig. Utan ett systematiskt arbetsmiljöarbete, blir våra arbetsplatser dysfunktionella, kanske till och med skadliga att vistas i. Utan ett kärleksfullt andligt klimat blir religionsutövningen religionens fiende.
Blommans skönhet visar oss vad som är viktigt.
Vi skall snart sjunga en välkänd psalm: ”Jesus för världen, givit sitt liv…”(Sv.ps 45)
Lina Sandells tro var innerlig och personlig. Men hon har ett globalt perspektiv i sina texter. Hon skriver inte Jesus för de kristna, eller Jesus för mänskligheten, eller Jesus för de troende –nej hon skriver ”Jesus för världen….”
Det betyder att frälsningen, som gäller våra själar och våra kroppar också gäller arbetsplatserna. Frälsningen gäller djuren, både tama och vilda. Evangeliet gäller också floder, berg och slätter. Evert Taube skrev en psalm om detta:” Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!……Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill; lår dem på leva, de är ju så sköna ”
Aposteln Paulus är medveten om skapelseperspektivet i frälsningsbudskapet. Han skriver:” Ty skapelsen väntar otåligt…(det finns) hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får ……. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar i födslovåndor ….” (Rom 8:19–22)
Vi ber genom att sjunga Lina Sandells psalm, Jesus för världen………………..

2019-11-07 Johan Blix

Livets källa

Predikan i Enskede 2020-01-19 kl 1100 -Livets källa är överskriften i evangelieboken

Denna dags överskrift eller ämne och dess koppling till texterna är mycket ovanlig och kan i förstone tyckas helt obegriplig.

Livets källa –är överskriften i dag.

Man förväntar sig något naturvetenskapligt svar på frågan om vad som är livets källa- det är naturligt och rimligt. När det gäller ordet ”källa” så går tankarna till vatten. Utan vatten- inget liv! Det har vi hört många gånger!

Men källa kan också förstås på ett annat sätt en som en vattenkälla. Med källa kan vi mena ”ursprung”.

Livets källa- som är dagens överskrift- skulle kanske lika gärna kunna vara ”livets ursprung”?

Livets ursprung kan förstås på flera sätt. Vi kan mena allt livs ursprung . Vi kan mena mänskligt livs ursprung. Kanske kan vi mena ”Det goda livets ursprung”. Kanske kan vi mena alla tre betydelserna på en och samma gång?

Nu är det så att dagens texter verkar handla mycket om Jesus. Skulle då Jesus vara Livets källa?

Jo, det är en tolkning som vi inte kan gå förbi. Första årgångens evangelietext handlar om bröllopet i Kana. Då Jesus förvandlar vatten till vin, eftersom vinet var urdrucket. Det var inte lite heller- omkring 600 liter. Och vinet blev så gott att värden på festen blev utskälld –man skall börja med att servera det fina vinet, och sen när gästerna blivit druckna kan man ta fram det sämre vinet. Här är det kanske inte själva förvandlingsundret som är det viktiga budskapet, utan att Jesus var källa till glädje. Han ordnade så att festen kunde fortsätta.

Andra årgången handlar om mötet mellan Jesus och kvinnan vid Sykars brunn. Också här är vatten inblandat, men på ett annat sätt. En poängen är här att det var mitt på dagen- då är det så varmt att ingen vill gå till källan för att hämta vatten – men det gjorde kvinnan. Därför att hon villa vara ensam, eftersom hon tillhörde en annan folkgrupp och hade en annan religion.

Jesus säger till henne:” Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Att ha en källa, till evigt liv och glädje, i sitt eget inre. I sitt hjärta. Det är vad Jesus erbjuder den som tror på honom och som vill följa honom.

Detta kan verka helt obegripligt. Kan jag göra det begripligt? Förklara vad som menas?

Det tror jag inte, men det kan vara värt ett försök. Det var en gång en Rabbin som gav bort en stor blåsbälg till en församlingsbo. Han sa ”med denna kan du få en stor eld att brinna med mycket glöd och värme.” Mannen gick hem och började blåsa luft i öppna spisen. Han blåste och blåste men det kom ingen eld. Han gick då tillbaka till Rabbinen och klagade. ”Du lurade mig” sa han. Jag blåste och pumpade med bälgen, men det blev varken eld eller glödvärme. Rabbinen svarade:” Det måste finnas åtminstone lite glöd innan du börjar blåsa- annars händer det inget alls.”

Kanske är det på samma sätt med tron ? Förklaringar och resonemang för att göra begripligt hjälper inte om det inte finns åtminstone en liten, kanske osynlig, trosglöd att relatera till.

Man kan också uttrycka det så här. Om man inte ens har en liten vilja till tro, så blir det nog ingen tro, hur många predikningar man än lyssnar på eller hur många böcker man läser om kristendomen.

Benjamin Franklin sa:

Berätta för mig –och jag kommer att glömma”

Visa mig – och jag kanske kommer att minnas.

Gör mig delaktig – och jag kommer att lära mig.”

Överfört till vårt sammanhang förstår vi att det intellektuella förhållningssättet att hantera religiösa frågor inte är tillräckligt. Vi påverkas mest av människor vi mött i livet och deras sätt att leva sin tro – kanske utan att tala så mycket om den.

Men nu åter till livets källa – som på något, eller på flera sätt, är Kristus.

Jesus Kristus är en människa – men också Gud.

Därför heter det om honom i den Nicenska trosbekännelsen. ” Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat;….”

Denna tanke är gammal och återfinns i kyrkokonsten. Det finns bilder av Kristus där han håller solen i sin ena hand och månen i sin andra. Ofta är bilden omgiven av tecknen Alfa och Omega –grekiska alfabetets första och sista bokstav. Tanken är att om man äger alla bokstäver kan också alla ord som finns skapas –inget är utanför Kristi sfär. Allt – hela existensen- är heligt. Floder, sjöar, berg, elefanter, fåglar, människor, stjärnor och alla galaxer och allt som finns där i; allt detta har sitt ursprung i Kristus – Livets källa.

Detta synsätt eller möjlighet att uppfatta tillvaron skymtar också i den psaltarpsalm som hör till denna söndag: ” Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar Natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord ” (Ps 19:2-7)

Jag har också- för några år sedan- skrivit en dikt om detta…(Sid 46 i boken Nya vägmärken)…………………………

Hur angår detta oss? Hur angår detta dig och mig?

Jo, bara genom att finnas till är också vi en del av alltet. Vi är delar av hela den Heliga tillvaron. Vi kommer alla från samma livets källa.

Därför bör vi ödmjuka oss –och ta det ansvar vi kan för livet på jorden och för klimatet.

Därför bör vi glädjas i livet – Jesus gjorde vattnet till vin och han såg och upprättade den Samariska kvinnan vid Sykars brunn

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Under gudstjänsten fastnade jag för följande mening i epistenl:” Ty när han,för vilken och genom vilken allting är till………………”(Hebr 2:9-10) och uppehöll mig något vid den meningen.

JB-x

.

 

Frihet

 

Predikan i Årsta kyrka 12:e trefaldighet 2019-09-08  ”Friheten i Kristus”

Frihet är det bästa ting,

Som sökas kan all världen kring,

För den som Frihet kan bära.

Vill du vara dig själver huld,

Så älska frihet mer än guld.

Med frihet följer ära

Med frihet följer ära”

Biskop Tomas Simonssons frihetssång (+ 1443)

(Del av ett krönikespel som var politisk propaganda inför ett kungaval)

Frihet har alltid (?) varit ett politiskt mål, för vissa grupper.

Tänk bara på Franska revolutionens ”Frihet, jämlikhet och broderskap”- detta måtto är så förknippat med Frankrike att dessa ord i dag är präglade på de franska Euromynten.

Men Frihet är ett komplicerat begrepp, det antyder redan biskop Tomas i sin sång.”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den henne rätt kan bära…..” Eller  ” För den som frihet kan bära”

Man talat också ofta om Frihet under ansvar.

Den otyglade friheten blir odräglig.

Frihet är ett positivt ord och ett positivt begrepp – men det finns alltid ett men. Så också i Friheten i Kristus – vi skall återkomma till det.

Henrik Tikkanen skrev på sin tid finurliga ,roliga men allvarliga ”prator” till sina teckningar i Dagens nyheter. En av dem löd så här:

”Skall man ge frihet åt ett helt folk, måste det bli väldigt lite åt var och en.”

Det ligger något i det- diktatorns otyglade frihet att göra v ad han vill, är en frihet på andras bekostnad. Och skall man verkligen ta hänsyn till alla, så innebär det alltid en viss begränsning.Först var det Tomas frihet. Och sen Tikkanens frihet. Nu till Martin Luthers frihet.

Frågan om viljans frihet sysselsatte Martin Luther mycket. Hans kanske största verk heter ”Om den trälbundna viljan” Han ansåg själv att det var hans viktigaste bok. Resonemanget är ungefär så här: Människan är som en ridhäst. Hästen kan tänka och vet vad den vill. Den vill gå till vänster i nästa vägskäl, för den vet att där finns det gröna gräset och det rena friska vattnet. Men ändå kommer hästen att gå till höger, därför att det finns en vilja som är starkare än hästens egen vilja och det är ryttarens vilja. Om jag är en häst så blir frågan: Vem är min ryttare?(Nu kan ryttare variera från tid till annan.)

 

 

 

 

Luther menar att OM människan verkligen hade kunnat besluta sig för att göra det goda och dessutom genomföra det i alla lägen, då hade Kristus varit överflödig –vilket för Luther givetvis är en omöjlighet.

 

Samma sak kan uttryckas så här; Om människan av naturen är så skapad att hon kan frälsa sig själv, då behöver hon förstås ingen frälsare. Jesus blir överflödig.

Aposteln Paulus är inne på samma tankegång om den ofria viljan när han klagar; ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag”(Rom 7:14-25) Han utvecklar resonemanget genom att skriva: ”Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det inte jag som gör det, utan synden som bor i mig …….Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?—Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!”

Nu är det så att Marti Luther skrev en annan bok som heter ”Om en Kristen människas frihet”( Den finns i bokhandeln i pocket, vilket inte den tjocka boken om den trälbundna viljan gör.)

Nu har vi kommit fram till dagens ämne. Friheten i Kristus.

Tankegången är att en kristen människa har tillåtelse, frihet, att göra allt som är kärleksfullt och rätt –även om lagar, förordningar och administrativa system säger något helt annat. Den Kristna tron kan ge kraft att leva ut denna frihet. Det blir kanske inte ens något man måste kämpa sig till att våga göra, utan något man inte kan låta bli att göra.

Dagens texter handlar om just detta. Jesus bryter mot sabbatsbudet som säger att man inte får arbeta på sabbaten.Han gör det genom att arbeta som läkare och botar en sjuk kvinna. Han gör det i tredje årgångens evangelietext (Mk 2:23-28)genom att skörda på sabbaten för att få mat.

Man kan sammanfatta hela hållningen med :”Man skall lyda Gud mer än människor” (Apg 5:27-29).

Blir då allt tillåtet för en Kristen ? I den kristna frihetens namn? Det verkar ju lite anarkistiskt. Paulus behandlar fråga med ett exempel om offerkött och skriver: ”Allt är lovligt, ja men icke allt ät nyttigt. Allt är lovligt, ja men icke allt uppbygger”. Hans resonemang går ut på att man inte skall använda sin egen kristna frihet så att det skadar en medmänniska(som kanske är av en annan religion).

Jesus säger också en annan sak om frihet: ”Sanningen skall göra er fria” (Joh 8:31-36). Med sanningen menas inte här alla sanningar om vad som helst, även om citatet ofta har använts så. Med sanningen menas Guds ord –som talas av Jesus själv eller kommer från ”Sanningens ande”.(Sv.ps 161:2)

Men ändå- även i allmän betydelse blir vi ofta friare människor om vi håller oss till sanningen.

Den Kristna friheten kan, till sist, handla om en inre Frihet. Även den som är sjuk eller sitter i fängelse kan vara en fri människa. Det inre , ibland ordlösa, samtalet kan göra den som är fången i sjukdom eller en fängelsecell fri .

Men dagens viktigaste budskap, menar jag är att en Kristen människa är fri att lyda Gud mer än människor.

AMEN!

Gudstjänst

 

Levande Gudstjänst – textutkast Johan Blix

 

Detta tror vi på

Vi tror på en levande gudstjänst i varje kyrka. Gudstjänsten är inte ett event -en händelse, utan en rit som lever av upprepning, gemenskap, livstolkning och igenkännande.

Gemenskapen handlar om relation till Gud, till de andra som är med på gudstjänsten och relation till mig själv.

Vi tror på delaktighet av gudstjänstfirarna. Delaktighet betyder inte att man måste ”göra” något ( läsa text, tända ljus , dela ut nattvard osv…)även om det är trevligt och bra att många är aktiva i gudstjänstens genomförande. Delaktighet är också att man som bedjare, psalmsångare och kommunikant känner och är innesluten i församlingens gemenskap. Det kan vara bra att de agerande(prästen, diakonen, kyrkvärdarna, textläsarna, musikerna osv) varierar så att de inte bildar en grupp som blir sådan att andra känner sig uteslutna. Däremot är det bra om gudstjänsten struktur inte varierar så mycket att man känner sig osäker. Igenkänning ger trygghet.

Gudstjänstens innan och efter är mycket viktiga. Att var och en blir välkomnad innan och att man ges tillfälle att samtala efter – om vad man varit med om i gudstjänsten och om livet i stort.

Så här vill vi att det skall vara

Det skall vara lättare att andas när man går ut ur kyrkan, än när man gick in i den. Annars är det ingen idé.

Gudstjänsten skall ge plats åt enskilda att avge vittnesbörd. Att dela med sig sina tankar och sin livserfarenhet och sin tro och sitt tvivel.

Musiken skall vara en viktig del av gudstjänsten. Det är viktigt att få sjunga favoritpsalmer och att få lyssna till god musik. Kyrkomusikerns uppgift i gudstjänsten är framför allt att ”leda församlingen sång” – och inte att uppträda som om delar av gudstjänsten var en konsert och gudstjänstfirarna var konsertåhörare.

I varje församling bör man sträva efter att ha gudstjänstgrupper som förbereder gudstjänsten. Gruppen skall helst bestå av präst, musiker, vaktmästare, kyrkvärdar, ideella medarbetare som reflekterar och frågar om söndagens ämne och texterna. Gudstjänstgrupperna bör vara ”öppna” – alltid välkomna nya medlemmar och ingen skall känna sig tvingad att vara med- fastän man kanske varit det innan.

Gudstjänsten skall vara sådan att den som varit med om den gärna vill komma tillbaka. Och att den som varit där säger till andra: ”Följ med, jag lovar dig du kommer inte att ångra dig. Detta är på riktigt- det handlar om ditt och mitt liv- och man blir lättad och glad av att vara med.”

Inga funktionsvariationer skall få vara ett hinder för att delta som gudstjänstfirare. Aldrig.

Barn skall kunna vara med på vuxengudstjänster och vuxna på barngudstjänster- med behållning!

Jesus förklarad- att förstå på djupet (Predikan Kristi förklarings dag 2019)

 

 

 

Jesus förklaring – att förstå på djupet

Att veta en sak -är inte samma som att förstå den på ett djupare plan.

Det var Jesu lärjungar som följde med honom upp på berget. Inte vilka lärjungar som helst, utan de tre som på något sätt stod honom närmas.

Skilde Jesus på lärjungarna? Rangordnade han dem?  Vår biskop Eva Brunne har som valspråk ”Gör inte skillnad på människor” (Jakobs brev 2:1). Gällde det inte Jesus själv?

Jesus frågade inte efter CV eller referenser när han kallade sina lärjungar.( Varför säger vi lärjungar och inte elever –det heter ju så på Svenska i dag? ) Han sa ”Följ mig!”

Men ändå förstod han att de var olika och att han kunde ställa olika krav på dem. Och att några var mer förtrogna än andra. Att alla är lika mycket värda, eller snarare att alla är ovärderliga – betyder inte att alla är lika. Eller att alla står en lika nära.

Petrus, Jakob och Johannes, dessa tre, tog Jesus med sig upp på berget. Det var också just dessa tre som Jesus tog med sig längst in i Getsemane vid sin bönekamp, innan han blev gripen av de Romerska soldaterna. Jesus litade särskilt på dessa tre, de stod honom på något sätt närmast. De fick vara med när det var som viktigast och också när det var svårast.

Dessa tre elever till Jesus var redan Jesusanhängare. De följde honom och lärde av honom om livet, om människorna och om evigheten.

Fick de lära sig något nytt på berget?

De fick kunskap i form av en upplevelse. De kände Jesus innan. De följde honom och de trodde på honom. Vad var nytt?

Kanske kan man likna det vi att du känner en vän. Du litar på vännen. Vännen har berättat för dig att hon kan sjunga helt tonsäkert och mycket starkt och mycket vackert. Du tror henne. Men trots att ni känt varandra flera år så har du aldrig hört henne sjunga. Hon vill inte göra det, för hon vill inte bli berömd och uppburen på grund av sin sång. Hon skulle inte kunna vara sig själv tillsammans med andra, som hon vill leva med. Dela livet med. Hon skulle ”bara” bli den berömda sångerskan.

Men så en dag ber hon dig följa med till ett ödsligt berg. Du och två nära vänner till. Inga andra i ert sällskap. Där uppe på berget väntar några av musikens stora. Det är tre personer. Wolfgang Amadeus Mozart, Johan Sebastian Bach och Jenny Lind.

När ni står där börjar din vän sjunga. Hon sjunger först en melodi av Mozart och sen en av Bach och hon sjunger som Jenny Lind, fast ännu vackrare.

Nu vet du det du redan visste, men på ett nytt och självupplevt sätt.

När hon sjungit färdigt, blir det alldeles tyst. En tystnad som går att höra! Men Mozart, Bach och Jenny Lind syns inte längre till. Din väninna säger till Er att inte berätta för andra om vad ni varit med om. Vänta med det till efter min död, säger hon. Jag har mycket annat att göra innan dess.

 

 

 

När Petrus, Jakob och Johannes var med Jesus på berget hörde de en röst ur ett lysande moln som sa ”Detta är min älskade son, min utvalde. Lyssna till honom.”(Matt 17:5). Det är samma budskap som vid Jesu dop (Matt 3:16). Gud själv bekräftar att Jesus är Messias

Att förstå något som man redan vet, fastän på ett djupare plan. Att kunskapen förstärks av en upplevelse – det tror jag att Jesu förklaring handlar om. Det kan ske i det vardagliga genom så kallade a-ha-upplevelser. Plötsligt kommer man till insikt, också på ett icke- intellektuellt sätt. På ett djupare sätt.

Men i dag handlar det inte om vilka insikter som helst – utan om insikten/kunskapen/tron på att Jesus verkligen är Messias. Din och min personlige räddare och hela världens räddare.

Hur är det med våra egna förklaringsstunder? Har vi sett Jesus lysa som solen? Inte jag i alla fall- men säkert finns det nu levande människor som har gjort det, det är min övertygelse.

Men på ett sätt är Kristus oss närmare än vi tror. Kanske letar vi på fel ställe? Om vi nu letar? Det räcker att leva och se det som kommer för ögonen på ett nytt sätt. Sista psalmen i dag (Sv Ps 717) handlar om detta.

På vilket sätt angår dagens budskap oss personligen? Gör det någon skillnad i ditt och mitt liv? Ett budskap som inte berör oss på djupet av vår personlighet är inte så viktigt för oss.

Gjorde det någon skillnad för Petrus, Jakob och Johannes?

Det verkar så. De blev, vad jag kan förstå, trosvissate och hängivnare.

Vi blir väl aldrig helt säkra på någonting? Men att bli säkrare och mera viss om att Jesus är Messias, Guds son och vår bror och vår frälsare det skall göra oss mera till att bli det som är meningen. Mer kärleksfulla.

Egentligen är det samma budskap varje söndag- trots att söndagarna har olika rubriker eller teman i evangelieboken.

Budskapet är:Jesus älskar oss och vi skall älska varandra så som han älskar oss. Inte bara varandra utan allt liv på vår jord.

Jesus säger också i en av dagens texter: ”Var inte rädda”(Matt17:7)

Till att bli orädda kärleksmänniskor, det kan också förklaringen, den djupare förståelsen av Jesus Kristus, påverka vår person till.

AMEN

 

 

 

 

 

Guds hemligheter

GUDS HEMLIGHETER

”Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter” (1:kor 4:1)

Så står det i första korintierbrevet. Vad menas?  Det följer ingen förklaring av vilka hemligheterna är. Jag tror att Guds hemlighet är omvändhetens princip. Att det som ser stort och märkvärdigt ut, kanske egentligen är ganska futtigt. Och att det som ser oansenligt ut, kan rymma oändlig storhet och oändliga möjligheter. I detta perspektiv gäller det att ha rätt blick. Två personer som ser samma sak eller samma händelse kan uppfatta det helt olika. Det gäller att ha Jesusblick. ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv”(Sv.ps 45).

Men Guds hemligheter kan vara ännu mer dolda för oss. Jag skall ge tre exempel. Det första är berättelsen om Josef i Brunnen (1 Mos 37:1-35). Josef var yngst i syskonskaran och han var sin fars älsklingsbarn. Han fick finare kläder och han berättade vad som sades negativt om sina bröder till fadern. Josef berättade också för bröderna att han drömt att han skulle bli mäktig. Bröderna blev mycket avundsjuka och aggressiva mot sin lillebror. De tänkte först döda honom. Men en av bröderna, Ruben, hindrade detta. De slängde honom i stället levande i en brunn, som var tom på vatten. De satte sig ner för att äta. Då kom en karavan med ismaelitiska män förbi- och bröderna kom på iden att sälja Josef till dem. Han blev såld och fördes av karavanen till Egypten. Genom en serie omständigheter, som Gud såg till att de skedde, blev Josef finansminister i Hela Egypten. Faraos närmaste man. Hemma i Kanaans land där Josefs far Jakob och Josefs bröder levde blev det hungersnöd, de höll på att svälta ihjäl. Bröderna begav sig till Egypten och träffade Josef, som de inte kände igen. Josef kunde genom sin upphöjda ställning hjälpa dem med spannmål så att de överlevde .Josef har slutrepliken i den långa berättelsen. ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo.”(1 Mos 50:20)

Det andra är berättelsen om David och Bat-Seba(2 Sam 11 -12)David som var konung blev våldsamt förälskad i Bat-Seba. Han låg med henne, men hon var gift med Uria. Äktenskapsbrottet ledde till att Bat-Seba blev havande. När David fick veta detta sände han ut hennes man Uria, som var militär, till de värsta striderna vid fronten så att han blev dödad. David hade nu dels begått äktenskapsbrott och dels låtit döda sin rival. Detta misshagande Gud. Men David och Bat-Seba gifte sig och barnet föddes. Det barnet blev den lysande konungen Salomo. Han var klok, ja vis, och mycket bra för sitt folk.

Det tredje exemplet är Jesus själv. Han blev plågad och avrättad, fastän han var oskyldig. Det såg verkligen ut som ett nederlag. Och det var det naturligtvis också. Det fanns inget bra med att Jesus blev torterad och avrättad. Men det ledde till något fantastiskt. Han uppstod på tredje dagen och gav människor och stora delar av mänskligheten hopp. Hopp om att livet är starkare än döden. Hopp om att kärleken är världens starkaste kraft.

Luther liknar Jesus vid en mask på en metkrok.  När den glupska rovfisken(djävulen) anfaller och hugger tror han att han dödar masken. Men i själva verket är det så att han själv fastnar på kroken och dödas.

Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Josef skulle slängas i brunnen och säljas som slav. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att David skulle begå äktenskapsbrott och dessutom låta döda sin rival. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Jesus skulle torteras och avrättas. Allt detta var fel. Allt detta var negativa följder av människans fria vilja. Men Gud ”tog över” och gjorde något gott av det onda.

Kanske går detta också att förstå som Guds hemligheter?  Som en del av mönstret ”omvändhetens princip” – när vi människor tappat greppet om våra handlingar.

Skärtorsdag 2019

 

 

Predikan skärtorsdagen 2019 i Vallentuna kyrka

 

Skärtorsdagen har tre budskap i sina texter och händelser:

Jesus tvättar lärjungarnas fötter – en ordlös predikan.

Nattvardens instiftelse – den första nattvarden

Osäkerheten av vem som skulle förråda Jesus – det kanske är Jag?

Först till ordet Skärtorsdag.

Skär är ett gammalt ord för rent. På vår släktgård, Ottersjö i Halland, heter sjön skärsjön. Den har mycket rent vatten. Vi har också ordet i skirat smör. Skirat smör blir genomskinligt. Och så uttrycket en ren och skär lögn. Där skär förstärker ren dvs verkligen ren – lögnen är alltigenom lögn.

Skärtorsdag betyder alltså rentorsdag – eller rengöringstorsdag. Det som blev rent var lärjungarnas fötter. Vi ber också ibland ”Rena O gud våra hjärtan och samveten , så att din son, när han kommer till oss i Ordet och i sin heliga nattvard, må i oss finna en beredd boning”.

Det är också sed att påven denna dag går till fängelser och tvättar fångarnas fötter. Också kardinaler tvättar fötter på okända människor som de kanske bara möter på gatan.

Vissa uppgifter finns dessutom om att fottvättning skulle vara ett sakrament i en del kyrkor. Om det är sant får de svara på själva- men fottvagningen uppfyller tydligt två av de krav som vi brukar ställa på ett sakrament. Att handlingen skall vara påbjuden av Jesus själv och att det skall innehålla jordiska fysiska element.

Den helige Fransiskus lär ha sagt : predika ständigt evangelium – om så behövs också med ord. Skärtorsdagens evangelium är ett exempel på handlingens predikan.  Jesus GÖR något. Han tvättar lärjungarnas fötter innan måltiden. Att tvätta gästernas fötter var ett tecken på gästfrihet. Detta omnämns flera gånger i Gamla testamentet. Petrus ville inte att Jesus skulle betjäna honom, men gav sig när Jesus sa att: om du inte går med på detta så har du inte gemenskap med mig.

Jesus ger ett exempel – det är handlingens pedagogik- och säger tydligt att ;”så här skall ni göra” .

Det är ett exempel, eller en förebild, för kyrkligt ledarskap. Kyrkan och församlingen har många ledare. Kyrkoherden och kyrkorådets ordförande är det absolut. Men också många andra, präster leder samtalsgrupper, kyrkomusiker leder körer, förskolelärare leder barngrupper. Ja exemplen kunde mångfaldigas. Och alla vi som är ledare skall först och främst leda genom att tjäna, ja betjäna andra. Det är ett av skärtorsdagens budskap. Det gäller också varje medlem i församlingen ;att leda genom att betjäna.

Det andra som dagen handlar om är nattvardens instiftelse. Vi kan kalla Skärtorsdagen för nattvardens födelsedag. Men det var den Judiska påsken som Jesus och hans lärjungar firade. De var judar. Jesus uppmanar lärjungarna(oss) att fira måltiden. Nu med, inte en ny, utan med en fördjupad och tillagd betydelse. Det handlar fortfarande om befrielsen ur slaveriet i Egypten, men samtidigt om att alla som delar brödet och vinet gör det till Jesu åminnelse och att detta manifesterar att det, endast, finns ”ett enda bröd och en enda mänsklighet”.

 

Några ytterligare reflektioner. Vissa talar om nattvarden som de döptas gemenskap. Vi den första nattvarden var inga av deltagarna döpta, utom Jesus själv som var döpt med Johannesdopet. Alla som var där var välkomna att delta –Judas valde bort sig själv. Men han deltog först i måltiden.

Jag menar att Jesus inte vill utestänga några odöpta från nattvardsbordets gemenskap. Tvärt om kan nattvardsfirande leda till en längtan efter att bli döpt.

Nattvarden har många olika motiv. Vi går till nattvarden av olika orsaker eller skäl. En går dit för förlåtelsen. En annan för gemenskapen. En tredje för helighetens närvaro. En annan för att fira det godas seger över ondskan osv. osv. Ingen redogörelse krävs – den som har ett hjärta som säger jag vill – är välkommen.

Osäkerheten om vem som skulle förråda Jesus är lärorik och intressant. När Jesus sa ”En av er skall förråda mig” blev alla rädda och de sa, en efter en- ”inte är det väl jag ?”

ALLA var oroliga för att de skulle vara den som skulle förråda Jesus. Det var ingen som låg där till bords i lugn och ro och tänkte ”det är i alla fall inte jag”.

Just denna situation, när Lärjungarna ”blev bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” ” är den situation som Leonardo Da Vinci fångar i sin berömda målning ”Nattvarden”. Den finns sedan dess i många versioner i kyrkokonsten- av olika konstnärer.

Att Jesus tvättar lärjungarnas fötter finns också i kyrkokonsten. Om än inte lika vanlig. Jag var i början på 1980-talet kyrkoherde i Stigtomta pastorat, utanför Nyköping. I Stigtomta kyrka är altartavlan en stor målning av Hörberg och föreställer just Fottvättningen som beskrivs i skärtorsdagens text.

I dag på rengöringstorsdagen lär vi oss :

Att vi alla kan bli rengjorda, rentvättade, av Jesus själv.

Att vi alla bör tjäna och predika genom att betjäna.

Att nattvarden är  gemenskaps-, förlåtelse-,mysterie- och segermåltid –och alla är välkomna-som vill det.

Att var och en av oss förstår att vi kunde ha varit ,eller är, den som förrådde Jesus. Men att vi ändå inte är uteslutna ur den kristna gemenskapen(om vi inte utesluter oss själva)

Skärtorsdagen innehåller så mycket som är bra för oss. Gemenskap. Lärande om ledarskap. Förståelse om att vi alla kan vara svikare – men ändå inte stöts bort.

AMEN

 

 

 

 

 

 

Förlåtelse 2

Förlåtelse 2

 

När jag var 15 år kom pappa till mig en söndag och sa:”Du får ta söndagsskolan ,Johan-jag har fått plötsligt förhinder”. Jag hade aldrig ansvarat för söndagsskolan tidigare, men jag visste hur det gick till eftersom jag själv varit elev där i många år. Jag antog utmaningen(hade kanske inget val-men blev glad) och skrev ner en ordning på pappas ”Halda”.

Ordningen för söndagsskolan ,som var i Dalhems kyrka, var som en högmässa utan nattvard i miniatyr. Allt för att barnen skulle lära sig och inte känna sig vilse i högmässan.

Det var textläsning, trosbekännelsen, välsignelsen ,predikan med söndagsskolplanscher, sång, kollektupptagning och ljuständning. Kollektupptagning och ljuständning gjordes av elever som utsågs till ”kyrkvärdar” för varje tillfälle.

Till att tända ljusen på altaret utsåg jag en liten flicka, kanske fem år gammal. Hon blev glad och tog sig an uppgiften. Jag fick hjälpa henne att nå upp till ljusen(eller om jag tog ner ljusen till hennes nivå, jag minns inte). Hon tände tändstickan mot plånet och därefter ljuset. Först det ena och sen det andra.

Sen gick hon tillbaka till sin stol, vi satt på rottingstolar i koret. När hon suttit ett ögonblick började hon kissa. Rakt genom underbyxorna, genom rottingsitsen och ner på marmorgolvet. Det rann en ganska strid ström av kiss längs marmorgolvet. Det hördes också, alla var dödstysta.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte förstått att hon var för liten för uppgiften. Kanske hade hon aldrig tänt en tändsticka förut ? Små barn kan bli kissnödiga av att komma nära eld som hastigt flammar upp.

Vad skulle jag göra?

Flickan tittar på mig och säger med stadig röst :”Johan, det gjorde inget!”

Hon förlät mig för det hon själv hade gjort, eftersom det var mitt fel att hon gjorde det.

Ibland behöver vi förlåta ”dem oss skyldiga äro”, även när vi blivit utsatta för förorätter.

Allt för att återställa den skadade relationen.

Detta är också en viktig aspekt av innehållet i förlåtelsen.

 

 

Förlåtelse

Förlåtelse

 

Om man frågar en person på sitt yttersta, när döden är nära, om vad som är det viktigaste i livet tror jag att de flesta svarar; våra relationer. Eller kanske rent av ;kärlek?

För oss människor är våra relationer helt avgörande för vår livskvalité. Men  de är sköra. De kan lätt skadas och gå sönder. Det kan bero på missförstånd, avundsjuka, girighet, rädsla,   och andra typer av svek.

Hur lagar vi brustna relationer ?

Ett vanligt sätt är att den förfördelade frågar: hur kunde du göra så? Om du kan ge mig en rimlig förklaring så att jag kan förstå ,då skall jag förlåta dig.

Ett annat sätt är att den förfördelade säger: Om du lovar att aldrig göra så igen, då skall jag förlåta dig.

Ett tredje sätt är att den förfördelade säger: Kan du så kan jag. Har inte du varit otrogen så kommer också jag att vara otrogen -och sen är vi kvitt. Därmed är du förlåten.

Ett fjärde sätt är att den förfördelade säger: Om du ger mig det där sommarstället som du äger och som du vet att jag vill ha, då är saken ur världen och du är förlåten.

Det är inte fel med förklaringar. Det är inte fel med soning. Soning och försoning hör ihop. Har jag stulit 1000kr och ångrar mig räcker det inte med att jag ber om förlåtelse -jag skall också (först) betala tillbaka 1000-lappen. Men vissa brott kan man inte sona. Har man dödat någon och ångrat sig, så kan man inte göra den döda levande igen. Man kan, så gott det går, försöka vara god mot de efterlevande eller mot andra.

Men alla de fyra sätten att försöka laga brustna relationer, som jag nämnt är något annat än förlåtelse i dess djupaste och viktigaste innebörd.

Det första är en förklaring. Det räcker att förstå.

Det andra är ett avtal. Om du lovar så skall jag…..

Det tredje är att upprätta en balansräkning. Jag tar mig rätten att göra samma fel som du.

Det fjärde handlar om kompensation. Jag erbjuds betala mig ur min skuld.

 

Liknelsen om den förlorade sonen(Luk 15:11-32)är en av bibelns mest kända texter. Den kan sägas handla om omvändelse. Den förlorade sonen ”kom till sig själv” när han tänkte igenom sitt öde i främmande land. Och han förstod vem han egentligen är och var han hör hemma.

Men en minst lika viktig förståelse av liknelsen är att den handlar om förlåtelse.

Fadern i liknelsen frågar inte sonen varför han slösade bort sitt arv i främmande land och levde i sus och dus. Han avkrävdes ingen förklaring. Fadern avkrävde inte heller sonen ett löfte om att aldrig igen göra om sina dumheter. Fadern krävde inte heller någon kompensation(motprestation) av sonen för att han skulle vara välkommen och tillbaka i hemmet.” Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom ……..nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.”

 

Det fornnordiska ordet förlåtelse betyder lämna efter sig. Lämna bakom sig. Släppa, övergiva.

Förlåtelsen behöver aldrig någon annan motivering än sig själv. Möjligen skulle man våga säga att förlåtelsens motivering är kärlek.

Vad kan då förlåtas ? Egentligen är det endast de ”oförlåtliga synderna” som vi behöver förlåtelse för, för att relationen skall helas. De andra försyndelserna kan ju kanske förklaras eller avtalas bort.

Jesus får en gång frågan: ”Hur många gånger skall jag förlåta min broder, är sju gånger nog?” Han svarar :”inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger”.

 

Vi behöver inte be Gud om förlåtelse för att få den. Gud är kärleken. Men vi behöver be bönen om förlåtelse och att vi bättre skall kunna ta emot nåden, förlåtelsen.

 

”….förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåt dem som står i skuld till oss…”

 

Utan villkorslös förlåtelse för att återupprätta brustna relationer är ett värdigt vuxenliv inte möjligt.